Den här dagen ...

Åker till jobbet vid kvart över åtta.
Då står harry i soffan och tittar ut och hela tiden viftar han på svansen.
"Hoppa ner nu!" säger jag, men se .., det gör han inte alls.


Och så jobbet.

Tar in morgon, - och kvällstidningar .. (mest om Juholt på framsidorna), fyller upp tobaksstället .., tar hand om några rek .., tar emot stora varubrev och ankommande rek och tre paket där mottagaren inte varit hemma när lantbrevbäraren kom .., ser till att medicinstället vid kassan blir påfyllt ., beställer hem godis, läkemedel, batterier, rakblad och hyvlar .., står förstås i kassan .., (pratar med en man från Alingsås, jag frågar om han är därifrån, det hörs på dialekten och jepp, det är han och gissa, hur snopen han blir!), Bodil frågar om schemaändringar (någon ska åka till Thailand, vi andra får byta dagar och jag får en extradag och tack och lov nästan enbart eftermiddagar!) .., får vid elvatiden löfte av chefen att åka hem någon timme senare för att rasta harry, men Carina kommer på att jag i stället kan sluta klockan två - om det godkänns - och det gör det.

U n d e r b a r t!


Det här är nog skrivet av en otålig läkare ..., alla orden rinner liksom ut i sanden.

Carina tar sedan hand om kassan den där sista timmen, som egentligen var min.
Jag visar henne postsäcken med en LBB-försändelse (lantbrevbärar-paket, ett paket som skulle ha delats ut av lantbrevbäraren, men mottagaren var inte hemma) och påminner om att det ska gå med värdeposten ikväll ..., och just då kommer postmannen och hämtar tio andra paket - mest sånt som ska returneras till Ellos, Jotex eller H & M -, och kvittot skrivs ut och sätts i pärmen.


Sen åker jag hemåt.
Ljust ute.
Härligt vita åkrar!

Och harry är tyst där inne och står inte längre i fönstret .., går en kort sväng med honom .., pElle går ut .., jag ropar på sigge som kommer skuttande från altanen .., alla tre djuren får mat .., jag är extremt kaffesugen och gör mig en kopp och tar en macka med ost och nu ska ta harry på långprommis och jag hoppas att jag hittar broddarna.

Nu kan intresseföreningen lägga ifrån sig pennorna.

Ny vecka - ny giv.

Bilden togs ifjol.

Fyrtiofem minuters promenad med en aningen mörkrädd harry, men nu är ljuset på väg.
Det är mörkt när vi ger oss av och nästan dagsljus när vi är hemma igen!

Det är då jag upptäcker att jag har vandrat omkring på rena isgatorna!

Och det är kyligt, men friskt och härligt ..., och alldeles tyst, förutom i det nybyggda huset ute på åkern, där två småttingar står i dörröppningen, overallklädda och färdiga för en ny vecka på dagis.

För övrigt alldeles tyst.

Och nu är det jobb och sedan en och en halv ledig dag och pv ska till Umeå på mattekonferens eller nåt sånt i slutet av veckan, så harry, sigge nilsson, pElle och jag själv, vi ska leva ensamliv från torsdag till lördag.
Jo, men det ska nog gå bra. Numera är ju värmepannan och jag själv kompisar; inte en enda gång har pannan kokat det senaste året!

Nu bär det av till affären.
Kassatjänst från kvart i nio till tre .., en härlig dag brukar det vara .., mycket att göra med nytt veckoblad och nya priser och beställningar som ska göras.

Ica-Jessica i Västerås, hon som vann tröstpriset i lördags, hon vet nog precis vad jag menar.

Om att bli bönhörd ....

Tänk, att Gunnar i Jämtland - som jag inte direkt har upplevt som en troende människa - har upplevt svar på bön!

Eller i alla fall svar på ett hett önskemål.

Och vilket svar sen!

Måndagsfönstret ...

Och nu Västmanland ..., tack snälla Ulrika!

"Nilssons uthus ..."

Baksidan av "bodan" ..., som vetter mot sjön till.

"Nilssons uthus", ja, så är titeln på den här bilden som jag har fått av den omtänksamma Ingela i Malå!

Inte nog med att hon har håvat fram kameran här, nej, hon har också tagit bilder på andra byggnader hemma, såna som hon förmodar att jag har någon slags "connection" till.

