På medicinavdelningen ...

Och så är vi två som är hemma från jobbet och snyter och snörvlar.

Nu är det min tur att husera på soffan Ektorp och där ligger eller sitter jag - iklädd långkallingar och anorak - och med älsklingspåslakanet om mig.

Tittar på det som bjuds på tv.

Ett program om Muhammed .., ett annat om karpfångst i Tjeckien.

Österrikisk naturfilm från 2010. 
Söder om Prag finns ett märkligt vattenrike där örnar fångar fisk och älgar betar längs stränderna. Märkligast av allt är att myllret av dammar och kanaler skapades på medeltiden av munkar som ville ha karp att äta under fastan. 

Pensionatsvärden - som idag är lite bättre - eldar i kaminen.

Håller oss varma så gott det går.

Mellan varven bläddrar jag i en gammal Di Weekend med julklappstips till den som i alla fall inte är handelsanställd.

Manschettknappar för 29 900 kr.

Eller varför inte Hermèshandskar i lammskinn för 8900 kr.

Sist av allt skickar jag ett sms till Emil och berättar att jag har bokat en lägenhet i Grekland som inte har internetuppkoppling  och vad tror han om det .., kommer han att uthärda en vecka?

Får snabbt svar.

"Ja, då får vi ta med oss kortleken!"

Å, så jag älskar den unge mannen!

DBIFV för Annika i Kävlinge, dagens fönster, samt en vänsterhand.

Hej Elisabet!

Jag har varit i Hamburg några dagar tillsammans med min fina äldsta dotter Emelie.
Målet för resan, för min skull iaf, var en stor återträff förra lördagen: hela skoltidningsredaktionen skulle återses efter mer än 30 år. Så underbart roligt!!!!

Emelie skulle samtidigt passa på att träffa sin pappa.

Jag hann med en massa långa sköna promenader också, Hamburg är fortfarande en av mina favoritstäder och egentligen hade jag tänkt fånga en massa vackra fönster till dig men det blev bara ett. Det är ett fönster som finns i gamla Speicherstadt i hamnen. Där lagrades förr alla varor som kom till staden med stora skepp. (kaffe, thé och mycket annat...)

Den andra bilden visar en hel radda fönster på en sådan byggnad.

Handen är Emelies.
Äldst i en syskonskara om 3, hon är 23, snart 24 och är född i oxens tecken.
Hon har höger tumme upp, är undersköterska och arbetar på ett LSS boende.

Lever tillsammans med sin älskade Sanne och deras katt Signe och på den där skalan om hur hon trivs med livet svarar hon utan att tveka: en 10:a!

Om hon fick göra ngt helt annat skulle hon vilja åka iväg som Volontär.

När jag frågar om hennes mest framträdande egenskaper säger hon: lugn, empatisk, iakttagande. (och jag tillfogar att hon även är knasig och rolig)

Stora krya-på-er-kramar från mig i Kävlinge.


// Dunderförkyld Elisabet säger: I love You! Annika!
Tänk, vad ni har lärt er .., vet precis på pricken vad jag tycker är väsentligt ,-)
Och för den som inte känner igen namnet ..., Annika var en av dem som var med på bloggträffen i Steninge för snart fyra år sedan (eller är det tre år sedan ...?) ..., en av de absolut varmaste människor jag någonsin har träffat, såå fylld med kärlek och värme! 

Tjugotrenollnoll piiip.

En annan semester - modell mindre -.

Lugn kväll på jobbet.
Mellan varven pratar vi om semestrar och hur det ska planeras.

I år är det ont om semestervikarier; dom som har arbetat under flera somrar har nu studerat färdigt och många har fått Riktiga Jobb - någon är meteorolog, andra lärare, en är journalist - Charlie i charken pluggar på Chalmers.

På väggen ute på lagret sitter semesterschemat.
Mina två veckor efter midsommar är inprickade och så förstås vecka 9 ... någon annan har vecka 11 och en tredje vecka 12.

