onsdag 7 december 2011

Överraskningarnas morgon ...


Inte är det långt ifrån att jag faller baklänges av förvåning när jag kommer ner till stranden!

Plötsligt finns där som ett helt annat landskap!!

En massa kullar har dykt upp och marken är söndergrävd .., stora sjok är borta!


Och harry springer runt, runt och förstår inte heller nånting.

Vad är nu detta?

Det här är ett naturreservat och jag tänker att helt omöjligt är det ju ändå att någon väg ska dras fram just där nere och inte kan väl Fabrikör Johansson ha något med utgrävningen att göra, det måste vara nånting annat?



Men förutom detta, är allt sig likt.

Hela tiden skiftar himlen i färg .., ömsom strålar solen .., ömsom kommer mörka moln farande i vådlig fart och allt blir blått!


Längst nere till vänster på stranden, upptäcker jag en grävmaskin.
Så dit går jag .., harry springer en bit ifrån - så värst modig är han inte - och jag går fram till maskinisten som öppnar hyttfönstret och låter motorn vila och så frågar jag vad i all världens dagar som är på gång?

Jo, så här är det.
Länsstyrelsen har beslutat att rensa stränderna från stora buskage av vresros som annars hotar att ta över helt .., ja, man började i Båstad och har nu kommit hit till Stensjö.

"Men vad gör ni med all den uppgrävda jorden ...?" frågar jag.

"Den silas liksom, så där så att sanden kommer tillbaka där den hör hemma, medan riset forslas bort, det är så det går till ...", förklarar herr grävmaskinisten, allt medan harry nu vågat sig fram och gärna vill hälsa, men det är ju så förfäääärligt högt upp till där mannen sitter, så mest springer han - harry - bara runt, runt och viftar på svansen.


Och så går vi hemåt.
Igår försvann kopplet - helt obegripligt var det - och min tanke var att kanske hade det ramlat ut ur min anoraksficka, men något koppel hittar vi inte och harry springer lös .., han träffar en äldre man som bor i huset närmast havet och drömmen hade varit att mannen fyyyyat harry ordentligt när han kommer för att hälsa, men inte då .., "åååå, vill du hälsa, ja, men vilken fin hund du är, nej, inte hoppa!" säger mannen och klappar harry på huvudet.

Det blir en stunds småprat och så kommer ännu en man promenerande; han ska ut på motionsrunda och jag lyckas få harry att sitta platsad n ä s t a n hela tiden, men sen går det inte .., ååååå, nu vill han prompt hälsa igen och mannen känner igen harry och säger ..."men jag tycker att du har fått bra pli på honom, det är inte det lätt att hålla sig stilla när man är en sån ung hund .., det blir säkert bra ...", och så går han vidare längs havet och harry och jag själv går hem igen.


Hela tiden skiftar himlen i färg.

Moln tillkommer och försvinner!

En härlig förmiddag är det.

7 kommentarer:

Ulrika sa...

Härligt!!

Och jag saaaknar Frasse, som for tillbaka till husse igår.
Usch vad t o m t det blev.

Anonym sa...

Det är något av det som är så fint med att ha hundar; detta att man måste komma sig ut på promenad varje dag oansett hur man har det! Själv har jag varit tappad för energi efter flytten - och naturligtvis det som hände före det!! Nu på morgonen är det solsken i Lysekil, och jag skall snart gå ut en sväng till havet och solen. Hoppas att det ger energi till att packa upp alla lådor som fortfarande står i en hög. Hoppas på att bli någorlunda färdig före jul. Hälsningar från Monica

Elisabet. sa...

Ulrika: men fy, vad harry tappar hår! Tur att man har en bra dammsugare .-)

Monica: jo, så är det .., jag är ute mycket, mycket mera än tiden utan hund!
Ändå tar pv dom längsta promenaderna. Jag tycker inte om att gå ut i kompakt mörker utan gatlysen .., men det gör han obehindrat.

Ulrika sa...

Haha,jo du. Det är labben i honom. :-D

Labbar fäller bara två gånger om året... 6 månader/gång. ;-)

Elisabet. sa...

Ulrika: jag minns ju vår första labbe (i Malå), jysses, vad han fällde!! Men vi har varit lyckligt förskonade med harry.
Det är vi inte längre.

Mian sa...

Fröken Alice (cairn) fäller aldrig. Men hennes päls måste ju istället ryckas flera ggr/år.
Men det gör inget, säger Alice. Då får hon åka till trimmaren och träffa pojkhunden Olle :-)

Elisabet. sa...

Mian: jag träffade en Norfolk-terrier (lär mig aldrig skillnaden) utanför affären ikväll. Hon hette också Alice och lillmatte som stod ute med Alice och väntade på stora matte, berättade att nej, Alice fäller aldrig!

Ja, vilken dröm!