fredag 9 december 2011

Fredagkväll i det gula huset ...


Funderar på att ( låta pv ...) måla bordet mjukt vitt eller grått.
Vad tror ni?

Då blir det först siesta på soffan en stund och därefter På Spåret.

Tidigare i kväll har harry fått följa husse ner till båten; husse har cyklat och harry sprungit efter och ibland före och inget är så roligt som detta!

Att ösa båten var svårt.
"Nä, det blåser in lika mycket igen, jag får åka ner i morgonbitti och se hur det ser ut ...", säger båtägaren.

Här på bilden sitter han i soffhörnet och tittar på dom tävlande.



Handen, som är så fin.


Kvällens På Spåret var jättebra .., jämnstarka deltagare och himla roligt, helt enkelt.

Och just den här omgången hade vi varit ett bra team, pv och jag själv.
Cornelis tog jag nästan direkt och att det var Hornborgasjön också och då sa pv genast Skara.

Lieskaftet var ju lätt som en plätt för alla som löser korsord!
Freddie Wadling underbar!

Och nu dricker vi varm choklad och äter ostsmörgås.

Ute råder s t o r m!

Några kvällsfönster från Danmark ...


"Hej igen!

Här några fönster, fångade från bilen vid ett rödljus i en förort till Köpenhamn.

På väg ner till Provence från Sverige någon av de otaliga gånger vi kört fram och tillbaka!


Om du inte ser fönsterputsaren direkt kan du kika på närbilden.

Kram


// Och jag säger så här: det hade lika gärna kunnat vara "mitt" hus, eller mina fönster i Ystad ..., hälsar Elisabet.

Ja, just det ...



Det finns brunnslock.

Och så finns det brunnslock.



Dom här två råkade jag passera under ett besök i Halmstad idag.

Oväder ....


Sist när det stormade, då var det kväller och mörkt och inget såg man.
Men man h ö r d e.

Idag är det gråmulet och det blåser nåt alldeles vanvettigt.

Jag har alltid tyckt om blåst och gick ofta ner och satte mig på sommarstugeräcket när det var höststormar hemma i Malå, då, när jag var ung. Där satt jag och tittade ut över malån som skummade och det var en sån otrolig frihetskänsla och det doftade sälg och vatten och höst.

Och nu upplever jag samma sak.
När vi går ner mot havet till, är det k n a p p t att man tar sig framåt, nej, jag har aldrig varit med om sån motvind!

Harry springer som en galning och öronen flaxar och har sig!
När vi kommer till huset som ligger som utslängt på åkern, ser vi träd som dråsat i backen.


Och det är gråblått, men milt ute.
Jag har kapuschongen uppdragen och min tjocka yllehalsduk och i fickorna hundgodis.


Badbollen har idag ändrat läge; säkerligen beroende på det höga vattenståndet i bäcken.
Tänk, om den - bollen -, nu äntligen får komma till havet!


Mot Fabrikör Johansson till ser det ut så här, men hans hus syns inte.


Och arbetet nere på stranden med att gräva upp all vresros, är nästan avklarat.
Nu finns bara nån enstaka hög med ris kvar.
Marken är tillplattad.
Jo, det blir nog bra.


En kvarglömd sko ligger bland rosorna.


Och havet är vresigt och skummigt ..., måtte ingen människa vara ute till havs just idag!


Och ännu flera nedblåsta träd - säkerligen döda sedan förut - och lika så gott är det väl att dom nu dråsar i backen?


Senare: ellem frågar varför man rensar bort vresrosorna?

Här finns svaret.

Och här.

Snart dragning igen ...



Glöm nu inte .., i morgon kl.11.00 piiiiip, så dras vinnaren i den tredje omgången av Uppmuntringslotteriet!

Någon marmeladburk lär det inte som tröstpris.

Trötpristagaren Sportiga Jenny, hon fick ett paket med en sönderslagen burk och marmelad som runnit ut och geggat ner kuvertet och visserligen fick hon en ny burk - modell mini-mini - men kraftigare i glaset, så där mini så det räcker till en eller max två smörgåsar, men ändå.

Så trist!

11.00 var det.

Till alla som heter Anna ...


... detta - i mitt tycke - så vackra namn, vill jag bara säga: GRATTIS!

