Ingen rubrik alls ...

Vid fyratiden i Steninge.
Tre stycken är vi som badar; en dam i min ålder eller äldre .., en betydligt äldre man som bryter på tyska och så en hel massa brännmanter.
Kvinnan står på piren och håller koll.
"Simma inte så långt till vänster nu, där är två ganska stora ena ...!" säger hon.
Det är det sämsta med hösten .., när maneterna kommer och ligger där och guppar under ytan.

Efteråt - när vi tre har klivit upp - ber jag att få ta en bild av våra fötter, så där tillsammans.
"Fötterna ...?" säger den tyske mannen.
Ja, säger jag.
Och så tar jag bilden.

Mot söder ser det ut så här .., då har jag badstegen bakom ryggen.

Och rakt västerut, mot Danmark ..., ser det ut så här i motljus.
Längst ute till vänster på holmen finns även där en stege, men där har jag inte klivit i ännu.
Kanske i morgon?

Sjutton grader var det i havet.
U n d e r b a r t!

En slags lycka ...

Tre lediga dagar och jag har bestämt mig för att köpa DN alla tre dagarna.
Så det gör jag.
Nu är det dag 2.

Jag ligger på soffan och bläddrar mig fram .., tittar på bilden här ovanför och blir varm i hjärtat av glädjen hos mannen uppe till höger!

Och jag läser insändare .., och en recension av Hanne Kjöllers senaste bok, den ska jag nog beställa.
Här kan man läsa något av Hanne Kjöller.

På familjesidan trängs bokstäver som berättar om människors liv.
En dotter berättar om sin pappa.
Jag läser och tänker att på fyra små spalter framträder bilden av en människa.
Så fint skrivet var det.

Men pElle hade blivit glad ...

Åker in till stan i akt och mening att titta på en systemkamera.
S o m   jag tittar!
Ja, jag orkar faktiskt inte titta hur länge som helst och ingen expedit kommer och frågar om jag möjligen vill ha hjälp, nej, personalen är upptagen med annat.

Så jag lämnar butiken.

I stället köper jag sillfiléer av fiskhandlaren och två hela sillar till sigge.

pElle, han blev som tokig när jag kokade sill .., åååå, så han kråååmade sig runt mattes ben och jaaaamade och hoppade upp på bänken och försökte norpa åt sig lite sill när jag spolade den i kallt vatten.

Sigge, han bryr sig inte så värst.

Och bäst tycker han ändå om harrys torrkulor.

(Vän Av Ordning behöver nu inte kasta sig på tangentbordet och berätta att katter inte ska äta hundmat, det vet jag redan. Men tack för omtanken.)

En torsdagmorgon i september ...

Närmaste grannens gräsmatta.

Det där högtrycket som alla pratar om, det håller sig i alla fall på behörigt avstånd från landet Halland.
Åtminstone från Stensjö och Ejdervägen.

Men varmt och skönt är det.
Luften är fuktig och efter en halvtimmes promenad med harry, är håret alldeles kruslockigt.

Räknar till tjugoen duvor ute på den numera stubbade åkern .., ett oräkneligt antal mördarsniglar  ligger på grusvägen eller på daggvåt asfalt ...,  vi möter två bilar - en är polskregistrerad .., bakom oss går en ihärdigt motionerande man med svängande armar (han svänger dem inte så där som unga kvinnor gör, men inte långt ifrån) ..., och på vänster sida av lillvägen, mitt emot Nilssons, hittar jag en liten adresslapp i gröngräset.

Hos grannen nere vid vägen.
Ordning och reda.
En stockros strääääcker sig mot väggen för att få ljus och själv sträääcker jag mig för att nå med mobilen över den höga häcken.

Väl hemkommen upptäcker jag en koltrasthona som flugit in i den inglasade altanen och inte tar sig ut .., oj, så hon kämpar för att hitta räddningen!

Medan harry sitter på helspänn där utanför, går jag in och fångar henne försiktigt, försiktigt ..., och så får hon flyga iväg och gissa, om en svart hund blir snopen ...!

