onsdag 11 maj 2016

Resumé ...


Hoppsan! Vi har fått nya grannar!
I en alldeles ny hage har två fina - men ack, så spralliga - ston hamnat och så snart vi kom gående, harry och jag själv, blev det full galopp över den lilla prärien och harry blev alldeles förskräckt .., vad var nu detta?

Just här, till vänster om lagården som skymtar på bilden, finns flera stora hästhagar och dom hästarna bryr sig inte alls när nån passerar, ja, kommer bara fram och tittar lite, särskilt på Nelly som nonchalerar dem  t o t a l t.
Harry däremot .., njaaaa, han vill gärna ha lite avstånd ,-)

Arbetade från två till åtta igår. 
Just nu skolar vi som bäst in blivande sommarjobbare.
Nu var det F stod i en av kassorna och jag försökte dirigera så gott det nu gick.
Jo, det gick bra.
Varför man ska lägga sedlarna åt samma håll i kassan, det undrar många över .., och kanske kan man fråga sig varför det nödvändigtvis ska se prydligt ut när man lämnar tillbaka sedlar .., att dom också ligger åt samma håll och att kvittot ska vara med .., ja, det kanske handlar om nån slags yrkesstolthet?
Men det går framåt.
Det är inte enkelt att som ny och ovan hålla sig fokuserad på alla hundratals plu-nummer och så ska man dessutom vara trevlig mot kunderna. Det där naturliga småpratet, det kommer med tiden; att man  s e r  kunden som en människa, inte bara som nån som har varor på bandet.


En av kunderna visade sig ha den  n ä s t   största handen jag någonsin sett!
"Men det är ju helt otroligt!" sa jag och kunden looooog och när han sedan hämtade ut ett paket, frågade jag om jag fick ta en bild? Jodå, det gick bra och han fick veta om "handsidan".

Man kan ju tro att en sån här hand tillhör en grovarbetare, men så var inte fallet!
Och hans pappa hade varit lärare.
Handinnehavaren heter i alla fall Thomas och är Vattuman.

Annat härligt!
Lilla Filippa som glatt ropade "Bettan, Bettan! Idag har jag gått barfota!" och lilla försiktiga Liv som hade på sig sin ljusblå prinsessklänning i tyll (hellång) och fina glitterskor!
Jag frågade om hon skulle gå på kalas?
Nej då, inte alls, hon bara  v i l l e   vara fin!
Å, vad jag älskar dessa härliga ungar!
 

Sen hemåt i kvällningen. 
Nu är det inte länge kvar förrän vi stänger en timme senare på kvällarna.
Så här såg det i alla fall ut igår - just innan jag kom till Stora Skipås -.

Att cykla hemåt i ett hav av blommande körsbärsträd och hägg som kantar vägen .., ja, det finns helt inte ord tillräckligt för att förklara den känslan!




tisdag 10 maj 2016

Idag ....


Idag för fyrtio år sedan blev jag tvåbarnsmamma.
Tänk, jag tycker att det var alldeles nyss som jag skrev just den meningen!
Men så var det .., en solig majdag på Karolinskas BB .., kastanjerna slog ut den dagen och en liten Anna kom till världen. Maria blev storasyster.
Fyrtio år - det är en lång tid det -.

En timmes gräsklippning känns inte lika lång, men oj, svettig man blir!
Sladden är mer än tjugo meter lång och vid det här laget håller jag på att kunna det här med att svischa iväg alla sladdarna, så där så dom inte klipps av.

Små sällskap av styvmorsvioler får stå kvar, men annars ryker det mesta.
Efteråt forsade svetten!!
Tog på mig baddräkten och körde raka spåret till Steninge och tog ett rejält dopp; det längsta hittills .., och en liten simtur. Gudomligt!
Tre småttingar kom med sin mamma och sin morfar ..., "morfar-morfar!" ropade en av småflickorna och jag tänkte att ååå, så lyckliga dom är som får ha kvar mor, - eller farföräldrar när dom fått barn!


På väg tillbaka till bilen såg jag detta.
Hade min mamma varit i livet hade hon hämtat en sopsäck och röjt upp och hade jag haft en med mig och haft plasthandskar, kanske jag hade gjort samma sak. I stället mejlade jag någon ansvarig på Halmstad kommun och föreslog att någon kanske skulle ta en sväng förbi och tömma soptunnan.

Och tänk, nu har solen gått i moln!
Det är inte långt ifrån att jag tycker att det är liiiite, liiiite skönt.

Igår i kassan ....

En äldre man plockar upp varorna på bandet och en stor, hel rotselleri kommer förbi.

"Du vet väl att det här är rotselleri och inte kålrot ..?" säger jag till mannen.
Det är nämligen så att särskilt män ofta tar fel, eller kommer till kassan och frågar vad som är vad.

"Jo, det ska jag säga dig, att är det nån enda människa som vet hur en kålrot ser ut, så är det jag!" svarar mannen leende.

Det visar sig att han vuxit upp utanför Enköping där föräldrarna drev jordbruk .., tio tunnland med morötter och tio tunnland med kålrötter och så allt annat förstås. Det mesta såldes till butiker inom stockholmsområdet.

