tisdag 3 augusti 2010

Från början .., undrade jag ju ...



Så här är det.

Under min första tid i det gula huset på kullen, märker jag inget särskilt av den där egenheten, men så småningom ...., börjar ett mönster att skönjas.

Ungefär så här:

På morgon stiger pv upp och donar med frukost - jag plockar undan och diskar - dammsuger ibland.

Han går ut och klipper gräset.
(Jag bloggar, alt. läser bloggar .., alt. tittar in på www.arbetsförmedlingen.se ..).

Klipp-klipp-klipp hörs där utifrån.

Plötsligt tystnar gräsklipparen .., nu har pensionatsvärden i stället givit sig på köksfönstret, vars karmar ska målas och detta ska ske bums!
(Igår blev det dörrkarmen mellan lilla gästrummet och hallen .., helt oplanerat!)

Gräsklippandet får vänta en stund .., förresten är halva gräsmattan fixad och klar.


pElle ligger på guldbrokadsoffan och tittar så att allt blir ordentligt gjort ..

Och medan fönsterkarmen väntar på att torka (den är behandlad med målartvätt ..), ja, då försvinner herr pv till den inglasade altanen och börjar riva loss brädor från väggen.

Så där pågår det mest hela dagen.

Det underliga är .., att han hinner liksom med och slutför det mesta.

Ja, nästan allt.

På väg ut med tvätten ..


"klick-klick ..."


... möter jag herr & fru Snigel, ja, det är ju praktiskt att vara allt-i-ett.

Så jag lägger mig raklång i det ännu fuktiga gräset och tar mig en titt.

Lååångsamt kryper snigeln sin väg.

Man kan fundera över vad den har tänkt sig, ja, denna tisdag i början av augusti?

Något särskilt mål ...?

Dagens fönster ...



Under den allra första dagen i Bohuslän, besöker vi Nordiska Akvarellmuseet i Skärhamn.

Där pågår då en utställning med alster av den amerikanske konstnären Andrew Wyeth.

Vilka bilder!

Ty så är det, att i allt här i livet, föredrar jag det enkla.

Tillgjordhet - i vilken form den än uppenbarar sig -, är det värsta jag vet.

Och Andrew Wyeth ..., hans alster faller jag handlöst för!

Så icke-inställsamt .., så vilsamt .., och så vackert!

Har ni några 3 minuter och 29 sekunder över .., klicka här och njut.

Vilket ljus i bilderna!

Vilken stramhet!

(Glöm inte ljudet .., musiken är lika härlig ...).

Också en insikt ...



Till min naturella youghurt är det gott med müsli.

På Ica Maxi hittar jag en ekologisk variant, som dessutom är åtskilligt mycket billigare per kilo än många av de övriga.

Så .., den köper jag.



Omslagsbilden ger, vid en hastig butikshylletitt, åtminstone mig intrycket att där är en blandning av lite av varje och se, där är solrosfrön också!



Men när jag häller upp müslin i skålen .., tycker jag att nästan allt ser ut som havregryn!

Och antalet solrosfrön är lätträknade.

Nix.

Här ska kollas mer noga nästa gång.

måndag 2 augusti 2010

Och så ett kvällsfönster ...



... från södra Portugal.

Jag har nästan tappat bort mig bland alla fönster som kommit susande genom rymden och kanske har det här fönstret redan hälsat på här på sidan, men det är så vackert, så det gör ingenting.

Fönsterfångerskan heter för övrigt Anna.

Annas pappa bor i Skåne och har en katt som är mycket bestämd av sig.

I ett par timmars tid ...


"Jaaaam! Jaaaam!
Nä, jag vågar inte följa er längre .., matte och husse, kom tillbaka!"

... blir sigge nilsson borta.

Han är helt enkelt på rymmen, ja, efter den där vådligt spännande promenaden tillsammans med matte och husse och det var nånstans här, vid muren, som han beslöt sig för att vända hemåt.

Men nu är han - likt den förlorade sonen - hemma igen.

Och vi har varit till stan och veckohandlat.

I min nya roll som Husmor gäller det att vara ekonomisk och just därför har vi skrivit upp allt som ska inköpas .., å, hej och hå, man undrar hur länge detta kommer att vara ...?

Problemet är att det nästan alltid tillkommer ickeplanerade saker i kundvagnen.

Idag t.ex. nygrillade kamben .., (ja, jag var vansinnigt hungrig ....) en elektrisk tandborste .., ett paket varm korv .. (hungern igen ..., finns det något godare än en varm korv med bröd och så den där starka senapen i plastburk?) , plus diverse annat som fick inköparen på fall.

