.... fångades av stickmadamen som just nu säkerligen är nöjd med tillvaron, ty nu är hon hos Jocke.
Ja, det var Ulrika förstås.
torsdag 12 juni 2014
onsdag 11 juni 2014
Idag är det Efit och förra gången orkade jag inte hänga på hela vägen, men nu ..., kanske!
Andra som är med, hittar du här.
Vid 4-tiden värker benet ..., och jag ställer mig vid fönstret och tar en bild mot Eckes till.
Nu är allt som syns en liten pjutt av det röda tegeltaket.
Vid 5-tiden är pv redan igång med jakten på ..., just det, spanska skogssniglar.
Efteråt kommer han upp med ett strong pill.
Pv är verkligen den snällaste som finns.
Sen somnar jag och sover gott och smärtfritt i närapå tre timmar.
Vid 8-tiden sätter jag mig upp och funderar på huruvida det är dags att lämna sängen?
Harry, som har legat vid min sida, viftar lite på svansen .., så där som ..."gomorron matte!"
Vid 9-tiden dricker jag Zoegas skånerost i koppen som inhandlades i Skärhamn, i Bohuslän.
Jag tycker så mycket om den .., kanske för att det var en av de första semestrarna vi gjorde tillsammans, pv och jag själv. Vi låg på stranden där i Skärhamn och jag minns att pv sa att resåren i min badddräkt var lite slapp, ja, bak i rumpan. Redan då, alltså.
Vid 10-tiden hittar jag en katalog från Cellbes och upptäcker att pv:s gardiner har fått ett nytt liv.
Ja, ni minns kanske hur jag avskydde dem, då, när jag flyttade hit. En av längderna kom för övrigt att användas som svepning till pElle. Nu finns alltså likadana gardiner i Cellbes sommarkatalog. Jag vet en som kommer att smajla gott. (Kanske bäst att tillägga att pElle var en katt).
Vid 11-tiden .., slänger jag ut några brödbitar till familjen Skata.
Fyra ungar har dom som hoppar omkring och fast dom själva kan norpa sig ostbitar och bröd, vill dom helst bli matade av mamma eller pappa, vem det nu är.
Vid 12-tiden tar jag den här bilden.
Jag har då i femtiosju minuter tittat på dokumentären om Maja, då 92 år och still going strong som innehavare av Palace Hotell i Hultsfred.
Ett märkligt program om en synnerligen egensinnig kvinna, ett program som handlar om hårt arbete, drömmar och kärlek och att man som 92-åring kan gå en hel vinter och vara pussnödig.
Tack Dinah som rekommenderade den!
Vid 13-tiden .... skriver jag en inköpslista och på den står bland annat solskyddskräm och LdB.
I alla fall LdB.
Jag brukar aldrig någonsin använda det förstnämnda, men nu kanske?
Igår på stranden sa nämligen friherrinnan att ..."du borde kanske skaffa dig nåt att ha på huvudet ..." och det kan ju vara en omskrivning för att rynkorna breder ut sig.
Nåja, nån ska ju vara rynkig också.
Klockan 14.00 ..., då var jag på vift och glömde kameran, men en timme senare, kl.15.00, var jag hemma igen, trött och slut på efter ett besök i affären i Haverdal och därefter på Lantmännen i Harplinge. Jag hade burit 5 kg hundmat och en papperskasse med inte alltför tunga varor till bilen, det räckte för att benet skulle bli darrigt.
Väl hemkommen tittade jag in i växthuset.
Bilden visar en planta med asiagurka; en gång i världen gjorde jag en inläggning på den gurkan och det var hysteriskt gott.
Nu ska jag lägga mig raklång på soffan Ektorp, tillsammans med gulleharry.
Vid 16.00-tiden, ja, det fattas nio minuter, ställer jag upp fönstret på glänt.
Skatorna tjattrar .., grannen Göran sågar ..., och det är nästan vindstilla ute.
Och detta får samtidigt bli Dagens fönster.
Klockan 17.00 .... puttrar köttfärs på spisen .., en skatunge hoppar upp och ner på en pajad fotboll och jag står i fönstret och tittar på och ler för mig själv. Sen tar jag mig en titt på rosen i rabatten.
Det gäller nämligen att passa på, ja, när pensionatsvärden inte är hemma ....
I en trätunna, inhandlad på Åbergs Trädgård för flera år sedan, har luktärter fått sin plats.
Av tunna grenar som pv bara hämtade från slänten, gjorde vi en liten ställning och så bad vi snören så det går bra att slingra sig uppåt - för blommorna, alltså -.
Vid 19.00-tiden upptäcker jag att vildkaprifolen är på gång att blomma.