Sigge, som betraktat skådespelet på avstånd - sittandes under lilla eken - bryr sig inte.
Han putsar pälsen.

Det bästa för Eva i Tyresö ...

Så här skriver Eva:

"Flygresan Halmstad-Bromma i solen var fantastiskt vacker, men bäst är att hjälpa barnbarnet med läxorna! Här är det matte.!"

Dagens fönster ...

"Jag och Henke for till Lindesberg och tog en fika igår och då fick håven komma fram. :-)"

 

Ja, det var inte jag och Henke som åkt till Lindesberg, utan Ulrika. 

 

Stickmadamen.

Harvey, Tori och Mrs Ping ...

Onsdagkvällar är nästan heliga för mig, då är det först danska dokumentären Hospitalet (bilden) och sen följer RPA från ett sjukhus i Australien.
Två timmar med operationer och allt möjligt intressant!

Ikväll har jag fått se när Harveys hjärntumör togs ut (ååååå, så spännande!), när Tori fick nytt korsband så hon kan fortsätta sin karriär med nån slags fotboll och Mrs Ping - som inte kan någon engelska och har grannarna som tolk - hade en tumör på sidan av sin tunga och det åtgärdades förstås också.

Så mycket glädje, oro och lättnad i programmen!

Minst glad var nog den gamla danska damen på bilden här ovanför.
Hon kom in med ett blödande sår i huvudet .., och det blev väldigt dramatiskt med blodtrycksfall och annat elände och någon dag senare fick den rara damen veta att hon hade en tumör eller om det var metastaser i sitt huvud.

"Men nånting ska man ju dö av och jag är så gammal ...", sa hon stillsamt och log vänligt mot läkaren.

Och nu har jag suttit här och skrivit, så där så jag glömde se hur det gick för Harvey!
Ajabaja.

Ps. Och reklam börjar bli vardagsmat för mig! Bäst är Icas .., jag älskar den! Sämst är lusmedlet Paranix och Dove hud, - eller duschkräm. Ds.

Från sjuksalen ...

Eländet med adressändringen på min dator, gör att jag börjar må illa.

Jag minns en gång när min chef i Ystad meddelade att jag skulle hinna inventera alla fyra tobaksskåpen vid kassorna, i princip på en halvtimme - det skulle göras en gång per vecka -, plus att allt det andra med kassorna skulle föreberedas. 

Inte en chans i världen att det kunde hinnas med och när jag insåg att det här är kört, så fick jag gå raka spåret till toaletten där jag kräktes.

Det har hänt tidigare också.

Och nu på morgonen, när jag tappat bort (läs: glömt) lösenordet till Youtube via min Iphone, skaffat nytt mejlkonto för att öppna nytt konto på youtube och kanske på så sätt ta mig in - feltänk hela vägen! -, och slutligen tappat bort mitt vanliga mailkonto (hittades förstås), så kände jag kallsvetten bryta fram och inom loppet av någon minut vällde illamåendet upp!

Jodå, ni har helt rätt .., att bli så till sig är ju totalt vansinne, men man rår inte alltid för hur man är skapad. Det blev väl  nåt fel där förstås .., Vår Herre hade kanske för bråttom .., (det mest troliga är väl att jag själv hade för bråttom ,-) eller så råkade jag få nån egenskap från något restlager.

Det är väl sånt man får leva med.
(För att få ordning på nerverna ställde jag mig och duschade iskallt .., det hjälpte. Ett slags reningsbad.)

Och lagom till tre lediga dagar slår förkylningen till med besked!

Vardagsrummet förvandlas till sjuksal och harry hoppar upp och kryper ihop vid mina fötter.
Från tv:n visas bilder från Obamas ankomst till Sverige .., det finns liksom ingen hejd på euforin bland journalisterna, inte ens de som i vanliga fall håller sig sansade.

Så där ligger jag i soffan och tittar på Mr President, denne stilige man som kommer nerskuttande från det jättelika flygplanet ..., och sms från mina barn susar genom rymden .., en är intresserad, den andra inte .., men barnens mamma fascineras allra mest av herr Oscarsson, statsvetaren, som har sån energi och sån .., ja, sån utstrålning och så mycket .., kunskap!