På torget i Halmstad säljs oerhört billiga grönsaker och eftersom pv skulle köpa vin på Systemet, så tänkte jag handla "lite smått och gott" från herr grönsakshandlaren intill.

Kön ringlade sig lång under plasttältet och tre mörkhåriga män (ja, jag är också mörkhårig ...) stod bakom disken och expedierade .., men något kvitto fick man inte.

"Smått och gott" .., slutade på 175 kronor.

Ojdå, kära nån.

Lägg därtill att vi på Ica Maxi upptäckte att det mesta i grönsaksväg var billigare än på torget.

Nä, alldeles enkelt är det inte att vara en Bra Husmor.

Man måste vara Ståndaktig och Aldrig Falla För Frestelser .., och det ska säga er, att är det nånting som jag ofta gör .., så är det just detta .., alldeles pladask faller jag för den lede frestaren!

Men ikväll blir det kantarellmackor och när Gösta och Sonja kommer efter fem nån gång, då vankas det marängtårta med grädde och ovanpå detta hallon/jordgubbar och röda vinbär.

Det ni.

Hunden pElle ..


Just där, ska jag ligga, tänker pElle.

.... pElle, han är som en hund.

Var vi än går, så kommer han lullande efter .., och när det är dags att göra natt, då hör vi honom komma dompande i trappan och efter en liten stund hoppar han upp och lägger sig på pv:s sida av sängen.

"Nä, nä ..., gå till matte nu!" säger då pv, men det bryr sig inte pElle om.

Han s k a sova hos pv.

Egentligen tror jag att det beror på att jag snurrar av och an i sängen hela natten och byter ställning och vänder och vrider mig, medan pv, han ligger som vore han förstenad.

Det där vet förstås pElle.

Och han tjurar och ligger kvar och till slut ger pv upp och säger att .."ja, ja .., men jag har ju ingen plats snart .., titta, bara några ynka decimeter av min halva!"

Jaha .., och ...? tycks pElle mena.

Och så ligger han där prick hela natten.

Förmiddag i landet Halland ...


Bilden är klickbar, hoppas jag.

... och vi går den vanliga rundan och bakom oss lullar sigge nilsson på lite oroligt .., ja, precis som på katters vis går han tio meter bakom oss och håller koll ..., och stannar vi, så stannar han .., men se, när vi tar sikte på lilla grusvägen - den mellan åkrarna - den mellan vetet och rapsen, då tar modet slut, då vänder sigge hemåt i språngmarsch!

Och jag har kameran med mig och stannar mellan varven och tar bilder.

"Nu får vi snart byta runda ..., det är ju samma motiv hela tiden ...?" säger pv, som inte begriper att tillvaron förändras i nästan varje ögonblick.


Här, ska den ligga.

Och så ner mot havet till och hästarna är idag långt borta .., vi ser bara två av dem ute på en klipphäll i väster .., och vi passerar lilla viken där båtarna ligger, den heter Oskars Hamn och se, där kommer självaste hamnkaptenen i sin vita bil och tänk .., innan vi går därifrån, har vi fått båtplats!

Nu fattas bara själva båten.

Nej, inte segelbåten, - det är för grunt för den just där -, men pv drömmer om en liten båt med snurra baktill .., ja, t.om med segel, ja, så kan jag lära dig att segla också .., och vi kan lägga ut nät och ta hem fisk ...", säger han lyckligt.

Sist av allt tar vi ett dopp i havet.

Fem stycken är vi allt som allt.

Där är två äldre par som badar alldeles som dom är skapta, där är en rödhårig kvinna (det är hon som skymtar till höger i bilden .., och hon berättar om en bekant som i många år hade psykiska besvär och åt starka mediciner, men så började hon att bada varje dag, året om, och tänk, hon blev helt frisk och slängde medicinerna och helt förvissad var kvinnan om att det var badandet som var själva läkemedlet och det tror jag visst det .., ty hos bloggmadamen surfar endorfinerna omkring i timmar efter ett bad i havet!) ja, och så är det vi själva.

Och där ligger vi i havet och jag ser en pytteliten plattfisk fladdra iväg på botten och jag plockar snäckor och pv visar mig en liten krabba som har förlorat sin ena gripklo och skyndsamt gömmer sig i sanden.

På det hela taget är det inget annat än överjordiskt underbart!

Efteråt ..., blir det frukost på altanen.

Dagens fönster ...



... tillhör Södra Bergnäs kyrka i Norrbotten.

Vännen Ulrika stod där redo med håven.

Det tackar man för.

Idag för 38 år sedan ...

'
Segeltur från Ystad till Kåseberga på pv:s båt.

