Namnsdagsbarn ...

Han som inte bara bär en grön väska,
utan även sin morfars namn.


När sonen skulle döpas i kyrkan hemma i Malå, var det tänkt att han skulle heta Per Anders.

Anders, som tilltalsnamn.

Prästen hade skrivit namnen på dopljuset och på något papper, allt var klart för själva dopceremonin.

Då .., plötsligt .., översköljs jag av nån slags vemod.

"Näää, han måste få heta Ivar också, som min pappa ..!" säger jag.

Och prästen bara gapar .., men .., han har ju redan skrivit dit namnen och ..., ja, det var ju bestämt?

"Ja, men gör en klammer .., skriv dit Ivar också .., jag vill att pappa ska få vara med!" säger jag.

Och så blir det.

I tio år hade då min pappa varit död, men ååå, det kändes som om han tittade in så där lite-lite i kyrkan.

Som om han stod där intill.

I smyg.

Och oj, så svårt jag hade att hålla tårarna borta, då, när prästen läste upp den lille gossens namn: Per Ivar Anders.

Så var det.

"Vasaloppshopp skadad!"

Ja, föga hjäper "Racing Special" när man har ont ...

Tanken var att pensionatsvärden, tillika vasaloppsåkaren, även idag skulle ge sig iväg på en träningsrunda här ute på åkern.

Det var tanken det.

Förmodligen har de nya skidskorna tryckt på nåt konstigt vis på höger fots ovansida och sååå ont har herr skidåkaren, att någon tränginsrunda, ja, det blir det inte.

I stället promenad med bloggmadamen.

Fyrtio minuter i snåblåst - och östlig vind som går genom såväl märg som yllekappa, fast i omvänd ordning - och efter halva tiden blir jag "strakbent" och börjar halt-gå .. men det fixar sig ändå.

Att promenera i busväder är ännu härligare än i solsken, det tycker jag.

Och nu stundar hembakade semlor med kaffe.

"Hälsa dina vänner att hur skulle man kunna äta semlor om man hela tiden skulle tänka på att utesluta kolhydrater, ja, en semla utan mandelmassa och bröd ...,, vad blir det ., bara grädde, näää, aldrig i livet!" säger pensionatsvärden och ser så lycklig ut när han ropar att kaffet är klart och att Oskar Svärd vann skidåkningen.

Nu mot soffan Ektorp!

Hallen ...

Ser ni den lilla träbiten på bordet?
Den tog pv med sig från Villvattnet hemma i Västerbotten.
Så här skrev jag om stunden där .., det var i somras.

"Det var i Villvattnet, den 28:e juni, som pv och bloggmadamen stannade till efter besöket i Kalvträsk.
Och det var där, vid den lilla badstranden, som två elvaårspojkar försökte fånga fiskyngel med en håv och det var där och då, när pv lyckades (med fiskfångsten) i första försöket, som en av pojkarna utbrast: "men du är ju Guuud!"
Själv låg jag raklång på en handduk i sanden och kände mig som den lyckligaste människan på jorden."


Igår målades hallväggarna vita .. ja, inte knallvita, utan lite mjukare.

Och äntligen fick jag upp min bildvägg, den som betyder så mycket!

I Malå .., i Bjäresjö och i lilla ettan i Ystad .,. överallt har jag haft såna här bilder-som-betyder-mycket-hörnor.

Några nya ramar ska inhandlas .., det blev lite provisoriskt igårkväll, men det kommer att bli bra.



Och pinnen som jag köpte på Hemslöjden här i stan, den är nu uppe.

Pv:s röda jacka åkte in i garderoben när bilden skulle tas, men min dyra och högt älskade halsduk, den fick minsann hänga kvar ....


Klicka på bilden, så får ni se ....

Alldeles helt bedårande är en liten, liten tavla som Hilda, pensionatvärdens dotter, har målat och förfärdigat i yngre dagar!

Åååå, jag tycker att den är ljuvlig och den hänger också på bildväggen.

Insikt nr 207 ....


Det finns sånt som är trevligare än att städa ett diskbänksskåp.

Speciellt som man då upptäcker att Familjen Mus med släktingar har detta som sitt vardagsrum.

Och toalett.

Insikt nr 206 ...


Vaknar tidigt.

Lyssnar till P1.

Vågskvalp och paussignal, men inte samtidigt.

"Dum, di, dum, di, duuuuum, dum, dum!"

Ligger under täcket och räknar ..."dum, di, dum, di, duuuum, dum, dum!"

Sju signaler.

Längtar efter Naturmorgon.

Fem i sex blir det sjörapport.

"Nordkoster .., Vinga .., Nidingen .., Hallands Väderö .,. Drogden .., Hanö .., Ölands södra udde .., Harstena .., Gustav Dahlén .., Arholma .., Härnö .., (hej Cecilia N) .., Kemi fyr .., Storön. Och det är kuling och lätt kuling över Kattegatt och södra Östersjön".

Sedan nyheter från Ekot.

Längtar ännu mera efter Naturmorgon.

Snart så.

Rättar till täcket.

Härligt!

Och nu är nyheterna tillända.

" ... ja, och nu blir det Andliga sånger", säger radioprataren.



Fullkomligt UNDERBAR är han, herr Malmberg och nog måtte han ha varit med på något väckelsemöte i sin uppväxt!

Va?

Naturmorgon sänds på lördagar.

