Och till frukost ..

... bjuder Kerstin på nybakade croissanter.

Det är nästan som vore vi i Frankrike.

Denna ...

... spelar vi om och om och om och om igen.

"Den får du allt spela på min begravning, ja, om jag dör före dig", säger jag till pv.

Vad än bilden visar, så är det Staffan Percy som skrivit text och musik och sjunger.

Också en insikt ...

Efter tre veckors ledighet, det som jag kallar min "semester", men som ju - egentligen - är en slags arbetslöshet, har kropp och själ liksom kommit i jämvikt.

Nån slags underbar balans.

Och när pv på torsdagkväll kollar mitt blodtryck, är det lägre än någonsin.

114/88

Och pulsen är för första gången på flera år under 70.

"Ja, men det visste jag .., det känns .., jag är totalt avslappnad!" säger jag.

Senare, långt in på natten, drömmer jag återigen om min mamma.

Vi står utanför Dungers konditori hemma i Malå och mamma ramlar från en trottoarkant och faller handlöst till marken och blir liggande, alldeles raklång .., och till synes död.

Så jag kramar om henne, jag håller henne mot mitt bröst och säger att det var ju så synd, nu när hon har återvänt till livet.

Då slår hon upp sina blå ögon och tittar på mig med filurig blick.

"Jag bara skojade ...", säger hon leende.

När jag vaknar ..,när drömmen sakta har seglat sin väg .., vet jag knappt vad som är dröm eller verklighet.

Det spelar heller ingen roll.

Dagens fönster ...

... kommer från Bohuslän.

Det är den här madamen som hivat upp håven och så här skriver hon, bland annat:

.... "ett hus som säkert tusentals passerar varje sommar på väg ner till Bryggan.

Tittar man noga så är ett fönster lite på låtsas.

Undrar varför man gjorde så....?"

Och när ..

... tog jag mig senast tid att skriva ett brev för hand senast?

Det måste ha varit flera år sedan?

Kan det bero på att jag nu känner mig fullkomligt avslappnad?

Ja, det tror jag.

Här och nu .....


Skriver ett brev - för hand - .., ser regnet falla där ute .., småpratar med Kerstin och lyssnar till ljuvlig musik.

Den här, t.ex.

Småprat .....

När solen flödar som allra mest, förpassas pElle till badkaret där jag duschar honom i svalt vatten.

Om han tycker att det är skönt ..?

Nja, kanske inte skönt direkt .., men liiiite behagligt .., jo, det tror jag absolut.

Men se det tror minsann inte Gunnar.

"Saki-jaki ..." ...

Och så är det dags för underbare vännen Gunnar att tacka för sig.

Precis som dom andra två morgnarna, så kommer Gunnar promenerande i sin kimono och vi hälsar på det vi tror är japanskt vis .., å, vi böjer oss ner och har händerna ihoppressade och så skojpratar vi på låtsas-japanska ..."saki-jaki-bla-bla-bla" ..., säger vi och tycker att det är så himla roligt.

(Ja, man har faktiskt inte roligare än man gör sig ....).



Resvägen utstakad.
Nu ska han vidare mot Västergötland, till den här madamen.



Och pElle kommer att sakna herr Jämtlänning.
(Det kommer vi också att göra.)

Det tog en halv dag .., sedan blev Gunnar pElles bäste vän.

Torsdagsfönstret ...

.... hittade fönsterfångerskan ellem i systerlandet i öster, nämligen i Finland.

I Suomi.

Det är nog nästan det allra första finska fönstret på den här sidan .., ja, kanske där har varit några andra också, men inte har det varit många?

Vackert ..., visst?

Och humlen som strävar uppåt ..., ljuvligt.

På förmiddagen ...

... paddlar Gunnar iväg norrut och sedan vänder han igen och ger sig av mot Steninge.

Efter ett par timmars tid ringer herr paddlaren och meddelar att nu minsann är han framme i Steninge, nu kan vi komma med kaffet som vi har utlovat.

Så vi åker dit.

I ryggsäcken finns inte bara kaffe, nej, även nybakade kanelbullar och hemkokt jordgubbs/rabarbersaft.

En härlig fikastund blir det.

Och sen tar pv över paddeln och tar kajaken hem till Stensjö igen.

Då är vi på plats och möter.

Jag ligger i havet som är ljummet och överjordiskt himmelskt skönt och plaskar och frågar hur det har gått och jotack, jättebra! säger pv.

Och tänk .., stranden, som i morse vid morgondoppet var helt öde, är nu packad med turister.

Onsdagmorgon i landet Halland ..

Gunnar ska ut med sin kajak.

Det är vindstilla.

Himlen är ljust blå.



Det tycks bli en helt ljuvlig dag.

Och pv testar detta med att befinna sig i en röd kajak på havet.

Men pElle .. han sover i alla fall gott.
Han och matte.


Förut skar jag tänder.

I julklapp eller födelsedagspresent (ja, jysses .., alltid det man har önskat sig ...) fick jag då en bettskena av herr pensionatsvärden.

En liten vink, så där.

Ja, ni förstår.

Allt frid och fröjd.

Men nu ...., nu har jag börjat snarka så att den arme mannen inte kan sova!

"Det här är jävlar i mig falsk marknadsföring ..., du lät aldrig så här förut .., ja, innan du flyttade hit!" säger han vid frukosten.

