Allt är relativt ...

Bild: från vännen Hasse.

Aldrig känner jag mig så frisk och lycklig, som när jag läser den här bloggen!

Tack du underbara människa som berättar!

Torsdagsfönstret ..

Det är fredagmorgon den 31:a oktober och vi har övernattat på hotell Castlecourt i lilla Westport, på Irland.

Nu är vi på väg till bilen som står parkerad uppe på en höjd ..., det är kyligt i luften .., solen är på väg upp ..., och vi passerar längor av hus där alla fönster har vita spetsgardiner.

I ett av fönstren står en samling med små prydnadssaker.

Då blir det tvärstopp.

"Vänta lite ...! Jag ska bara ....!" hojtar jag till pensionatsvärden.

Och från anoraksfickan plockar jag så upp herr Canon.

Ett sent kvällsfönster från Irland ..

Och vem står där, i anorak och stickehalsduk, om inte .., bloggmadamen!

Onsdagkväll

Obama och McCain och mera Obama och världen hoppas och Jesse Jackson gråter .., stora tårar rinner nerför hans kinder och hos mig ringer telefonen, allt medan Pelle sover på sin grå fäll på golvet och det doftar vitlök från köket.

Det är lammsteken.

Mats Nyström läser nyheter i Sportnytt.

Snart är ljuset nedbrunnet och det är inte långt till Advent och inte till julafton heller.

"Vad ska du göra på julafton mamma?" frågar yngsta dottern och jag säger att jag arbetar hela helgen och att jag ska tillbringa själva julaftonen hos min störstasyster på landet utanför Hörby.

Det här blir första julen utan mamma.

Jag tänker inte på henne varje dag (vilket ger mig dåligt samvete), men ofta.

Jag tänker på hennes lena händer och på tjocka håret som jag borstade var gång jag besökte henne och jag tänker på kvällen innan hon dog när jag satt vid hennes säng och höll hennes vänstra hand i min och jag pussade på kinden och sa att hon hade varit en sån bra mamma och jag tänker på när jag var väldigt ung och hade benvärk och hon satt vid sängkanten och masserade mina ben.

Fort-fort-fort masserade hon.

Snabb, som alltid.

Att det kan bli så ... tomt?

Natten till idag drömde jag att jag bar en liten hundvalp inuti min tröja; jag hade den mot bröstet och där låg den och sov så gott.

Man kan undra över vad sånt betyder.

På med hatten flickor!


Kvinnan tar sig en titt i spegeln när hon är:

3 år: Tittar på sig själv och ser en Drottning

8 år: Tittar på sig själv och ser Askungen eller Törnrosa.

15 år: Tittar på sig själv och ser Askungen, Törnrosa eller
Hejaklacksledaren - om hon inte har PMS och ser en fet, finnig och FUL tjej.
(Mamma, jag KAN inte gå till skolan och se ut så här!).

20 år: Tittar på sig själv och ser 'Jag är för smal/tjock, för kort/lång, har för stripigt/lockigt hår - men bestämmer sig för att gå ändå.

30 år: Tittar på sig själv och ser 'Jag är för smal/tjock, för kort/lång, har för stripigt/lockigt hår - men bestämmer sig för att hon inte har tid att fixa till sig själv så hon går ändå.

40 år: Tittar på sig själv och ser 'Jag är för smal/tjock, för kort/lång, har för stripigt/lockigt hår' - men säger 'Jag är åtminstone ren och går ändå.

50 år: Tittar på sig själv och ser 'Jag är' och går vart hon vill.

60 år: Tittar på sig själv och påminner sig om alla människor som inte ens kan se sig själv i en spegel längre.
Går ut och återvinner världen.

70 år: Tittar på sig själv och ser visdom, skratt, förmåga - och går ut och njuter av livet.

80 år: Bryr sig inte om utseendet. Sätter bara på sig den lilla hatten och går ut för att ha kul i den här världen.