"Nilssons uthus" - det var vår "boda" när jag växte upp.

I fönstret (eller rummet) till vänster förvarades snöskyfflar, skidor, tält, vinter, - eller sommardäck, ja, allt som inte rymdes i garaget!

Och i rummet till höger, hade pappa inrett ett litet rum till stövarna.
Där fanns en stor bädd med härlig madrass .., ett fönster (sommartid byttes det ut mot ett myggfönster, det fläktade alltid så skönt där inne), vattenskål på golvet förstås ..., och så fanns där som en tunnel ut till själva hundgården.

Å, så många gånger jag kröp ihop hos hundarna på den där bädden .., precis som den hårtoviga systern i filmen Kokvinnorna, ja, hon som låg i höet hos korna!

En sån oändlig trygghet var det .., och jag kan - bara genom att titta på bilden - känna doften av stövare ända hit!

Hundgården var belägen i slänten ner mot sjön.
Där växte almöke och sälg och där fanns gott om asp .., och en stor myrstack fanns där också och en trappa av stenplattor som pappa hade förfärdigat, med ett träräcke på höger sida (när man gick ner till sjön).

Så småningom anlade kommunen en mindre grusväg mellan vår tomt och stranden - "Kärleksstigen" hette den -, och gick från sjöparken och fram till gamla brandstationen ungefär.


Hundgården låg bara kanske 50 meter från själva boningshuset.

Här står pappa (när bilden tas har han varit änkeman i fyra år och har nu fått en dotter med sin andra hustru, den där självständiga sjuksköterskan från fjällvärlden ...) och mamma (som alltså får två döttrar på köpet, då, när hon gifter sig med pappa) vid sitt nybygge på Ringvägen 29.., året är 1955, jag är ett och ett halvt år och skymtar i mammas famn .,. och framför mamma står Birgitta som då snart ska bli tolv år (att hon ska emigrera till Australien tjugo år senare vet vi förstås inte, inte heller att mamma ska ge sig av till Sydamerika och inte att pappa ska dö vid 66 års ålder, det är just när han har börjat ha träskor, jeans och polotröja!) och intill henne vår kusin Lena, hon som i vuxen ålder ska snava på sitt barnbarns leksak som ligger längst uppe i radhustrappan och efter detta blir hon, Lena, sittande i rullstol.

Om allt detta vet vi intet.

Vem kvinnan längst till höger är, har jag ingen aning om.
Förmodligen är det kvinnans man som tar bilden.

Det här var en uppväxt präglad av grundmurad trygghet.
Pappa som själva bjälken .., och minnesbilder susar förbi .., där är jag själv som sitter i soffan och pappa i snurrfåtöljen och när han ska gå in i köket och koka kvällste rundar han soffan och stryker med handen så ömsint över min kind.

Femtio år senare kan jag ännu känna värmen från hans hand.

Och på bilden .., pappa i sin bruna basker och mamma med sitt mörka hår.

Allt detta .., alla känslor som jag har för Malå, kom susande likt en missil och landade rakt i mitt hjärtas finrum .., tack vare hundgårdsbilden från Ingela!

Tack, du underbara människa!

Apropå Uppmuntringslotteriet ...

Under två veckors tid har jag fått ett antal mail från rara bloggläsare som gärna vill vara med i lotteriet och undrar hur man gör?

Det är bland annat Jenny i Linköping, Kerstin i Sundbyberg, Ann-Britt någonstans ifrån, någon från Jönköping, Gunilla från Höör och så Torun från Staffanstorp.

Så här är det.

I slutet av november blev jag så inspirerad av Monica (Anna i Sheffields mamma, ni vet) som hade ett litet lotteri och jag tänkte .., hjälp, så roligt! Jag tog bilen, körde till Falkenberg, inhandlade små vinster för fyra omgångar, för längre än så hade jag inte tänkt hålla på.

Fyra gånger, det skulle bli perfekt!

Och så skrev jag ett "upprop" den 26:e november att dom som ville vara med i lotteriet (som ju är gratis, bäst jag skriver det så jag inte åker i fängelse) skulle skriva en kommentar senast dagen därpå.

Men sen ramlade det på fler ..., då meddelade jag ytterligare en gång, att den 5:e december, då skulle lotteriluckan stängas för gott, annars skulle det bli så knepigt.

