Hemma ...

Tomater på köksbänken. Och solstrålarna.

En dag lyssnar jag i P1 till en man som berättar att på hans förra jobb maskades det nåt så otroligt .., halva tiden satt personalen bara och spelade kort eller läste tidningar, eller gjorde ingenting alls.

Det är nästan så jag inte tror mina öron!

Arbetar man i affär, är i alla fall den möjligheten obefintlig .., det är full fart mest hela tiden.
I personalrummet ligger ett kollegieblock där vi skriver ner synpunkter och det är ganska typiskt, för det här att hinna prata med varandra i lugn och ro .., den tiden finns liksom inte.

Idag sex timmars arbete, mest i mejeriet.

Kunderna är glada .., nu är det sommarvärme ute .., några kommer i shorts .., och av vinterjackor syns inte röken!
Det köps grillkol och briketter .., Isabelles mamma berättar att hela familjen varit på picknick i skogen ..,  ja, det är sån glädje bland kunderna!

Kvart över åtta tar jag mopeden och kör hemåt.
Igår svindelvacker solnedgång ..., ikväll dimma, men ändå så fint.
Luften är ljummen.
M i l d.

Och hemma tittar den sjuke pensionatsvärden på hockey .., tillsammans ser vi Skellefteå vinna sin tredje match och vi dricker te och jag har våldsamt ont i höger knä - det som läkaren säger att jag omöjligen kan ha ont i - och det är svullet som en handboll, men nu är det ju som det är och kanske får man bara "gilla läget".

Det kanske aldrig blir bättre än så här?
Och oavsett hur ont jag har på kvällen, har det gått över när det blir morgon.
Sen börjar allt om igen.

I Boston har människor förlorat såväl armar som ben.
Några har förlorat sina liv.

Ja, så är det.
Allt är relativt.

Ledig dag i morgon.
Då ska det putsas fönster.

H a l l e l u j a.

Det bästa för Barbro i Uppsala ...

Det bästa för mig var när lillfisen i Oslo ringde på Facetime och ville säga Natta ses i morrn.

Mitt mormorshjärta smälte totalt och jag är innerligt glad över den moderna tekniken när avståndet är stort.

Vi kan vara med i vardagen ändå.

Babsan i Uppsala

Från boken "Lima bortom mannaminne ..."

Foto: Per Persson, Storbyn, Malung.
1860 - 1940.
Bildtext: Man med häst.

I den härliga boken som var en gåva från Eva i Tyresö, vimlar det av bilder där någon stolt visar upp familjens häst.
Det här är alltså i min pappas barndom.
Längre tillbaka i tiden är det inte.

Fotograf: Georg Renström

Bildtext: Ruth Bodin i Östra Ärnäs, 1920. 

När jag söker på Ruth Bodin upptäcker jag mängder med människor från den trakten som emigrerat till Amerika! 

Rexxie kan säkert ge besked på vad som hände med Ruth.

Fotograf: Georg Renström

Bildtext: Emmy Kvarnström, Tandö, 1918.

Det bästa för Turtlan i Värmland ...

... och på samma gång Veckans kallaste:

I söndags blev det "Båtfixarpremiärlunch". En härlig känsla.

Men det var kallt och småblåsigt så för att få lite lä så satte vi oss bakom båten. Tog en dyna från båten och med hjälp av en båtvagn som står bredvid vår båt så blev det ganska bra att sitta.

Men det var kallt ute och pastasalladen var så kall. Jag småfrös mest hela tiden.

Kaffet efteråt värmde oss och tanken på att vi nu går mot båtsäsongen värmde ännu mer. Sen att det nu väntar fler båtfixarluncher i en efterlängtad vårvärme gjorde detta till mitt Veckans bästa.

Turtlan

Grattis Leina!

Idag, den sextonde april, fyller hemifrångrannen - numera Munkedalsbon - Leina år.

Hade du bott aningen närmare, hade jag ropat in dig på kaffe och nånting gott till .., så där som vi ofta gjorde vid er södervägg en gång i världen!

Jättegrattis härifrån!

Dagens fönster ...

Här får du ett lite annorlunda fönster. Det är taget häromdagen i den sägenomspunna orten Les Baux de Provence - som alla andra ställen här i Provence med spännande historia från Kristi tid och framåt. Fönstret står där det står, det leder ingenstans nu annat in till ruinerna av det som en gång var. Överst står:

"Post Tenebras Lux 1571" och i sådana här sammanhang är det så KUL att ha läst latin för länge, länge sen och faktiskt kunna förstå att det betyder: "Efter mörker kommer ljus, 1571". Jag vet ännu inte vad detta syftar på men tror att det handlar om religionsuppfattningar - katolicism kontra protestantism.