Jag säger att det säkerligen beror på att jag numera är så totalt avslappnad .., ja, jag mår ju som en prinsessa och sover såååå gott.

"Men det var bättre när du var lite spänd ..., jag får ju inte sova!" säger pv bedrövat.

Jämtlands-Gunnar ler plirigt .., säkerligen oerhört belåten över att leva som ensamseglare.

Vaknar klockan 5.00.

Jag har drömt om min mamma .., ååå, vi står i ett litet rum intill en operationssal och mamma är klädd i kort kjol (i drömmen tänker jag att hon är sig lik .., vill alltid visa sina vackra ben ..., det enda hon är riktigt stolt över när det gäller sin kropp ..) och illgrön stickad kofta och nu står hon vid ett litet rostfritt bord och drar upp sprutor .., och jag tar upp ett blått rör av plast med räfflad insida och just som jag frågar henne vad detta är, förstår jag.

"Jaha .., det är när man ska intubera ..? Så där så att slangen kommer rätt i halsen ..?" säger jag och mamma nickar.

På operationsbordet - i rummet intill - ligger en kvinna och väntar ., det är som om det vore mamma och samtidigt min äldsta dotter, hon som just nu befinner sig i New York.

Mamma är så rar och snäll där hon står och förbereder allt och jag säger att det känns tryggt att hon är där och jag hör hur det suger i som en slang i operationssalen ..,"det är doktorn som förbereder för operation ..", förklarar hon.

Då vaknar jag.

Så levande har drömmen varit, att jag sätter mig upp i sängen .., tittar mig omkring .., tittar på klockan .., på pv som ligger på sidan och tycks sova så gott ..., och på pElle som kurar vid mina fötter.

Så underligt är det.

Det är som om mamma finns i rummet.

Eller nyss har varit där.

Fönstret står öppet.

Mot havet till är himlen rosafärgad.

Hurra, hurra, hurra, hurra!

Idag fyller världens bästa bettankax år!

Och här kommer största kramen från landet Halland!

Grattis till en tjusig kvinna i sina bästa år .., fylld med humor och självdistans .., och värme och omtanke!

Och snygg som sjutton är hon också!
(Just därför visas endast den nedre delen .., hon är alldeles för bländande .-)

Onsdagsfönstret ...

Det är den alltid flitiga fönsterfångerskan från Värmland, som har varit framme med håven.

Så här skriver hon:

"Hej!

Sist men inte minst från helgens utflykt till ett café runt hörnet någon mil från sommarstugan .

Gubben i fönstret som tittar ut men vi åt inte glass.
Jordgubbskaka vann över glassen.
Glassgubben han känns igen av alla och envar.

Men vad det är för pappskiva som står där har jag ingen aning om.

Så det var det hela.

Turtlan."

Och ett nattfönster från Norrbotten ...

Vännen Jom tog bilden.

Eller Guy, som han heter.

På riktigt.

Ett kvällsfönster från Bohuslän ...

"Hej Elisabeth!

Idag var vi på en liten tur till Tjörn och passade på att gå in och se utställningen på Nordiska akvarellmuséet.

Jag tog en bild inifrån och eftersom jag vet att du är religiöst förtjust i fönster, så kommer det här med en
kram från mig!!

Ruta Ett."

Magister Rindå ....


Och mellan varven berättar Gunnar om tornsvalorna som kan hålla sig i luften i tre års tid - tänk er själva, i tre år - och som sover på uppvindarna och vi bara gapar.

Jaha .., det var alltså tornsvalor (eller rättare sagt: tornseglare ..) som jag hörde om kvällarna i Ystad! (Till höger på den länkade sidan finns ett ljudexempel).

Han berättar också om tillvaron för drönarbin .., såna som bara ägnar sig åt älskog mest hela dagarna .., flyger omkring och befruktar bidrottningar och har sig.

Men snart är den tiden förbi .., ty snart stundar drönarslakt, ja, då arbetsbina helt enkelt mördar alla dessa drönare som inte ens bidrar med mat till kupan .., utan bara roar sig.

Drönarslakten infaller på hösten.

Allt sånt får vi lära oss.

Kväller ...

... och Gunnar från Jämtland tittar på Morden i Midsomer, där kommisarie Barnaby minsann har att göra.

(På bordet: den virkade duken som Bente gjort .., glaskupan som jag fick av underbara arbetskamraten Maria Hansson .., den älskade fågelbrickan från Ikea .., en keramikvas fylld med lavendel och salvia. Jo, men lite hemkänsla blir det .., lite ystadkänsla. Och soffan Ektorp, förstås.)

En alldeles underbar dag har det varit.

Medan pv, med motorsågens hjälp, har röjt den östra sidan av tomten (här har fallit syréner till backen och krikonträd och en massa sly ...), har Gunnar paddlat kajak från Suseån och ut till havet, ja, en tre sjömil kanske .., och han kommer hem igen och är alldeles lyrisk.

Vid sjutiden cyklar vi ner till stranden.

Det tar en halv minut, max.

Och vi går längst ut på klipphällarna och kliver i från klipporna och vattnet är kristallklart och v a r m t .., och jag simmar intill en kvinna som berättar att hon bor i Eftra, inte långt härifrån, men egentligen kommer hon från Lidhult utanför Ljungby .., och vi pratar om flytten från Ystad till landet Halland och om att säga upp sig och börja ett nytt liv.

Långt borta ser vi pv simma mot fågel-ön.

Närapå magisk blir kvällen.

Middag ...