Det känns mer än knasigt att säga "nej, det går inte att hoppa med nu!" - det känns som om man är okamratlig - men det är en omöjlighet .., och hur roligt det än är - för det är så himla, himla kul -, så tar det aldrig slut!

Just så är det.

Däremot - och det är viktigt - har jag helt missat den som sist anmälde sig den där första gången - Tessan -.
Jag vet inte alls vem du är och jag ber tusen gånger om ursäkt .., för din lapp har inte legat och skvalpat i tillbringaren, men från och med nu är du där och jag har presenterat dig för alla rara vänner, så känn dig hemma! Du ska få ett extrapris när du vinner!

Ja, ni ser ..., det är tur att jag inte driver ett riktigt lotteri ,-)

Och så får ni inte förvänta er lika fina vinster som gårdagens örhängen!
Här har det skickats disktrasor, sand, ännu mera sand, te, plommonmarmelad, små böcker, en till disktrasa och lite annat .., ja, det här är bara på skoj och inget annat!

Nu vet ni.

Ajöken, sa fröken .., som snart ska iväg och jobba!

Dagens fönster ...

Houston Texas, Västergötland, Frankrike, Stensjö, Lysekil .., och nu Spanien!

Så här skriver fönsterfångaren, för det är en "han".

"Hej!

Jag undrar om jag kanske redan har skickat detta mysiga fönster till dig.
Om inte…. Varsågod!

Bilden är tagen i Barcelona, där sommaren rådde när jag var där i slutet av november.

Med vänlig hälsning, Bert."

Apropå kropp och själ ....

mellansystern sa...

Hej, jag känner väl igen det med oro och tändernas sönderfall. 1990-1992 när sonen fått 2 dödsdomar och vi åkte mellan sjukhus i Umeå, Uppsala och Huddinge så lagade jag en trasig tand på alla ovanstående orter.

Min dåvarande fästman (numera äkta make) fick jättemycket hål i sina tänder när sonen hade sina avstötningar. Nu när sonen är ganska frisk så har vi själva inga problem med vår tandhälsa, så nog hör kropp och själ samman.

Kram från kusinen

Världens bästa jobb ...

Gissa, vad jag har gjort på jobbet idag!

Just det .., delat ut kramar!

Först skrev jag skylten och sen ..., vid lägligt tillfälle, passade jag på.

Ungefär så här kunde det låta:

"Jaha, du vet väl om att det är Kramens Dag idag ..?"

Nä, det har dom förstås ingen aning om.

"Inte det ..? Det var det värsta .., så du har inte fått en enda kram idag ..? På det viset .., men då ska du få en av mig, ja, om du vill förstås ...!"

Och tänk, alla ville.

Ja, alla som jag nu frågade.
Man får ha alla antenner ute och känna efter lite innan man frågar.

En äldre kvinna kramade länge-länge-länge och en man i min ålder som lever ensam, han sa ..."¨åååå, så härligt att få krama nån!"

Jag säger bara en sak: vilken härlig dag på jobbet!

And the winner is ....

Det blev så dålig skärpa på förstapriset .., så här vackra är örhängena!

Detta med handstil ...

Min pappas handstil.

Dinah sa...

Ser att du skrivit om handstilar.

Och nej, jag minns inte mina klasskamraters handstilar, ej heller mina klasskamrater.

Men jag känner igen när jag får brev från dig och från mina systrar.

Men - och nu till det jag skulle skriva - så himla mycket det betyder för mig med en vacker handstil. Jag kan nästan bli kär i en människa utan att veta vem det är bara genom att de skriver vackert.

Har ett fadderbarn som jag brukar få brev från.

Olika grannar skriver breven, de flesta med typisk afrikansk stil (om det nu finns en sån.... men inte så himla snyggt om jag säger så)

Men så finns det en som skrivit breven två gånger och som skriver så vackert................

Apropå ingenting ....



Så ser jag i länklistan att Annas mamma (ja, Anna i Sheffield, alltså) berättar att idag är det Kramens Dag.

Här ska kramas!

Jag börjar arbeta klockan 12.00 och får väl se hur många kunder jag vågar ge en kram.

Nu ska pv få en och här kommer en varm kram till alla som jag tycker så mycket om!

Överraskning ...

Igår när pv kom hem från jobbet, så loooog han lite och sa .."här, jag har en present till dig!"