Kaprifol påminner mig om sjuttitalssomrar på Tjörn i Bohuslän .., en fyraårig tös med flätor och en nyfödd liten madame .., en labrador som hette Labbe .., en Volvo .., kortspel om kvällarna och solvarma bigarråer, inhandlade i Stenungssund.
Jag var tjugotvå år och på väg hem från affären spelade vi den här låten från bilens kasettbandspelare.
Klockan 20.00 är jag hemma efter att ha kört till Steninge och tagit ett kvällsdopp.
Det hade varit perfekt, ja, om jag därtill kommit ihåg att ta med mig baddräkten, men nu upptäckte jag att i stället var det mina svarta byxor!
En fördel med att bli äldre, det är att man inte bryr sig så värst .., så efter en stunds tvekan beslöt jag mig för att bada i min ärmlösa linneklänning, den som jag redan hade på mig, och två småttingar i förstaklassåldern - som redan var i vattnet -, tappade nästan ögonen när jag simmade omkring i nåt som liknade en luftballong!
"Vi brukar simma i pyjamas när vi har gympa och är i badhuset för att lära oss ...", sa tösen och log.
Jag sa att det går jättebra med klänning också.
Sen åkte jag hemåt och log mest hela tiden.
Och nu avslutar jag min Efit för nu blir det snart mörkt.
Det bästa för Anna-Lena i Tumba ...
Även om vädret inte var på topp hela tiden så hade vi ändå en fantastisk Gotlandsvecka.
Bäst var övernattningen på Stora Karlsö där vi sov i Fyrbiträdets hus, det lilla röda precis på kanten på bilden.
För en fågelintresserad är detta paradiset!
Kram
Anna-Lena
// Anna-Lena har även bifogat en film, men se, den får jag inte upp just nu ...., men jag ska göra nya försök.
Och nu fixade det sig med filmen! Tack Anna-Lena.
 |
| Vilken UNDERBAR bild, Anna-Lena! Vilken himmel! |
Även om vädret inte var på topp hela tiden så hade vi ändå en fantastisk Gotlandsvecka.
Bäst var övernattningen på Stora Karlsö där vi sov i Fyrbiträdets hus, det lilla röda precis på kanten på bilden.
För en fågelintresserad är detta paradiset!
Kram
Anna-Lena
// Anna-Lena har även bifogat en film, men se, den får jag inte upp just nu ...., men jag ska göra nya försök.
Och nu fixade det sig med filmen! Tack Anna-Lena.
tisdag 10 juni 2014
Men imorgon ...
... lär det vara slut på det roliga, då ska det åska och regna.
Nå, men idag - precis hela dagen - har det varit nästan som utomlands.
Som i Grekland.
Vid 11-tiden moppade jag iväg till Steninge och där mötte friherrinnan upp och vi slog oss ner nära vattnet .., hon bjöd på kaffe och nåt hembakat gott ...., och så blev det bad på bad.
När pv kom hem i eftermiddag, då tog vi en sväng till Steninge igen. Den alltid så rara Lena hade då sytt i resår i min baddräkt, för hur det nu är så märks tydligt jordens dragningskraft och detta gäller även rumpor som nästan kan ramla ut från baddräkten .., men nu är gumpen på plats!
Tack Lena!
Och vi badade läääänge och där, vid räcket, stod den alltid så vänlige distriktsläkaren Mats.
Han är pensionerad numera, men det var han som (vid ett inhopp på vårdcentralen) ordnade remissen till ortopeden i Halmstad. Han gjorde det utan knot .., och sen var allt igång.
Nu visade jag honom mitt eleganta knä och han looooog och jag sa "tack snälla!"
Ikväll kunde jag för första gången vinkla ut vänsterbenet lite .., plötsligt var det inte bara hundsim.
L y c k a.
... lär det vara slut på det roliga, då ska det åska och regna.
Nå, men idag - precis hela dagen - har det varit nästan som utomlands.
Som i Grekland.
Vid 11-tiden moppade jag iväg till Steninge och där mötte friherrinnan upp och vi slog oss ner nära vattnet .., hon bjöd på kaffe och nåt hembakat gott ...., och så blev det bad på bad.
När pv kom hem i eftermiddag, då tog vi en sväng till Steninge igen. Den alltid så rara Lena hade då sytt i resår i min baddräkt, för hur det nu är så märks tydligt jordens dragningskraft och detta gäller även rumpor som nästan kan ramla ut från baddräkten .., men nu är gumpen på plats!
Tack Lena!
Och vi badade läääänge och där, vid räcket, stod den alltid så vänlige distriktsläkaren Mats.