Kanske skulle vi alla ta på den där lilla hatten lite tidigare i vårt liv ....?

Rättelse.

Och så meddelas det från "vanligtvis säkra källor" .., att pElle, precis som alla andra handjur, faktiskt tycker om lammkött också.

Inte bara kokt torsk som jag skrev i ett tidigare inlägg.

Nej, vitlöksspäckad lammstek är toppen! hälsar herr Katt.

Kama ....

Rolig reklam ..., det är kul!

Vi är bäst!

Den som troget läser här, vet att jag älskar jag tidningen VI.

Ja, jag verkligen ä l s k a r den!

På den lediga dagen som är idag, ligger jag på soffan och läser den här tidningen från första till sista sidan.

På bordet intill mig brinner ett ljus.

Vid mina fötter ligger pElle och sover.

Och så läser jag och läser och läser.

Anneli Rogeman skriver, apropå detta med hur vi ser på vår värld och det som händer oss, så här på sin vänstersida:

"Då kommer jag att tänka på något en god vän berättat: Bokförläggaren Adam Bromberg (som dog 1993) råkade befinna sig på samma plats på sin semester som en av sina medarbetare. När han och medarbetaren kom tillbaka undrade förlagsvännerna hur de haft det?

- Regn varannan dag, en misslyckad semester, sa medarbetaren.

Men Adam Bromberg svarade.

- Det var en underbar vecka. Solsken varannan dag."

Så är det ju.

På sidan 8 finns en spalt som visar svenskans mest felstavade ord.

Ett av dem är abonnemang. (abbonemang är fel).

Ett annat parentes. (parantes är fel)

Fler krångelstavade ord finns här ....

Restips.


Sugen på ett besök på en pub i Dublin ..?

Och lite sprallglad musik?

Då är du välkommen hit.

Ahaaaaa ....


Jaså, ni känner inte till vita-gardinlagen?

Men det gör jag.

Numera.

När allting bara tjorvar sig ...

Då kan det bli så här ...

• Pelle vill absolut inte ha torrfoder och inte kattmat på burk och definitivt inte nykokt fisk. Nej, han vill ha kokt torsk, så enkelt är det. När jag går förbi honom, slänger han ut en klo och river mig på benet. Han är surast i världen.

• Telefoninstallationen - jag bytte operatör från Tele 2 till Com Hem -, ville sig inte alls till en början. Nu har jag en flera meter lång, grå sladd som slingrar sig likt en orm i djungeln .., från soffan förbi loppisfåtöljen, framför dörren och bakom tv:n, tills den, sladden, äntligen når modem-lådan. Till en början är telefonen stendöd och jag tänker förfärliga tankar om all teknisk utrustning, inte minst såna där förfärliga bloggar som säger "nej tack, du har redan förbrukat ditt utrymme!" och så får telefonoperatören en släng av sleven också.

• När jag sedan, glad i hågen (ja, jag var ganska försiktig ändå med pengar på Irland ..) loggar in mig på internetbanken, står där ett meddelande att man inte ska inbilla sig att saldot stämmer, ty där har blivit ett "tekniskt missöde". Det också.
  

• Och medan allt detta händer .., tänker jag på att från och med i morgon arbetar jag tretton dagar på raken ...., tretton dagar ..., och hur lycklig blir man då, det kan man grunna över.

• Ungefär så är det.
  

Ny dag ...

Hela natten mot idag har min klockradio varit påslagen och jag har, i sömn, men ändå närvarande, lyssnat till slutspurten av det amerikanska valet.

I drömmen har jag varit med och firat Obamas seger och när jag vaknade visste jag knappt vad som var verklighet?

Men så är det .., den endaste 47-årige Barack Obama blir Amerias näste president och måtte nu inget hända honom .., jag tänker på alla vettvillingar som inget hellre önskar än att sätta fingret på avtryckaren och jag tänkte och tänker också på Obamas två barn och hans hustru .., oj, nog måste det kännas oroligt.