Han stod där och höll händerna bakom ryggen och såg aningen filurig ut.

Och så .., gav han mig den här inköpslistan, upphittad på Willys i stan.

Och tänk .., om jag så hade fått en diamantring, så hade jag inte blivit gladare!

Lördagsfönstret ...

Mitt första år som ensamseglare blev en dyrbar historia.

Tre rotfyllningar hann jag med och till slut fick det bli ett banklån för att klara av det hela.

"Det är för att du skär tänder, du pressar helt enkelt sönder gamla fyllningar och så blir det som det blir ...", förklarade tandläkaren.

Och att jag skar tänder så till den milda grad, det berodde naturligtvis på att jag var så förfärligt orolig .., dels för min ekonomi, och så var det ju mamma som blev allt mera dement, ja, det var mycket som spelade in.

Och varför berättar jag detta just nu?
Jo, för att dagens fönster kommer från Bohuslän och när jag har läst fönsterfångerskans rader, då tänker jag - återigen - på detta med att kropp & själ verkligen hör ihop.

Så här skriver hon:

"Hej Elisabet!

I går var jag hos tandläkaren och drog ut en tand.

Förhistorien till detta är att jag efter att min man dog i sommar, bet ihop tänderna så hårt på nätterna att det blev en irritation vid tandroten.

Senare utvecklade det sig till en bakterieinfektion från den vanliga floran i munnen.

Jag tänkte det själv, och tandläkaren bekräftade att det är troligt att orsaken är sämre immunförsvar som följd av min reaktion efter att jag förlorade min man.

Man kunde försökt rotfyllning, men jag fick höra att det var stor risk för att tanden måste dras ut senare i alla fall. Jag bestämde mig därför för att dra ut den med en gång eftersom det var tanden näst längst bak - jag har också en visdomstand bakom på den sidan.

Och så slapp jag smärtan och den långvariga processen med rotfyllningen.

Billigare blev det ju också.

Men det är ju naturligtvis inte så roligt att vara tvungen att dra ut tänder, allra helst när ens mamma som är 81 år har alla tänderna i behåll!

När det hela var över, var jag dock otroligt lättad,och jag såg ut genom detta fina fönstret med sol utanför!

Skickar fönstret till fönstersamlingen!

Många hälsningar från Monica i Lysekil."

Igårkväll ...

.. när jag inte kunde somna, låg jag under täcket och lyssnade till P1:s Tendens.

Det skulle jag inte ha gjort.

För sen var det hopplöst att somna.

Jag var inombordsrasande!

Programmet hade titeln "De försvunna" och vill man bli mörkrädd och veta hur livet kan te sig för somliga - särskilt unga invandrarkvinnor -, så kan man klicka här och lyssna i efterhand.

Sen kan man ju försvinna på helt andra sätt.

Om just detta tipsade Monet om, ja, en SVT-dokumentär som jag ikväll har tittat på.

Och förundrats över.

Och funderat har jag också .., mest över vad sorg och besvikelse kan göra med människor och så allt det där vi aldrig pratar om .., alla hemligheter som finns i alla familjer.

Jo, jag tror verkligen att det är så .., att alla familjer bär på hemligheter.

Tjugosju minuters kortfilm ..., vill ni se den, finns den här.

Och så ett kvällsfönster ...

Från den eminenta fotografen SoF kommer här ett vilsamt kvällsfönster.

Ja, inte bara fönstret .., allt känns vilsamt, så där som ett bord där man gärna slår sig ner, iklädd anorak, medan fru fotograf sätter fram ett glas lingondricka, ja, nåt sånt.

På Spåret ikväll ...

"Men Gud, vilket tillgjort skratt!" säger jag.

Återigen.

"Nej, jag tror att det är helt naturligt!" säger pv leende.

För övrigt klarade vi oss halvbra.

Bildfrågan tog jag nästan direkt (gissade när jag såg prinsessan Birgitta), men jag kunde inte alls Leningrad - som pv knäckte rätt snabbt -.

Piteå var lätt.

Och allt mer tycker jag om paret i dressinen, Carl Johan De Geer och Johanna Frändén.

Bäva månde vi ...

.... alla vi mammor.

Arbetsveckan är tillända ...

På soffan Ektorp ligger pv, harry och pElle.

Alla sover djupt.

Klockan är 16.00.