Han är pensionerad numera, men det var han som (vid ett inhopp på vårdcentralen) ordnade remissen till ortopeden i Halmstad. Han gjorde det utan knot .., och sen var allt igång.
Nu visade jag honom mitt eleganta knä och han looooog och jag sa "tack snälla!"
Ikväll kunde jag för första gången vinkla ut vänsterbenet lite .., plötsligt var det inte bara hundsim.
L y c k a.
Fortsättning på den där berättelsen ...
Nu bara skriver jag av artikeln ..., den som såååå värmde mitt hjärta.
Från GP i söndags.
Kycklingarna hade en egen liten inhägnad, och var så roliga att titta på.
Jag och min bror brukade fånga räkor och små krabbor, till att mata kycklingarna med. Framför ladugården låg ett trädgårdsland, där allt man kan önska sig växte. Annie odlade också lite blommor för skojs skull. I vattnet, nära huset, låg en liten brygga med två träekor. En stor för Axel och en liten till Annie. Bakom huset var en stor grön äng, där korna betade.
Ibland hände det att korna tyckte att gräset började ta slut och vadade då över ett sund till Sunnholmen. Då tog Annie sin lilla eka och rodde över för att kunna mjölka.
Det var alltid så trevligt att komma till Gillholmen. Axel eller Annie vinkade in oss i köket. Så gick Axel ner till sin brygga och drog in en sump, en låda med små hål i, där fångade fiskar kan leva men inte rymma. Ibland var det ål och ibland var det rödspätta. Axel rensade dem och sen fick Annie fiskarna och kokade dem i en gryta. Axel gick ut till trädgårdslandet och grävde upp potatis och de grönsaker som han tyckte passade, exempelvis sallad och rädisor. Det var alltid gott att få så färsk mat. Särskilt potatisarna, tyckte jag var något helt annat än det vi köper i butikerna.
Min bror och jag kunde leka så mycket. Vi byggde segelbåtar som fraktade gods från hamn till hamn. Till slut blev vi så skickliga att vi kunde bygga segelbåtar som seglade över till en liten ö, vände och kom tillbaka. Axel var alltid på gott humör när han träffade mig och min bror. Han brukade hitta på sånger om mig som han sjöng. Det var nog så att Axel sörjde väldigt mycket att han själv inte hade fått någon son.
På kvällarna satt Pappa och Axel på berget och talade om livet. Glädjeämnen och bekymmer.
Jag hörde Axel klaga på att han var så fattig. Då sa min pappa: "Axel, du är en av de rikaste människorna på jorden. Du som får leva i det här oerhört vackra, stilla och naturliga. Långt från stadens brus och larm. Jag skulle inte tveka en sekund om jag fick byta med dig."
Axel var en av de sista riktiga fiskarbönderna i Sverige.
Det han framför allt livnärde sig på var ålfiske.
Nu är Axel död, det är idag på dagen 17 år sedan. (Han levde 11/11 1904 - 8/6 1997).
Ålen är närmast utrotad och fiskarbonden är ett minne blott.
Ola Bryngelsson.
// Elisabet skriver: det är som att titta på en gammal svartvit film! Underbart!
Nu bara skriver jag av artikeln ..., den som såååå värmde mitt hjärta.
Från GP i söndags.
Kycklingarna hade en egen liten inhägnad, och var så roliga att titta på.
Jag och min bror brukade fånga räkor och små krabbor, till att mata kycklingarna med. Framför ladugården låg ett trädgårdsland, där allt man kan önska sig växte. Annie odlade också lite blommor för skojs skull. I vattnet, nära huset, låg en liten brygga med två träekor. En stor för Axel och en liten till Annie. Bakom huset var en stor grön äng, där korna betade.
Ibland hände det att korna tyckte att gräset började ta slut och vadade då över ett sund till Sunnholmen. Då tog Annie sin lilla eka och rodde över för att kunna mjölka.
Det var alltid så trevligt att komma till Gillholmen. Axel eller Annie vinkade in oss i köket. Så gick Axel ner till sin brygga och drog in en sump, en låda med små hål i, där fångade fiskar kan leva men inte rymma. Ibland var det ål och ibland var det rödspätta. Axel rensade dem och sen fick Annie fiskarna och kokade dem i en gryta. Axel gick ut till trädgårdslandet och grävde upp potatis och de grönsaker som han tyckte passade, exempelvis sallad och rädisor. Det var alltid gott att få så färsk mat. Särskilt potatisarna, tyckte jag var något helt annat än det vi köper i butikerna.