Jag säger till chefen som pysslar i mejerikylen att blir det så att jag hamnar i mejeriet när Carina har semester i sommar, då får han hjälpa mig med beställningarna ..., vår omsättning skjuter ju i höjden likt en raket när turisterna kommer; ja, det blir en helt annan butik!

Innan kvällen är tillända skriver jag semmelskylt inför morgondagen ..., och alltid är det nån kund som lite roat kommenterar när jag sitter ute i foajén på en blå stol och textar.

"Ja, får man fråga när blir det vernissage ...?"

"Jahaaa .., är det du som textar skyltarna ..?"

Lite småprat, så där.

För sex år sedan i min almanacka.

Är hemma vid halv nio och är då rejält förkyld.
Nyser.
Kinderna hettar.

Tittar på tv-serien Molanders, där mycket är förutsägbart, men okej ändå.
Och musiken är vacker.

Pv är inte det minsta bättre och har gjort kväll .., han blir hemma även i morgon.
Själv ska jag arbeta från två till åtta och därefter stundar ledig onsdag.

Nu blir det Alvedon och eget rum.

DBIFV för ellem i Skellefteå ....

Hej!

 

Det var egentligen hela förra veckan som var bra. På Gran Canaria. 

Det var lite blåsigt och kyligt i början. Dock inte så farligt för oss nordbor. 

Vi gick ju i shorts och T-shirt ändå.

 

 En molnig dag när jag skulle köpa en vattendunk i receptionen sa jag till mannen som jobbade där att vi saknar solen. 

Det gör jag också sa han och visade upp en hårfön.

-“For my feet, believe it or not,” sa han!

 

 Men det blev varmare efter ett par dagar. 

Då doppade jag mig i havet, eller rättare sagt blev doppad av vågorna.  

 

När det gäller mat så var ju höjdpunkterna besöken på Elisabeths restaurang förstås! 

Och bilder därifrån har du ju redan.

 

ellem

Vad man längtar efter ...

"Stockrosor på väg upp", stod det som bildtext.

På Facebook läser jag om underbara Åbergs Trädgård i Ystad och jag översköljs av längtan att en solig vårdag få ta bilen och köra söderut, först förbi Halmstad, därefter Laholm, Ängelholm, Helsingborg, Landskrona .., Lund .., och i Malmö vika av rakt mot sydöst och så Ystad och Öja och där är Åbergs Trädgård med Lena och Kjell i sin halmhatt .., och jag ska ströva omkring och köpa småplantor och ta lunch i deras café och bara njuta.

Kjell utan halmhatt.

Åbergs Trädgård är som paradiset.

Om ni inte visste det.

Och ja, jag har frågat om jag får låna bilderna och det fick jag.

För tredje dagen i rad ...

... kommer lille sigge nilsson in till oss och lägger sig på soffan Ektorp.

Det har nästan aldrig hänt, ja, inte sedan han var en liten kattunge.

Liiiite ovant är det.

Han ligger inte så länge .., någon halvtimme kanske .., och låter sig klias och klappas, men inte för mycket. 

Lite, lite åt gången.

I kundkorgarna ...

Host-host ...!

Ny vecka, ny giv.
Nya kort på handen.

Uppe i sängkammaren ligger herr pensionatsvärden under täcket - inget arbete för hans del och vid åttatiden ringer han till lärarrummet och ber någon av kollegorna att släppa in hans elever, dom där fem som ska repetera inför veckans stundande matteprov - och själv inväntar jag jobb från tre till åtta.

Ännu har jag - otroligt nog -, klarat mig från influensan.
Aldrig någonsin har vi sålt så mycket näsdroppar, Strepsils, Alvedon, Panodil och pappersnäsdukar!

En kvinna köpte två stora förpackningar av den senare varan och jag frågade om hon skulle titta på en sorglig film .., nädå, såväl hon som maken var förkylda.

Och jag fortsätter med min morgondryck .., idag 2 pressade citroner, 1 pressad blodgrape och en halv apelsin. Kanske, kanske, kanske.

