fredag 23 januari 2009

En påhittig man ..


Ååååå, ni bara m å s t e läsa om en så helt ljuvlig farfar!!

Här finns han!


Medan jag letar andra bilder, hittar jag den här.

Och förundras.

Från vänster Anders hand .., i mitten min ..., och längst till höger: min kusin Vivekas hand.

Har man snälla arbetskamrater ..?



Svar: ja, det har man!

I morse vid frukostfikat fick den äldsta i sällskapet, nämligen bloggmadamen, ett så fint litet födelsedagspaket innehållande ett presentkort hos underbara Nina Skoland - ni vet - hon som har designat och stickat min älsklingshalsduk!

"Ja, det nästan står ju ditt namn på hennes kläder ...", sa Karina efteråt.

På bilden skymtar ni madame Skoland som förevisar en härlig stickad kofta!

Blev jag glad?

Mer än så; jag blev rent av lycklig!

Helenes vänstra hand ...



Helene är butikschef i affären där jag arbetar.

Med det menas att hon helt enkelt leder och fördelar arbetet .., ja, ser till att alla varor kommer på plats innan vi hoppar på nånting annat.

Alldeles enkelt är det nog inte .., arbetskamraterna är alla viljestarka och gör lite som dom vill (läs: vi vill ...), ja, man kan nog säga att vi är ganska bångstyriga.

Helene är Vattuman och lillasyster.

Hon är uppvuxen i Malmö, men bor i Svedala .., hon har rött hår som alltid är välfriserat och så har hon katter, ja, Helene är en typisk kattmänniska.

Om man är rödhårig, kanske man är eldfängd och det är Helene.

Hon har ett häftigt humör och det har hänt att vi har diskuterat rätt så rejält, men det går snabbt över, även om hon säger sig vara långsint.

"Hur skulle du beskriva dig själv med ett enda ord ...?" frågar jag henne, där hon står vid läskhyllorna.

"Tjaaa .., jag skulle nog säga envis ...?" säger hon.

Och så frågar jag .., ja, vad hennes man skulle svara på samma fråga?

Hon tänker en stund.

" Njaa .., kanske att jag är snäll ..?" säger hon.
(Senare visar det sig att han säger ..."varmhjärtad". Åå, det låter väl rart!)

(Själv skulle jag säga att hon kan vara otroligt omtänksam.)

Om hon vore tjugo år och skulle börja om .., vad skulle hon då vilja arbeta med?

"Psykolog!" svarar hon genast.

Och drömresan ...?

"Tillbaka till Skottland!" säger hon lika snabbt.

Man kan säga så mycket om människor .., hit och dit och allt möjligt om egenskaper och förtjänster .. men för mig är Helene egentligen nånting annat.

Det var nämligen vi två som arbetade tillsammans en lördagmorgon i början av april och det var Helene som kom och räckte mig luren där jag fick veta att min mamma nog bara hade några minuter kvar att leva och det var Helene som hörde och såg min förtvivlan och fasa och hur jag rafsade ihop allt jag höll på med och störtade iväg till gruppboendet, - men för sent -.

Så var det.

Ny giv ...



När klockan är kvart i sex lämnar jag sängvärmen och sätter mig vid stora slagbordet.

Det är dags att betala räkningar.

Hur enkelt som helst kan jag konstatera att det totala köpvansinnet slog till med rejäl kraft i december och låg man därtill sjuk i två dagar, så syns det på lönebeskedet.

Men nu är det gjort.

På golvet ligger en hel drös med betalda fakturor och nu kan sångkören uppenbara sig .., dom som tackar för att man har betalat tv-licensen, för den fakturan var också med.

Idag ska det storhandlas.

Fem paket Via tvättmedel för 100:-, blandfärs för 39:90 kilot .., jag ska fylla frysen och bli en rejäl husmor, jo, minsann .., den här månaden ska förvandlingen ske!

Nu mot jobb till fem!

Dagens fönster ...



"Bara för att du är så snäll ska du få ett fönster till.

Fönstret tog jag på Nyårsdagen.

