Och så är det dags för underbare vännen Gunnar att tacka för sig.
Precis som dom andra två morgnarna, så kommer Gunnar promenerande i sin kimono och vi hälsar på det vi
tror är japanskt vis .., å, vi böjer oss ner och har händerna ihoppressade och så skojpratar vi på låtsas-japanska ..."saki-jaki-bla-bla-bla" ..., säger vi och tycker att det är så himla roligt.
(Ja, man har faktiskt inte roligare än man gör sig ....).
Resvägen utstakad.
Nu ska han vidare mot Västergötland, till den här
madamen.Och pElle kommer att sakna herr Jämtlänning.
(Det kommer vi också att göra.)
Det tog en halv dag .., sedan blev Gunnar pElles bäste vän.
1 kommentar:
Gunnar klär verkligen i kimono!
Elegant. Annorlunda.
Skicka en kommentar