lördag 14 februari 2009

Lördagsfönstret ...



Från Malmö till Halmstad är det mer än fullsatt på tåget!!

Överallt står resenärer och i glappet där dörrarna är, sitter ungdomar på golvet.

Jag har lyckats få en plats i lågvagnen och där är så trångt att man knappt kan röra sig.

Där är skidfodral och stora ryggsäckar och resväskor och två kattburar .., och intill mig sitter en familj på sex personer som ska på skidsemester och borta till höger sitter en ung man i grön Fjällrävenjacka och rastaflätor, - han tycks djupt försjunken i en pocketbok som handlar om havet -.

Mitt emot mig ...., en ung man och hans fästmö.
Kvinnan sover, med huvudet i pojkvännens knä.
Han i sin tur läser en bok av Peter Robinson.

I Helsingborg kliver ännu en skidsemestrande familj på.
Fem barn och mamma och pappa.

Jag, som brukar räkna Lyckliga Par, tänker att ..., jo, här är ett sånt.

Mannen och kvinnan pratar hela tiden med varandra och framför allt SER dom varandra .., och minstingen i familjen, - en ljuslockig pojke på kanske fyra år -, krånglar sig ned vid min högra sida .., där finns ett ledigt galonklätt säte.

Efter en minuts åkande med tåget, säger lillkillen att han är hungrig.

"Jaha .., men vi har ju nyss gått hemifrån ...?" säger hans pappa och ger honom ett rött äpple.

Det blir en trevlig liten krabat jag får som sällskap.

Han småpratar lite med Pelle och berättar att han också har en katt, eller två, den ene heter Bamse och är jättestor och precis då håller hans mamma upp mobilen och visar mig hur Bamse ser ut .., och jag får veta att familjen ska åka skidor i Storlien.

"Det är jättekul att åka sovtåg!" säger lillkillen och smajlar med hela ansiktet.

Tågvärden är en jättelång färgad man, han ser ut som en Massaj .., och rör sig nåt så ofattbart sinnligt .., som en som vet sitt värde och det är knappt han tar sig fram för allt som står i vägen och efter en stund ansluter ytterligare en tågvärd; en kvinna med göteborgsdialekt och alla är vänliga och rara och gör så gott dom kan i detta kaos.

När klockan är lite över fem, rullar tåget in på stationen i Halmstad.

I en röd Volvo sitter pensionatsvärden och väntar och Pelle får komma ut ur buren och sträääcker lite på sig ., och hela vägen till det gula huset på kullen tittar han ut över omgivningen och när bildörren slutligen öppnas, skuttar han genast ut.

Här, är han hemma.

Och i pensionatets kök står färdigpackade väskor inför pv:s sportlovssemester i Sälen; det är stora kassar fyllda med flingor och gryner och gud-vet-allt och nu är det frukost, säger pensionatsvärden och nu slutar jag att skriva.

fredag 13 februari 2009

På Spåret ....



I väntkuren vid järnvägsstationen hamnar jag intill tre unga flickor.

Sexton, sjutton år kanske.

Det är femton minuter tills tåget ska lämna stationen och på den tiden hinner flickorna diskutera nästan allt mellan himmel och jord.

Mest handlar det om andra tjejer.

Klasskamrater.

"Fy faaaan, vilken jävla f*tta hon är .., du vet hon .., ja, hon berättade för mig hur många killar hon hade kn*llat med och jag sa va faaaan .., och sen, ba, när jag sa hur vilka jag hade kn*llat med, så var det ju fan många fler, ni skulle ha sett hur hon gapa, va ...?" säger den blonderade flickan som sitter med benen i kors.

Och så loskar hon på en Metro som ligger på marken framför henne.

Elva loskor inom loppet av femton minuter.

På andra sidan järnvägsspåret går en flicka omkring lite förstrött.

"Kolla henne, fy faaaan, hon ser ju ut som en jävla skogsmulle!" säger den blonderade intill mig och ååå, så dom skrattar.

Då kan jag inte hålla mig längre.

"Hör ni .., tänk om jag hade varit den flickans mamma .., hur hade det känts tror ni ...?" säger jag och flickorna ryggar för ett ögonblick till och tittar på tanten intill, hon med katten i sin bur som står där intill losk-tidningen och en av flickorna fnyser och säger .."jaaaa, daaagens ungdom ..., hahaha ...!"