"Du förstår, mest hela somrarna ägnades åt att rensa ogräs bland kålrötterna!" säger mannen, nu med ett - om möjligt - ännu större leende.

Vi enas om att han nog är kålrotspexperten nummer 1.

måndag 9 maj 2016

Tack och adjö! 

När jag för några dagar sedan såg Gustav Fridolin och Åsa Romsom i en tv-intervju, då sa jag till pv att "han vet om att han får vara kvar, men inte hon ..." och jag tror att det var så.

Han skrattade nästan hysteriskt - det var som om han inte kunde hålla igen glädjen -.

Nej, jag tycker inte att Åsa Romsom är den mest lyckade ministern, men oj, vad det måste kännas inombords att bli offentligt utbytt. Ungefär som om kunderna skulle rösta och säga "nej, vi vill inte ha Elisabet kvar, vi vill ha nån annan" och så skulle man tvingas så där inför alla och se glad ut.

Och ja, jag inser att det är hårda bandage om man vill bli politiker eller ha en annan hög position i samhället, men är vi inte alla små människor längst inne och nog måste det kännas lite hemskt?

Tror jag.

En måndagmorgon ....


... kan man minnas gårdagskvällens cykeltur hemöver.

Vid utsiktsplatsen mellan Stensjö och Steninge, där stod den största husbil jag någonsin har skådat - den liknade mer en turnébuss (hette Caravan) och upptog tre fjärdelar av parkeringen - samt två mindre varianter och alla ville vi fånga solen på väg ned.

Hemma i Malå kunde vi - sittande i soffan - se solen försvinna på andra sidan sjön,  men under tiden i Ystad var det knapert med solnedgångar. (Vårt hus låg i en svacka).

I Helsingborg var det precis tvärtom! Och nu här, i Halland, är det som att vara på bio .., det ena scenariot vackrare än det andra! Och jag som inte är så förtjust i solnedgångar på bild .., nej, där får jag minsann backa rejält!
Nåja, man är ju inte sämre än att man kan ändra sig. 


Inte långt från affären, kanske en minuts cykling, finns en stor hage där det går tackor med sina små lamm. Varenda gång när jag cyklar förbi blir jag alldeles varm i hjärtat när jag ser dom där godingarna skutta omkring och leka med varandra och jag får verklig ångest över lammsteken som ligger i frysen och bara väntar .., hur kan jag med gott samvete släcka livet för ett litet lamm, bara för att jag tycker om dess kött?
Å andra sidan skulle det kanske inte finnas just några lamm, om ingen åt upp dem?
Men ändå .., det känns inte riktigt rätt.

Och titta på den där lille krabaten till vänster som inte  r i k t i g t   vågar sig fram .., nej, jag står intill min brorsa (eller syster) och kikar lite försktigt.

Igår på jobbet undrade en kvinna var jag kom ifrån.
Det blev det vanliga svaret .., "jaaa .., från Västerbotten".
Men var i Västerbotten?
"I Malå", svarade jag.
Jaha .., ja, men tänk, där hade hon känningar, eller, ja, den det rörde sig om hade vuxit upp i Malå!

Jo, men det visade sig vara Örjan Persson och jag minns hur vansinnigt förälskad en av mina kompisar var i denne Örjan, vars pappa var rektor, dessutom född och uppvuxen i fjällvärlden; en alldeles underbar människa. Och det var rektorns fru som reste till Bolivia och upptäckte att mamma nog hade drabbats av demens.
Tala om att världen är liten!

Och så kom en kund som jag kände igen, jaaaa, det var ju hon som jag mötte nere vid havet, som bor i USA men är född i Umeå, nu var hon och maken hemma över sommaren och hon hade - har fortfarande - en hund som heter Stella, en lagotto, om jag minns rätt -.
Så roligt när sommargästerna dyker upp och man känner igen dem!

Ett  gäng pojkar i gymnasieåldern visade sig komma från Tyskland, utanför Hamburg, och var så himla rara och fina. I sju veckor ska dom leva och bo i Halland och dom ystra unga männen påstod sig trivas alldeles utmärkt och talade dessutom jättebra engelska!

Ungefär så var gårdagen.

söndag 8 maj 2016

Lite knepigt ....

Ikväll i kassan.
Jag står i kassa två och M i kassa ett och båda två har vi långa köer.
Då kommer en dam fram från andra hållet och säger till mig .."du, jag kan väl gå före och betala dom här, jag har bara fyra fröpåsar ...?" och så tar hon på en gång upp sin plånbok.
"Ja, om det är okej för dom andra i kön så ...?" svarar jag.
En äldre man nickar lite lojt.
Ja, ja.
Men den mannen, han har bara två liter mjölk och övriga har inte heller så mycket i sina korgar.
Då kan man undra .., är det varans vikt som avgör om man vill stå i kö eller inte?
Det tyckte uppenbarligen damen.

Just detta tänkte jag på när jag flera timmar senare cyklade hemåt.
Söndagmorgon ...


En alldeles ljuvlig morgon är det!
Vi äter frukost ute på altanen .., allt medan pv av och till slänger ett eller flera ögon upp mot taket och mot solfångareländet, som väl kommer att driva honom till vansinnets gräns? Just nu bara jäklas det!

