Elisabet

Och så blev det onsdag ....

 

Full fart hela dagen. I alla fall nästan. Först ett besök hos frissan och jag sa ”klipp kort!” men nej, det ville hon absolut inte. Kanske är hon orolig att en sådan omdaning skulle bli ångestfylld, vilket är högst troligt ..., men några decimeter kapades i alla fall. 

Det är   k n a p p t   att det går att sätta upp! 

Och hjälp, så lockigt det blev! 

Vid halv ett åkte sällskapet iväg till golfbanan och jag renbäddade och vaskade trappan till övervåningen, slängde tvätt i maskinen, vattnade i växthuset, tog hand om tvätten, kämpade så jag nästan började gråta med att få in kuddarna i örngotten (det svåraste hittills) och påslakan och täcke .., nej, dom fick vara. 

Tog Harry på promenad och satte mig sedan i solstolen och vilade. 

Fem timmar senare kom golfarna hem och då var det mesta förberett och klart. Eckes Britt hade dessutom kommit över med en rabarberpaj som var HELT olik allt vi sett i den vägen. 

”Här har du att bjuda dina gäster på ikväll!” sa Britt. 

Tänk, så generöst! Så oändligt omtänksamt! 

(Vi tog den efter middagen  och den var ner syrlig än än söt! Såååå god!) 

I nästan fyra timmar satt vi  ute på altanen och vilken junikväll vi bjöds på! Mycket prat om olika resor, brist på lokalsinne, höga höjder, minstingen förstås (”bara detta att vi pratar om honom gör mig varm i hjärtat!” sa han som är morfar) .., och rondellkörning hann vi också med, precis som när Eva och hennes halvlånge man var här! På bilden är det Monica som förklarar. 

 

Nu är jag så trött så ögonen går i kors! Ska svara på era tidigare kommentarer imorgon! Och mobilens kamera lever sitt eget liv sedan jag var på sjukhuset. Plötsligt har jag ingen kamera - det är bara svart - för att fungera bra några timmar senare! Man kan bli galen för mindre.  

Ajöken, sa fröken.