Det regnade och nästan inte en människa, eller bil för den delen, syntes på gatorna.

Jom."


//Fönsterna hittar man i Lissabon. Det är där den rare Jom och hans hustru har varit på semester. Glöm inte att klicka på bilden!

torsdag 22 januari 2009

Falling in love ...


"Falling in love" .., en film så romantisk så man nästan dånar.

I morgon är det fredag och därefter stundar jobbarhelg för min del.

Det är en evig tur ..., att lika fort som den lediga helgen susar iväg, lika snabbt går det att arbeta lördag och söndag.

Ingen pensionatsvärd kommer hit i helgen, han ska åka hem till Småland och gå på f.d-flickväns-kalas.

Det ska villigt erkännas att så himla lajbans tyckte jag kanske inte att det var till en början, men får man bara skriva av sig alla känslorna, så blir det bra.

Så jag skrev.

Och nu är det bra.

Själv är jag bjuden på restaurang på lördagkväll och det ska också bli trevligt.

Och så kan man ju trösta sig med mr de Niro.



Hur många gånger har jag sett filmen "Deer hunter"?

En av de bästa filmer jag vet, men så hemsk.

Och så varm mitt i allt detta.

Här spelar också Robert de Niro och Meryl Streep och jag kommer så väl ihåg en sekvens i filmen .., de Niro har återvänt från Vietnam och nu är det fest .., och en storvuxen man står och vispar en smet ..., ååå, som han försöker att hålla känslorna i styr, utan att lyckas!

Helt ärligt tycker jag att Robert de Niro är en världens bästa skådespelare.

Herrarnas konståkning på SVT 24.

Ja, det är fina trikåer ikväll också.

Välsydda byxor.

Skräddarkonst av högsta klass.

Lite mera info ...




Om ni inte visste det .., så när filmen är slut, kan man klicka på små bilder i nederkanten .., små bildrutor.

Klicka på bilden av en man, så får ni höra vad publiken tyckte!
(Vilka dialekter ...!)

Och på en annan liten bildruta .,. om man klickar där, får man se/höra hur det hela planerades.

Innan allt är för sent ...




Christina har lämnat en ny kommentar till ditt inlägg "I love you. Eller nåt sånt.":

"Jag känner också igen mig i det du skriver.

När min pappa låg för döden, så fick han mängder med morfin.
Jag satt där och tänkte att jag aldrig hade talat om för honom hur mycket jag älskade honom, för att inte tala om att han aldrig i hela sitt liv hade sagt något dylikt till mig.

Så jag lutade mig fram och fångade hans blick när den ett ögonblick fick lite stadga.

-Pappa, jag älskar dig sååå mycket, sa jag.

Då tittade han på mig och jag trodde inte att han hade hört.
Då rörde sig plötsligt käkarna och han formade med stor svårighet orden:

-Jag älschklar dig åkså.""

Dagens fönster ...



... finns på min innergård.

Det är bara att höja blicken.

onsdag 21 januari 2009

Nu vet jag en som kommer att älska Bente fra Norge!


"Fan klubb for Vasaloppåkare nr 8002 sa...

Ja som den "sporstinteresserte" (ikke) person jeg er ,var det jo bra at jeg kommenterte her.

Spørsmålet er jo om det skulle stiftes en egen fan-klubb for PV.

Alle store idrettsstjerner har jo det,

Hvem blir med ???

-B-."


Svar: bloggmadamen anmäler sig förstås!
Något för Dressman ...


Jag måste säga att det är väldigt tjusiga trikåer de manliga konståkarna har på sig.

Väldigt eleganta.

Tighta och välsittande.

Just det.
Kväller .....

.... och jag har nyss pratat med den blivande vasaloppsåkaren, nämligen pensionatsvärden och han meddelar högtidligen att han tycker att .. "en sådan högklassig intervju med en stor idrottsman, ja, som i inlägget lite här nedanför, det borde väl ändå rendera i mängder med kommentarer ..., ja, vad är nu detta ..!