Själv börjar jag arbeta halv tre .., ska dessförinnan cykla till Galleri Stensjö och se konstutställningen .., samt gratulera Pelle som blev morfar igår (han driver galleriet tillsammans med sin Maria) och så ska jag röja undan lite här .., rent obegripligt är det ju att bara två personer kan åstadkomma så mycket damm! Ja, man får väl skylla på hundarna också.

Lyssnade till P1-prat i morse, om bristen på vatten som kan bli alldeles uppenbar i östra delarna av vårt land; kanske framför allt på Öland. Tänk, vad vi människor tar detta för givet, att vi ska ha vatten och inte behöva ransonera! Jag får ren ångest bara vid tanken på att det här - med torkan - kanske blir en vardag, även för oss i den här delen av världen. Och tanken svindlar när man tänker att det vatten vi har nu, är samma vatten som fanns på dinosauriernas tid och så är vi så lite rädda om det.

För många år sedan hörde jag någon expert säga att bara slöseriet när jordens alla människor borstar tänderna och låter vattnet stå och rinna, är helt otroligt! Det där fastnade i mitt huvud .., sedan dess måste jag genast skruva av kranen medan jag borstar gaddarna.

Sånt kan man tänka på en solig söndag i maj.
Söndagsfönstret ....


Från en"fiskehodda"(heter tydligen så) i Smygehuk.
Hälsningar/Solbritt. 

// Tack fina Solbritt!

lördag 7 maj 2016

vid fyratiden på morgonen ....

drömmer jag om min mamma

vi är hemma i malå
och jag hämtar in post från brevlådan
där är massor med stora och mindre kuvert - alla från Bolivia -
och där är fotografier av mamma som jag aldrig tidigare har sett
hon är ung
kanske sjutton år eller arton
och så vacker som jag aldrig har sett henne tidigare

min syster och hennes dotter är också hemma
vi står samlade i köket och jag ska sätta blommor i en vas
hon som är syster säger att man kan ha rosor och tulpaner i samma vas
men jag vill inte

och plötsligt upptäcker jag att mamma har bundit vår hund
som inte är harry och inte nelly
utan nån annan
och jag säger att så får hon inte göra
varför binda den i köket, där i hörnan ?

i vardagsrummet sitter främmande människor
någon frågar hur jag skulle vilja beskriva min mamma
jag säger att hon var som en tornado

om pappa .., frågar ingen

fredag 6 maj 2016

Ledig dag nummer tre ...


Oj, oj, oj ... som det har arbetats idag!
Jag undrar om jag känner någon människa som är mer idog än den här småländske pensionatsvärden?
Hela dagen har han ägnat sig åt att ta ned lister längs husväggen mot gräsmattan, nu är det delen på andra sidan ytterdörren. Sen skulle det skrapas och grundmålas .., kapas nya lister .., sätta upp dem och grundmåla!
Mellan varven kämpade han med solfångarna som inte ville fungera!
Upp och ned på taket .., ringa försäljaren och höra om eventuell hjälp ...,och så målningen igen.

Själv ägnade jag mig åt att flytta ännu flera plantor, ja, det är rena rundgången!


Den här hörnan var tidigare lite glömd .., nu kapade jag MÄNGDER med såväl fläder som nästan stendöda vinrakegrenar, så där så det blev en öppning, ja, vi vill förstås njuta av utsikten mot garaget och presenningen ...

Trätunnan fylldes med kryddväxter och en planta luktärter ..., och så har jag sått luktärtefrön också.
Blir det som i fjol, blir det jättebra!

Brudspireorna är snart gigantiska och kanske - men bara kanske -att vi klipper ner dem nästa vår.

I slänten vid gärsgården, där har jag tagit bort gräsmattebitar .., där ska bli en liten "lund" med gullvivor, pärlhyacinter, vårlökar och en och annan akleja. Sååå nöjd jag känner mig med detta!
Och med gärsgården som bakgrund blev det så mjukt och fint.


Tanken var att vi skulle grilla, men jag var så vanvettigt trött och slut på och hade så ont i högerbenet, så jag bara stekte upp köttet, gjorde en grekisk sallad + tzatziki och efteråt åkte vi till Steninge där jag tog årets längsta dopp.  L j u v l i g t!
Och tänk, nästan ett spegelblankt hav!


En rar kund från affären (som bor i Steninge) kom samtidigt ner till stranden och hon klev i före och jag efter. Alltid så vänlig är hon!  Och där var ett äldre par från Varberg (men frun hade anknytning till Steninge) där mannen (som hade himla långa ben) just hade badat och nu fick hjälp av hustrun med att få på kalsongerna.

Ibland tänker jag att det är en särskild sorts människor som badar i kallt vatten.
Nej, inte bättre människor, utan mer .., ja, just en särskild sort.
Det blir en slags gemenskapskänsla och man behöver inte förklara .., man ligger där och plaskar och tycker att detta är livet.

Om någon undrar varför det är så tyst om friherrinnan, så har hon besök och dessutom har hon närmsta grannen Ulla på nån slags "rehab" i Steninge och bättre rehabsköterska än friherrinnan, det är nog svårt att skaffa sig.


torsdag 5 maj 2016

Dagens fönster ...


