torsdag 17 juli 2014

Det bästa jag vet ...

Lilla Veras hand.

Det finns saker - såna där rent primära saker - som gör att jag blir alldeles varm i hjärtat.

Till expempel detta.
När våra töser var små, då brukade jag ropa in dem vid sjutiden på kvällarna .., så blev det bad i badkaret eller dusch .., på med pyjamasen .., sen fick dom kvällsfika i form av varm nyponsoppa och en smörgås, ja, eller nåt sånt .., borsta tänderna och sen  i säng. 
Men när såg dom Bolibompa?
Eller John Blund?
Kanske ropade jag in dem lagom till barnprogrammet?

Ja, ja.
I alla fall kände jag den allra största tillfredsställelse som mamma, då, när dom var rena och fina och mätta och belåtna och sen kröp dom ner i sina sängar och jag läste någon godnattsaga .., Lotta på Bråkmakargatan eller Hattstugan (och för Anders blev det Pettson) och så kanske vi bad Gud som haver och så blev det godnatt.

Vilken känsla det var!

Precis på pricken den känslan får jag varje morgon och kväll, när harry och sigge har fått mat.
Då, när jag ser glädjen hos sigge när han får Hemköps kalvmeny i pytteliten bytta och han äter så att det inte finns minsta lilla bit kvar!
Eller när harry får rester av middagen ..., stekt fisk, potatis, broccoli och morötter och äter med god aptit och sen slickar sig om nosen och tycks så nöjd.

Och pv säger ..."ååå, harry, du har världens snällaste matte!"

Det är grejer det!

Då blir man glad.

1 kommentar:

mossfolk sa...

Då kom jag plötsligt att minnas hur vi, alla barn på gatan, gick in lagom till Björnes magasin kvart över sex. Någon förälder var ut och ropade att det var dags och så försvann alla in till sig. Vi var många barn som bodde på vår återvändsgata...

Kvällsmat var någon macka eller kräm, nästan aldrig lagad mat. Och varje kväll sjöng vi "Tryggare kan ingen vara" och bad Gud som haver...