Sen kommer tåget och alla gör sig redo för avfärd och jag tänker att ..., jaha, ja .., det är den generationen man ska bli vårdad av när man sitter av hemmet.

I Skurup stiger flickorna av.

En av dem säger skrattande att hon har sån lust att bli aspackad ikväll.

Just så var det.

(Och en helt annan variant av tågresa blev det från Malmö till Halmstad .., en resa fylld av glädje och värme .., men det berättar jag om senare, efter maten!)

Små möten .., eller stora.


Liten kille vid namn Anders.
Då, för länge sen.

Mörklockig tös står i kön i Karinas kassa, mitt emot mig.

Lillflickan vänder sig om och våra blickar möts.

"Hej du!" säger hon leende.

Vi har pratats vid ofta och jag vet att hon är pratglad.

"Du .., idag har jag en kamrat med mig (pekar med handen mot en rödhårig flicka i samma ålder), vi ska leka hela dagen .., hon är min bästa kamrat. Hon heter Ellen!", säger tösen glatt.

"Ojdå, men det blir väl jätteroligt ...?" säger jag.

"Aaaa .., det är hon som är min kamrat (pekar igen ...), hon som står där bakom mamma."

"Jahadu .., ja, hej på dig du Ellen ...", svarar jag.

Sen tackar lilltösen och kamraten och mamman för sig och går.


Lite senare.

Mamma med två döttrar ..,. fullt med varor på kassabandet .., yngsta dottern är sprallig och hoppar och skuttar och pekar så sin jacka.

"Har du fått ny jacka ..?" frågar jag.

"Aaa .., visst är den fin .., men min storasyster (pekar mot storasyster som står intill och är av den mer tystlåtna sorten ...) fick ingen, för det fanns ingen i hennes storlek, hahaha ...., så min är finare!" säger lillasyster som äger världen.

Och så skuttar hon iväg.

Fredag ...


Landet Halland i somras.

Idag blir det rally .., iväg till jobbet .., slutar ett .., fort hem .., stuva ner Pelle i kattburen .,. ta sikte på järnvägsstationen ..., avgång 14.08 ..., byte i Malmö .., och så ytterligare två timmar på tåget som går mot Göteborg.

Vi hoppar av i Halmstad, Pelle och jag.

För kanske fyra, fem år sedan tillbringade bloggmadamen en dag på stranden i Tylösand.

Tänk, om jag då hade anat .., att till landet Halland ska jag komma att åka varannan helg för att bo på pensionat!

lite vet man om vad som väntar en i livet.

Nu får alla bloggvännerna ha en skön fredag och glöm inte På Spåret och sen är det ju den underbare Fredrik Skavlans pratprogram!

Jipppie! vilken härlig kväll.

Fredagsfönstret ...



Kanjimadamen Ellis, hon är minsann rationell och slår till med tre fönster på en bild.

Lägg därtill en radda med istappar.

Tack du snälla!! säger jag.

torsdag 12 februari 2009

Pelle deppar ...



Det är lika spännande hemskt var gång Pelle ska puttas in i kattburen.

Ofta springer han och gömmer sig under sängen så snart han ser den ..., och sen har jag ett sjå att locka fram honom.

Väl på plats, är han from som ett litet lamm.

Men det är då det.

Kväller ...


Detalj av anslagstavlan vid busstationen i Sjöbo.


"Nädu Bettan, du tar inte cykeln hem .., det är glatt ute .., nu hoppar du in i bilen!" säger den omtänksamma Maria som arbetar kväll med mig och just så blir det.

En bra dag har det varit.

Alla kolonialvaror på plats .., mycket att göra .., och fyra nya glassfrysar har anlänt.

Många danska kunder, för att inte tala om estländare och polacker.

Och en ung kvinna bördig från Åsele.

Pelle möter mig i dörren när jag kommer hem.

Då blir det tillagning av fisk .., det telefonsurras .., (kanske får jag besök av Samos-sällskapet Kent nästa helg och jag gullber honom att ta med sig en bra film ..) och pensionatsvärden hör av sig och vi stämmer av inför morgondagen.