Nu vet jag att några vänner av ordning nog får huvudvärk, men ni får försöka uthärda.
Ni kan väl titta med bara en ögat ...

Ja, jag testar olika gardinvarianter och den där testen har varat i säkert ett par månader och helst vill jag ha linnegardinen, den till vänster, men tyget var rejält dyrt - då, när det begav sig - så att köpa nya längder (vad som hänt med dom övriga vet jag inte ...) får anstå tills efter semestern.

Innan husvaktargänget kommer (när vi åker till England) måste jag i alla fall ha likadana ,-)


Idag ....

Salong Göransson .., krattan hade jag redan ställt dit.

Dag två av tre lediga.
Nej, det kan verkligen inte bli bättre!
Och för ovanlighetens skull vaknar jag inte halv fyra eller tre, utan halv åtta!!
Otroligt! Och så pigg man blir!

Pv kör igång från start; det är bekymmer med solfångarna som läcker glykol .., husväggen ska målas men först ska listerna bort och det ska skrapas färg (nu är det delen vid altanens tur) .., vi åker och handlar .., jag köper plantor/blommor .., planterar .., ja, så där går det på.

Och mitt i alltsammans bestämmer sig pensionatsvärden för att kapa håret.


Där sitter han och friserar sig och jag får bara hjälpa till lite-lite.
Den som varit med på den här sidan länge, minns kanske att jag drömde om en man med håriga armar. Som ni ser blev jag rikligen bönhörd ,-)
(Vad pv drömde om vågar jag knappt fråga om, men han blev nog inte bönhörd heller).


Såja .., det tar sig!


I mitten av 70-talet tillbringade vi åtskilliga semesterveckor på Tjörn i Bohuslän.
Det var då jag upptäckte kaprifolen som slingrade runt berghällarna inte långt från sommarstugan.
Så snart jag flyttat in hos pv, såg jag till att skaffa plantor av just kaprifol, men det har mest blivit risigt upptill och kala grenar nertill.

Nu, när väggen ändå ska målas, åkte spaljén och hela rubbet ner.
Kanske sågar vi helt sonika av den och hoppas på finare återväxt?


Pensionatsvärden, han säger att han vet ingen som flyttar växter så ofta som jag gör.
Det är nog sant, åtminstone till viss del.

Om man sitter på bron (eller trappan som ni kanske säger) och tittar ut över gården - kanske med en kaffekopp i handen - då finns till höger den här rabatten och där det sannerligen rumsterats om under årens gång. Nu har jag  helt och hållet utgått ifrån att den ska vara ljuvligt doftande .., och där ska vara blommor som jag verkligen tycker om att titta på!
Den kantas av lavendel .., men där finns tre klematis som blir jättestora .., där är de allra vackraste aklejor .., där är Isop som doftar stövarvalp-mage .., där är också stäppsaliva, riddarsporre, daggkåpa, en ormbunke .., och där finns dom här ljusgröna sakerna i mitten av bilden - jag kommer aldrig ihåg namnet - och dom är inte särskilt vackra, men den gröna färgen lyser upp.

Inte är jag så noga heller om allt blir enligt nån slags praxis .., det får bli lite hipp som happ och jag tror att det kommer att bli fint vad det lider.

Ännu en buske inhandlades och pv looooog.
Ja, jag tycker om buskar! Det blir lummigt och fint och som små rum på tomten.

onsdag 4 maj 2016

Lediga-dags-fönstret ....


Ett i övrigt rätt blågult företag har tubbat de i övrigt blågula norrtågen att måla om somliga 
vagnar i nåt som jag så småningom förstod var "björkfärg". 
Vitt med "skador" i mörkare nyanser.
Ack ja. Ingen har nog missat vad som hänt i björkarnas stad nu i vår.

Efter en veckas förkylning bär det återigen iväg till jobbet. Cecilia N
 
// Tack snälla Cecilia! säger jag. 
Bäst av allt ....


Det blev en hektisk eftermiddag och kväll på jobbet igår.
Nye sommarjobbaren övade sig i kassan och det är så otroligt mycket att lära sig! Vilka frallor är från Östras Bageri (plu 7930) och vilka är våra egna (plu 6865), vad har ciabatta för nummer (6871) och dom olika bröden och limporna, vilka nummer har dom?
Och någon vill hämta ut ett paket som är adresserat till kundens fru - nej, det går inte utan bådas legitimation - och det är lottvinster och rekommenderade brev och gud-vet-allt.



Kvart över åtta är arbetsdagen till ända och jag ser att solen är på väg ned där borta vid havet till, men beslutar mig för att ta ett hastigt kvällsdopp. Parkerar vid Göstas Café i Steninge .., hastar iväg mot piren, slänger kläderna i en hög och sen raka spåret i vattnet!



Så här ser det ut då.
Åååå, nåt så underbart vackert!
Och ja, jag vet att man inte ska bada ensam, men nu gjorde jag det ändå.
Och simmade lite ..,  dök ..., och så upp igen.
Inte det minsta kallt var det!


På väg tillbaka till bilen ser det ut så här. 
Steninge i kvällsljus, men det här är ju bara en liten pjutt av byn, så där .., sommarhusen nära havet, men ni förstår vilken utsikt där ska vara!