.... kom min förstfödda till världen på Skellefteå BB.

Jag var sjutton år när jag blev gravid ("grattis Elisabet!" sade barnmorskan på Lycksele lasarett när jag ringde och fick graviditetsbeskedet och jag tänkte att hon nog lade ribban där .., hon såg det, trots min ålder, som något att bli glad för ...) och arton år när Maria kom till världen.

Å, så lycklig jag var!

Marias morfar, som hade varit så förskräckt över att hans yngsta dotter blev mamma så snart, visste inte till sig av glädje när det andra barnbarnet uppenbarade sig.

Under fyra månader skulle den lilla fröken och jag själv komma att bo i Malå, hemma hos mina föräldrar, och var gång pappa kom hem från arbetet, gick han raka spåret till den där lilla tösen och småpratade och gullade med henne.

"Hur är det med morfars lilla piga ...", sade han och log så varmt.

Som bortblåst var all oro över yngsta dottern som blev mamma vid så relativt unga år.

Maria skulle komma att bli en orädd liten fröken.
Som nästan-tolvåring tillbringade hon ett sommarlov hos sin mormor i Bolivia och drömyrket för den här madamen, är obducent.

Och hon är godhjärtad och snäll och rar och har ett gott humör.

Och så är hon en alldeles underbar mamma till Emil och Emma.

Grattis-grattis och stooor och varm kram från pv och mig själv!

Mamma.

söndag 1 augusti 2010

Eftertanke ....


Tre små snäckor får vila i min ficka när vi cyklar hemåt.

Och jag ligger på rygg i havet och tänker att för någon månad sedan, då hade jag packat min ryggsäck och gjort mig redo att ta femtåget från Halmstad och därefter hade jag tillbringat tre timmar på resande fot, innan jag - framme i Ystad - hade låst upp dörren till den lilla lägenheten på 31 kvm.

Jag skulle förstås ha tänkt på morgondagens arbete och hur jag skulle hinna med allt?

Jag skulle ha öppnat söderfönstret och klickat igång min dator och kanske hade jag kollat så att arbetströjan och behån var på plats?

Nu .., ligger jag i stället på rygg i havet och tittar upp mot himlen.

Dom där gardinerna ...



... med blommor på - och omtag -, var väl det som först skulle försvinna från det gula huset.

Hade jag tänkt mig.

Men nu .., är det inte längre så viktigt.

Nu sitter jag här vid fönstret och tittar lite på Geranium Sylvaticum (Midsommarblomster, vilket får mig att tänka på den stora ängen vid vägkorsningen i Lövberg, hemma i Malå .., den ängen brukade vara översållad med midsommarblomster, rödblära och smörblommor ...) och inser att jaaa, det finns förstås värre saker att hetsa upp sig för här i livet.

Nästan så att jag har vant mig.
I det andamanska havet ...


I inkorgen får jag ett meddelande att någon i Thailand har börjat prenumera på mina youtube-filmer.

Ja, det är ju mest om pElle det .., inga Bergmanprojekt, direkt.

pElle som sover .., pElle som blir masserad .., pElle som möter en liten sigge nilsson.

Sånt.

I alla fall så klickar jag in på mig på prenumerantens sida och ojojoj .., där var det filmer som heter duga!

Titta, bara.

Grattis till ...


Anders berättar om vad han och kompisen Jonas har pysslat med.
Ja, det var 1994.


... ja, först till Anders, som har namnsdag idag, det är nämligen Per.

Min mammas högt älskade morfar, han folkskolläraen i Dikanäs, han hette Per-Olof Hansson och sååå glad mamma blev när Anders fick en del av det namnet, men då hade jag ingen som helst aning om något sådant.

Här kommer ett stort grattis till världens finaste Per Ivar Anders!



Och så fyller rara, fina vännen Eva på Frösön år idag.

Samma årgång som pv.

Och det är, för den som kanske har glömt bort det, födelsedagsbarnet som har målat akvarellen här ovanför, den som nu sitter på köksväggen i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

Stort grattis till dig också, Eva!

pElle, 13 år .., eller 14.



Ingenting i världen kan vara skönare - för pElle - än att bli masserad i nacken.

Så snart jag har lagt mig raklång på soffan Ektorp, då hörs dunsen när pElle hoppar ner från sin fåtölj och så sätter han sig nedanför soffan och tittar upp på matte som säger .."ja, ja .., vill du ha massage ..., ja, men kom då lille gubben ..!" och det är precis vad pElle gör.



Efteråt sover han som en stock.

Eller som .., ja,sin matte.

Upphittat ...



Som ett resultat av allt röjande, hittar man allt möjligt intressant.