Min bror och jag kunde leka så mycket. Vi byggde segelbåtar som fraktade gods från hamn till hamn. Till slut blev vi så skickliga att vi kunde bygga segelbåtar som seglade över till en liten ö, vände och kom tillbaka. Axel var alltid på gott humör när han träffade mig och min bror. Han brukade hitta på sånger om mig som han sjöng. Det var nog så att Axel sörjde väldigt mycket att han själv inte hade fått någon son.
På kvällarna satt Pappa och Axel på berget och talade om livet. Glädjeämnen och bekymmer.
Jag hörde Axel klaga på att han var så fattig. Då sa min pappa: "Axel, du är en av de rikaste människorna på jorden. Du som får leva i det här oerhört vackra, stilla och naturliga. Långt från stadens brus och larm. Jag skulle inte tveka en sekund om jag fick byta med dig."
Axel var en av de sista riktiga fiskarbönderna i Sverige.
Det han framför allt livnärde sig på var ålfiske.
Nu är Axel död, det är idag på dagen 17 år sedan. (Han levde 11/11 1904 - 8/6 1997).
Ålen är närmast utrotad och fiskarbonden är ett minne blott.
Ola Bryngelsson.
// Elisabet skriver: det är som att titta på en gammal svartvit film! Underbart!
Som när solen strålar ...
Någon gång i början av min sjukskrivningsperiod fick jag en kommentar här på bloggen, från någon "Fredrik" som påstod sig representera afa-försäkringar och han tipsade om att man, under längre sjukskrivning, kan få rätt till ersättning från just afa.
Helt övertygad var jag om att denne för mig helt okände Fredrik var en bluff.
Men jag kollade upp lite på nätet och jodå, där fanns verkligen nånting som hette och ännu heter afa och jag kontaktade denne Fredrik som hade lämnat sitt telefonnummer och han lovade att skicka ansökningshandlingar, som mycket riktigt kom i postlådan .., papper som fylldes i, lämnades till arbetsgivaren och sen har det varit tyst.
Igår fick jag ett nytt brev från afa.
Där kan man läsa att dagersättning lämnas från och med den 1:a april ( i mitt fall) med viss procent av sjukpenningen, etc, etc.
"Det är ju rent obegripligt, vilken service!" utbrast jag till pv.
Och så sa jag att "imorgon ska jag kontakta dem och höra hur insättningen görs, lämna kontonummer och så vidare".
Det hade jag inte behövt.
På mitt konto fanns pengarna redan!
Inte det minsta lilla krångel .., bara service!
Alla ni som tillhör LO och kanske blir sjukskrivna en längre tid, glöm inte det här med AFA-försäkringar (om din arbetsgivare har kollektivavtal, så har du förmodligen rätt till ersättning).
Om detta hade jag noll koll, innan denne Fredrik hörde av sig.
Och om du - mot förmodan - läser här igen Fredrik: från hjärtat ett stooooort tack!
/Telefonnummer till kundcenter 0771 - 88 00 99
Någon gång i början av min sjukskrivningsperiod fick jag en kommentar här på bloggen, från någon "Fredrik" som påstod sig representera afa-försäkringar och han tipsade om att man, under längre sjukskrivning, kan få rätt till ersättning från just afa.
Helt övertygad var jag om att denne för mig helt okände Fredrik var en bluff.
Men jag kollade upp lite på nätet och jodå, där fanns verkligen nånting som hette och ännu heter afa och jag kontaktade denne Fredrik som hade lämnat sitt telefonnummer och han lovade att skicka ansökningshandlingar, som mycket riktigt kom i postlådan .., papper som fylldes i, lämnades till arbetsgivaren och sen har det varit tyst.
Igår fick jag ett nytt brev från afa.
Där kan man läsa att dagersättning lämnas från och med den 1:a april ( i mitt fall) med viss procent av sjukpenningen, etc, etc.
"Det är ju rent obegripligt, vilken service!" utbrast jag till pv.
Och så sa jag att "imorgon ska jag kontakta dem och höra hur insättningen görs, lämna kontonummer och så vidare".
Det hade jag inte behövt.
På mitt konto fanns pengarna redan!
Inte det minsta lilla krångel .., bara service!
Alla ni som tillhör LO och kanske blir sjukskrivna en längre tid, glöm inte det här med AFA-försäkringar (om din arbetsgivare har kollektivavtal, så har du förmodligen rätt till ersättning).
Om detta hade jag noll koll, innan denne Fredrik hörde av sig.
Och om du - mot förmodan - läser här igen Fredrik: från hjärtat ett stooooort tack!
/Telefonnummer till kundcenter 0771 - 88 00 99
Dagens fönster ...
Flitigaste fönsterfångerskan, fröken Ulrika - numera i Närke - (det känns fortfarande ovant att inte skriva Västmanland ...) besökte storstan för att besiktiga bilen och med sig hade hon fönsterhåven.
