lördag 19 december 2009

Annelundskyrkan ...


T.v. om kyrkan syns församlingssalen där minnesstunden hölls.


Vilken ljuvlig liten kyrka detta var!

I lilla foajén kunde man köpa vykort och det gjorde jag och det är dessa jag har fotograferat rakt av, vilket säkerligen är strängeligen förbjudet och kanske hamnar jag i fängelse och får leva på vatten och bröd i ett par års tid, men jag tar risken.

På kortets baksida står: "Studio Lennart".
Jag hoppas innerligen att Lennart inte blir ilsken på mig.

Kyrkan, som ska symbolisera Noaks Ark, är ritad av länskarkitekt Hans Lindén i Växjö.



Och tänk er själva .., att komma in i detta varma rum!

Sjukhusfoajén i Ljungby är också den smyckad av Sven Ljungberg.

Ungefär samma färgskala .., de allra mest ljuvliga blågröna nyanser!

Mer att läsa om konstnären finns här.

Och besöker man Ljungby, kan man titta in här ..., för att inte tala om i själva kyrkan.

Mitt emot mig ...


"Det blir nog väldigt gott det här .., ja, lax smakar alltid bra ..!" säger han som är storebror.


... satt prästen, Lennart Martinsson.

Tjugoåtta år .., föräldrarna bönder .., han kommer från Småland.

Om allt möjligt pratade vi.

Om hur han trivs med sitt arbete .., vad som är bäst med det hela (mötet med människor, förstås ...) och mycket annat.

Denne herr Martinsson höll ett sååå fint tal vid kistan .., personligt och ändå inte smörigt.

Med på minnesstunden var även Gunvors kamrater från vattengympan .., där var grannar från hennes gata och där var vänner från förr.

Och två före detta sonhustrur eller åtminstone son-sambokvinnor.

En av dem, hon som är mamma till pv:s dotter, åkte med oss i bilen till Ljungby.

Liiiite spänd var jag nog .., men åååå, så rar och fin hon visade sig vara!

Hon, Mymmel, är född i Sundsvall eller om det var Härnösand .., är duktig skribent .., har i höst fått Halmstads Kulturpris och berättade om det hon nu håller på med.

Ja, det var trevligt att få träffa dem man har hört talas om och där var även musikerbrodern Ulfs barns mamma, Susanne, en tuffing som kör motorcykel och har arbetat i Japan av alla ställen på vår jord!

Härliga människor allesammans!

fredag 18 december 2009

Efteråt ...


Längst t.v. pv:s underbare storebror Tommy, han som är ett snille vad gäller att spara energi åt kommuner och har så glitterglada ögon.
I mitten Ulf, musiker/trummis i olika band och supermusikalisk.
Den rare (och lika underbare) Ulf sjöng och spelade gitarr under minnesstunden, tillsammans med sin dotter och så brorsdottern Kajsa som dessutom spelade Amazing Grace på trumpet för sin farmor - i kyrkan - och så svindelvackert som hon spelade sen!
Nog måtte hennes farmor ha blivit rörd i sin himmel om hon hörde detta!
Och längst till höger herr pensionatsvärden.

Det var förfärligt ledsamt när bilden skulle tas .., så någon annan med kamera sa ..."kan ni inte försöka se glada ut .., tänk på allt roligt ni har haft med er mamma ..!"


... är vi totalt slut på.

Men åååå, sicken fin begravning och minnesstund det blev!

Och tänk att vara mamma till tre bröder som så innerligt har älskat sin mamma.

Begravningsakten hölls i Annelundskyrkan; ett litet kapell i Ljungby med väggmålningar av Sven Ljungberg och jag föll pladask för dom här underbara målningarna av alla djuren i självaste Paradiset .., där är gäddor, ål, abborrar och giraffer .., elefanter och apor .., ja, allt man bara kan tänka sig .., och i livets träd, där fanns minsann en glittrande Stare!

I morgon ska jag lägga in bilder från själva målningarna.