Samma bild igen, som den första.
Man märker tydligt att mitt ena ben är bra mycket mer svullet än det andra.
Det är den gamla protesen som spökar, men jag har nästan givit upp .., jag får väl ha det så här.
I stort fungerar det - om jag tar värktabletter en timme innan jag åker till jobbet och genast när jag kommer hem -.

Och har ni någonsin sett ett mindre huvud?
Som en liten knappnål bara!

tisdag 3 maj 2016

Förmiddag i landet Halland ...

Att nästan enbart arbeta eftermiddag, det är som himmelriket!

Tänk er att inte behöva jäkta på morgnarna .., att stiga upp när man har lust (oftast har jag inte lust att ligga längre än till senast sju, men ändå, om jag vill, så kan jag ju ...) .., och att ha hela förmiddagen fram till två eller tre framför sig.

Att äta frukost i lugn och ro ..., hinna till Steninge och ta ett dopp .., göra sig lunch .., sitta ute på altanen och bara njuta .., lyssna till småfågelkvitter och prata lite med hundarna.

Och så veta att - frånsett passet idag - så stundar tre helt lediga dagar och solen lär ska stråla mest hela tiden.

Vilken ynnest!


Snart på en vägg nära mig ....



Man hittar nästan alltid favoriter och en av dem - på instagram - är geninne som bor i New Mexico. Tycker man om fåglar .., då är det lätt att falla för hennes alster, ändå blev den här bilden min favorit och den ska så småningom hamna inom glas och ram.

Här kan man titta på hennes fåglar i de mest underbara färger!

// Apropå fåglar, igår när jag var ute på promenad med hundarna, mötte jag en av grannarna längs vägen. Vi kom att prata om vårfåglar och jag sa hur mycket jag längtar efter att få se svalorna pila upp och ner i skyn .., jag tror mig bara ha sett en hittills och det kan ha varit nån annan sort.
"Nej, fy så hemska fåglar, dom skitar bara ner!" sa kvinnan.
Och lika eländigt var det med duvorna och deras koooooorrrande!
Så olika kan det vara.
Dagens fönster ...


Dags att ta fram såväl fönsterputs som dammvippa, ser jag.
Jo, jo. Det är hälsosamt med förstorade bilder när man själv ser dåligt.

måndag 2 maj 2016

Nu vet vi ...


Idag fick pv kallelse till Arytmi Center på Södersjukshuset i Stockholm; jo, den tionde juni, på Emmas studentdag, ska det bära till. Dagen dessförinnan är det inskrivning på samma ställe.

Tur att vi redan har tagit ledigt; nu får vi åka upp onsdageftermiddag i stället för torsdag, men det går ju bra det med. Något studentfirande för pv:s del blir det nog inte .., det tycks som om han får övernatta på sjukhuset.

Sen är det bara att hålla tummarna, ty två veckor senare bär det iväg västerut.
Måndagsfönstret ...


En lite kylig morgon är det .., och jag är tacksam att jag igårkväll kom ihåg att lägga tunna små fleecefiltar över dom nyplanterade kryddväxterna. Jodå, dom har klarat sig, men frågan är om dom hade gjort det utan skydd?

I växthuset satte jag salladsplantor - det var efter resan till Ystad och besöket på Åbergs Trädgård -. Nu har det ju inte varit nån större värme, men oj, så frodiga och kraftiga salladerna nu är!

Det blir nog knepigt att hitta rätt bland alla småvägarna ...

Och tänk, idag om åtta veckor, har vi - hopefully - ätit frukost efter den allra första övernattningen i Skottland. Kanske har vi redan installerat oss i bilen och givit oss iväg mot nya mål?

Igår när Ecke och Britt var här, kom vi att tala om den stundande resan.
Ecke - snart nittio år - blev närapå upprörd när han hörde att vi (läs: jag) redan bokat boende, ja, men det förtar ju hela spänningen med resan, menade han.

Själv minns jag andra resor - i ett annat liv - när vi   i n t e  hade förbokat och fick ägna all tid på eftermiddagar och kvällar åt att försöka hitta ett boende! Vilken irritation det blev! Och inte kunde man slappna av och njuta av omgivningen, inte förrän det där hotellet med lediga rum hade uppenbarat sig och det hände att vi helt enkelt fick köra vidare .., hela natten .., och jag kan säga att det främjade inte den äktenskapliga harmonin ...,-)

Just därför vill jag i största möjliga mån ha boendet fixat på förhand.

Och i det vita huset intill grusvägen ska vi tillbringa den första kvällen och natten.

söndag 1 maj 2016

På arbetarnas dag ...


... har det sannerligen arbetats!

Pv har målat ena delen av väggen klar .., vi har planterat tre nya svartvinbärsbuskar (som vi fått av Ecke och Britt) och redan tidigare har jag satt två sådana, så nu har vi inalles fem buskar och det är bara att hoppas att dom ger skörd. Åååå, som jag  ä l s k a r  svarta vinbär!

En underbar akleja i gräddvitt fick plats nära ett körsbärsträd, ja, det är som en liten, liten lund just där och det blir fint.

Och så har jag planerat kryddväxter som nog får täckas över på nätterna.