Inte illa!
Flitigaste fönsterfångerskan, fröken Ulrika - numera i Närke - (det känns fortfarande ovant att inte skriva Västmanland ...) besökte storstan för att besiktiga bilen och med sig hade hon fönsterhåven.
Inte illa!
Det bästa för Eva på Rödön ...
Hej!
De senaste sommardagarna har varit mitt bästa. En sväng till sjön med Otis. Åreskutan långt borta. Jag hittade massor med liljekonvaljer som nu pryder det gamla skåpet i vår hall.
Helgen har varit fylld av fester med gamla vänner. Så härligt uppfriskande. Ja så fick jag ju tillbaka på skatten, några tusingar som behövs till allt som ligger efter.
Så ser mitt bästa ut.
Kram Eva (mitt i natten)
Hej!
De senaste sommardagarna har varit mitt bästa. En sväng till sjön med Otis. Åreskutan långt borta. Jag hittade massor med liljekonvaljer som nu pryder det gamla skåpet i vår hall.
Helgen har varit fylld av fester med gamla vänner. Så härligt uppfriskande. Ja så fick jag ju tillbaka på skatten, några tusingar som behövs till allt som ligger efter.
Så ser mitt bästa ut.
Kram Eva (mitt i natten)
Det bästa för Ann i Göteborg ...
Hej!
Det bästa som hände förra veckan hände i torsdags, då jag var med på Henriks kandidatceremoni på Textile Fashion Center i Borås. Han har läst i 3 år och nu är han textilekonom och vi är så stolta över honom.
Det var en hel del tal av män och de ingen av dem var helt enkelt inga talare. Det var prefekten och högskolerektorn och studierektorn – alla i grå kostymer – inga färger alls, förutom rektorns skosnören.
Efteråt bjöds det på kaffe och tårta. Flera föräldrar kom fram vid kaffet och tackade och var nöjda att någon tog mod till sig...Det kändes bra.
På kvällen hade vi räkfrossa enligt textilekonomens önskemål och resten av familjen kom och firade.
Det bästa som hände förra veckan hände i torsdags, då jag var med på Henriks kandidatceremoni på Textile Fashion Center i Borås. Han har läst i 3 år och nu är han textilekonom och vi är så stolta över honom.
 |
| Rektorns skosnören .... |
Det var en hel del tal av män och de ingen av dem var helt enkelt inga talare. Det var prefekten och högskolerektorn och studierektorn – alla i grå kostymer – inga färger alls, förutom rektorns skosnören.
Det sjöngs "Den blomstertid..."
och nationalsången och efter det reste jag mig upp och fick låna mikrofonen. Jag
tyckte att någon förälder skulle säga nåt och jag fick alla föräldrarna att
hurra för sina duktiga barn och pianisten rev av en fanfar också! OCH Henrik
tyckte inte att jag var pinsam, utan blev glad och tyckte att morsan var cool.
Han reste sig upp och gav mig en stor bamsekram efter.
 |
| Henriks hatthängare ... |
Efteråt bjöds det på kaffe och tårta. Flera föräldrar kom fram vid kaffet och tackade och var nöjda att någon tog mod till sig...Det kändes bra.
Det var inte alla textilekonomerna, som hade
föräldrar där och jag adopterade dem alla så att de också skulle få ha en
mamma där! Ungefär 10 stycken!
Många av dem har övernattat hos oss vid behov och jag kände dem lite innan, men
inte alla 10.
Så nu har jag 13
barn.
På kvällen hade vi räkfrossa enligt textilekonomens önskemål och resten av familjen kom och firade.
Till hösten ska Henrik till
London och läsa en Mastersutbildning i London! Men nu har han fått problem. Han
har kommit in på två stycken och måste välja, fast det är ju ett kärt
besvär.
Det var en rolig
dag.
måndag 9 juni 2014
Det bästa för mig ...
Efter helgens äventyr i Skåne .., och gårdagens rejande - plantering av blommor, gräsklippning och allt annat .., tog det stopp.
Aldrig, aldrig att jag lär mig!
Och även idag var det helt inuti-tomt, nästan så det ekade.
Vid tvåtiden tog jag bilen och körde till Steninge.
Satte mig i en rosavitrandig brassestol och vände ansiktet mot solen.
Frös.
Svepte linnejackan om mig.
En timme senare tog jag mig samman och badade .., länge ..., länge.
Det var varmare i vattnet än igår och jag pratade med en rundmagad herre som är kund i affären (dvs, två rundmagade pratade med varandra ,-) .., mest pratade vi om hur gott det är för själen, detta att ligga i ett salt hav.