Utan rubrik ...

Ofattbart vackert är det förstås.

Och harry är över sig av glädje och springer av och an .., flyyyyger över tuvorna och hittar ilandflutna pet-flaskor .., rep, en liten bytta, sju apelsiner .., fågelfjädrar .., snöklumpar .., ja, hela världen tycks som ett enda äventyr när man är valp och åtta månader.


Hittar tre döda sjöfåglar.
Funderar vad som har hänt?


I rabatten.

I nästan en timmes tid blir vi nere vid stranden.
Sen hemåt.
Solen mot husväggen.
Jag sätter mig på bron och bläddrar bland posten, allt medan harry leker för sig själv på gården.



Och boken från Adlibris har kommit och jag tar av mig vantarna och sitter där och läser en stund .., allt medan jag hör porlet från stuprännan och av och till snön som rasar från taket.


Boken är - håll i er - underbar!
Tycker man om Fredrik Lindströms humor (dsv, han lite ironiska kommentarer), så blir man glad av att läsa detta!

Den ska få bli vinst i Uppmuntringslotteriet, ja, när jag själv har läst ut den.


En bild till från stranden.
Och himlen som speglar sig i vattnet ..., herr och fru Svan en bit bort .., och den där gåsen.
Kråkan som sitter på toppen av klipphällen .., jo, allt är sig likt.

Trettio minuter - tre olika himlar -.

Och det är ledig dag och man känner sig överjordiskt förmögen .., behöver inte titta på köksklockan och inte på väggklockan i vardagsrummet och jag brygger kaffe och kalasar på Östras Mellangrova bröd med cheddarost som pålägg och Zoegas kaffe i koppen, den som inhandlades i Skärhamn, och jag fyller på med fågelfrö och rastar harry - som är sprittig av allt det vita - och i postlådan ligger DN och väntar.


Dricker kaffet och kollar på reprisen av Gokväll.
Ung surfande man, förvandlas till Väldigt Stilig Man.
Kollar posten.
Har fått ännu ett brev från Handels som skriver att då jag får ersättning från A-kassan, så måste jag nu skicka in ännu ett arbetsgivarintyg, men jag har inte tagit ut minsta ersättning under elva månader och har inte en tanke på att göra det heller och helt allvarligt funderar jag på att tacka för mig och i stället lägga fackpengarna på ett sparkonto - det blir i alla fall sju tusen kronor på ett år - och halvåret som jag - för första gången i mitt liv - utnyttjade A-kassan, ja, jag hoppas att det var första och sista gången.
Velar hit och dit.
Har svårt att bestämma mig.


Och en hel ledig fredag är det och pElle sitter bakom fönstret här intill och vill komma in; mellan varven krafsar han på glaset och vill att jag ska öppna .., nu, helst på en gång!

Eld i pannan.
Blå himmel där ute.
Småfåglar som kalasar på solrosfrön.

Ungefär så.

Upphittat ...

Tala om underbara bloggvänner!

Ena dagen kommer fönster, nästa dag finns en inköpslista i postlådan!


Och precis som min före detta skolkamrat Dinah som under en period av sitt liv arbetade på posten med att bland annat sortera brev, och den där känslan (som hon tyckte så mycket om) med olika handstilar på kuverten ., ja, men så känner jag det också.


Fortfarande kan jag minnas olika klasskamraters sätt att skriva.
Annika Johansson = vuxen handstil redan i sjätte klass .., högerlutande, det flöt så fint.


Här är Gudrun bakom disken i bokhandeln!

Gudrun Burwall = stora bokstäver och rent konstnärligt - det är Gudrun som nu sköter sina föräldrars bok, - och pappershandel hemma i Malå -.
Jannike: vänsterhänt .., prydlig, prydlig stil!
Gunnar Lundmark: upprättstående bokstäver, driven handstil .., ursnygg namnteckning! Han hade nog övat länge .., kanske drömde han om att att någon gång få skriva sin autograf?
Och sommarkompisen Karin, vars handstil påminner om Monicas i Lysekil!


Utdrag ur mammas dagbok.
Jag ser ordet "underbara" och ler för mig själv.
Det kanske är genetiskt .....?

Hur roligt som helst är det.


Och min pappas vackra handstil!
Pappa, född 1910, med bara sexårig folkskola i bagaget.
Så småningom tar han en Hermodskurs i välskrivning och nog blev det fint nog!