Grattis till min egen Anna (AP - annapanna-), anna of sweden, annannan, Anna i Sheffield, Anna Åberg och inte minst Gunnars mamma (ååå, snälla ..., klicka på Gunnars mamma!) ja, till alla som heter Anna och tittar in här!

Bilden visar en liten Anna i en skottkärra fylld med höstlöv.

Det var på malåtiden det.

Luggen hade hon klippt själv.

Och till namnsdagsbarnen och alla andra som vill ha en liten trudelutt så här på fredagen, så kommer här nåt som - åtminstone jag - blir glad av!

Varsågoda!

gunnar i vaplan sa...

Tack snälla...!

I dag bor min mor Anna på ett äldreboende i Offerdal.
Det är ett väldigt bra boende med en bra vård och underbar personal.
Ett riktigt hemtrevligt ställe, rena rama lyxhotellet. (EJ privatägt)

Min mors minne är i stort sätt borta men hennes humör är på topp och är glad och pigg, hon blir 97 år i maj.

Ett morgonfönster och en blomma ...


... även detta från södra Frankrike.

Så här skriver avsändaren.

"Hej,

Här kommer en bild till dig, tagen i vår övre hall.

Vi har strålande sol mitt på dagen och upp mot 18 grader.

Min från Sverige medförda porslinsblomma (skott från mormors över femtio år gamla moderblomma) trivs och frodas i ljuset från hallfönstret.

Kram från
Monica."

torsdag 8 december 2011

Kl. 20.00

Världens bästa skitskola

Samhällsserie. Del 2 av 4:

Vinstmaskinerna. Riskkapitalister går in i den svenska skolan.

Går det att plocka ut miljonvinster utan att det drabbar eleverna? '

Programledare Natanael Derwinger.

Just det programmet tittar pv på och risken är stor att han får en hjärtinfarkt ikväll.

Allt det han har tyckt om systemet med friskolor och betygsättning enligt "helst högt- metoden" .., allt det får han bekräftat under programmets gång.

Om den svenska sjukvården ....

... kan man läsa här.

Ett kvällsfönster från sydfrankrike ...



"Här är ett franskt fönster till dig.
På en restaurang.

Plötsligt såg jag katten som måttade ett språng mot trädet.
Och hoppade förstås!

Halv elva ...


... blir det promenix med harry.

Utanför Det Väldigt Nybyggda Huset inte långt härifrån, möter jag ett äldre par; grannar som bor längre ner mot havet till.

Dom har varit på promenad och eftersom nybygget nu är avklarat och där är tomt på arbetare, ja, där är helt öde .., har dom tagit sig en liten titt ( i smyyyyyg) och det är vad jag också gör.

Jag tittar in genom fönstret som är jättelikt!

Allt där inne är klinker, trä eller glas och trappan (utan räcke) till övervåningen, fordrar livslångt medlemsskap i de helnyktras förbund, annars finns där en uppenbar risk att man dråsar rakt ner i marmorgolvet.

Det blir ett vackert hus eller hem, men mera hus än hem kanske, ty det tycks ungefär lika ombonat som i en obduktionssal.

Nåja, det blir nog bra.


Här är lilla huset alldeles intill och stigen ner mot havet.
Frost på marken och i gräset.
Fläckar som är glashala .., jag tänker att jag absolut inte får ramla och bryta någon handled, nu, när vi redan är kort om folk på jobbet.


Så här ser det ut.



Och så här.
När jag står här, hör jag ljudet från grävmaskinen nere på ängen, den som gräver upp buskagen av vresrosorna.


Och så sista svängen hem ..,. harry leker med en pinne .., hittar frusna hästlortar och struntar blankt i mattes protester ..., allt medan hon gör sig redo för en liten film, så där för att visa hur finurlig den där svansviftande krabaten är.



I Australien såg jag en gång en vallhund - modell Jack Russel - som nästan flög sidledes genom ett stängsel .., och harry, han har också förstått hur det går till.

Letar bensindunken i bagageluckan ..


... men ramlar över en kasse fylld med bilder.

Sonja och Göstas brudfoto, t.ex.


Och Gunvor och Viking .., pv:s mamma och pappa.

Så alldeles obegripligt söt hon var, Gunvor!

I ett annat liv ...



... var jag en omåttligt flitig brevskriverska!