"Det är synd att Bloggblad har så stora bröst så hon inte kan idrotta, för hon verkar ju förstå Vasaslopps-storheten .., och jaså, har Bente också skrivit ...? Ja, norrmän har ju känslan för skidåkning .., nu blev jag lite gladare!" säger han.

Nu vet ni det.

Men nu ni ....!



Blir ni inte glada av detta, då är det nog kört!

Godnatt på er govänner!

Mamma.



Livet blev annorlunda när mamma seglade iväg.

Inte nödvändigtvis sämre, men ...., annorlunda.

Man puttades liksom fram och hamnade i främsta ledet.

Jag tänker på henne varje dag, men jag blir inte ledsen på samma sätt som i början.

Det är väl det som kallas för sorgearbete.

Kanske.

Intervju med en blivande Vasaloppsåkare ...


"Tänk, om man kunde ta sig under 9 timmar ....", tänker han nog.

BM (bloggmadamen): Så här .., berätta nu för alla bloggvännerna ..., hur kom det sig att herrn som bor i det snöfattiga landet Halland ens började tänka på att delta i just Vasaloppet?

BVÅ (blivande vasaloppsåkaren) : Jo, som så många andra låg jag i soffan och tittade på tv när alla tusentals skidåkarna gav sig av och jag tänkte att åååå, det skulle jag också vilja uppleva! Vafför (är man smålänning så är man ...) skulle inte jag ... när så många andra? År 2005 blev det verkligen av. Då var Tommy (vasaloppsåkarens äldste bror) också med .., jag hade åkt kanske 20-30 mil på rullskidor, men den mesta träningen bestod i att röja i Tommys skog där stormen Gudrun hade dragit fram .., det var oerhört tungt och slitsamt! Sluttiden blev i alla fall 9.37.14 ..,. haha ..., ja, jag kan den utantill!

BM: Sen då ... ? Nästa lopp?

BVÅ: Ja, det var året därpå .., sluttiden då .. 9.36.59 .., det skiljde bara femton sekunder mellan de båda loppen och Tommy blev jättesjuk efteråt, verkligen jättesjuk .,. fick lunginflammation och skulle nog aldrig mera utsätta sig för detta.

BM: Och så 2007?

BVÅ: Det var tungt ..., himla slitsamt .,. svårvallat och klibbigt och Tommy åkte inte .., det blev sämsta tiden hittills, 9.40-nånting. (det året hoppas raskt över i intervjun ....)

BM: Jaha .. då är vi framme vid ifjol .., det minns jag faktiskt .., då hade jag lärt känna herr Vasaloppsåkaren och det var ett enda prat om denna skidtävling i v e c k o r ....!

BVÅ: I fjol .., det var roligt, då var såväl Tommy som hans dotter Kajsa med .., och själv hade jag som mål att komma under nio timmar. Hur det gick ...? Ja, inte så bra för dom .., repet drogs längre fram .. och står man långt bak i startledet är det nästan hopplöst att ta sig fram. Själv körde jag min bästa tid .., 9 timmar och 2 minuter .., jodu ..., det närmar sig faktiskt nu.

BM: Och i år?

BVÅ: Jaa du, i år har jag cyklat till och från jobbet väldigt mycket, nästan 200 mil .., (2.5 mil enkel väg) och åkt en hel del rullskidor (30-40 mil ...) och så blir det en hel del längdträning när vi åker till Sälen veckan innan Vasaloppet ..., och målsättningen är densamma ., under 9 timmar. Nu är vi ännu flera från släkten .., ja, Tommy och hans dotter Kajsa (dom är envisa i den här släkten ..) och så våra kusiner Olof och Elisabet. Var vi ska bo? I Sälen nånstans .., i nån sporthall, tror jag. Och i Mora .. men jag vet inte riktigt var.

BM: Berätta! Vad är det bästa med allt det här .., själva känslan?



BVÅ: Åååå, det är nog själva vasaloppsmorgonen när väckaren ringer vid fyratiden och vi äter frukost och så åker man buss till startplatsen .., man har skidorna med sig .., och där brinner eldar och från högtalarna hörs olika språk .,. engelska och tyska .., det spelas dalamusik .., och man försöker att få en så bra position i sitt startled som möjligt och där ställer man skidorna. Ja, det är härligt .., det blir en fin gemenskap.