Och idag, till min förvåning, är det faktiskt söndag.

Ojdå.

Dagens fönster ...

"Fönster från stadsdelen Barceloneta i Barcelona, som ligger vid havet.

Stadsdelen befolkades förr av fiskare och sjömän, med ett gytter av smala gator, små torg och ålderstigna barer.

Jag tycker att det var den trevligaste stadsdelen jag besökt.

Jom.

Granngården ...

Grannen.

Det gula huset på kullen - pensionatet, alltså -, det tillhörde en gång i världen det större huset på andra sidan vägen .., en bit bort.


Det är inte det här huset (100 m bort) som påminner om en herrgård.
Det huset har kolonner och ser fånigt ut här på landet.

Det huset påminner mer om en herrgård och lagården som hör till, är jättelik, men står numera tom och öde.


Lagården .., med jättelika dörrar.

Mitt emot pensionatet, tvärs över vägen bara, finns två små hus - före detta arbetarbostäder -.

Och själva pensionatet, det var rättarbostaden.

Alldeles intill det gula huset, åtskiljt endast av en vacker gärsgård, ligger det vita huset som syns på bilden längst upp.

Å, hjälp, så fint där är!

Ja, det var nog bara det.

Nere vid havet ...

Och ja ..,. himlen var nästan rosafärgad.



Kan man säga annat än att pensionatsvärden bor i paradiset?

I sängkammaren ...

Eftermiddag ...

Då blir det ett par kilometers promenad rakt norrut, m0t Ugglarp till.

Halkigt vid vägkanten och lite nervöst när bilarna kommer farande.

Tanken är att jag ska gå en vid runda, först norrut, sen rakt mot havet och så vinkla in på den åkerväg där vi gick i somras, ja, vi bloggkamrater, men jag vågar inte .., tänk om åkervägen inte är plogad och jag måste vända .., nej, det blir för långt.

Så jag vänder efter kanske 25 minuters promenerande.



Och så hemåt igen.

Blir passerad av en cyklande pensionatsvärd som har varit och hämtat ägg.

Lite prat så där.

"Förlåt, är damen ensamstående ...?" säger han filurigt smajlande.

Och nästan vid det gula huset ser jag solen börja sänka sig lite borta vid havet till och segelbåten vilar stilla och jag är rätt slut på i högerbenet.

Men oj, vilken härlig promenad!

Åååå ....

.... det var en härlig dag, då, när det var bloggträff.
(Jag letar en annan bild och ramlar över denna ..).

Vad handlade handuppräckningen om?

Jo, jag tror att det var alla som var äldsta,- eller endabarn som skulle räcka upp en hand.

Och just då körde några bilar förbi och vi skrattade och sa att dom nog trodde att det var nåt slags halleluja-bönemöte på gång ...

Och så var det ...

... melodikrysset.

Mellan penseldragen funderar pensionatsvärden över dagens klurigheter.

Och sångboken bekräftar vad han tror.

Lördagsbild ...

Ååå, sicken underbart vacker vinterdag!

Tid över ...?


För kallt för att gå ut ....?

SVT 2 ..., klockan 14.30.

Då, när Knut ska svimma ...

... ja, så här ser tavlan ut .., den som ska bli min pensionsförsäkring.

Har ni sett nånting så härligt!



Och blir man inte glad av denna .., då vet inte jag.



Tanken är att den här bilden ska vara större, om ni vill titta närmare.
Nähäpp. Det fungerade inte.



Snygg handstil också.

Men vem är denne Sven Westerberg?

Allt jag hittar är en musiker.

Rexxie .......?

Längst till vänster står det "Provtryck".

Och på baksidan ett tryck: "Firma Th. Lundberg, Glasaffär, Tel. 36, Lycksele.

Ååååå! Hemifrån!

Från loppisen ...

Ja, alltid faller jag pladask för såna här ljufvligheter!

Som små konstverk är dom!



Och inte för mitt liv kan jag begripa hur någon kan avstå från ett sådant vackert fat!



Titta bara!

Tallriken/fatet är från Rörstrand och heter "Eva".

Pris på Röda Korsets Loppmarknad: 40 kronor.

Och nu ...

... ska hallen målas.

Bilden kommer härifrån.

Insikt nr 206 ....


Pensionatsvärden handlar hem Icas margarin och jag köper Smör.

Och vid Skavlan-tid går diskussionens vågor höga vid slagbordet .., hur skadligt är emulgeringsmedel och E-nummer och egentligen .., den som motionerar flitigt och inte röker, den kanske kan jämna ut det hela med att använda Icas margarin och hon som gör tvärtom - bloggmadamen, t.ex - ja, hon kan ju kalasa på smör och känna sig nyttig ..., och det surfas runt på olika sidor och pensionatsvärden säger att man faktiskt inte kan köpa allting rakt av .., "källkritik, det är viktigt det, det säger jag alltid till mina elever och få höra nu, vad är det som är så farligt med t.ex. emulgerinsmedel, ja, jag undrar bara, helt neutralt.., men jag vill v e t a ?" fortsätter han.

Till lördagsfrukosten har vi Bregott.

Morgon i pensionatet ..

Tretton grader kallt ute.

Tretton grader varmt inne.

Och när pensionatsvärden ska ta på sig toffeln, hittar han en död liten mus.

Under toffeln.

Lördagsfönstret ...

.... finns i Arjeplogs kyrka.

Vännen Ellis tog bilden.