Ett par loggböcker, till exempel.

Där har den flitige pensionatsvärden noga noterat vad som sig tilldragit haver under olika seglatser, allt från dag 1 tills det är dags att tacka för sig och ta upp båten på land.

Och bloggmadamen, uppvuxen i norra norrlands inland och fjälltrakter och med begränsad kontakt med båtar på vatten (frånsett alla höstmorgnar jag hjälpte grannen Margaretha att ta upp nät och då jag fick vara roddare ...), har väl haft och har mina tvivel huruvida detta att segla är så säkert.


"Jag ringer hem och talar om att vi tänker segla till Härnösand.
Mor förskräckt, men tålig ...".

Tänk .., bara tänk .., om pv drabbas av svårt hjärtflimmer och faller i koma, ja, men hjälp, hur ska jag ta mig till land!

"Det är lugnt ..., det är ingen fara ...", säger han då tröstande.

Att segla .., det är inga problem.

Men ..., så hittar jag ju dom här loggböckerna och bläddrar lite förstrött ...

Så här skriver han, bland annat.

"Onsdag 30/5 - 1984.

....Halv tolv stiger jag upp och hjälper Magnus med navigeringen förbi Malmö. Håller ner mot Kullagrund och sen västerut mot Oskarsgrundet NO. Siktar Höllvikens fyr som vi slörar ner mot. Borde gå fram och byta genua mot fock, men skippar det.
Väl nere vid Höllvikens fyr kommer dimman över oss. Sjökortet stämmer inte alls med ljusbojarna mot Falsterbokanalen!

Klockan två försöker vi starta motorn. Ingen ström går farm. Hittar inget fel. Tar ner genuan och går för storen. Liten kris råder. Kör sakta vidare. Vid halv fyra går vi på grund. Kommer loss efter en stund, med hjälp av bomknepet. "

Eller den 1/6 - 84.

Lämnar Falsterbokanalen klockan ett. Sätter segel på öppet vatten. Går först söderut medan dimman tätnar. Skär in mot land och siktar Maglarp. Just när vi ska slå, dunkar vi lätt på en sten men seglar vidare. Beslutar att gå in i Trelleborg, eftersom dimman är ogenomtränglig och vinden kraftig. "

Jo, jo.

Lätt som en plätt ....

Jämtlands-Gunnar .., lova att du följer med!
Hos doktor Göransson ....

I takt med att s.k. yrkesarbete (läs: konstant stress på morgnarna ...) lyser med sin frånvaro, sjunker blodtrycket.

Igårkväll 115/71.

Och pulsen, som i tre års tid konstant legat på kring 77 - 78, är nu nere på 69.

Man kan ju fundera lite över hur - eller alls om - det finns något tryck kvar, ja, om den här tillvaron fortsätter?

Men härligt är det.

Och intressant.

Söndagsfönstret ...



... fångades i landet Halland.

Ni vet .., det där lilla gula huset vid bäcken.

Och i fönstret skymtar ett annat gult hus.

Det som finns på en kulle.

lördag 31 juli 2010

Ajabaja, tänker jag.

Ibland glömmer man bort sig.

Idag har jag nämligen hoppat upp och ner på köksstolen, ja, när det målades taklist .., och jag har baxat sängen och det stora skåpet och det mindre skåpet lite hit och dit och jag har promenerat lååångt och jag har stått böjd vid vinbärsbusken.

Nu, är benen stela som pinnar.

Värk i såväl vänster som höger knä.

Men ..., middagen var superb (torsk på pv:s vis ...) och 5000 meter i Barcelona en rysare och programmet om 70-talsmusiken helt underbart, så på det hela taget är allt okej.

Och nu ska jag ta mig ett glas hemkokt vinbärssaft.

Ååå, jag känner mig som en riktig husmor .., allt som fattas är förklädet.

Såja ...



... nu är den första vinbärsbusken renplockad.

Och jag sitter på en liten pall och repar bären från grenarna och känner mig som min mamma.

Precis på pricken kan jag se henne framför mig .., se hur hon sitter där ute med ett förkläde på sig och en rostfri bytta i knäet .., och efteråt .., hur hon står vid spisen och kokar det som ska bli gelé och om och om igen testar hon att det håller ihop.

Efteråt ska det finnas massor med små burkar i matkällaren, märkta "Röd vinb.gelé".

Gelén plockas fram när vi ska äta stekt hare eller älg .., eller tjäder .., och ibland även till köttbullarna, gjorda på älgfärs.

Själv tyckte jag bäst om dom svarta vinbären.

Och här, i det gula huset, ska det kokas vinbärssaft.