Fåglarna har fått mat - en stoooor bytta med frön och nötter -, harry har fått frukost och sigge är just i färd med att inmundiga sin del.

Och jag har bara tre tabletter kvar på min Cozaar-medicin och måste skaffa nya.

Kan man anta att det är en hundägande läkare eller sjuksköterska som skrivit den här listan?

Dagens fönster ...

Hej!

 

Igår kom vi hem efter en vecka i San Augustin på Gran Canaria. 

 

Det var en härlig vecka trots att vi båda var/blev förkylda. Men sol och ljus mitt i februari är härligt ändå! 

Vi hittade härom året en kanonfin restaurang som jag gärna vill göra lite reklam för om det är nån som tänker sig till de trakterna. Du kanske förstår varför jag tänkte på dig och fotade! 

 

 

 

Det är en liten lokal, bara 16 platser inomhus och svenska Elisabeth lagar all mat själv. 

Hon är en fantastisk kock!! På en av bilderna fastnade hennes spanska servitris. Glad, pratsam och snabb så hon blev lite suddig på bilden. 

 

Restaurangen ligger nära havet alldeles vägg i vägg med Beach Club hotel. 

Rekommenderas verkligen!

 

Kram från ellem

Ett fönster från Skåne ...

Landskapet som för alltid har skuttat in i mitt hjärta!

Fönsterfångerska: madame Hedgren.

Det visade sig ...

... ja, jag frågade ..., att den rare Kjelle hade norpat bilden utan att fråga fotografen - en god vän till honom - och det gjorde mig ju förskräckt, så alldeles nyss skickade jag ett mejl till damen i fråga, som verkligen bor i Sag Harbour, USA och heter Lilee, ja, och så förklarade jag och sa att om hon ville, så skulle jag bums ta bort bilden.

Lika raskt kom det vänliga svaret:

Lilee.

Dear Elisabet,
Please, feel free to use the photo. It was taken in Sag Harbor, New York.

Det blev en liten mailkonversation och nu kan jag presentera er för hundarna också; dom heter Quincy och George.

Ja, nu vet ni det.

Dessutom berättade hon att den här utbyggnaden av huset - där hundarna sover - lät hon iordningställa förra året. Å, jag borde ju ha frågat henne om bläckfisken, men det är väl bara i stället för en fågelsilhuett ...?

Resumé ...

Pv sover redan .., han blir hemma i morgon. Fortfarande sjuk. I morgon ska jag renbädda.

Full fart på jobbet!

Lina kollar datum på läsk och energidrycker .., jag tar kassan och mejeriet, paketerar nygjorda semlor i påsar och det är ett komplett elände att få dem att inte tippa omkull.

Man märker tydligt när någon icke-ordinarie har varit semmelmakare.
Då är locken lite annorlunda (idag mer trekantiga och mindre), det kan vara mer eller mindre grädde och samma sak med mandelmassan.

Så är det också med inslagna paket från charken.
Det finns nån som slår in leverpastejen eller Risbergs korv så fint, så fint .., nästan så att det liknar en julklapp .., man bara väntar på vackra snören och adresslapp.

Och nån annan paketerar skivad skinka så vackert, ja, så det bruna omslagspapperet påminner om ett kuvert!

Sånt - att slå in charkvaror fint -, är en konst .., har ni tänkt på det när ni handlar över disk?

Annan lapp. Inte Ankarets.

Någon timme innan stängningsdags kommer nyhetsankaret från reklamkanalen och skickar ett paket och när jag ska skriva in adressaten får jag läsa på hans handskrivna lilla lapp och det är knappt jag kan tyda stilen.

"Förlåt Elisabet, jag tänkte inte på att någon skulle titta på dom här kråkfötterna ...", säger han.

Två kvinnor i min ålder står en bit ifrån och tittar på ankaret .., viiiiskar och pekar lite i smyyg.