Det började i mellanstadiet då vi i skolan fick brevvänner från Borås och helt ärligt tror jag att jag hade över tjugo brevvänner, tills mamma sa stopp & belägg - vi blev ju närapå ruinerade på frimärken -!


Marske-by-the-sea, England.
Bilden togs 1955 och det var inte jag som tog den.

Sen blev det Miss Alison Findlay, 19 Warsett Road, Marske by-the-sea, Redcar, England .., som fick utstå mina alster (tänk, att jag mer än fyrtio år senare kan komma ihåg hennes adress!) och Karin Thunström i Oxelösund fick också en släng av sleven ..., och så, när jag hade fått familj och bodde i Kungsängen ., ja, då var det mamma och grannfrun Ann-Britt som fick mina brev.
Och klasskamraten Dinah, hon som alltid textskrev med blyertspenna!
Och Ingrid i Falun, inte att förglömma!


Det är kanske genetiskt betingat, det där brevskrivandet?
Mamma var likadan!
Varje vecka under tjugo års tid kom par-avion-brev från Sydamerika!

Hade brevskrivandet varit måttligt tidigare (allt är relativt ...), blev det en fullkomlig explosion, då, när mamma flyttade till Bolivia och min storasyster till Australien!

Brev på åtta, tio sidor var inget ovanligt och det övergår mitt förstånd att jag hade nånting att skriva om!!

Och jag gjorde egna vykort av framkallade bilder och det var nästan det roligaste jag visste!
Hela december var en orgie i julkortsframställning .., köksbordet översvämmades av bilder, hårdare papper, RX-lim och pennor!

Under tiden i Ystad fick även kunderna på Nilahallen hälsningar, vilka sattes upp på charkdisken, ja, jag håller med er, det var nog nånting som torde räknas som galenskap!

Ja, du store tid!

Häromdagen hade jag ett mail i min inkorg från vännen Inger i Skellefteå.
Hon hade haft vindsröjning och skrev så här:

"Hittade mängder av dina brev .., dom du skrev på papper..., slängde en massa när jag städade vinden i somras. De var så vackra, med målningar här och var. Du skrev mest om att allt var så underbart, positiv som alltid."

Har man varit en flitig brevskriverska, då vet man också värdet av vackra frimärken.

Det var egentligen det jag skulle berätta om ,-)

Igår beställde jag nämligen ytterligare en omgång med dessa (se bilden) underbart vackra frimärken för utrikes porto - eller för ett lite tyngre inrikesbrev -!

Som gjorda är dom ju för alla idoga stickmadamer, typ Ulrika i Västmanland!

Ja, det var det jag ville tipsa om!

Hur var det nu med grandet och bjälken ...?



Det händer av och till att pv läxar upp mig för att jag har glömt att "stänga av" plattången.

Den ligger då på handfatet i badrummet och det är ju bedrövligt att man glömmer en sån sak.

Själv glömmer han förstås ingenting.

Ja, förutom levande ljus.

Så här såg det ut när jag kom ner till vardagsrummet, en och en halv timme efter att herr pv hade tagit bussen till jobbet.

Ajabaja .., säger jag bara.

Två pyttesmå torsdagsfönster ...



... från Bohuslän och från Monica, som nu tagit språnget och lämnat Norge och flyttat hem.

Till Lysekil.

Själv ska jag - när detta skrivs - ta språnget mot sängen Hemnes.

Det är mycket nu i affären .., människor (läs: kvinnor) börjar bli mer än lovligt stressade och många glömmer plånböcker, bankkort .., eller bara koden till dessa kort.

Underbara Malin frågade idag om jag ville få en extra-ledig dag nu innan jul, ja, hon har så lite tid, tycker hon.

Om jag vill!!

"Jag kan ta din måndag som kommer, då Bettan blir du fri måndag, tisdag och halva onsdag, det blir väl bra ...?" sa Malin och log.

Så blir det.

Här ska n j u t a s.

Och nu lägger jag in den här bilden så den tjoppar upp vid sextiden torsdagmorgon.

Godnatt och godmorgon govänner!

onsdag 7 december 2011

Och så några kvällsfönster ...


... från ett snöigt Västmanland.

Kanske är detta utsikten från Ulrikas fönster?

Idag ....


... är det på pricken trettiofem år sedan min pappa dog.

Då var jag tjugotvå år och hade två små töser som aldrig hann få några minnen av sin morfar.

Det fick inte deras lillebror heller.

