tisdag 30 augusti 2011
Mellan skurarna ...
... skyndar jag mig ut med harry.
Hela morgonen har regnet piskat mot fönsterrutorna och det blåser nåt hemskt!
Men så ..., plötsligt .., kommer solen fram!
Fort ut och ner mot havet och stranden och nu är det nästan som ebb och flod, ja, fast det senare förstås .., och sträckan från stranden till lilla "ön" där vi kliver i och badar, är helt översvämmad, ja, finns inte just idag!
Och så här låter det ....
Harry springer som galen runt på ängen .., noooosar efter kaniner och hämtar pinnar!
På ett ställe finns en rund fläck i gräset .., med annorlunda färg och titta, hur stråna ligger!
Så underligt!
Och ännu finns små sällskap av blåklockor, trift, gula små blommor och så mängder med såna här bestånd.
Och harry, han leker i sanden ...
Dagens fönster ...
Hej!
Här kommer två fönster från Halmens Hus i Bengtsfors.
Förr-förra helgen när vi hade släktträff i landskapet Dalsland så hälsade vi på där.
Verkligen värt ett besök!
Vacker utsikt, en härlig butik där man får svårt att motstå att köpa både det ena och andra.
En fin utställning om halm och dess historia.
Ett fint café och vackra Gammelgården några trappsteg högre upp på Majberget.
Ett utflyktsmål om något och värt många omvägar om jag får föreslå.
Där fångade jag de här fönsterbilderna.
Här kommer de!
Från mig :-))
måndag 29 augusti 2011
Och så några kvällsfönster ...
... från Västmanland.
Vilka vackra färger tillsammans!
Det är verkligen något jag beundrar hos människor, detta att kunna få ihop det färg, - och formmässigt, ja, särskilt när det gäller utsidan av hus.
Om något eller några år borde huset på kullen målas om och då funderar man ibland på vilken färg man ska välja?
Gult, igen?
Jag är ingen större fantast av gula hus, allra helst som jag tycker om rosafärgade pelargonior .., ja, ni kan ju tänka er själva.
Nåväl.
Det var Ulrika som agerade fönsterfångerska i alla fall.
En film till Mian ...
En actionfilm som handlar om den lille bärfisen som spatserade på min mage.
Ett roligt inlägg om bärfisen, det hittade jag här.
(Nu har jag klickat så det kom fram en annan film, en pojke som spelar gitarr och det är minsann ingen bärfis det. Om det blir likadant för er, så klicka här - ja - om ni är insektsintresserade, vill säga ...).
Så här såg den ut när den spankulerade omkring.
Min lilla kamera får duga så länge.
Samma lista, men skickad som "bild" ...
En inköpslista från Värmland ...
Om ni klickar på bilderna, blir det tydligare.
Visserligen kapad på mitten (av mig), men det är samma lista.
Så här skriver avsändaren:
"Hej Elisabeth!
En inköpslista. från Ica maxi Karlskoga Verkligen gedigen.
Ordning och reda.
Skriven i ordning för hur affären är organiserad.
Hälsningar Eva i Värmland."
// Att lägga in listor som kommit inscannade och få bra skärpa på dem, är jättesvårt!
Nu försökte jag att fixa till det i redigeringsprogrammet, men det allra enklaste är att ta en bild med kameran - helst utan blixt - och så kan jag kapa bilden om den blir alldeles för stor, det är inga problem.
Nåväl, tack ändå Eva för o m t a n k e n!
Fler som vill bidra?
Maila då listan till bisse151@gmail.com
Detsamma gäller förstås fönster.
Som medicin ...
Och så tar jag harry med mig och går ner till havet.
Just då - i den stunden - strålar solen, men det blåser friskt och havet är vresigt, ja, liksom frustande!
Aldrig är harry så glad och sprallig, som när han får springa fritt nere på ljungheden, eller på stranden .., eller i skogen!
Åååå, så han springer och skuttar och han ramlar och slår kullerbyttor och upp igen och han strääääcker ut som en vinthund ..., och så ny runda, runt-runt-runt ..., och jag ler för mig själv åt hans så uppenbara livsglädje.
Det tar inte många minuter, förrän himlen mörknar.
Och det mullrar dovt från horisonten.
På stranden sitter ett stort sällskap med måsar ..,. harry har hittat en träpinne.