Jag är inte ensam om den saken.
Att fascineras av herr statsvetaren, menar jag.

Ledig dag ...

Vid 7-tiden tar jag harry på promenad ner mot havet.
Islandshästarna i hagen vet förstås att gräset är mycket grönare på andra sidan.

En liten pirat har glömt sina badtofflor på stranden.

Nästan hemma börjar harry väääääddra med nosen .., och så lämnar han helt sonika matte och springer glatt och hälsar på Ecke som just har hämtat tidningen.

Å, så högt älskad denne före detta ystadbo är!
Vift-vift-på-svansen och Ecke klappar harry på huvudet och säger att han är en fin hund.

Sen är jag hemma och tänker skicka en film från min Iphone till Youtube, men se, då måste jag logga in mig och plötsligt kommer jag inte ihåg vare sig användarnamn eller lösenord.

Åååå, så jag kämpar, men stört omöjligt är det!
Då beslutar jag mig för att skapa ett nytt konto på Youtube, men det hjälper inte ., jag måste ha rätt lösenord i mobilen och plötsligt kommer jag mig inte in på vanliga mailadress och inte heller på bloggen och jag är dunderförkyld och börjar må illa ...., och så kommer jag ju på att jag inte har loggat ut från det nya kontot och allt löser sig.

Ja, inte allt.
Jag kan fortfarande inte skicka filmer från min Iphone till mitt youtubekonto.

Nu ska jag lägga mig raklång på soffan och kurera mig.

Ajöken, sa fröken.

Sånt man kan fundera över ...

Ibland häpnar jag över hur annorlunda skolan är numera.

Pv berättar ibland om ideliga omprov ..., ja, klarar man (eleven) inte att få godkänt, då kan man få göra omprov på omprov, även om det mest berott på ren och skär lättja,  detta att eleven helt enkelt inte visat  minsta lilla intresse under tidigare lektioner, ja, helt enkelt skippat dem rakt av.

I en artikel i någon av de stora tidningarna läser jag om högskoleelever som inte förstår svensk text på lite högre nivå och det kan gälla elever som i sin tur ska bli lärare.

Helt obegripligt är det ju!

Sen kan man ju fundera över vad allt detta beror på?

Herr Harrison funderar också.

"Men vi bor i USA ...." 

... sa mannen som stod framför mig i kassan.

Egentligen var han och frun från England, men nu var dom på besök i Haverdal, hos goda vänner.
"Have a nice day ...", sa mannen innan dom tackade för sig och lämnade affären.

Nu stänger butiken en timme tidigare och hur underbart som helst är det att komma hem halv nio, i stället för halv tio.
Men oj, vad vi får skynda oss för att hinna med allting!

Mejeriet ska fyllas på, liksom allt i ost, juicer och sill .., brödvagnen (dvs det som ska gräddas i morgonbitti) ska göras i ordning i frysen .., och så är det förstås allt det andra och ikväll var det ovanligt många kunder och fullt upp.
Flera rek som skulle skickas och en äldre kvinna köpte sexton frimärkshäften och jag fick veta att hon skulle skriva tackbrev till alla som varit så oändligt vänliga och hört av sig efter hennes makes bortgång. 

"Han blev åttiofyra år och hade varit krasslig under lång tid, men så nu .., när han blev verkligt sjuk, gick det fort ..", sa hon.

Och lilla underbara Filippa kom in och handlade tillsammans med storasyster Petronella och deras mamma.
Vi bjuder barnen på bananer och Filippa kalasade på en banan - skalet tog hon bort - och så åt hon den på längden och det gick ju det med.

Ja, så har det varit på jobbet.
Men nu .., nu vankas tre helt lediga dagar på raken och sol mest hela tiden.

I morgon ska det badas i havet - arton grader, sa en kvinna att det var i vattnet - och jag ska bara, bara njuta av den här förunderligt härliga hösten eller sensommaren - välj själv -!