När mina egna barn var små, hände det ibland att vi på besök i Stockholm eller Göteborg passerade husväggar där någon klottrat "Skjut en snut!" och eftersom deras pappa var och ännu är polis .., skyndade man sig förbi husväggen och hoppades att ingen av dem hade hunnit läsa vad där stod ..., och i fallet Obama finns det säkert tusentals galningar som mer än gärna vill sätta stopp för hans kommande gärning som president.

Nu är det bara att innerligt h o p p a s att allt går bra.

En verkligt stor förlorare i nederlagets stund visade sig John McCain vara!

Heder åt sådana människor!

Lediga-dags-fönstret ...

"Hej Elisabet!

Klart att du har massor av fösnter nu, inte minst från din sköna Irlandsresa.
Men om du vill ha en lite annorlunda fönsterbild någon gång, så får du gärna använda den här. Min lille Kasper väntar i sin bur på att matte äntligen ska komma och göra så att något händer!
Att sitta i buren är inte kul...

Ha det gott - har sagt det tidigare men upprepar - en härlig blogg du har!

Bästa hälsningar ...."Berit Elisabet"

Sverige är vackert!

Åååå, verkligen!

(Och glöm inte att klicka ...)

Flera norska fönster .., nu från Barbro ...

...., ja, Babsan ni vet .., från Piteå ursprungligen.

På besök hos dottern i Oslo, plockades kameran fram!

Tack! säger jag.

Tisdageftermiddag ...

Fönsterbild: Monica A.

Så här skriver hon:

Här en hotellfrukost med utsikt. Fina hotellet Hostellerie Berard i La Cadière d'Azur består oss med underbar frukost och tillika vy över det vackra landskapet!

Monet."


Eftermiddag.

Dis och dimma ute.

Skånsk höst, eller möjligen vinter.

Och jag ska cykla till Åhléns och hämta ut modemsladden, ty jag charmades av en pratglad ung man från företaget som inte vill att vi ska komma bort, utan Hem .., och nu har jag plötsligt inget liv i min telefon och alldeles totalt hade jag glömt att där ska kopplas om eller installeras,l så det är vad jag ska ägna mig åt; att installera.

I n s t a l l e r a.

Efteråt, när jag har dammsugit och bjudit Pelle på middag och plockat bort lite, ska jag lägga mig raklång på soffan Ektorp och jag ska tända ljus och lyssna till vacker musik och kanske titta på Gokväll och jag ska ligga där och lyssna till asfaltsplasket när bilar kör förbi där utanför.

Men mest av allt ska jag tänka på den där tystnaden i Connemara.

(Det är ju väldigt konstigt, när jag tittar på den här texten n u .., är den normal i storleken ., men när jag publicerar den .., då är den plötsligt liten!! Nu tror jag att Blogger har fått spader eller hjärter!)

Ett extrafönster ...

"Welcome back to Sweden!

Jag förstår att du har en mängd fina fönsterbilder från resan till Irland! Jag skickar ändå en bild med en viss brittisk anknytning från staden Dalat i Vietnam.

Inne på bordet kan man se en modell av London Bridge.

Jag är fullt medveten om att Irland inte tillhör Storbritanien Storbritannien .., men ändå...

Jom."

Dagens fönster ...

...., jo, som ett slags fönster är det verkligen .., kommer från tecknaren Christina Alvner.

Tack snälla! säger jag.

En slags insikt, om än lite väl sen.

Ja, det visste man ju inte, att det finns möjlighet att uppgradera sitt bloggutrymme.

Det är vad jag har gjort nu; till det tiodubbla.

Jojo.

Om Mary, Maggie och Garreth.

På tåget mellan Dublin och Galway.
Småflickor som leker Stora Damer och gör sig fina.


För den som eventuellt är intresserad, så finns det mera bilder från Irland och mera om alla dessa vidunderliga möten med härliga människor .., här.