Det kommer mer från det här besöket på min blogg så småningom - en alldeles speciell upplevelse var det men du får det första intrycket!

Kram Monet

Det bästa för Hedgrenskan ...

Förra veckans bästa var äldsta dotterns glädje (och hennes glädje är min glädje!) över att ha fått hem sin drömhäst, en häst hon egentligen aldrig vågat drömma om skulle bli hennes. 

Hästen fanns hos hennes tränare men passade inte i verksamheten eftersom så få ryttare klarade av henne. Dottern fick då en förfrågan om hon ville ha sin drömhäst på foder. 

Och nu står hon där i stallet när hon inte rids av min lyckliga tös - som klarar av henne! 

Dreams have come true!

Hedgren

// Elisabet säger: hedgrenskan som blev salig disktrase-vinnare i förra dragningen - om henne kan jag berätta att hon är Tvilling, lillasyster och har höger tumme upp -.
Och så är hon vänsterhänt. Bara så ni vet.

Det bästa för Gunnar i Jämtland ...

Det roligaste och mest galna föreställning jag har sett var nu i lördags då en engelsk cabare "The Crack" gästade Storsjöteatern i Östersund.

Det bästa för mossfolk ....

Fina, fina Cosmos ...

Det allra bästa förra veckan var att Cosmos vattenkonsumtion plötsligt på lördagen låg på normalnivå!

Hoppas hoppas att det innebär att njurarna är bättre. I morgon är det ultraljud.

 

Och för övrigt är det nog faktiskt Cosmoshunden som varit det bästa hela veckan, med promenader, övningar, bus och en massa mys.

/Mossfolk

I morse sädesärlan ....

Idag ... den här. 

Den som nästan terroriserade mig halva sommaren.

Nu hörde jag den nere vid bäcken, alldeles vid Eckes hus.

Måhända har den hittat en fin lägenhet just där i snåren.

Ja, man kan ju hoppas.

Det bästa för Ann i Göteborg ...

En av de bättre sakerna som hände förra veckan var när “Vi Läser” kom. Det är världens bästa tidning om man är intresserad av litteratur och författare.

Den kommer inte så ofta men när den väl kommer så är det som julafton. Jag försöker att inte släppa allt jag har för händer och kasta mig över den. Ibland går det.

 

Jag vill gärna att den ska vara länge, så jag läser den långsamt och i flera omgångar. Min strategi är att först bläddra igenom den, läsa insändare och krönikor och sedan titta i innehållsförteckningen på vilken artikel jag ska läsa först.

 

En av de bästa sakerna med tidningen är att det inte finns någon reklam, som inte har med bokvärlden att göra. Det är befriande.

 

Det sämsta med “Vi Läser” är att jag upptäcker hur många böcker som finns kvar att läsa och hur många som jag inte har läst – ännu. Det är lite stressande! Men härligt ändå på nåt vis!

kram Ann

Det bästa för Kerstin i Dalarna ...

... att få komma hem igen efter ytterligare en akut inläggning.

Kerstin i Dalarna

Någon är lycklig ...

... nämligen Eva från Tyresö, som idag har vandrat längs havet här i landet Halland.

" ... vinden är varmare idag ...", skriver hon.

Och det var Eva som tog bilden.

Det bästa .....

Jaha, nu är det dags igen att ta en titt i backspegeln och tänka efter .., så där .., få se .., vad var det som gjorde hjärtat extra varmt under veckan som gått?

För egen del handlar det om småttigheter - som blir stora -.
Koltrastens flöjtande.

Mötet med lilla Isabelle i affären .., och tösen som visade mig hur hon gjort en katt som kunde jama - av papper - (ja, jaaaamandet fick man stå för själv ...)  ..., det var sånt som värmde hjärtat.

Ett inte alltför lång visit - sittandes i vårsolen - hos Eva och hennes man i sommarhuset i Haverdal - det blev också en hjärtevärmare -!

Stunden med harry nere vid havet .., strandskatorna som kommit och är så vackra .., doften av vår ..,  och humlan som harry hittade och gärna hade lagt tassen på - men som jag plockade upp och lät flyga iväg -, glädje det med.

Och idag: sädesärlan som dök upp och vippade omkring på gräsmattan.

Det var sånt som bidrog till nån slags hjärtevärme.