Lägg därtill rabarberpaj med glass tillsammans med Ecke och Britt.
Ecke är åttionio år och totalt glasklar i knoppen, ja, det är för övrigt hans hustru också och vi pratade om den stundande resan till Skottland och Cornwall (många tips, dom har själva bilat där) och lite om skolan där pv arbetar pratades det och om under bordet satt deras sons dvärgcollie Shiva, allt medan Nelly och Harry gärna inspekterade henne lite närmare.

Har vi då inte alls demonstrerat?
Nej, den enda demonstrationen var nog när jag visade var vinbärsbusken skulle planteras.

En enda gång i livet har jag promenerat i ett första-maj-tåg och det var i Stockholm under det andra året där, då, tillsammans med min rödvitrandiga syster. Det där med samlad tropp är inte min melodi, jag känner mig helt enkelt obekväm i såna sammanhang.

Nu blir det siesta.
Pv - som är drabbad av pollenallergi - har det inte lätt just nu.
Oj, så han nyser och snorar! 

Inte hade han det lätt igår heller, då jag satt klistrad framför tv:n och tittade på firandet av kungen.
Ju mer förlöjligad han blir, desto mer tycker jag om honom.
Att själva monarkin; detta att ärva ett ämbete, är ett kapitel för sig, därom råder ju inga tvivel.
Men man kan alltså vara både-och.


Och så har jag pratat med sonen som var hemma från Karlsborg över helgen.
För två veckor sedan fick vi träffa hans flickvän Maja - en såååå rar och fin småländska med samma yrke som sonen -.
Lite pirrigt var det allt.

"Men vilket fynd! Så himla go och fin hon var!" sa pv när vi åkte hemöver igen.

Jo, just så var det.

lördag 30 april 2016

Lördagsfönstret ...


Så här såg det ut igår - några ögonblick av solsken -.

Och här är det ledig helg .., himlen är gråmulen - för att inte säga helgrå -.

Ring-så-spelar-vi på radion .., DN som väntar och kungakalas.

Och så fyller min systerdotterdotter Nathalie år.

Och Kungen!

Grattis till er båda!



fredag 29 april 2016

Musik att bli glad av ...



Ja, sånt som i alla fall jag blir glad av.

Och plötsligt kommer jag ihåg en resa från Ystad till Lund.
Det var mamma och jag .., jag körde och mamma satt på passagerarsätet intill och var virrig förstås, sa att det var så fint, så fint .., ja, den här vägen till Lycksele och hon kände igen sig precis .., snart skulle vi vara i Vormsele. Jag sa just ingenting, satt med vänstra handen på ratten och höll hennes vänstra i min och tänkte på hur förunderligt livet kan bli.
Det här att rollerna förändras.
Att man blir mamma till sin mamma.

Strax innan man svänger höger - vid ett trafikljus - fick vi rött och jag stannade.
Från cd-spelaren hördes italiensk musik på hög volym .., rutorna var aningen nervevade .., och så mamma då som tittar på mig och säger ..."Eliza, sån här musik kan du väl spela på min begravning?"

Ett ögonblick av klarsyn.

Det här är fransk musik, men det var såna här glada toner och hon hade nog önskat sig det också.

Tror jag.
Tjugotvå minuter ....



Ja, vill man titta sig omkring i staden Cefalù på Sicilien, så kan man klicka här.
Det blir en lite skumpig resa, men ganska intressant.

Och jag gillar verkligen det italienska språket!

(Hörde en gång en man i något tv-program säga att detta att säga jag älskar dig på tyska, det låter som om ett pistolskott, som om man ska till att skjuta någon, men på franska eller italienska .., ojojoj!)
Dagens fönster ....


... speglar sig i tavlan och det var en ung Hilda som målat den.

Bilden är inte nytagen; jag ser att pv:s blommiga gardiner ännu sitter uppe.
Dessa blev så småningom förvandlade till svepning när pElle skulle begravas.

Ja, åtminstone den ena längden.
Trettio och två ....

Här ligger dom på rad .., och alla har dom hjärtstopp!

Så här är det: vi ska få en hjärtstartare i affären och för att vi nu ska kunna hantera den, så var vi några stycken som var anmälda till kurs i just detta och det var igår det.
Vi var fem från affären och sen tillkom sex personer från Lions och vi höll till i Hansagård - en gammal lagård eller om det har varit ett stall - men som nu är Lions möteslokal.

Jag glömde säga att två små töser också var med; nämligen Johannas döttrar.
Hur gamla är dom? Tre och fem år, kanske, eller två och fyra ...,  och mer välartade barn har jag väl aldrig skådat!
Alldeles stilla satt dom vid bordet och ritade och bara en enda gång hörde jag lillflickan säga "jag vill gå hem ..." och det hela tog ändå tre timmar!

Det blev en trivsam förmiddag.
Rummet var jättestort med vackra fönster .., på en byrå fanns inramade fotografier från långt tillbaka i tiden .., arbetsredskap hängde på väggen och där fanns till och med en soffgrupp i guldbrokad, precis som pv:s gamla soffa och där fanns en röd - urvacker - sammetssoffa!