Slog mig sedan ner och vilade ytterligare någon halvtimme.
Småpratade med förbipasserande, vilket sannerligen inte var många.
Tänk, man har nästan hela stranden för sig själv!
Sen ringer pv och kollar upp det här med middag och annat, jag säger att det får bli stekt korv och makaroner, oj, så exotiskt, men det är väl vad orken räcker till en sån här dag.
I morgon, om vädret är lika fint, ska jag tillbringa många fler timmar just här.
Efter helgens äventyr i Skåne .., och gårdagens rejande - plantering av blommor, gräsklippning och allt annat .., tog det stopp.
Aldrig, aldrig att jag lär mig!
Och även idag var det helt inuti-tomt, nästan så det ekade.
Vid tvåtiden tog jag bilen och körde till Steninge.
Satte mig i en rosavitrandig brassestol och vände ansiktet mot solen.
Frös.
Svepte linnejackan om mig.
En timme senare tog jag mig samman och badade .., länge ..., länge.
Det var varmare i vattnet än igår och jag pratade med en rundmagad herre som är kund i affären (dvs, två rundmagade pratade med varandra ,-) .., mest pratade vi om hur gott det är för själen, detta att ligga i ett salt hav.
Slog mig sedan ner och vilade ytterligare någon halvtimme.
Småpratade med förbipasserande, vilket sannerligen inte var många.
Tänk, man har nästan hela stranden för sig själv!
 |
| Uppe kring klockan 11 på bilden, skymtar vandrarhemmet där vi hade vår bloggträff. |
Sen ringer pv och kollar upp det här med middag och annat, jag säger att det får bli stekt korv och makaroner, oj, så exotiskt, men det är väl vad orken räcker till en sån här dag.
I morgon, om vädret är lika fint, ska jag tillbringa många fler timmar just här.
Såja ....
Nu är vinsterna i uppmuntringslotteriet lämnade till respektive vinnare.
Eva i Tyresö - men för närvarande i Haverdal - fick sin lilla ask ämnad för pain-killers .., ja, i det här fallet blev det Salta Katten som fick ligga där inne. Kattis sponsrade. Tack snälla!
Och till Eva på Frösön - -men nu på Rödön -, postades den lilla rosa bagage-taggen.
Grattis till er båda!
Ann i Göteborg skriver att hon omedelbart ska posta sitt Det Bästa, men bara så du vet, så har inget sådant kommit ännu.
Ni andra .., om ni vill och har lust och inte ledsnat alldeles, ni är såååå välkomna att dela med er av glädjen!
Frånsett dom finurliga vinsterna från Turtlan i Värmland (hemliga tills det blir dragning) blir det ytterligare två hemliga vinster, just det.
 |
| Här var det rosa så det räcker och blir över ... |
Nu är vinsterna i uppmuntringslotteriet lämnade till respektive vinnare.
Eva i Tyresö - men för närvarande i Haverdal - fick sin lilla ask ämnad för pain-killers .., ja, i det här fallet blev det Salta Katten som fick ligga där inne. Kattis sponsrade. Tack snälla!
Och till Eva på Frösön - -men nu på Rödön -, postades den lilla rosa bagage-taggen.
Grattis till er båda!
Ann i Göteborg skriver att hon omedelbart ska posta sitt Det Bästa, men bara så du vet, så har inget sådant kommit ännu.
Ni andra .., om ni vill och har lust och inte ledsnat alldeles, ni är såååå välkomna att dela med er av glädjen!
Frånsett dom finurliga vinsterna från Turtlan i Värmland (hemliga tills det blir dragning) blir det ytterligare två hemliga vinster, just det.
Måndagsfönstret ...
Hej!
Det är inte bara rast och ro på en båt en fredagkväll.
Det putsas fönster också.
Å jisses vad det gnäller i fönsterskrapan säger hon som fotar...
Hälsningar från Turtlan vid en brygga.
Hej!
Det är inte bara rast och ro på en båt en fredagkväll.
Det putsas fönster också.
Å jisses vad det gnäller i fönsterskrapan säger hon som fotar...
Hälsningar från Turtlan vid en brygga.
söndag 8 juni 2014
Pingstdagen ...
Idag har det inhandlats kryddväxter och diverse annat till den perenna rabatten, den till vänster om ytterdörren. Tänk, när jag till våren ska sitta där och känna doften av lavendel och tänk ännu mera ..., känslan när man drar med fingrarna genom isop som doftar stövarvalpsmage ..., vilken glädje det kommer att bli!
Det är nästan alltid jag som handlar blommor.
Eller egentligen är det alltid jag, men nu är var det nog sista, eller näst sista svängen.