Och hur var det för dig?

Om du vill .., så mejla gärna ditt bidrag till bisse151@gmail.com .., ja, resten vet ni ju vid det här laget.

Vinsten den här veckan är Göran Rosenbergs - i mina ögon - helt underbara  fantastiska bok "Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz.
Så här - bland annat - skrev DN:s recensent Jens Liljestrand efter att ha läst boken:

Det är just så ett mästerverk som ”Maus” kan fungera, och det är också där som Rosenbergs bok blir en lågmäld triumf för människovärdet. Den tröstar, inte med sin berättelse om en fader som inkapslad i främlingskap inte lyckades ta sig vidare ut ur skuggorna, men genom författarens förmåga och mod att göra ett konstverk av hans livsöde och deras alltför korta tid tillsammans:

”Till Havsbadet promenerar vi för det mesta eller cyklar, men det är promenaderna jag minns eftersom det jag minns är värmen av din hand runt min och silhuetten av din rygg mot solen när du skyndar dina steg, eller om det är jag som sackar mina steg för att inspektera gullvivorna, liljekonvaljerna eller blåbärssnåren längs den skogkantade vägen och sedan måste skynda ifatt ryggen framför mig och lägga handen i värme.”

”Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz” är en klok, vemodig, vacker och djupt personlig bok. Såväl litterärt som journalistiskt har Göran Rosenberg på ett enastående sätt bidragit till den svenska berättelsen om Förintelsen.

Från boken "Lima bortom mannaminne" ...

Foto: L-O Åkerman 1861 - 1935.

Så här lyder bildtexten:

"Systrarna Anna och Josefina Larsson tillsammans med Anna Persson, alla från Husom.
Bilden är med säkerhet tagen 1907 inför Josefinas förestående resa till Nordamerika i september samma år. Systern Anna emigrerade tre år senare."

Tänk, vilket äventyr!
Och på samma sätt som jag undrar över hur den lilla nyanlända sädesärlan har haft det under sin bortavistelse, undrar jag hur det gick för systrarna Josefina och Anna.
Hur blev deras liv i Amerika?

Bilden här ovanför visar midsommarfirande vägarbetare i ateljén. Under fyra års tid byggde de vägen mellan Lima och Rörbäcksnäs.

Om fotografen, herr Åkerman, kan man läsa följande:

"L-O Åkerman lärde sig fotografiyrket i Stockholm - med största sannolikhet hos den förste hovfotografen i Sverige, norrmannen Mathias Hansen.
År 1810 återkom Åkerman till fädernegården i Biskopsbyn där han lät bygga en mindre ateljé. Han gifte sig 1884 och flyttade året därpå till byn Husom där han i ett stort boningshus med ordentliga ateljéutrymmen arbetade som fotograf till omkring år 1920. I övrigt saknar vi - av olika anledningar - de flesta data om denne skicklige fotograf."

G l ä d j e ....

Och allt beror på en liten grå fågel som vippar omkring på gräsmattan.

Jag undrar hur den har haft det under långa vintern söderut?

Dagens fönster ...

Hej!

 

Här kommer fönster i fönster från uterummet.

 

Vinrankan börjar att ta sig nu - fantastiskt! - då fungerar det med vår och sommar i år också!

 

Vårhälsningar från Monica i Lysekil.

Besök på Tångvägen ...

Evas vackra hand.

Och det är söndag och solen flödar och det bestäms att vi ska hälsa på hos Eva från Tyresö och hennes man som nu båda är på besök i sommarhuset i Haverdal.

Knytkalas, blir det.
Färska - nästan ljumma - wienerbröd från affären och underbart gott kaffe i små koppar .., vi sitter på uteplatsen och det är inte kallt det minsta och havet är nära.

Pv är trött, men pratar på.

Allt möjligt pratar vi om; om tidningen Vi ., om det senaste Skavlanprogrammet ., om att vara först på jobbet på morgonen .., om var vi känner oss hemma och vad det beror på .., vi pratar om fågelsång .., och Eva berättar att på stranden har hon och maken sett fyra sädesärlor, ja, för några dagar sedan!

Tänka sig, men här, bara några kilometer därifrån, är dom inte!

Foto: Georg Renström

Av denna så varma och generösa människa som heter Eva och är född och uppvuxen i Norrköping, av henne får jag en stor fotobok som heter "Lima bortom mannaminne".
Det är en helt ljuvlig bok med bilder som går rakt in i hjärtat.

Det är nog många som har haft glädje av boken ...