Och minnesstunden .., med tal från goda vänner .., där var kvinnan som berättade hur Gunvor alltid hade tid över att småprata med såväl bekanta som obekanta .., och det berättades om Gunvors oerhörda minne från sin tid på lönekontoret .., hur hon, när hon besökte kyrkogården i Ljungby, sade ..."jaha, där ligger minsann 43 Svensson .. och titta, här är 79 Persson".

Det var Svenssons och Perssons anställningsnummer och hon kunde allesammans!

Och själv berättade (under våldsam hjärtklappning ...) jag om mötet när Gunvor kom till bloggträffen .., jag hade ju förvarnat bloggvännerna om att Gunvor kanske inte skulle orka vara med .. och så kom hon då med sin rullator .., så sööt och go och pigg och berättade en fräckis och blev Gunnars bordsdam.

Och jag berättade också om det där med att det alltid var jordbävning hos Gunvor, ja, så sade hon själv.

"Idag är det 8 på Richterskalan ...", sa hon och ursäktade röran och så log hon plirigt.

Ibland var det 9.

Sist av allt, efter minnesstunden, blev det samling på landet ute i Fallnaveka hos äldste brodern och hans familj .., alla runt köksbordet .., lussekatter, pepparkakor .., kärleksmums .., kaffe och te .., och där var en brokig samling av Gunvors barn, barnbarn och sonhustrur/flickvänner.

Gemenskap.

En rar släkt att ha hamnat i.

Och en alldeles underbar man att dela pensionat med.

Det var vad jag tänkte när vi åkte hemåt i mörkret.

Sov gott !


Sov gott, Gunvor!

Tyvärr hann jag aldrig träffa dig, men du sjöng så fint i telefonen med Thomas & mamma på min födelsedag ! ( ja, vissa sjöng ju bättre än andra ;=)

Trots den korta pratstund vi fick så blev det mycket skratt, du verkar ha en härlig humor!

Ha det så bra på andra sidan och jag lovar att hålla koll på Göransson/Nilsson samt Pelle.¨
( Han har ju fått en kompis nu,"Sigge" )


Kram Maria


Idag får det här ljuset ..., - tack annasmamma - brinna hela dagen.

För Gunvor.

Och för alla andra som har förlorat sina anhöriga nu i juletid.

Idag ...


... är det begravning av Thomas mamma, den alltid så rara Gunvor.


Klockan 11.00 i kapellet i Ljungby


Och helt ofattbart är det.



Och allra sista gången tillsammans med henne.






torsdag 17 december 2009

Oj, oj, oj ....!


Det händer sannerligen saker i den här familjen.

I fjol dog min mamma i början av april.

En vecka efter hennes begravning halkade jag och bröt handleden.

Ytterligare en vecka senare dråsar min australiensyrra i marken när hon ska beskära ett träd, och ligger medvetslös på neurologen och det är ovisst om hon ska klara sig.

Det gör hon.

För knappt två veckor sedan dog pv:s mamma, Gunvor.

I morgon är det begravning.

Och igår hände detta hos min australiensyrra.

(Och jag ler när jag läser ABC-news text ..., det där om "elderly couple ...."

Utanför på biblioteket .., på marken.



"Du har tappat ditt ord och din papperslapp, du barfotabarn i livet.

Så sitter du åter på handlarens trapp och gråter så övergivet.

Vad var det för ord - var det långt eller kort,

var det väl eller illa skrivet?

Tänk efter nu - förrn vi föser dej bort,

du barfotabarn i livet.


Nils Ferlin, Barfotabarn, 1933


(Den här dikten citerade mamma ofta för mig, då, när jag som lillflicka hade glömt vad som skulle handlas hem från Karlssons Livs. Men mamma lade till några småord ..., t.ex "du barfotabarn här i livet ...".
Hon tyckte nog att det blev bättre så ,-)


Insikt nr 178 ....


Längtar efter vanlighet.

Testar att ta på mig mina svarta jeans, dom som jag tycker så mycket om.

Jodå.

Trots en ytterst stillsam tillvaro är det ingen fara upptill - tvärtom -.