I min förra blogg tror jag att jag samlade på namnteckningar .., jo, ett sånt inlägg fanns.

Här och nu ..

Igår.


Och idag.

Lediga-dags-fönstret ...

"Här kommer ett franskt fönster till dig.
Bilden är tagen för några veckor sedan hos en namne till dig, en annan Elisabeth fast med h.

Hon bor vid havet med vidunderlig utsikt och har en härlig terrass.
Hon har sina pelargoner utomhus hon!"

Och fönsterfångerska var förstås Monet.

Och så ett kvällsfönster ...

... från Jämtland!
(Igår Texas, ikväll Jämtland - I love it -, den där blandningen!)

"Hej igen!

Här kommer ett kvällsfönster från vårat vardagsrum.
Islandsljusslingan får vara kvar trots att julen är över. Vi behöver allt ljus vi kan få.

Lamporna du ser i bakgrunden kommer från skidarenan, den som du kanske har sett under inledningen av skidskyttetävlingar härifrån.

Kram Eva."

//Tack du Eva! säger jag.

Surprise, surprise ...

Och så vill kunden - som är en kvinna i 35-årsåldern - att jag ska kolla hennes Lottokuponger och den på hästspelet.

"Ja, det är nog ingenting, men du kan väl titta innan jag slänger dem ...", säger hon.

Och jag kollar.

Sjuttonhundra i vinst.

Och så lämnar jag över dem till henne.

Alla behöver inte vinna 34 miljoner för att bli överlycklig.

Och det är precis vad kvinnan blir.

Ö v e r l y c k l i g.

Litet brev från pElle ..

"Hej på er!

Nu ska jag berätta nånting för er: idag när matte och harry gick på promenad, då följde jag efter dom .., om ni tittar noga ser ni mig vid den jättestora och höga lagårdsväggen, ja, det är jag som står där och är så stilig - ja, om jag nu får säga det själv -.
Tänk på att jag är en gammal katt, ändå orkar jag gå så långt.

Harry blev himla förvånad när han såg mig och försökte skrämma iväg mig, men då ropade matte argt på honom och jag satt bara stilla och glodde på honom, då brukar han bli rädd.

Nej, jag gick inte hela vägen, för när matte och harry svängde av ner mot Fabrikör Johanssons hus, då vände jag .., nej, tro inte att jag var rädd, jag hade bara ingen lust och det var rätt lerigt där också, det har jag hört att matte har sagt, för alltid när hon och harry kommer in, så torkar hon hans tassar och säger att han inte ska springa i den där sörjan!

Det var ganska kul att gå på promenad.
För det mesta är jag hemma nästan alltid.
Jag brukar sitta på altanen eller på fönsterblecket.

Hej då, från er vän pElle!"

Hos grannen ....

När jag sträcker mig över "porten" till innergården, är detta vad som skymtar.
Stenar överallt.
Och trä.


Jag tycker verkligen att grannarna har tänkt till när det gäller sin tomt.
Själva huset (som är tillbyggt med ljuvligt vardagsrum med takfönster och fönster från golv till tak .., gissa, vilket ljus där är!) är enkelt i fason och yta, men det är sååå snyggt!

Här finns inga mängder med rabatter, nej, det är tämligen kärvt, precis som naturen här vid havet och gott om sten finns det på gården, ofta olika varianter, som på bilden här ovanför.


Eller så här.


På sidan mot oss, men dold bakom planet, finns en fällbar "bänkskiva".

Jag undrar jag om det kanske är till för att rensa fisk där?

Påhittigt är det i alla fall.


Och planket mot oss.


Tomten ner mot lillvägen.
Så enkel och så vacker.
Mer mossa än gräs.
M j u k t.
Och berghällar i dagen .., det påminner om sjölejon eller valrossar som trängt ihop sig på land.

Några kvällsfönster ...

.... från Frankrike!

Helt perfekt, när man trött och slut på kommer hem från jobbet.

Monet höll i kameran!

Vikten av små bokstäver ...

Vykort från Tora Hällsten, kund i Nilahallen hemma i Malå.
Aldrig att vi umgicks, träffades bara i kassan och hejade så där som man gör.
Och ändå .., tänk, troget har hon skickat hälsningar varje år!
Nu är Tora änka och skriver att hon tar bara en dag i taget.