Just innan regnet kommer skuttar han glatt i det höga gräset .., lägger sig ner .., borrar ner nosen i marken. Kanske anar han doften av den kanin som nyss schwischade förbi?
Och så hemåt .., då har regnet återvänt.
Den alltid så glatt svansviftande krabaten har bråttom .., åååå, han har svansen mellan benen och tittar mot himlen när åskan mullrar, ja, svansen är nu nästan framme vid hakan .., och regnet slår mot honom och jag gömmer kameran i jackfickan och skyndar hemåt.
Hela tiden springer harry femtio meter före .., ja, han vet precis vägen och han vet också att han absolut inte får gena över grannarnas tomt.
Han är hemma någon halvminut före matte.
Och där sitter han på bron och väntar och viftar så glatt på svansen.
Ååå, nu vill han in!
Denne underbare lille krabat som gör mig så lycklig!!!
Mot deppighet ...
Höstdepression ...
Ja, har man inte haft det tidigare, så har man det nog nu.
Tre dagars ledighet och lika många dagars ihållande hällregn (läs: skyfall) och blåst!
Och när jag ska trösta mig med tv-tittande, fungerar inte tv:n.
I stället tar jag fram ljusslingan som nu har hamnat i rumsfönstret .., längs fönsterbrädan (den som egentligen är en hylla).
Det är ändå snart advent.
Dagens fönster ...
... kommer från Öland och avsändare är Micke från Ångermanland och den mannen fick stor
fångst i fönsterhåven, kan jag lova er!
söndag 28 augusti 2011
Kolsvart ute.
Och pv - som inte är ledig i morgon -, hostar och har sig ..., och har redan gjort kväll.
Själv ska jag krypa i säng och reprisläsa norrmannen Knausgårds "Min kamp".
Den första delen.
Varför då?
Varför läsa om den?
Ja, för att jag ofta läser snabbt och glömmer lika snabbt.
Nu ska jag läsa med eftertanke.
Men först ska jag titta in hos hemifrån-ingela och se vad hon valde för hudkräm.
(Nix. Hon håller oss på halster, den rackaren-)
Och pv - som inte är ledig i morgon -, hostar och har sig ..., och har redan gjort kväll.
Själv ska jag krypa i säng och reprisläsa norrmannen Knausgårds "Min kamp".
Den första delen.
Varför då?
Varför läsa om den?
Ja, för att jag ofta läser snabbt och glömmer lika snabbt.
Nu ska jag läsa med eftertanke.
Men först ska jag titta in hos hemifrån-ingela och se vad hon valde för hudkräm.
(Nix. Hon håller oss på halster, den rackaren-)
Där och Då ...
Så där som för att ta vara på det sista av sommaren (kanske ett svepskäl ..., men det må vara), åker vi till närbelägna Steninge och äter söndagsmiddag.
Den alltid så generöse pensionatsvärden betalar och min plånbok får ligga orörd.
Min plånbok är för övrigt som en dagbok över viktiga händelser.
Den 19/9 2004 hade jag mer eller mindre tvingat helsingborgaren att för en gångs skull beställa lamm .., ja, vi var i Turkiet och jag berättade lyriskt om hur gott det var med lammkotletter.
Inte den gången.
"Ätit segt lamm men god sallad på liten strand", står det.
Så var det med den matupplevelsen för födelsedagsmannen.
På myntfacket finns mer att läsa.
"Den 26/8 2007.
Kokkari. Katter får fisk. +35 grader,"
Det var Emil och hans mormor som är jag, och så vännen Kent från Småland.
Vi var på Samos och jag minns precis var vi satt när Emil slängde små, små fiskbitar till katterna som sprang runt våra ben och jaaaamade.
Den 16/8- 2008 var Emma och jag i Grekland.
"Kefalonia med mormor. + 35 grader.
JÄTTEVARMT!"
Att mormor har dykt står också.
När Anna 2005 gifte sig finns där en notering om och intill står "30/12 - Thailand, Maria och co. välbehållna".
Det var tsunamin, ja.
Och längst uppe har en tonårig son skrivit att han är den bäste sonen.
Och den ende.
Ikväll i Steninge.
Kunder från affären som är ute och söndagsäter nickar till hälsning.
Vid ett av borden sitter en trubadur.
Och efter en stund kommer regnet farande från havet .., vi ser hur det kommer allt närmare och det haglar och någon säger att "jaha, nu kommer nog orkanen Irene!"