Vi funderade (men väntade, det rymdes inte i bilen) på ett fruktträd också.
"Fast jag äter ju sällan äpplen, hellre ett plommonträd ...", sa jag.
Och vi har breddat (vi = pv) rabatten, så den är dubbelt så djup.
Underbart!
Nu blir det middag och sen dragning!
Idag har det inhandlats kryddväxter och diverse annat till den perenna rabatten, den till vänster om ytterdörren. Tänk, när jag till våren ska sitta där och känna doften av lavendel och tänk ännu mera ..., känslan när man drar med fingrarna genom isop som doftar stövarvalpsmage ..., vilken glädje det kommer att bli!
Det är nästan alltid jag som handlar blommor.
Eller egentligen är det alltid jag, men nu är var det nog sista, eller näst sista svängen.
Vi funderade (men väntade, det rymdes inte i bilen) på ett fruktträd också.
"Fast jag äter ju sällan äpplen, hellre ett plommonträd ...", sa jag.
Och vi har breddat (vi = pv) rabatten, så den är dubbelt så djup.
Underbart!
Nu blir det middag och sen dragning!
Idag ....
Det är synd att ni inte kan läsa hela alltet .., som handlar om denne Axel Bryngelsson.
Jag högläste för pv och till slut brast rösten .., så fint skrivet var det och gav en sån bild av en tid som inte längre finns. Jag ska se om jag få med hela till i morgon.
Och denne Axel, han har varit död i flera år, nu var det liksom minnesord ändå.
Och så Lennart som blev tio år yngre än jag själv och när jag läser texten, så förstår man nästan hur denne fantomenkrumelur var som människa och ännu mera förstår man vilken glädje han måtte ha spridit.
Tack GP, tack DN.
Som ni förgyller mitt liv!
Det är synd att ni inte kan läsa hela alltet .., som handlar om denne Axel Bryngelsson.
Jag högläste för pv och till slut brast rösten .., så fint skrivet var det och gav en sån bild av en tid som inte längre finns. Jag ska se om jag få med hela till i morgon.
Och denne Axel, han har varit död i flera år, nu var det liksom minnesord ändå.
Och så Lennart som blev tio år yngre än jag själv och när jag läser texten, så förstår man nästan hur denne fantomenkrumelur var som människa och ännu mera förstår man vilken glädje han måtte ha spridit.
Tack GP, tack DN.
Som ni förgyller mitt liv!
Det bästa för Monet i Frankrike ...
Mitt bästa var två dagar vid stranden i Pietra Ligure på italienska
rivieran.
Skönt avkopplande, otroligt vänlig hotellfamilj, inga turister, god mat, vågbrus i natten. Medelhavskänsla som bäst.
Och så Italien för första gången på 20 år.
Vilket härligt återseende!
Hälsningar Monet.
 |
| Vilken fin bild, Monica! |
Skönt avkopplande, otroligt vänlig hotellfamilj, inga turister, god mat, vågbrus i natten. Medelhavskänsla som bäst.
Och så Italien för första gången på 20 år.
Vilket härligt återseende!
Hälsningar Monet.
Några rader från harry ....
"Hej, det är harry som skriver!
I helgen har jag varit med om så mycket, så ni kan inte tro det!
Först åkte vi till Malmö där husse och matte hälsade på husses ungdomsvänner från tiden i Småland. Dom bor i ett gatuhus i Limhamn och hela tiden sa matte ..."ååå, så vackra fönster!", eller "men åååå, vilken underbar rabatt!", ja, jag är ju van det där, men ändå, det är allt lite tröttsamt.
I huset bor Kerstin. Hon är lika gammal som matte och är jättesnäll! Av henne fick jag små bitar rostbiff och skinkbitar och till och med kycklingrester .., ja, jag tycker så mycket om Kerstin!
På lördagmorgonen var Kerstins man uppe och gjorde frukost och då började matte igen.
"Men ååå, det är ju som hotellfrukost det här!" och husse, som alltid vill ha sitt valnötsbröd, han sa att "ja, det var ett gott bröd där här, är det från bageriet, jaså, det är det".
Efter maten ville Tompe (så heter Kerstins man, ja, egentligen heter han också Tomas) leka med en boll, så då lekte jag med honom en stund. Man blir ganska less på sånt, men han tröttnade liksom aldrig.
Bakom ett staket bodde grannen som hade två hundar. Jag såg dem genom staketspjälorna och ville gärna leka med dem, men det fick jag inte.
När man är i stan, då är det så mycket spännande som händer!
I ett skyltfönster vid torget, där såg jag tre hundar som var på låtsas, men det visste ju inte jag och ja, helt ärligt blev jag jätterädd och ville gå därifrån .., och i en park fanns nånting som heter staty, det var en stor man som hade grundat cementfabriken och jag vågade inte absolut gå i närheten av den där gubben!
