Sen lunch i landet Halland ....

Och det kan jag säga er, att "dagens rätt" - skivade äpplen -, är en höjdare på menyn!

Detta har serverats dagligen i säkert tre, fyra månaders tid och är oerhört eftertraktat av framför allt herr och fru Koltrast.

Ännu mera glädje ...

En personlighet är han.
Notera hur alldeles perfekt musiken är anpassad till filmen.
För övrigt tycker jag att den som sätter samman Antikrundan borde få medalj.
Sååå finurligt ihopklippt!

Det finns människor som bara genom att finnas till, sprider värme.

Till och med genom tv-rutan.

Idag på min lediga dag, gör jag ingenting.

Dricker kaffe .., kalasar på mjukt tunnbröd med bredbar leverpastej och smörgåsgurka (för övrigt en frälsningsupplevelse).., eldar .. och tittar på svt/play .., ja, reprisen av gårdagens antikrundebesök i Ystad.

Det är då den där människan med all värmen dyker upp.

Klicka på filmen så får ni se .., alldeles helt underbar är han - silversmeden Olle Ohlsson från Stockholm -.

Och här finns hela inslaget om herr silversmeden. Vid 21.52 börjar det.

(För övrigt tycker jag att han påminner om dig, Gunnar i Jämtland.)

Diskussionsklubben har sammanträde ...
(Eller: "nej, jag har inte alls tagit din strumpa!")

Vill ni dra på smilbanden?

Titta då här.

Och har man legat nära varandra i mammas mage och inte kunnat prata på riktigt, då är det himla trevligt att äntligen få prata av sig!

Ledig dag ..

Bilden från innergården i Ystad.

Ja, ni inser väl vilken eminent rubrikmakerska tidningsvärlden har gått miste om, när jag i stället valde kassörskeyrket!

Kände ni hur spänningen rent av steg inombords, vid åsynen av den lockande rubriken?

"Ledig dag ..."!

Vad kan nu ha hänt i landet Halland?

Svar: här har inte hänt just nånting.

Efter en orolig natt har jag iklätt mig älsklingsanoraken (den med generalstjärna på vänster sida av bröstet), satt igång kaffebryggaren, skivat äpplen till koltrastarna (som tackar genom att sjunga från någon annan tv-antenn ...) .., slängt ut solrosfrö (till mössen, som ändå gärna vill titta in under diskbänken och se om där finns någon mer varierad kost) .., och nu ska här tändas ljus .., det ska bli gomorron-tv och nyheter och senare idag ska här tittas på dvd-film (tack Eva på Frösön och dina fina blommor på kuvertet gjorde hjärtat glatt ...), ja, ungefär så.

Fram tills i morgonkväll är jag s.k, gräsänka.

Det ska nog gå bra det med.

Förresten upptäckte jag nyss en liten krokus som tittade upp i rabatten.

Och i ett träd på Den Ordentlige Grannens tomt, sitter herr och fru Dufva och kuttrar kärvänligt.

Just så.

1:a - aprilfönstret ...

..... finns i Skåne och är inte detta ett april-lurar-fönster, så vet inte jag.

"Hittepåfönstret" finns i Landskrona och då förstår ni vem som höll i kameran.

Just det.

Ulrika.

Stooor glädje!

Heja Skellefteå AIK - och Västerbotten -, som nu går till final mot Färjestad.

(Hockey, för den som inte är intresserad).

Hjääääälp, så glad jag över vinsten!

Dagens "På jobbet" ....

Ett rekommenderat brev till Kambodja, jo, det blev spännande att hantera den biten.

Trevade mig fram i menyn .., ringde sedan Postens support (en vänlig kvinna) då jag kände mig aningen osäker

"Ja, hej du, Elisabet här på Hemköp i ..., nu ska jag skicka ett rek till Kambodja, men du ..., ska det inte skrivas inte ut någon lapp för avsändaren ..., så där som det görs vid inrikes rek ...? Inte det? Å, I love You! Då har jag gjort helt rätt!"

Det visade sig att allt var som det skulle.

Nu åker två böcker i ett grönt rekommenderat kuvert till en ung man som bor på ett hotell i Siam Reap.