Vid 11-tiden ....

... tar jag trädgårdsslangen och duschar mig själv med iiiiskallt vatten.

Jag står ute på gräsmattan .., harry ligger en bit därifrån och sover i skuggan under ett körsbärsträd.

Efteråt sätter jag mig på altanen och bara njuter av sensommarvärme.

Från grannen hörs gräsklipparljud = sommarljud.

Nu och då nåt enstaka fågelkvitter.

Och så kommer Evas Långe Make förbi med köksskåp som vi så vänligt har fått (till den kommande gäststugan) och han kånkar in dem i det som någon gång i framtiden ska bli ett vardagsrum med utsikt mot lillvägen. Det där rummet där det ska finnas en hörnsoffa .., en skänk .., fönster åt alla håll och kanter ..., en skön fåtölj ... och lite annat.

Men nu sitter vi ute i morgonsolen och dricker råstarkt Zoegaskaffe och jag räddar en långbeneskrank från drunkningsdöden .., den får sitta på min arm och torka, men det tycks hopplöst ändå .., dessutom har den tappat sitt vänstra bakben som ligger och flyter i harrys vattenskål. 

Arma lilla krabat! 

Mycket surr blir det! 

Mest om hantverkare .., och intressanta artiklar i DN (dom jag tycker är intressanta har L.Maken inte läst och tvärtom ..) och om president Obamas besök i Stockholm .., om logistik och ingenjörer .., planeringen av Öresundsbron och glädjen i att röja - och då menar jag att göra sig av med saker och ting -.

Jag berättar om den där frihetskänslan när jag flyttade till lägenheten i Ystad .., trettioen kvadratmeter och mest loppismöbler .., det var en otrolig känsla av frihet, detta att inte kånka på en massa saker!

Eller mamma som reste till Sydamerika och allt hon hade med sig var en resväska och hur vi fick prassliga par-avion-brev där hon berättade om glädjen i att inte vara insnärjd i prylar.

Efter tjugo år återvände hon .., kom till flygplatsen på Kastrup och allt hon hade med sig var - nej, inte en resväska - utan en liten handväska.

Sånt kan man tänka på.

Men nu blir det snart moppetur till jobbet och sen väntar tre lediga dagar på raken.

Det är som den allra största gåva. 

Och jag undrar jag hur äldsta dottern har det idag?

Igår deltog hon i sitt livs allra första crossfit-pass.

Jo, jo.

 

Och inte en vindpust! 



Hjärtat blir lika glatt var gång jag ser alla svalorna som nu är så säkra i sin flygning ..., småttingarna som tidigare vinglade omkring på landningsbanan, ja, dom kommer nu farande likt projektiler och slår sig ner som ingenting!

Inget flygledartorn behövs .., det här fixar dom själva!
Och jag undrar när den morgonen ska komma när inga små svalor längre syns till.
Jo, lite ledsamt blir det.
Men människor någonstans i Afrika kanske då tittar upp mot himlen och utbrister ..."å, nu är svalorna här!"
Så är det förstås.
Vi får dela på glädjen.

Kring ödehuset är det tomt och tyst.
Just där bakom brukar familjen Rådjur hålla till och det vet harry .., han spanar alltid åt det hållet.

Himlen är ljust blå.
Luften hög och klar!

Och jag är förkyld.

Dagens fönster ...

Ett fönster från min systers stall i nordvästra Skåne.
Härinne huserar sju hästar varav två fölungar som är supergulliga med mjuka nosar och varma pustar från näsborrarna.

Kram från Monet

Uppdatering ...

Jo, jag upptäckte nyss att ännu en bloggare uppdaterat.

Hur intressant som helst är det!

Nytt liv ...

Det regnade inte när vi gick ner till havet.
Men sen ...
I hagen bortom färisten stod alla hästarna vända från vinden.
Dom vet precis, förstås.

Och havet var vrångt och vresigt .., vågorna slog in mot land med kraft!