Och så fick vi då en repetition i hjärt/lungräddning (trettio kompressioner, två inblås är vad som gäller numera) och efter kaffet blev det så närkontakt med hjärtstartaren.


Här är det arbetskamraten Erik som sköter om inblåsandet.


Mot slutet av det dagen blev det så dags att återuppliva dom arma dockorna som låg där livlösa på röda fleecefiltar. Man får innerligen hoppas att hjärtstartaren aldrig behöver användas, men om, så ska vi i alla fall kunna hantera den.


Och roligt var det att få umgås lite mer informellt ..,  dom som inte var från affären visade sig
ju vara kunder i densamma och det gjorde det hela ännu trevligare.
Vid kaffet upptäckte jag att en av de återupplivade slagit sig ned bakom ryggen på Joakim.

Bettankax trodde för ett ögonblick att det var påven.

 Så var det.


onsdag 27 april 2016

Dagens fönster ....


Från Italien kommer det här fönstret och fönsterfångarens namn är Gino L. DiMitri.
Hur den mannen kom in i mitt facebookflöde övergår mitt förstånd, men kanske via någon matblogg?

Hur som helst:  g r a z i e!

Gino bor - enligt facebook - i Soleto i Italien.
Om ni vill veta hur vädret ser ut där idag, ja, då är det bara att klicka på den här länken.

Och om ni vill se hur ett italienskt bröllop kan te sig, då har ni möjligheten här. 
Det är Anna och Marco i just Soleto som den 30/4  2013 gifte sig och alltså snart firar tvåårig treårig bröllopsdag, ja, om nu allt är som det ska.



Och lyckliga är dom också i Soleto!
Den här tycker du nog om Ulrika. 

För övrigt tycks dom väldigt glada även i Martano.
En dörr på glänt ...


Igårkväll när jag kom hem från jobbet, berättade jag för pv om två så ..., annorlunda möten i affären.
Det är ju så här, att dom allra flesta i den lilla affären, dom säger "hej" eller "har ni badat idag" och jag säger ungefär samma sak .., "allt väl?" eller .., "så fin du är i håret, har du klippt dig?"

Sånt.
Vardagligt prat; ett slags socialt smörjmedel.
Småprat, helt enkelt.

Men ibland .., utvecklas det där småpratet till nånting annat.

Det kan vara en kund som postar ett paket till sitt barn som ligger på ett sjukhus långt hemifrån och som av en händelse tar pratet andra vägar och kunden berättar om den förtvivlan man som förälder kan känna, ja, när man står där bredvid - totalt maktlös - inför en sjukdom som är mer än allvarlig.

Efteråt kan man kasta en slängpuss till den kunden och få en slängpuss tillbaka.

Det kan också vara en kund som ser mer trött ut än vanligt och vi är ensamma i kassan och plötsligt säger kunden  (som har kommit långt upp i åren och som jag tycker så oändligt mycket om!) att  "nu vill jag berätta för dig .Bettan .."  och man får ta del av ett livsöde - eller egentligen flera - och får veta varför kunden inte kan sova om nätterna och vad som bekymrar.

Lågmält prat.
Oro som läggs på ett kassaband.

På ett sätt är det som att somliga sträcker fram en nyckel till själva hjärtats finrum - eller ger en portkoden - och så får man kliva in och slå sig ned och det är en ren och skär ynnest - den allra finaste av presenter -.

En slags innerlig tillit.

Precis så var det igår.

tisdag 26 april 2016

Dagens fönster ...


... finns i ett gult hus på en kulle, ja, ni vet förstås var.

I landet Halland.

Kvistarna i lilla vasen är poppel och ni  a n a r   inte hur ljuvligt gott det doftar! På väg ner till havet passerar man ett litet sällskap med popplar; kanske fem, sex stycken - högresta och inte särskilt vackra - men hjälp, vilken doft dom sprider!

Spanade noga .., jo, där på marken - intill - fanns flera rotskott och det kan nog hända att jag smyyyger ut nån kväll och ..., ja, just det ja.

(På olika trädgårdsforum på nätet kan man läsa om balsampoppel/doftpoppel. Många tycker att det doftar myrpiss eller lösningsmedel! Ja, ja .., jag tycker ju att det röda vinet Big Zin  är underbart gott, men det fick urdåliga recensioner av dom som kan ..., så det är ju bara logiskt att nånting som jag finner överjordiskt ljuvligt doftande, för andra människor luktar som myrpiss, haha.)

måndag 25 april 2016

En alldeles vanlig dag ...


 ... en dag då inget särskilt händer.

Man går ut med hundarna ..., tittar på Gomorron-tv .., känner sig trött mitt på dagen men piggnar till när solen kommer fram .., man cyklar till affären och står i kassan mest hela tiden - förutom när det är dags att lösa av M i charken och för ovanlighetens skull är där en ständig kö framför disken -.
Det ska skivas sotarskinka, salami och rostbiff (extrapris) och alla kunderna vill ha "lagom tunna" eller "lagom tjocka skivor", så jag låter kunden få en smakskiva, för vem vet (inte jag) vad som är lagom.

Bland alla kunderna kommer en liten tös på kanske sju år och handlar.
Allt fixar hon!
Handlingslappen finns i fickan, men hon klarar sig utan och hon packar i varorna och betalar med kort, alldeles själv. Bakom henne står äldre tanter och farbröder och bara gapar av förvåning.