I Kambodja.

Vare sig postnummer eller gatuadress fanns förstås.

Och glädjen är nästan obeskrivlig när man lyckas.

(Senare förvandlas man till biljettförsäljerska. Jo, då ska en gladlynt herre hämta ut biljetter till Halmstads hemmamatch i fotboll i helgen. Ny pärs. Man hinner knappt pusta ut efter den första, så kommer nästa .., men jag s k a lära mig detta så det sitter som ett rinnande vatten!)

Minns ni reklamen ....?

Den där ..."Nu har jag bestämt mig"?

Ja, det var reklam för ett Lättmargarin.

Nu har jag också bestämt mig.

Jag ska aldrig mera färga håret.

Från och med nu ska allt det grå och silvriga få explodera fram som det vill.

Varför?

Jag orkar inte hålla på längre.

Förmodligen är jag helt gråhårig innan sommaren är här.

Bara så ni vet.

Och skulle vi träffas och ni inte känner igen mig, kan jag bära namnskylt.

Hela tiden något nytt ....

Igår två brev som skulle skickas som Express (varav det ena till Norge) och tänk, jag fixade dem alldeles själv!

Ett tredje tog chefen och Mattias hand om (krångligt värre).

Dyrt är det, 95 kronor extra.

Nåja, det går framåt.

Och ni anar inte (eller det kanske ni gör) hur många paket som hamnar fel, som kommer till helt fel postutlämningsställe!

Dagens fönster ....

... finns i det lilla, lilla gula huset, allt uti landet Halland.

V A R N I N G ....

Om ni i morgon hör eller ser på nyheterna att någon som handhar a-kasseuppgifterna (dom huserar i Östersund) har begått harakiri, så skyll på mig.

Den pappersexercis som susat fram och åter mellan Stensjö och Östersund är inte liten.

Och varje gång får jag ett nytt mantra, det är rena moment 22.

Till slut bad jag dem stryka mig ur registret; jag struntar i pengarna!

Fick svar av en kanslist som heter"Gerd" att det går inte.

"V.g. fyll i kassakorten för vecka 4 och 5", skrev hon.

Ikväll blev jag galen och skickade sju veckors kassakort rakt av.

Gerd kommer att gå i backen när hon öppnar sin mail i morgon.

Om ett möte ...

Dagens strandfynd.

Att arbeta eftermiddagar passar mig perfekt.

Nu hinner jag äta frukost i lugn och ro och jag plockar undan och tar den sedvanliga svängen ner till stranden.

Blå himmel.

Solsken.

Jag slår mig ner vid klippan som känns som vore den min egen och jag spanar ut mot fågelön och ser bara ett enda ejderpar.., och där är några fiskmåsar lite längre ut .., och på den andra ön, som jag knappt ser ordentligt ens med kikaren, sitter skarvar med utspretade vingar på tork.

På stranden hopp-flyger två sädesärlor.

Skickar och får sms .., ett är från den rare mågen som idag fyller år, dagen efter dotterns födelsedag.

Blundar.

Gör ingenting.

Lyssnar.

Sen hemåt igen.

På lilla grusvägen möter jag kvinnan som varje morgon går en lång promenad med sina hundar och nu blir det en stunds prat, ja, hon undrar om jag inte vill följa henne längs vägen .., hon ska gå mot Kvarntorpet till, mot Ugglarp, alltså.

"Jaså, du ska arbeta snart .., men om du vill kan vi göra sällskap och gå rundan från Glassvik och hit, det blir flera kilometer, du vet, jag går minst tretton tusen steg per dag, jag och hundarna .., ser du .., Alice har fått eksem vid högra örat, typiskt labbar att få sånt, ja, som hon slänger sig i alla bäckar .., ahaaa, ni funderar på att skaffa hundvalp, vilken ras ...? det vet ni inte än ., men du kan få mitt telefonnummer så kan vi väl promenera ihop, har du någon penna ...? inte, men det är lätt .., är du morgonpigg ...? jag brukar gå vid tio i åtta, eller egentligen precis tio i åtta ..., förresten såg jag en citronfjäril igår!", säger kvinnan som är några år äldre än jag själv.