Och stranden, där jag i sommar tillbringade ett par timmar var dag, var nästan försvunnen.

Där låg nu tång, fjädrar, smörförpackningar från Danmark, en blå kork och lite annat.

Jag såg fyra sädesärlor och massor med trutar.

Och så var det måndag ...

Om jag kunde beskriva måndagskänslan, så vore den här bilden perfekt.

Grå och kulen.

Ligger en bra stund i sängen och småpratar med harry .., stryker honom över huvudet och pillar med hans lena öron .., lyssnar till P1-prat (mest Syrien och man inte redan är deprimerad, så blir man det ...) .., funderar över nattens drömmar som jag inte hittar igen .., lämnar sängvärmen .., dammsuger det vitmålade sängkammargolvet .,. vattnar blommor (eller fönsterträd som många äldre säger ...) ..., står en stund och tittar ut genom fönstret ..., upptäcker att grannarna har återvänt (nu är det nog sista veckorna för i år ..) .., tänker på pv som cyklat till stan i det här ovädret .., och går till sist nerför trappan utan minsta bekymmer med mitt knä.

Brygger kaffe och gör mig en macka två mackor ..,  känner mig trött .., har huvudvärk och rotar fram en Alvedon .., slår mig ner vid datorn .., upptäcker ett DBIV-bidrag (och leeeeer för mig själv .., dom tjoppar upp som små kantareller i skogen!) med en bild som gör hjärtat glatt .., tar mig an länklistan och dom som uppdaterat ..., ser ett inslag från en film som jag aldrig tidigare sett och inte heller hört talas om .., (men gärna vill se), ler åt inlägget där Ulf frågar vad våra hundar heter och varför ..., hälsar på Guy i Arvidsjaur .., och madamen med resplaner ..., går på liten begravning ...,  tar en sväng förbi  norrlands inland och fjälltrakter, ja, hos damen som är döless på inredningstidningar ..., och sist av allt tittar jag in hos en bloggare som nästan alltid får mig att dra på munnen.

Vid det laget har huvudvärken tackat för sig .., regnet upphört ...,  och om fem och en halv timme vankas arbete, men innan dess ska underbara Babsan i Uppsala få berätta om något som gjorde hennes hjärta så varmt.

Här kommer det:

Det bästa för Barbro i Uppsala ...

Lilla Noelle hjälper till med korsordet ....

"Hej Elisabet

Det bästa i veckan var att vistas några dagar tillsammans med dotter, måg och denna underbara jänta. Hon fyller mitt ❤med sådan värme och glädje.

En bestämd liten dam som vet vad hon vill. Så söt när hon pratar på norska, ibland lite svenska.
Det gör lika ont varje gång att åka hem.

Jag är glad över min Ipad och Noelle likaså, för då kan vi prata och pussas via den.

Babsan."

Dagens fönster ...

En Chevrolet Bel Air från 1957 ...., visst är den läcker!

Fina Flitiga Fönsterfångerskan Fredrika fångade fönstret ( och jag lät det gula bli lite gulare).


Nej, det var Ulrika  alltså. Tänk, om hon hade hetat Fredrika, så praktiskt ,-)

Söndageftermiddag ...

Presentbok från Eva och Långe Maken .., den ligger jag på soffan och läser.
Ute blåser det halv storm och är gråmulet.
Och tänk, i tre dagars tid har jag inte haft tillstymmelse till ont i mina knän!
L y c k a!

Tidigare idag kom Sonja och Gösta på besök för att gratulera pv.
På bordet låg vinsterna till lotteriet, nu i brev, färdiga att skickas.
På det ena ritar jag små blommor (det enda jag kan rita) och Gösta blir inspirerad och tar några pennor och ritar han också.
Orangefärgade och rosa blommor.
Gröna blad.
Gösta Pehron är åttioett år och jag hoppas att han får leva i många år till.

Och här är vinnarna !



Ååå, grattis alla raringar!

Och stort tack till alla som delat med sig av sin glädje!

//Och tänk .., bara  t ä n k .., om man kunde lära sig att hålla snattran!