Sen så hälsade vi på Anders i Malmö.
Jag tycker så mycket om Anders .., jag tror att han och matte på nåt vis hör ihop, men jag förstår liksom inte hur?
Och så åkte vi till husses lillebror som heter Ulf och snart ska gifta sig med Ines.
När vi kom dit, då stod tre hundar och skällde som galningar på mig - dom var bakom grinden - och jag ville inte gå in, men husse sa .."äsch harry, det är ingen fara!", men matte, hon gömde sig bakom bilen, hon trodde nog att jag skulle bli uppäten.
Hundarna var snälla. Dom heter Obelix (han är större än ett lejon!) och Frida (labrador) och så var där en liten ettrig rackare på besök, han hette Kasper och är av samma sort som Nelly, fast Nelly är mycket sötare.
På gården fanns massor med höns och efter att Obelix och jag hade jagat varandra en stund, hittade jag en liten tupp bakom en vinbärsbuske och när inte husse och matte såg det, schasade jag iväg honom, det var rätt kul.
Vid ett bord satt matte och husse och Ulf, ni vet, han som ska gifta sig och han berättade om prästen som hade varit på besök och var så trevlig .., men sånt bryr jag mig inte om .., det var roligare med hönsen.
Idag ska matte på dop, nån som heter Leonor eller nåt sånt.
Husse ska gräva en rabatt.
Hej då från er vän Harry."
"Hej, det är harry som skriver!
I helgen har jag varit med om så mycket, så ni kan inte tro det!
Först åkte vi till Malmö där husse och matte hälsade på husses ungdomsvänner från tiden i Småland. Dom bor i ett gatuhus i Limhamn och hela tiden sa matte ..."ååå, så vackra fönster!", eller "men åååå, vilken underbar rabatt!", ja, jag är ju van det där, men ändå, det är allt lite tröttsamt.
I huset bor Kerstin. Hon är lika gammal som matte och är jättesnäll! Av henne fick jag små bitar rostbiff och skinkbitar och till och med kycklingrester .., ja, jag tycker så mycket om Kerstin!
På lördagmorgonen var Kerstins man uppe och gjorde frukost och då började matte igen.
"Men ååå, det är ju som hotellfrukost det här!" och husse, som alltid vill ha sitt valnötsbröd, han sa att "ja, det var ett gott bröd där här, är det från bageriet, jaså, det är det".
Efter maten ville Tompe (så heter Kerstins man, ja, egentligen heter han också Tomas) leka med en boll, så då lekte jag med honom en stund. Man blir ganska less på sånt, men han tröttnade liksom aldrig.
Bakom ett staket bodde grannen som hade två hundar. Jag såg dem genom staketspjälorna och ville gärna leka med dem, men det fick jag inte.
När man är i stan, då är det så mycket spännande som händer!
I ett skyltfönster vid torget, där såg jag tre hundar som var på låtsas, men det visste ju inte jag och ja, helt ärligt blev jag jätterädd och ville gå därifrån .., och i en park fanns nånting som heter staty, det var en stor man som hade grundat cementfabriken och jag vågade inte absolut gå i närheten av den där gubben!
Sen så hälsade vi på Anders i Malmö.
Jag tycker så mycket om Anders .., jag tror att han och matte på nåt vis hör ihop, men jag förstår liksom inte hur?
Och så åkte vi till husses lillebror som heter Ulf och snart ska gifta sig med Ines.
När vi kom dit, då stod tre hundar och skällde som galningar på mig - dom var bakom grinden - och jag ville inte gå in, men husse sa .."äsch harry, det är ingen fara!", men matte, hon gömde sig bakom bilen, hon trodde nog att jag skulle bli uppäten.
Hundarna var snälla. Dom heter Obelix (han är större än ett lejon!) och Frida (labrador) och så var där en liten ettrig rackare på besök, han hette Kasper och är av samma sort som Nelly, fast Nelly är mycket sötare.
På gården fanns massor med höns och efter att Obelix och jag hade jagat varandra en stund, hittade jag en liten tupp bakom en vinbärsbuske och när inte husse och matte såg det, schasade jag iväg honom, det var rätt kul.
Vid ett bord satt matte och husse och Ulf, ni vet, han som ska gifta sig och han berättade om prästen som hade varit på besök och var så trevlig .., men sånt bryr jag mig inte om .., det var roligare med hönsen.
Idag ska matte på dop, nån som heter Leonor eller nåt sånt.
Husse ska gräva en rabatt.
Hej då från er vän Harry."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)