Söndagsfönstret ...
.... kommer från Cecilia N och bilden togs hemma hos henne,
Tack Cecilia! säger jag.
Så blev det …
Nytt besök på akuten. Vänligt bemötande. Få patienter till en början. Röntgen .., träff med ny läkare (såå snäll!), borttagning av gips (började nästan gråta, så mycket mindre spänt/ont blev det!) .., samt besked om operation i början av veckan och ny gips.
Fick skjuts dit och hem av vännerna från Tyresö, några timmar senare var jag bjuden på grillade hamburgare hos friherrinnan och Anne-Marie. Sååå gott! Och så skjuts hem efter middagen och nu är jag mer eller mindre slut på.
Bilden visar grillmästarinnan i aktion. Det blåste nog styv kuling och bordsduk och vinglas blåste till marken! (Dock inte mitt glas).
Hade hoppats på seglingsbilder från Bohuslän och Pv har lovat, lovat och lovat, men han vet nog inte hur man gör, för några bilder kommer inte. Nu ger jag upp. I stället kommer en bild från gipsrummet. Ser ni kedjan nere till vänster? Med den spändes överarmen eller axeln fast, för att hålla emot när läkaren droooog i handen. Det rasslade som om man vore ett djur som skulle kedjas fast. Den gröna slangen tillhör lustgasen. Gud, så skönt att slippa detta!
Ajöken, sa fröken!
Berättelsen om Axel på Gillholmen ...
Sol och blå himmel från morgon till kväll! Och det har varit såååå varmt ute! Pv har arbetat hårt och förberett kvällens avresa till Bohuslän, tillsammans med hans bror och en gemensam bekant till bröderna.
Imorgon ska seglatsen till hemmahamnen i Skallkroken anträdas och detta blir väl en riktig ”gubbasegling”. Pv har packat med mat och dryck och det blir säkert trevligt för dem. Förhoppningsvis är dom småländska herrarna hemma igen på söndagkväll; ja, om vindarna är med dem.
Själv har jag inte gjort så mycket, då jag haft förfärligt ont i handen. Fingrarna liknar tjocka prinskorvar och det kan ju vara värmen som gör att dom svullnar så hemskt?
Har i alla fall kommit på hur jag kan sätta upp håret, även om det inte blir som tidigare. Det är svårt, men det går. Med hjälp av en hemköpspåse lindade vi in den gipsade armen och då vågade jag mig in i duschen och det fungerade perfekt!
Så här såg det ut för ett år sedan, då vi var ute på vift med båten. Ni kanske undrar hur Pv gör med bilen?
Jo, den åker han upp och hämtar när dom väl kommit hem. Det gäller att tänka på logistiken. Ungefär så har vi det, här i Halland. (Bilderna är från förra sommarens äventyr).
Eftermiddag ....
Vissa saker är knepigare än andra, ja, med endast en hand tillgänglig.
Det är t ex i det närmaste hopplöst att skiva ost, då jag skivar med höger och håller fast osten med vänster hand. Ber då pv att i förväg ordna med några med skivor, så är den saken ordnad.
Kaffepaket kan vara näst intill omöjliga att öppna med TVÅ händer. Ser nu till att kaffeburken är välfylld om jag är solokvist hemma.
Att diska är svårt, men inte omöjligt. Skippar diskborste, använder scrubbi.
Behån har fått gå till vila. Adjö, på ett tag!
Knepigast av allt är att sätta upp håret och jag som ALDRIG har det annat än uppsatt.
Har idag haft besök av Eva från Tyresö med sin halvlånge make. Dom hade med sig laxbaguetter från Lynga lax och så kaffe till detta och prat i uterummet i dryga två timmar.
Så rart av dem!
Tisdag vid halv elva ...
Jaha, tredje gången gillt!
Första gången jag fick en handledsfraktur var några veckor efter min mammas bortgång. Då halkade jag på en liten plastbit på jobbet i Ystad, blev sjukskriven i en dryg månad - vilken tillbringades här hos pv -. Det var tretton år sedan.