"Jaha du .., den här lilla lappen hade jag kunnat sälja på blocket kanske .., om du har någon beundrare ...?" säger jag till mannen som alltid är så himla vänlig.

Lite senare, också vid postdisken, kommer en kvinna fram och frågar om det är jag som är Elisabet, ja, det ser hon ju på skylten, men nu undrar hon .., känner jag till  ..., från Skellefteå?

"Ellem!!", säger jag häpet.

Jodå, så är det .., dom har pluggat tillsammans i Sigtuna!

Tänk, så liten världen är!

Och så blir det kväller och jag kan inte tanka bilen (det har lyst rött sedan igår), för tanklocket har gått i baklås på nåt vis, men jag tar mig hem och tittar på Så ska det låta (Mikael Rickfors = vilken röst!!) och John Lundvik i det andra laget .., vilken  a r t i s t!! och sen blir det dansk krimi som är så hemsk så man nästan dånar - men bra !  -, och sist av allt Akuten.

Till akuten kommer ungdomar med knappt några besvär alls .., nu sitter dom i väntrummet och beklagar sig över småskavanker - rena skitsakerna! - och tänk, så hemskt, att tvingas vänta i två timmar, det är ju UPPRÖRANDE och titta, hur personalen står och hänger! säger dom muttrande.

Det är tur att dom inte bryter benet och tvingas åka tolv eller tjugotvå mil med ambulans.
Så kan det vara i Malå. 
Och drabbas man av hjärtinfarkt är det bara att snabbt knäppa händerna.

Akuten är mitt absoluta favoritprogram alla kategorier.

Och så ett eftermiddagsfönster ....

 

Kära Elisabet,

 

Här kommer ett fönster till dig som jag tog i går nära den stora franska basilikan där vi var på vinprovningsmässa.

 

Kanske passar det bra nu när pElle fått flytta till katthimlen med ett fönster av lite mera andlig karaktär.

 

Stor tröstekram från oss i sydfranska byn. Här i vårt område har vi sååå många pElle-katter med samma teckning. En av dem födde ju också ungar i hörnet i vår trädgård!

 

Monet

 

// Elisabet säger: brevet skrev just när pElle lämnat det gula huset på kullen och susat iväg till katthimlen.

Söndag ...

Snäckorna plockades på stranden i Ugglarp.

Störtlopp från tv:n och jag känner inte igen Franz Beckenbauer som står i publikhavet, å andra sidan skulle han nog inte känna igen mig heller.

Det är eld i kaminen och lätt snöfall utanför fönstret .., i soffan Ektorp ligger såväl harry som hans kraxande husse .., och sigge, som en kort stund faktiskt kurade på soffan, gick så småningom in till pannrummet till sin egen fåtölj.

Aningen mera sällskaplig har han blivit sedan pElle gick hädan.

Och snart stundar jobb från halv tre till sju.
Semlor i stora lass kommer säkerligen att säljas .., och så ska vi kolla datum på sista avdelningen - läsken - igår var det chips, nötter och sånt.

I norran-almanackan står förra veckans vinnare i Uppmuntringslotteriet.
Ann i Göteborg och Eva på Frösön.

Ni glömmer väl inte att dela med er av det som värmde hjärtat lite extra-mycket under veckan som gått?

Välkomna allesammans med era bidrag!

Cruella gör det .... 

Ja, om jag inte missminner mig?

Vinterbadar, alltså.

Sen finns det riktiga hårdingar som inte bara "doppar sig".

Ännu mera här.

Dagens fönster ...

Under mammas alla år i Argentina och Bolivia brukade hon berätta om hur fantastiskt det var, detta att när hon i stod i begrepp att ta någon patient till ett sjukhus för att ordna med ben, - eller armprotes - och så hade hon inga pengar egentligen till det hela - så, på något förunderligt vis, ja, så ordnade det   alltid   sig.

Pengar kom.
Från privatpersoner eller från förskoleklasser eller föreningar av olika slag.

Hon var otroligt trosviss.