BM: Något mera att berätta ..?

BVÅ: Ja, det ska väl vara att mottot helt enkelt kan delas upp i tre punkter: 1. att överleva .., 2. att komma under 9 timmar och .... 3. att slå brorsan!

Säger den blivande vasaloppsåkaren och smajlar genom luren.

Bara så ni vet, så har han startnummer 8002 och åker för Ljungbypolisen.
I min inkorg.


Det kanske vore på sin plats att lära sig skriva lite bättre svenska, innan man skickar ut såna här bluffmail ....."

Så här står det.

"Bäste comhem.se e-postkonto användare,

Det här meddelandet är från MMS-centralen till alla våra comhem.se e-postkonto ägare. Vi håller för närvarande på att uppgradera vår databas och e-postkonto Center. Vi vill ta bort alla våra comhem.se e-postkonton för att skapa merutrymme för nya konton.

För att förhindra att dina comhem.se konto från nedläggning måste du uppdatera det, under så att vi vet att det är en närvarande används konto.

Vi har varit att skicka detta meddelande till alla våra e-postkonto ägare och det är de senaste meddelande /kontrollarbetet.

Bekräfta din e-identitet under

E-post Användarnamn: .......... ......

Email Password: ...............

Födelsedatum: .................

Territorium: .................

Varning! (comhem.se) ägaren till kontot som vägrar att uppdatera sin konto inom sju dagar efter mottagandet av denna varning kommer att förlora sin konto. Skydda din integritet. Logga ut när du är klar och stänga webbläsaren.

OBS: Alla mail ska skickas till E-post:
webmailteam1@yahoo.se

Tack för att du använder comhem.se konto!
Varning Kod: VX2G99AAJ
..................................................
.........................
..................................................
.........................
OBS: Detta meddelande tillåter av (comhem.se) e-postkonto protector enhet. Meddelande kommer att skickas tillbaka till dig efter att ha kontrollerat att din konto innan konto kan återställas. Okej reserv.

Det här meddelandet är från COMHEM.SE post användare
Center."

I love you. Eller nåt sånt.



Så här är det.

Alla som läser här lite mer regelbundet, ni är förstås helt på det klara med att jag ofta använder ord som "underbart", "ljuuuuvligt!" och att jag kan utbrista att .... "ååå, jag älskar såna här program/bilder/texter!"

Men i verkliga livet, är det precis tvärtom.

Jo, jag kan säga till småttingar att "men ååå, vad mormor älskar er/dig!" men aldrig att jag säger det till någon partner.

Ingen enda man har hört mig säga dom orden.

Om just detta, telefonpratar vi jättelänge, en god vän och jag själv.

Han påstår att jag på nåt sätt är känslomässigt snöpt, när jag är så där.
(Nej, det är inte PV.)

Jag säger att man på andra sätt kan visa precis samma sak.

Det tycker inte han.

Och han undrar vad det beror på?

Varför är vissa människor på det viset?

Vad är man rädd för?

Och jag funderar också.

Är jag rädd för att det "ska bli för mycket?"

Att man liksom blottar sig?

Nej.

Det är inte alls därför.

Det är mer bara att det helt enkelt inte ligger för mig; att såna ord bara krumbuktar sig och har sig i min mun .., att dom vill hoppa ut, men osagda.

Jag vet att vi har diskuterat det förut, här på sidan, men jag funderar ändå över hur det kommer sig.

Är det en personlighetsfråga bara?

Uppfostran? (Jag försöker tänka efter hur det var hemma ...? Mamma jobbade alltid .., hon var inte särskilt känslosam av sig .., pappa var det definitivt .., han var den som kramade och tog om och var tryggheten ... varma händer hade han!)

Och det är ju så konstigt, för du är ju så känslosam för övrigt? säger gode vännen.

Inte för sitt liv får han ihop den här ekvationen.

Inte jag heller.

Just så är det.


Näää.

Nu är det nog dags för lite smörsång, tycker jag.

Typ flytande Milda.