Men knäet ...., nix.

Inte en chans i världen.

Som ett ålskinn smiiiiiiter tyget om runt det ännu så svullna knäeländet.

Jahapp.

Så får det bli kalasbyxor ännu en tid.

Pling i min inkorg!



"Hej Bettan!

Ser att du fått tillökning i familjen.

Skickar två bilder på min grannes katter som gärna tillbringar sin tid hos mig när hon är borta. Jag är övertygad om att det enbart handlar om tillgången på mat.

Men för min del är det trevligt med lite sällskap när jag är arbetslös och hemma hela dagarna.

Skickar två bilder till din blogg.

När jag satt vid skrivbordet så låg de på mattan in till mitt kontor med ryggarna mot varandra och såg ut som om de satt ihop.

Upptäckte när jag tog en bild på dem att dörrposten in till toaletten gör att bilden ser hopsatt ut.

Så därför gick jag runt och tog en bild från hallen också.



Den lilla röda katten, som fortfarande är som en kattunge, undrade ju naturligtvis vad jag sprang runt om.

Den lite äldre grå katten nöjde sig med att snegla lite på mig innan han sov vidare.

Kram/tomas."



// Helt UNDERBARA bilder, Tomas!! Tack! hälsar Sigge Nilssons matte. Och pElles.

Morgon på pensionatet ...



Sex minusgrader .., nästan storm .., och ett hus nära havet.

Som isvindar känns det när jag öppnar dörren och släpper ut pElle.

Och jag eldar i pannan .., känner doften av ved och ..., nånting ursprungligt.

En stenåldersdoft kanske, som gör mig trygg.

Eller doften av min pappa när han kom hem från skogen?

Från arbetet ..., eller från harjakten?

Pappas ryggsäck på hallgolvet.

Geväret som hängdes upp i älgkronan.

Eld-och-rökdoften.

Och nu ett annat slags liv.

Stilla frukost vid ett köksbord på pensionatet.

En liten kattunge på stolen intill.

Och så DN som väntar på sin tur.

En slags stilla nåd är det.

Och i morgon ...., begravning.

Torsdag ..-)



"Livet levs framlänges ..., men förstås baklänges."

Antonia Axelsson Johnson.



//Bilden kommer från annasmamma.
"En av Sheffields sju kullar" .., stod som bildbeskrivning.
Och Anna, hon visar idag upp sin köttbulletillverkning.

Dagens fönster ...



Från Jom i Arvidsjaur kommer dagens fönster.

Mer att läsa om dem finns här.

onsdag 16 december 2009

Lycka är ....


.... att pElle och Sigge Nilsson har börjat leka med varandra.

Tänka sig, att pElle l e k e r ....!

Sigge gömde sig bakom gitarren som står lutad i hörnet och där framför satt pElle och spanade på lillkissen och viftade med tassen, men snällt.

Och pElle har lekt med en låtsasmus och slängt den i luften och fångat den igen.

Det är knappt man tror sina ögon.

Litet äventyr. Eller stort.

Utsikt från bussfönstret.
Det är nästan ännu vackrare nu, när snön har kommit.

Min pappa brukade ofta skoja med mamma, ja, på den tiden när hon arbetade på sjukstugan, han sa att hon skulle skynda sig iväg ..., och då var det oftast någon timme - minst -, tills hennes arbetstid egentligen skulle börja.

Hon ville alltid vara på jobbet i god tid.

"Det är perfekt, då hinner jag göra medicinbrickorna klara och allt sånt ...", sa hon smajlande och gav sig iväg.

Jag är precis likadan.

Om jag har arbetstid från halv åtta, är jag oftast i affären vid sjutiden.

Helt obetald är den förstås den där extra-halvtimmen, men för mig spelar det ingen roll .., nej, det är så ljuvligt att slippa stressa och jag vill ha god tid på mig och ändå tycker jag inte att jag är den långsamma typen av människa.

Så idag ..., när jag ska ta bussen från Stensjö till Halmstad, den som går 13.33, så är jag förstås framme vid busskuren alldeles på tok för tidigt!