"Jag litar på Herren", sa hon och på nåt finurligt sätt, så funkade det hela.

Ungefär så är det med fönsterleveranserna.

Ibland är det torka i fönstermappen; då kommer det plötsligt susande en hel svärm med fönster från Västmanland eller annorstädes ..., och sent igårkväll, då kom ett mejl med fem fönster från USA.

"Ja, om du har fönstertorka nån gång ...", skrev avsändaren.

Det här är det första och det kommer från Sag Harbour ( norr om New York) i USA och avsändare var Kjelle.

Ett till, tar vi.
Titta, så underbart med hundarna som ligger där  och sover så gott!

Och Kjelle, det är han - ni vet - som tillbringar vintermånaderna i Västdindien, ja, ombord på sin segelbåt och som sommartid är nån slags pensionatsvärd i Borgholm på Öland.

Hos honom kan man hyra rum ..., och sedan kuska runt på ön lite som man vill.

En längtansmorot som dinglar framför näsan ...

Tre gånger har Emma rest med sin mormor utomlands.

Kreta, Kefalonia och London.

En gång har Emil gjort samma sak; det var till Samos och då var snälle Kent från Småland med, men bodde på ett annat (superhett, han höll på att försmäkta) hotell.

Har man - under årens lopp - lagt alla sina besparingar på resor, så blir det sällan nånting över till annat.

Och nu är vi där igen.

För några minuter sedan klickade vi på "betala anmälningsavgift" för sommarens resa.

Emil, pv och jag själv .., till Gerani på Kreta.

En vecka i slutet av juni .., vi bor då i ett litet lägenhetshotell.

Och tänk, i den här poolen ska vi bada, om allt går som det är tänkt.

L y c k a!

Från sjukstugan ...

Idag är det bloggmadamen som får hämta in ved och elda och fixa, ty herr pensionatsvärden har drabbats av influensa och ligger totalt däckad under täcket.

Jag har aldrig träffat en människa som blir så till den milda grad dålig när han blir sjuk - på riktigt dålig -, det nästan  å n g a r   om honom!

Om två timmar bär det av till affären för jobb till åtta ikväll .., alltså måste jag nu sätta fart och hämta in ved .., jag ska ta harry på en längre runda och göra mig själv presentabel.

Från köket hörs Sverker "Plus" Olofsson som gästprogramledare i Ring-så-spelar-vi.
Så jättebra han är!! 

Dagens fönster ...

.... kommer från Frankrike.

Just det.

Det var Monet som hivade upp håven!

Vid kvart över fyra ...

Solen på väg ner bakom horisonten.

Doppar sig i havet.

(Apropå hav och längtan .., var morgon sköljer jag ansiktet i iiiiisande kallt vatten. Länge. Det är nästan som att simma under ytan.)

Nån slags insikt ...

Idag slog jag personbästa på frågequizzen.

Tretton rätt av sexton möjliga.

Kanske skulle man tacka för sig med flaggan i topp?

(Och nästa match blev katastrofal .., bara en massa nöje/media eller frågor om dataspel.)

Nu inväntar jag pensionatsvärden.

Rårakor Entrecôcte blir den fantastiska fredagmiddagen.

Här och Nu ...

Eurosport-prat från vardagsrummet .., och min anorak och sticketröja hafsigt slängda på fåtöljen.

Som synes har dom korsettfärgade lampskärmarna ännu inte bytts ut.
Kanske att man vänjer sig?
Valv är inte heller min melodi, men man vänjer sig vid det också.

Och tidigare, bara för någon timme sedan .., promenad med harry nere vid havet.
Istäcket har krympt - säkert halverats -!
Där nere där bäcken mynnar ut i havet är isen tjock och skarp.
Jag ser inte en endaste svan.

Småfåglar kvittrar.
Pjuter.

Överallt syns spår i snön.

Det bästa för Eva i Tyresö ...

Ekollonet och larven.

 

Ekollonet växer och lyser upp  i köket-en utmärkt idé att göra varja år.