Här och Nu ....
På arbetsbänken i köket: ett gårdsäpple (det är pv som tycker om äpplen ...), en citron (den vackraste frukt jag vet och används alltid till te) och en gul paprika.
I vardagsrummet har en trött hundvalp krupit ihop i soffan Ektorp och i loppisfåtöljen sitter en pensionatsvärd och studerar morgontidningen.
(Jo, jo. Han vill förstås höja sitt resultat i nästa veckas nutidstest ,-)
Friidrotts-VM på tv.
På golvet, en bit ifrån den läsande pv, ligger pElle och sover på en ytterst provisorisk bädd, egentligen ämnad till harry.
"Åååå, men den är ju som gjord för mig!" tycks pElle tänka.
Just så är det.
Ingen mat är sååå god som harrys Royal Canin ..,. tycker pElle.
Och tvärtom.
Så snart vi lämnar köket, är harry framme och norpar sig lite kattmat.
Vän Av Ordning kommer nu att säga att detta är förfärligt ohälsosamt för såväl katter som hundar, och det är det säkert, men så fungerar det här just nu.
Jag brukar tänka på det allmänna världsläget eller på dom svältande barnen i Somalia .., och då blir det här med vem som äter vad, ja, det blir en bagatell i det stora hela.
I köket.
Avocadoplantan som varit hängig och allmänt risig mest hela sommaren, skjuter nu skott!
Det ser lustigt ut.
Plantan består till största delen av en ranglig stam på minst en halvmeter, ja, om inte mera, och så den lilla kvasten längst uppe.
Och på ett stort matbord ligger GP och väntar.
När jag slår upp sidan 8 och 9 är det inte långt ifrån att jag hajar till.
Den unge mannen på bilden, han som heter Gustav och är 26 år, påminner alldeles omåttligt om Anders, och bara detta att titta på bilden ... fyller mig med inutivärme!
Mammavärme.
Och tänka sig .., regnandet har äntligen tagit paus!
Inte Irene, men möjligen Maj-Britt ....
Ett sådant förfärligt regnande och blåsande som vi har haft i natt, var det länge sedan jag upplevde.
Blomkrukor har dråsat i golvet (jag förstår det inte ..., det måste vara fönstret ut till den inglasade altanen ...) och såväl hund som katter v ä g r a r att gå ut.
Till slut fick jag svepa in mig i ett badlakan, koppla harry och mer eller mindre tvinga honom ut på gräsmattan.
Aldrig har jag sett honom pinka snabbare.
Och nu är klockan snart sex på morgonen och det regnar fortfarande något kopiöst och jag är evigt tacksam att jag är fri och slipper köra moppe till jobbet.
lördag 27 augusti 2011
Ett kvällsfönster bara därför att ....
Ja, en sån här enbarmligt enformig lördag, då kan man slå till med tre fönster!
Det här är det sista och det kommer seglande från Norge; från Bente.
Och som jag förstod det (Bente, förklara gärna sammanhanget!), så tillhör fönstret den bortgångne och kände norrmannen Marcello Haugen.
Om den mannen visste jag noll och intet, förrän för en stund sedan.
Nu vet jag bara liiiiite, liiite mera.
Utsikten från stugan.
// Så här står det bland om Haugens lilla stuga - det är från Wikipedia -.
"I 1915 fikk Marcello bygget hytta Sameti, på tomten han hadde fått i gave noen år tidligere. Sameti ligger på en liten fjelltopp, Thokampen, ikke langt fra Pillarguritoppen ovenfor Otta i Sel kommune.
Eiendommen er på ca. 1 mål og har utsikt til fjellene rundt med bl.a. Rondane, og til stasjonsbyen Otta nede i dalen.
Marcello hadde reddet bonden Bredevangen på Thogården ved Ottaelva fra en ulykke i forbindelse med at hesten hans løp løpsk.
Derfor fikk Marcello fjelltoppen i gave.
Marcello gav hytta det sanskrit-navnet Sameti (d.e. jeg tørster), også assosiert med Jesus Kristus' ord på korset.
Han gjorde stedet tilgjengelig for allmennheten ved å henge nøkkelen på veggen utenfor døren. Eiendommen ble i 1983 gjort om til en stiftelse.
Och så här ser hela "hytten" ut ..., är den inte fin, så säg!
Tala om att bygga sitt hus på hälleberget.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)