Tre år senare - då bodde jag här - hade jag arbetat två veckor i Haverdal, halkade på en isfläck på gården och samma sak då.
Och så nu: jag tänkte själv fixa att kånka den vråltunga stengodskrukan till altanen och det gick jättebra att ”snurra” den på gräsmattan och det gick bra att lyfta upp den också - men sen .., stöp jag raklång och om ni inte kände vibrationerna i marken - så kunde dessa nog iaf registreras på seismografen i Uppsala!
Jaha, nu kommer texten vid sidan om, ja, ja.
På en gång i såg jag vad som hänt! Det växte som en bulle direkt på handleden och den var sned! Och pv kom som ett skott och tänkte garanterat att ”helvete, nu ryker seglingen!”, men han var som alltid snäll och hjälpte mig att byta kläder och sätta upp håret (en kurs han måste gå, om jag inte kortklipper mig) och sen iväg till akuten.
Där var det KAOS, någon hade suttit hela dagen i väntrummet och efter ett par timmar kom en sjuksköterska och sa att vi skulle förbereda oss på att kanske få komma på röntgen - möjligen - vid midnatt!
Vi var då några stycken som valde att åka hem och återvända nästa morgon.
Det gjorde jag också.
Nu var det närapå tomt i väntrummet, endast en annan kvinna och jag själv.
Snabb röntgen, sen kontakt med ung läkare och så småningom fick jag ligga på en säng, fick bedövning, morfin och lustgas och så skulle då benen i handen dras tillrätta - reponeras - och detta förfärliga spektakel visste jag minsann hur det gick till, det hade jag sett, då, när den brittiska dokumentären "Akuten" sändes i SVT. Om jag säger som så, så blev jag inom tio sekunder kruttorr i munnen när jag insåg vad som väntade.
Kanske har ni redan läst detta på instagram och då blir det så tjatigt.
Kan iaf konstatera att jag numera är även halländsk kräkmästare - morfin är helt enkelt INTE min cup of Tea -.
Skriver mera senare,
Dagens fönster ....
Söndagmorgon och gnäggande hästar ...
Summering ....
Efteråt läser jag DN. Ser en dödsruna med foto av en man. Tänker att så mycket mer personligt det blir med bilder. Minns en annan runa; en annan man .., han satt i en segelbåt och skrattade mot den som höll i kameran och håret var rufsigt och han såg så levnadsglad ut, men det hjälpte förstås inte.
Det sista ....
Första längre ...
... doppet för i år.
Lågvatten så jag nästan fick gå över till Danmark, men till sist så!
Simmade kanske tjugofem meter.
Vattnet var svalt.
Väckte en liten plattfisk som virvlade iväg.
Sen cyklade jag hem igen,.
Hängde baddräkten på tork.
Läser morgonmejlet från min syster i Australien.
Just när hon tänkt sig att ta bilen och besöka sonen sextio mil söderut, blir det - i hans delstat - lockdown igen. Åttiosex smittade. Nu är det stängt. Det är nu andra gången på raken det händer och nu är det verkligen länge sedan hon träffade sonen.
Ledsamt är det.
"Men jag kan i alla konstatera att jag nog inte har anlag för depression", säger hon.
Så där som att trösta sig själv.
//Det här inlägget skrevs vid tiotiden och nu ser jag att Bert har precis samma rubrik :)
Jag glömde att klicka på publicera-knappen.
Ja, bara så han inte tror att jag är en härmapa, så lägger jag in bilden här under .
Många "första" .., eller "Great minds think alike".
Fredag ....
I bilen, alldeles intill där jag stod, satt mannen och väntade på henne och så snart kvinnan slagit sig ner på sätet, åkte åtminstone den översta delen av.
Tack och lov att man inte föddes i ett land där detta, att helt täcka sin lekamen, anses vara det rätta.
Så hemåt med pv. Gullregn och syréner. Tjärblomster vid sidan av vägen. Och slagna ängar och på somliga ställen dom här vita ensillage-rullarna. Det har gått fort nu.
Och en kväll ....
En junimorgon ....
Dagens fönster ...
Lite ......
Tisdagmorgon ....