Hitta ekollonet när du krattar under eken på hösten. Det ska ligga i fukten och ha börjat växa lite lite.

Sedan fyller du flaskan med vatten och sätter ekollonet överst. Med grodden neråt.

Det har en härlig växtkraft.

 

Larven kan krypa och är från nationalmuseums affär. Den roar alla.

Inget batterI .

 

Ja de två sakerna  i mitt kök kan glädja den tröttaste både barn och vuxna.

Kram från Eva.

Så här blev det ...

Frimärken från Västmanland, tejp från Portugal.

Såja, nu är vinsterna i Uppmuntringslotteriet färdiga att ge sig av från det gula huset på kullen.
Förstapriset - "Nostalgiboken om godis & glass" -, går till Göteborg, till den storartade madamen Ann.
Ann vittnade om glädjen över bilder som hon fått av Cicki som syr upp läckra linneväskor till STORARTAT.
Här kan man se dem!

Evighetstejpen från annannan i Portugal, hon som i ett inlägg skriver så här vackert:

"Sedan utmattningen, men den är välkommen. Med den i handen gör jag avslappningen i slutet av yogapasset som jag nästan aldrig har ro till på egen hand. Sedan sitter jag vid köksbordet med en mugg te som jag dricker för smakens och själens skull snarare än teinkickens. Jag ser ut över de andra bakgårdarna, ser det bli sol först och regn sedan. Jag tänker. Jag ser hur vacker buketten som städhjälpen haft med sig från sin trädgård är, hur fin nysilvervasen är tillsammans med mina dopljusstakar i tenn på bordduken från mitt föräldrahem."

Andrapriset går till Eva på Frösön.

När jag förra veckan beställde hem postens vårliga förbetalda påsar, anar jag att chefen muttrade. 

Dom där påsarna är inga direkta storsäljare, men åååå, så vackra!! 

Just ovanför Eva Grelsson, ser ni blomma nr 8 - Kung Karls Spira -. 

Det är - om ni inte redan visste det - Västerbottens landskapsblomma och den växte nere vid sjön vid mitt barndomshem i Malå. 

Oftast hittade man den bland sälgbuskarna .., där stod den, liten oanselig och inte tyckte jag att den var särskilt vacker heller. 

Nu .., långt senare, tycker jag om den.

Eva, hon berättade om sin mans brorsdotter Emma som hade haft keramikutställning.

Här är den.

Grattis till båda vinnarna och tack alla ni andra som delade med er av glädjen!

Nu är det dags att återigen fundera över vad som gladde er den HÄR veckan!
Jo, jag vet .., det blir lite hipp som happ sedan vi ändrade till DBIFV .., men det gäller alltså vad som gjorde er alldeles extravarma i hjärtat den här veckan.

Varmt välkomna med era bidrag och ni kan väl adressen vid det här laget?

bisse151@gmail.com

I dagens DN ...

Vilken ljuvlig färg på ett hus!

Och ja, jag är omåttligt förtjust i liggande panel och inte förstår jag varför heller.

(Och tänk, vad det här soptunneskyddet gör mycket för proportionerna!)

Tack Eva i Tyresö!

Det finns böcker som man aldrig glömmer.
Böcker som tar ett skutt in i ens hjärta och sedan blir kvar där för evig tid.
En sån bok är "Barnen i Vernette" av Bodil Hagbrink.

Jag köpte den någon gång mellan 1975 - 1978 i en liten bokhandel belägen i det som också var ett kommunalhus och där fanns en bank och lite annat - allt i Tibble, Kungsängen - några mil från Stockholm.

Där bodde jag då med två små töser, en nybliven polis till äkta man och en gul labrador som hette Labbe.

Och jag kom att  ä l s k a  den här boken!

På kvällarna läste jag för en då liten och ljuslockig "dr Böhlander". och helt ärligt var nog mamman mer fascinerad av livet i Frankrike, än den lilla tösen.