"En samling bilder tagna av fotografer verksamma i Lima och Transtrands socknar 1880 - 1938.
Samtliga bilder har kopierats från originalnegativen som insamlats, daterats och kokmmenterats av Sven Johansson."

Och en gång såg det ut så här när man lånade böcker.
Kommer ni ihåg ..?
I Malå hade jag nummer 17.

Omslaget

Så här står det bland annat på bokens baksida:

" ----- och ni lär känna dem. De blir till vänner och bekanta. 
Gamla människor, barnsligt uppsträckta i sina mörka helgdagskläder, barn som ser märkvärdigt gamla ut.
Deras ögon är så allvarliga.
Vägarbetare, skogsarbetare, brudpar och festdeltagare. Den märklige Mill-Magnus Olsson, döv-stum-blind men ändå lärd och  hantverkskunnig. 
Och döda människor som ligger ute i vinterkylan i sina öppna kistor. De ligger med knäppta händer. Frosten kryper grå över deras ansikten. Man gläds åt bilderna. Och förfäras."

Foto: Georg Renström

Den här boken påminner inte så lite om en annan fotobok - "The Family of Man" - och ikväll ska jag slå mig ner i gröna loppisfåtöljen och bara njuta av bilderna.

Men det är inte allt; i presentpåsen från Eva finns även ännu ett exemplar av Barnen i Vernette - "så du kan klippa ur och rama in någon bild", säger Eva -, samt en vuxensagbok med ljuvliga illustrationer.

Vilken eftermiddag det blev!

Och  t a c k   snälla, rara Eva!

Och så blev det då äntligen dragning ....

Grattis till vinnarna!

Och tack Eva som skänkt förstapriset (plus kortet!) och tack till er som stod för tröstpriset!

Tack också till den käre och svårt medtagne Notarius Publicus som orkade ställa upp!

Ps. En varm hälsning till vår charmante NP i Halmstad - Gösta - som också varit hängig. Ds.

Uppdaterat: om vinnaren kan sägas så här mycket .., att hon är utbildad undersköterska/läkarsekreterare och har arbetat administrativt i över tjugo år; de senaste åren som bemanningsassistent - ett tufft jobb i dessa besparingstider -.
"För att inte gå in i väggen eller dö över tangentbordet" (det är Barbros ord), har hon nu bytt arbetsplats och har det betydligt lugnare, ja, hon arbetar i en reception och kan arbeta heltid, vilken hon tycker känns bra.
Arbetsplatsen finns i Uppsala.
Och så är hon lillasyster (bland bröder ...) och har höger tumme upp.

Dagens fönster .., kl.5.30 en morgon i april.

Vaknar vid tretiden.
Känner mig pigg och utsövd.
Lyssnar till P4-prat och underbare Rickard Herrey som nattvärd.
Någon som heter Terttu och bor i Göteborg har ringt in och önskat en skiva.
Rickard säger att "hon var så rar och trevlig".
Medan musiken spelar tänker jag på Terttu och undrar hur det kom sig att hon ringde.
Och av någon outgrundlig anledning - det har inte med Terttu att göra -, tänker jag på kvinnor som får stryk av sina män och lever i rädsla.
Jag tänker på den där kvinnan som Torun mötte på Tegsbron i Umeå förra helgen .., hon som hade en blåtira över ena ögat och var så bedrövad och vars man - den natten - hade en annan kvinna hos sig och jag tänker också på kramen som Torun gav den för henne helt främmande människan och vad sånt kan betyda.
Det är som ett pussel - livet -.
Jo, jag tycker verkligen det.
Så här: en kvinna i Skåne som är född i Umeå är hemma på besök. Bor på hotell. Vaknar utsövd och tar en morgonpromenad .., översköljs av glädje när hon kommer på bron över älven .., ser en kvinna komma gående och frågar henne om hon kan ta en bild .., ja, så den skånska kvinnan får ett fotografi av sig själv med hemstaden som bakgrund?
Och den tillfrågade kvinnan blir förvånad och säger ja.
Tar bilden.
Och sen ..., kommer det andra.
Berättelsen om hur livet är.
Och kramen från Torun.
Allt det tänker jag på medan Rickard Herrey spelar önskeskivor i natten.

När klockan är fem ställer jag fönstret på glänt.
En slags kall-ljummen vårluft strömmar in i sängkammaren och småfåglarna sjunger i korus! 
Det är tidig söndagmorgon i mitten av april.

Jo, det här blir nog en fin dag.