Åååå, som jag får vänta!!!

Efter trettio minuter när jag har vankat av och an .., då dyker den upp, den så hett efterlängtade bussen.

Sextio kronor kostar det att ta sig in till stan.

Jag hoppar av vid busstationen och går sedan ner till torget ..., köper läppstift och nya läsglasögon och så ut i friska luften.

Och precis som förra gången, så tar orken slut på exakt samma ställe.

Vid Scandic hotell är det som om högerbenet inte bär längre .., det är som om en stålpinne sitter på höger sida om knäet och jag tar sikte på Räddaren i Nöden - på det vackra biblioteket - och kryckar mig dit och dråsar ner i en halvcirkelformad fåtölj.

Pustar ut.

Så småningom kommer pv och hämtar upp och vi åker till Ica Maxi och handlar två kassar fyllda med matvaror och Sigge är överlycklig när vi kommer hem och han och pElle hälsar kärvänligt på varandra och vi bara gapar.

Ännu mera gapar vi när vi öppnar posten.

"Det är inte sant .., titta här .., ett julkort från södra Frankrike ..., det är ju från Monet!!" utbrister jag häpet.

Men t a c k snälla, vilken överraskning!!

Och så .., ska ni inte glömma att titta på SVT 1 i kväll .., det är nämligen Military Tattoo-programmet som visas, ja, från Ystad, bara någon minuts promenad från min lilla 1:a.

Klockan 20.00 - pip - visas filmen

På agendan ...



Idag blir det debut för bloggmadamen när det gäller att ta bussen från landet, in till stan.

Buss 350 .., från Stensjö till Halmstad.

Till Centralorten.

Först ska jag krycka mig till hållplatsen som ligger en bit längs vägen och så blir det en åktur på kanske fyrtiofem minuter .. men sedan ska vi vara framme vid stora torget, alldeles mitt i stan.

Som ett äventyr är det.

Känns det.

På hemvägen blir det lift med pensionatsvärden.

Och pElle och Sigge Nilsson ska vara ensamma alldeles själva och jag är inte alls orolig .., nu hälsar dom på varandra och även om pElle fräser till mellan varven, så går det bra.

Sigge vet var gränsen går.

Mest ligger dom för sig själva och sover .., den äldre uppe i sängkammaren i korgstolen ..., och Sigge på soffan Ektorp .., eller på stolen i köket .., eller i pannrummet där det är så ljuvligt varmt och skönt.

Och ute ligger snön ännu kvar.

Onsdag ...


Ojdå, Agnetha påpekar i en kommentar att det minsann är den sextonde idag!
Ja, det är det säkerligen .., men går man hemma blir man lätt "dagavill".

Ni får låtsas att det står sexton på lilla bilden.


"Dubbelmoral är bra, förlorar man den ena har man den andra kvar."


Henrik Tikkanen/


Annorlunda ...



Igår.

Gröna gräsmattor.

Och regn.



Idag.

Helt annorlunda.

Onsdagsfönstret ...



... kommer från Norrbotten, från Arvidsjaur och vännen ellis.

Idag är hon på väg söderut, till Storskogen i Västmanland.

tisdag 15 december 2009

Om Sigge Nilsson ...


Ååå, sicken liten ljusglimt den krabaten är!

När jag i eftermiddag har legat ihopkrupen på soffan Ektorp .., gissa, vem som har legat vid mina fötter!

Och när pElle kom in från några timmars uteliv .., stod de båda herrarna och noooosade på varandra en stund .., u t a n att Kung Pelle fräste och hade sig.

Det gjorde han däremot lite senare, när den lille ville äta jämsides med den äldre.

Nån måtta får det vara .. men .., det går framåt.

Djur har en fantastisk förmåga att på ett högst påtagligt sätt visa var gränsen går.

Och vi gullar förstås lite extra med Kung pElle .., så där så han inte ska känna sig bortglömd.

Sigge Nilsson .., han bara finns till och tycks så nöjd med tillvaron.