Och inbjudan till konfirmation på Jylland, i Danmark.
"Dronningen" i eget majestät på frimärket och hennes taxar är utbytta mot lejon.

Ingen människa i världshistorien kan ha varit en sämre gudmor än undertecknad.
Jag visste helt enkelt inte vad det innebar .., "gudmor" .., det var mer som bara ett ord för mig och inte hade jag någon egen gudmor eller gudfar.

Men nu är pv och jag själv (trots mitt usla gudmorsskap) bjudna på gudbarnets konfirmation i Århus och det är väl lika så bra att man börjar banta på en gång.

Festen (som ska "holdes hjemme klockan 12.00) går av stapeln en söndag i början av maj och jag tackar "ja" och säger till pv att vi kan ta en weekend och bo på hotell i Skagen och kanske kan vi titta in i huset där Anna och Michael Ancher bodde; det var stängt sist jag var där.


Ett annat brev.
Handstilen är för mig helt obekant, men så öppnar jag och ler för mig själv.
Åååå, det är från hon som tycker så mycket om Mads Mikkelsen, ni vet, anna of sweden.
Och inne i små, vackra påsar, ligger lika vackra örhängen till uppmuntringslotteriet!


I Ystad bor Solbritt som jag ofta kallar för Solgerd, men nu vet jag.
Hon skickar en födelsedagshälsning .., ett stort vykort med gula, härliga tulpaner på framsidan!

Med Solbritt är det som med Tora i Malå .., vi träffades i affären och det var några minuters småprat .., och till min oerhörda glädje kommer - med ojämna mellanrum - filuriga kort och hälsningar från den madamen!


Och fler bokstäver som gör mig glad, ja, bilder också!

I går berättade Tankevågor (Lisbeth) i Stockholm om den där katten som hon hade sett under en promenad och så hade hon läst en artikel i DN som handlade om den som placerar ut dom här katterna (som ju såklart inte är levande, innan någon går i taket ..) och så snart jag kom hem, så skyndade jag mig att bläddra i tidningen och jo, där var det ju!

Så totalt u n d e r b a r t!

Det handlar alltså om "gatukonstnären" Max Magnus Norman (ursprungligen från Sundsvall) som gömmer katter flera meter upp i luften, eller ställer dem på vattnet eller uppe på en lyktstolpe!

Titta på bilden och katten under Årstabron!
(Klicka gärna, så syns det bättre ...).

Så här avslutas artikeln - som för övrigt är trevligt skriven av Josefine Hökerberg och med bilder av Erich Stering -.

Gatukonst är olagligt i Stockholm, men Max Magnus katter har mottagits med öppna armar.
Till skillnad från många andra gatukonstnärer opererar han helt öppet, i dagsljus.

- När jag skulle sätta upp Årstakatten stoppades jag av en polis, men det slutade med att han önskade mig lycka till.

Nästa dragning ...

Ja, här ligger ni och skvalpar i skålen som min morfar har gjort.

Tjugo stycken är ni .., det är ett fasligt pladder och Ruta Ett har - som ni kanske ser - lyckats klara sig från diskhon även den här veckan.

Nåja, vad jag ville säga .., det är att nästa dragning blir som vanligt på lördag kl.11.00

I postlådan låg igår ett gult kuvert innehållande två par örhängen - såååå fina! - designade anna of sweden, ni vet madamen i Skåne .., ja, det var ett bidrag till uppmuntringslotteriet och det första paret lottas ut den här gången.

Tack snälla anna! säger jag.

Dagens fönster ...

Ja, det kan jag ju säga, inte är bilden tagen i landet Halland inte.

Nej, även detta är Houston, Texas och den som bor där är Cecilia och det var också hon som skickade bilden.

Jag får nästan svindel när jag tittar upp längs husväggarna och bara detta att kunna konstruera såna här byggnader, ja, det är för mig helt obegripligt!

Vilken ingenjörskonst!

Och man kan undra hur många människor som arbetar i en sån här byggnad!

Mer att läsa om Houston finns här.

Och här ..., kan ni se det vackra vardagsrummet hos fönsterfångerskan.

Om du vill Cecilia får du gärna berätta hur du hamnade i just den här staden och det här landet och vad du arbetar med.
Ja, och höger eller vänster tumme upp och så där ,-)