Vid kvart över åtta ger jag mig av hemåt.
Att cykla till och från jobbet är som att vara i himlen .., hela tiden förändras himlen och havet och alla dofter kommer singlande i luften - från poppel till griskiss och kogödsel -.

Så här såg det ut just innan jag kom till Stora Skipås.

En bra stund stod jag där och bara tittade ut över allt detta underbara.



Dagens fönster .....



"Hej Elisabet! 

Här kommer en fönsterbild med en utomhusbassäng 50 meter upp. 
Det är min son Robert som tagit bilden. 

Hälsningar från Gunnel."


// Elisabet skriver: den för mig okända Gunnel var en av dem som var med i stöttningen av den thailändske pojken som kunde utbilda sig till bilmekaniker. Jag tycker fortfarande att det är så fantastiskt, detta att vilt främmande människor hakade på! Tack Gunnel, för både bild och stöttning.

Efter kvällspasset ...


Så här såg det ut när jag igårkväll vid halvniotiden var på väg hem från jobbet.
Då hade jag först stannat till i Steninge och lämnat ett paket till en kund och sen suttit i bilen och tänkt på alla dessa livsöden som passerar revy medan man står där bakom kassan.

Som den där flickan i tioårsåldern som just spelat fotbollsmatch (Haverdalslaget vann stort) och såg så nöjd ut .., eller mannen som berättade att hans pappa bor i Skellefteå men att dom bara träffats totalt tre gånger i livet  .., eller han som är nyligen frånskild och idag har födelsedag ..., eller kvinnan som kom in i grön badrock och vått hår; hon hade nyss badat i ett femgradigt hav och vi pratade om endorfiners påverkan på själen ..., och inte minst den äldre mannen som hade ett sånt innerligt varmt leende och berättade att han arbetat som lantbrukare, vilket var det sista jag hade gissat på!

Strax innan Stora Skipås kunde jag inte hålla mig längre, utan svängde av, parkerade vid utsiktsplatsen, letade fram mobilen och fångade det förunderliga ljuset borta vid horisonten.

Kom sedan hem till nybakade scones och berättade för pv om alla möten.

Just så.


söndag 24 april 2016

Dagens fönster ...


.... kommer från Skinnskatteberg och det var Ulrika som tog bilden.

lördag 23 april 2016

Ingen Shakespeare i sikte ....


Idag är det världsbokdagen.

Om ni nu inte visste det.
Helg ...


Och min tredagarsledighet är tillända. Nu stundar jobb fram till nästa helg, frånsett onsdag som alltid är fri. Tänk, att jag tycker om ordet onsdag, precis som siffran fyra.

På väg ner till havet stannade jag till .., det var doften av poppel som var orsaken!
Förutom blommande hägg, finns väl inget som doftar så överjordiskt gott som just poppel!
Jag minns en gång när harry var liten eller om det kanske var pElle som vi skulle rasta i en dunge, en bit från stora vägen och då kom den där doften singlande in och landade i nåt av hjärterummen, men jag begrep aldrig vad det var?
Var kom den ifrån?

Nu blir det kaffe ute i solskenet .,. pv är i Jönköping på vindkraftsmöte och DN väntar på att bli läst.

fredag 22 april 2016

Dagens fönster ...



Jag tittade på bilder från Barcelona och hittade en som jag tog till dina fönster.
Den visar Centre de Cultura Contemporania i Barcelona och togs för sju år sedan.
Mycket har hänt i mitt liv sedan dess, men jag gissar att fönstren fortfarande ser likadana ut.

Kram!

torsdag 21 april 2016

Resumé över en ledig dag ...

Två vinbärsbuskar har kommit på plats .., en kryddbänk för kryddväxter iordningsställd (men det lär dröja innan några kryddor växer där .., det ska ju bli halvt vinter igen)  ..., jag har klippt delar av gräsmattan (sen avled maskinen) ..., renbäddat i sängkammaren, dammsugit och torkat av ..., tittat på konseljen i slottet där HM Konungen meddelade vad den lille prinsen skulle heta; nämligen Alexander Erik Hubertus Bertil!
Hubertus Bertil!
För mig känns det som kaka på kaka, men det är ju hos mig det.

Och herr Lindqvist som ett längre tag (sedan Estelle fick sitt namn och han tyckte att det lät som namnet på nattklubbsdansös) befunnit i SVT-kylan, han fick nu sitta i studion där det mesta krånglade och inte var han väl i sitt esse, om man säger så.

Sist av allt så har Skellefteå förlorat hockeymatchen mot Frölunda och nu blir det spännande på söndag, ja, i alla fall för alla hemmavid som håller på "Schellet".



I Skellefteå AIK spelar Jimmie Eriksson - missminner jag mig inte är han t.om lagkapten -.
Hans farbror heter Anders och var min klasskamrat genom hela grundskolan och det här är Jimmies farmor - den omåttligt hockeyintresserade Ethel Eriksson hemma i Malå -.


Många är nog de malåbor som har en tavla signerad E.Eriksson på sin vägg.
Och tänk, en vänsterhand har hon också!