Tåg från Ystad 14.08 ..., ankomst Halmstad tre timmar senare.

Till middag blir det Gräsänkans heta räkgryta (fast såååå het är den inte), säger han.

På vardagsrumsgolvet står kattburen och väntar.

Från Hasse i Ö-vik ...


... kommer bilder som han har tagit från sin balkong.


Nog minns jag när vi åkte från Malå till Stockholm eller tvärtom och passerade Örnsköldsvik .., det var just hoppbacken man lade märke till.

Och Hägglund & Söner .., tror jag att det var?

Tack du snälle Hasse!
Hjäääälp ...?


Tittar på ett bokomslag på 50-talssidan och kommer osökt att tänka på något annat.

Kommer ni ihåg vad illustratören hette som gjorde så underbara omslag till Allers, t.ex.?

En man var det.

Man kunde knappt se skillnad på om det var ett fotografi eller en teckning.

Någon ...?

Inte Arnold ...?

(En annan som jag kommer ihåg är Ib Thaning som ofta illustrerade i Femina.)

Kanske ....



... det vore läge att hänga upp älsklingstavlan?

Den som en längre tid har stått lutad mot elementet.

Ung mamma kör barn till dagis ..



Då kan det se ut så här.



Just det.

Dagens fönster ...



Ett helt underbart litet fönster.

Kanji-madamen tog bilden.

Tack snälla, rara!

onsdag 11 februari 2009

Och så ... är det över.


Jag vet inte vem som tog bilden.
Men tack ändå.
Nu vet jag: det var Madelene Nattfrost som fångade ljuset.

Den femte april förra året hände detta.

Idag .., var det Evas tur.

Vi är många nu, vi som har förlorat våra föräldrar.

Nicoline på Fädernegården .,. Christina på Stribergs Station .., jag själv.

Och nu: vännen Eva på Frösön.

Och där är andra bloggvänner som har förlorat en älskad make eller en son.

Och tänk, att aldrig någonsin att man kan föreställa sig hur det ska bli.

Hur tomt det blir.

Som ett enda stort eko.
Pling i min inkorg!

Och där finns ett mail från Catarina .., ni kanske minns henne .., madamen som tillbringade ett år i Marocko?

Så här skriver hon:

"Jag säger ju att jag har blivit lite nördig efter att ha läst boken "Äkta vara".

Nu håller jag på och lagar matlåda till lunchen imorgon och jag tar fram en påse med frysta grönsaker.

Jaha - kollar på baksidan vad GRÖNSAKERNA innehåller!!!!

Flera stycken E-ämnen, det är stabiliseringsmedel (och varför behövs det i grönsakspåsen?), aromämnen (smakar inte grönsaker GRÖNSAKER?), vasslepulver (till vilken nytta?), smakförstärkare (av alla konstigheter!!!!), modifierad stärkelse (vad är det?) samt kryddextrakt.

Själva påsens innehåll består av haricots verts, sockerärtor, broccoli, lök, tomat (och det är här som stabiliseringsmedel är tillsatt -blir tomaten vattnig eller vad??), basilika (är det kryddextrakt tro?), spenat, ost, olivolja, vegatabilisk olja (räcker det inte med olivolja?), vitlök och så kommer då aromämnen.

Ja Herrejösses!


När den här påsen är uppäten (är ju lite snål oxå!) så är det färdigköpt från frysdisken.
Smaklig måltid, hälsar Catarina.".

Kväller ...


Bilden tog bloggmadamen för ett par år sedan.

Tre timmars extrajobb på kvällen, det går i ett huj!

Jag ska lösa av Malin som vill se sin handbollsspelande man göra sitt tusende mål just ikväll och Malins två söner väntar på att mamma ska bli klar för dagen .., den yngre av dem sitter på en stol vid pantmaskinen och har närapå somnat när jag kommer.

Och där är många danska familjer som antingen är på väg till eller ifrån Bornholm som nu kommer och handlar.

En tös på kanske nio, tio år .,. är kritvit i ansiktet och sitter på en stol och mår illa.

"Oj, har ni åkt med färjan ..?" frågar jag hennes mamma.

Nej.