 Så här står det på bokens baksida: 

"Sabine och hennes hund Dick har fått syn på en målarinna, som kommit till Vernette för att måla av ett olivträd. Hon stannade sedan många år i Vernette, eftersom det fanns så mycket att måla där. 
Snart målade barnen tillsammans med henne, och det var också för dem som de här akvarellerna kom till till. Det blev stora detaljrika bilder om deras liv och lekar, i skolan, på marknaden, i vinskörden, i olivlundar och på blomsterfält.
Gisèle, Olivier, Jean-Pierre och Sabine, som vi möter i boken, hjälpte till att skriva texten, så att allt skulle bli precis som det är hos dem i Provence i södra Frankrike."

Ååå, så jag tyckte om alla detaljerna!

På besök hos Eva i Tyresö - hon som har nästan som ett eget barnbibliotek på övervåningen - berättade jag om den här boken och Eva sa att .., å, den hade hon haft i sin ägo en gång!, men nu hittade hon den inte.

"Jag kan försöka få fatt i den till dig!" sa hon smajlande och jag tänkte att det går nog aldrig.

Vet  ni vad som låg i postlådan idag?

Just det.

Vet ni hur lycklig man blir?

Precis!!

Och jag säger det om igen: tack du snälla, rara Eva i Tyresö!

Och så blev det dragning ...

Här tar sig Notarius Publicus en titt på förstapriset; Nostalgiboken om godis och glass.

Och andrapriset; adressboken - tack Eva i Tyresö -!

Min Iphone ligger på bordet med den här funktionen där man ser sig själv (en förfärlig historia, man ser sig ofta underifrån och är man inte deprimerad innan man upptäckt vem som är på skärmen, så blir man det .....) ..., och då är detta det som speglar sig.



Nu blir det dragning!
Gösta sköter sig med den äran och börjar känna igen namnen på deltagarna.

Stort grattis till er som vann och tack till alla er som bidrog med er glädje!

"Men åååå, sicken fin ...."

.... klösbräda! tänkte sigge nilsson när han såg den nya mattan.

Dagens fönster ...

I fönstermappen ligger många olika fönster och småpratar tillsammans.

"Nu är det faktiskt min tur .., jag har legat här tillräckligt länge!" hojtar två fönster från Sahlströmsgården i Torsby. I Värmland.

Titta, vilken vacker keramik!!

Turtlan höll i kameran.

Det bästa för Tankevågor i Stockholm ...

"På livets stora ocean kan allting hända.  Bilden togs här i Halland."

Vet inte om det är för sent att hänga med och hamna i skålen men jag måste i alla fall skriva vad som var det bästa i veckan för mig….
En vecka som var fruktansvärd då jag gick och oroade mig och ständigt bar gråten med mig.
Vännen Sabina hade hastigt blivit intagen på sjukhus då en stor hjärntumör upptäckts hos henne.
På onsdagen när hon skulle opereras  var jag nog en ganska vimsig och disträ fröken på mitt jobb. Gick som i en bubbla och tankarna var såklart hos henne. Skulle det gå bra? Tänkte så mycket också på hennes familj och barn…..
Operationen gick bra och även om det är långt kvar så var DET i alla fall en stor lättnad och glädje.
…..och en glädjefnatt till som blev måste absolut nämnas i huller om buller-livet. Det var när det kom ett jättegulligt kort till mina barn i klassen från dig Elisabet. Åh vad vi blev glad för det! Såååå fint och tänk att man kan få post när man går i skolan! :-) TACK underbara du!

Lisbeth.

Det bästa för Monet i Frankrike ...

Mitt bästa,sent omsider är de blommande mimosaträden nära Nice som vi besökte idag. 

(Elisabet säger: ja, ja, det går bra med den här veckans bästa också .., det här ju ett låtsaslotteri och det är den där glädjen som är det viktiga ...).

På vägen dit såg vi också mängder med blommande mandelträd längs den oerhört vackra motorvägen. Det ser ut som när man kommer till Körsbärsdalen i Nangijala!

Monet.