Och så upprepar hon sitt telefonnummer.

Tretton tusen steg var morgon, just det.

Det är svårt att förklara att jag inte är ute i nåt slags motionssyfte.

Jag är mer ute i ta-hand-om-själen-syfte.

Och så tar hon sina hundar och knatar iväg.

Nästan hemma möter jag sigge nilsson .., åååå, så trött han är och ååå, så han kråååmar sig!

Allt känns bra.

Och någon har fått spader ...

... och ligger ihopkurad och sover i en blomkruka, när jag kommer in.

Skamset hoppar han upp och försöker låtsas som om ingenting.

"Vad då ...? Skulle jag ha lagt mig i blomkrukan ..., nä, nä?"

Jo, jo.

Och stackars avocadoplantan är lite vinglig.

(Natten mot idag drömde jag att sigge blev innebränd i en kamin. Hur han än försökte och hur j a g än försökte, fick jag inte ut honom och som han jamade. Fortfarande ingen sigge hemma, men han kommer väl.)

Försvunna ....?

Till min förvåning finns ingen pElle hemma när jag kommer ner på morgonen.

Ingen pElle som ligger på soffan eller i fönstret och gottar sig åt elementvärmen.


Ingen pElle som ligger på den eleganta soffan i guldbrokad.
Ni vet, den som har fått miljöombyte och huserar på den inglasade altanen.
(som ska förvandlas till ett inomhus-vardagsrum).

Borta, bara.

Och pv ringer från jobbet och jag frågar om han möjligen har sett till pElle?

Och sigge är inte hemma heller.



"Men har du tittat på stolen under köksbordet ..?
Där låg pElle i morse, ja, han har ju varit ute på vift hela natten ..", säger pv.

Och ser man på ....

Halvt medvetslös ligger han där, gamlingen.

Det är knappt att han öppnar ögonen när jag pratar med honom.

Nu återstår bara att få hem tonåringen sigge.

i kassan


igår på jobbet

och kvinnan som betalar sina varor och ser så rar ut

sen

bara så där

frågar hon om vi kan följas ut och promenera någon gång

"du vet

vi har träffats förut

det var jag som tog dina agraffer på knäet

och vi bor ju grannar"

säger hon

varmt leende

Onsdagsfönstret ...

... finns i Landskrona - fönstermetropolen -.

Det var Ulrika som - när hon vittjade fönsterfångarhåven - hittade just detta.

Sicken tur!

för tre år sedan ...

var det passionerat värre

nu

säger pv

"ja, jag går upp och lägger mig och läser en bok ..."

och jag svarar

"ja, jag kommer, jag tar med mig min"

det är väl det som kallas för vardagskärlek

Insikt nr 400 ...

Att komma hem till staren som flöjtar från tv-antennen ..,till en apelsinfärgad sol på väg ner i havet .., till ja-må-hon-leva-sång och Emma som blir fjorton år och som skickar ett sms där det står "jag älskar dig mormor" .., till dukat bord .., till kycklingsallad och ett glas rött vin.

Och på tv Skellefteå AIK - Luleå i hockey (heja Skellefteå, där, på BB, föddes två av mina tre barn, ett i augusti 1972, det andra i juli 1986 ...) och mellan varven - fotboll från Råsunda - och pElle i mitt knä och sigge som jaaaaamar och vill ut.

Allt det .., är ingenting annat än ljufvligheter.

Mer behövs inte.

Efteråt ...

... när jag kommer hem och har parkerat bilen, är detta vad jag ser och hör.

Ett kvällsfönster från ...

... Landskrona.

Sällan, eller aldrig har någon varit så flink med fönsterhåven, som vad Ulrika varit under sitt besök i den skånska metropolen, den som ligger mellan Malmö och Helsingborg.

Och många är vi som häpnat över hur vackert där är!

Idag åker Ulrika norröver igen, till ett annat sorts liv.

Inget hav, men en liten porlande bäck i närheten av huset.

Det är ju så det är, hullerombullerlivet.

Här finns fler bilder från den sista kvällen i Landskrona.