Efteråt ...
Vid fyratiden åker jag till jobbet .., jag tar moppen och luften är ljummen och pv, han säger att nu, när jag inte är hemma, lovar han att inte vingla omkring längst uppe på gaveln, nej, nu ska han bara ta sig an den nedre delen.
Vinglar gör han aldrig; han har världens balanssinne.
Det är jag som är "kassaskåpet".
Tre timmar arbetar jag och det är full fart hela tiden.
Alla tre kassorna är igång och töserna har koll på det mesta; cigarettskåpen ovanför kassa ett och två är välfyllda och likadant är det i snuskylen. Jättebra!
Jag tar några postärenden och nåt enstaka spel .., börjar komma ihåg plu-nummer som fallit i glömska .., tar kundkorgarna .., fyller på frukten .., pratar med turister från Italien (Verona) och Danmark .., och där är ett par från Älvsbyn i Norrbotten som tror att jag också är därifrån .., och en liten flicka som fyller tre år i november visar sina prinsess-skor som är silvriga, nästan guldiga och jag tänker - som alltid - att det är småttingarna som betyder mest!
Innan jag moppar hemåt skriver jag i kollegieblocket, det som ligger på bordet i fikarummet, och berömmer sommarjobbarna!
Vad skulle vi vara utan dem?
Hur skulle vi fixa alltsammans?
Såååå duktiga är dom!
Kommer hem vid halv åtta.
Då ser det ut så här på husgaveln .., pv har reglat och fått borta det mesta av tjärpappen och jag fixar middag (färdigmat i ugnen) och vi tar var sitt glas vin och jag berättar om hur det har varit på jobbet och hur glad, ja, rent av lycklig, jag är .., ingen smärta alls i mitt knä!
Det är som ett mirakel.
I morgon är jag ledig.
Lycka, det med.