Familjen har kört via bron från Hellerup utanför Köpenhamn och kanske har flickan drabbats av influensa? säger mamman.

Stackars liten att må illa redan innan överfarten!

När klockan är en bra bit över åtta, cyklar jag hemåt.

Det blir cykelspår på trottarens tunna snötäcke.

Och nu är man hemma och kokar fisk till en jaaaaaamande Pelle, samtidigt som man tittar på danska serien Sommer.

Danska tv-serier är alltid välgjorda, tycker jag.

Just det.

Konstiga ord hit och dit ..


Personen på bilden har inget som helst samband med texten.

Den eminente bloggaren Stationsvakt, han har en hjärna som är konstruerad på ett lite annorlunda vis.

Han kan fundera över de mest osannolika saker och nu har han varit igång igen.

Det gäller ordverifikationerna, ni vet, dom här underliga sammansättningarna av bokstäver som tjoppar upp när man har kommenterat eller själv publicerat.

Och när jag har läst Stationsvakts inlägg .,. då ler jag stort för mig själv.

Jo, jo.

Då kommer jag nämligen ihåg detta.
(Glöm inte att läsa kommentarerna .., ååå, dom är så härliga!)
Hemfrån-Anitha tipsar ....


... apropå diskussionen om vad vi äter.

Så här skriver hon:

Efter jag läst om margarintillverkning (ex. Milda, Becel)så håller jag mig till Smör!

Se bifogad länk.

Becel Pro-activ skall INTE ätas av gravida, ammande kvinnor, barn under 5 år eller personer som äter kolesterolmedicin! (enligt varningstext)

Hur många ställer fram sitt Becelpaket på frukostbordet och låter hela familjen breda det på sin macka - liten som stor?

Lästips ..



En fullständigt suverän bloggare, det är Cattis med sin sida där hon tar ofta tar upp detta med vad som finns i vår mat.

Man blir närapå chockad när man läser hennes inlägg, där hon sakligt redovisar innehållet i det vi ofta köper så där bara utan vidare.

Becel, till exempel.
(Just det, PV).

Så här skriver hon t.ex. om Glutamat.

"Så, det gäller alltså att vi konsumenter inte ger upp.
Alla som vänder på förpackningen och tar upp luppen kan göra nytta.

Sen gäller det att vara observant oxå.
För livsmedelsproducenterna är luriga ibland och byter namn på tillsatserna.

Glutamat
exempelvis, börjar bli känt hos många som ett nervgift som man ska passa sig för.
Ett nervgift som orsakar halsbränna, illamående och tryck över bröstet.

Och vad värre är, enligt nyare studier även verkar kunna skapa hyperaktivitet hos barn, fosterskador, allergi, astmaanfall, depressioner, tillväxtproblem, etc.

Men det smakar ju så gott och är ju så BRA för livsmedelsindustrin eftersom man kan smaksätta nästan vilken gegga som helst med det.

Därför går kallar man den även för E 621, smakförstärkare eller andra konstiga beteckningar som mononatriumglutamat, dinatriumguanylat och dinatriuminosynat.

Så för all del, låt er inte luras!
"

Den sidan rekommenderas varmt!

Upphittat ...


Fast den här rosa inköpslistan bad jag faktiskt om.

Den tillhör en rar kund som heter Katarina.

"Få se .., vad är du född i för stjärntecken ..?" undrar jag.

"Jag är kräfta ...", säger hon.

"Och så är du garanterat storasyster ...?"

"Ja, helt rätt!" svarar hon leende.



Den här däremot hittade jag i en röd kundkorg.



Och den här låg på golvet.
Tidigare ....


... lyssnade jag alltid till Radio Malmöhus när jag hade ledig dag.

Det gör jag inte längre.

Förut var där en enda programledare som pratade lite mellan musiken.

Nu är där två; en kulsprutepratande ung madame, samt mannen som tidigare, - och alldeles lysande -, skötte programmet på egen hand.

Ibland är där nu t.om. tre programledare.

Helt ärligt begriper jag inte varför?

För mig blir det bara ett evigt svamlande och inte ett dugg bättre.

Nu blir det "Ring P1" i stället.

Nu lyssnar jag till andras gnäll.