Pappa blev sextiosex.


Och i förrgår var det på pricken två år sedan pv:s mamma dog.

Så hastigt det gick!

Hon blev sjuk på lördag och hamnade på Ljungby sjukhus och på söndagkväll var allt över.

Jag minns precis telefonsamtalet som kom på kvällen vid niotiden .., jag minns pv:s tysta röst .. och jag minns hur han suckade sig igenom natten och ibland hörde jag honom säga ..."lilla mor .., ja, lilla mor ...".

Gunvor blev 82 år.

Men så är det ju här i livet.

Livet och döden.

Det är väl det som är tidens gång.

Förstås.
Fem saker ni inte vet om mig ....

Det är utmaningen från anna of sweden.
(Vilket jobb hon har gjort med alla länkar!)

Men .., det kan väl ändå inte finnas fem såna saker, inte efter sex års öppenhjärtigt bloggande?

Jag testar.

1. Att jag bara en enda gång i mitt liv har haft högklackade skor .., det visste ni kanske redan?

2. En enda ring har jag; en silverring gjord av silversmeden i Ystad.

3. Dom enda örhängen jag har är vita pärlor, inte ens äkta.

4. Att gå in i en bokhandel med trevlig personal, är det bästa jag vet.

5. Jag föredrar en macka, hellre än en bakelse.

Tja, kanske.

Det får duga.

Överraskningarnas morgon ...


Inte är det långt ifrån att jag faller baklänges av förvåning när jag kommer ner till stranden!

Plötsligt finns där som ett helt annat landskap!!

En massa kullar har dykt upp och marken är söndergrävd .., stora sjok är borta!


Och harry springer runt, runt och förstår inte heller nånting.

Vad är nu detta?

Det här är ett naturreservat och jag tänker att helt omöjligt är det ju ändå att någon väg ska dras fram just där nere och inte kan väl Fabrikör Johansson ha något med utgrävningen att göra, det måste vara nånting annat?



Men förutom detta, är allt sig likt.

Hela tiden skiftar himlen i färg .., ömsom strålar solen .., ömsom kommer mörka moln farande i vådlig fart och allt blir blått!


Längst nere till vänster på stranden, upptäcker jag en grävmaskin.
Så dit går jag .., harry springer en bit ifrån - så värst modig är han inte - och jag går fram till maskinisten som öppnar hyttfönstret och låter motorn vila och så frågar jag vad i all världens dagar som är på gång?

Jo, så här är det.
Länsstyrelsen har beslutat att rensa stränderna från stora buskage av vresros som annars hotar att ta över helt .., ja, man började i Båstad och har nu kommit hit till Stensjö.

"Men vad gör ni med all den uppgrävda jorden ...?" frågar jag.

"Den silas liksom, så där så att sanden kommer tillbaka där den hör hemma, medan riset forslas bort, det är så det går till ...", förklarar herr grävmaskinisten, allt medan harry nu vågat sig fram och gärna vill hälsa, men det är ju så förfäääärligt högt upp till där mannen sitter, så mest springer han - harry - bara runt, runt och viftar på svansen.


Och så går vi hemåt.
Igår försvann kopplet - helt obegripligt var det - och min tanke var att kanske hade det ramlat ut ur min anoraksficka, men något koppel hittar vi inte och harry springer lös .., han träffar en äldre man som bor i huset närmast havet och drömmen hade varit att mannen fyyyyat harry ordentligt när han kommer för att hälsa, men inte då .., "åååå, vill du hälsa, ja, men vilken fin hund du är, nej, inte hoppa!" säger mannen och klappar harry på huvudet.

Det blir en stunds småprat och så kommer ännu en man promenerande; han ska ut på motionsrunda och jag lyckas få harry att sitta platsad n ä s t a n hela tiden, men sen går det inte .., ååååå, nu vill han prompt hälsa igen och mannen känner igen harry och säger ..."men jag tycker att du har fått bra pli på honom, det är inte det lätt att hålla sig stilla när man är en sån ung hund .., det blir säkert bra ...", och så går han vidare längs havet och harry och jag själv går hem igen.


Hela tiden skiftar himlen i färg.

Moln tillkommer och försvinner!

En härlig förmiddag är det.

Två onsdagsfönster ...


... från Kopparberg i Västmanland.

Då vet ni förstås att det var Ulrika som viftade med håven!