söndag 4 december 2016

Dagens fönster ...


Det fjärde fönstret.

I Portugal, närmare bestämt i Porto, bor Anna som är uppvuxen i Skåne.
Anna har genom åren skickat en hel del fönster; men jag hade helt glömt HUR många fönster som kommit susande genom rymden från henne!  Massor! Dels från resor å yrkets vägnar, men också hemifrån.
Ja, där hon nu bor.

Annas fönsterbilder är sällan tillkrånglade; för mig känns hon (som jag aldrig har träffat) som en rationell kvinna som liksom bara fångar det i farten och så är det bra med det.
En kort presentation av var bilden togs brukar följa med.
Men ibland är det annorlunda.

När det här fönstret kom, blev jag alldeles varm i hjärtat.
Det publicerades på bloggen på Norges nationaldag för två år sedan.
Så här skrev hon:

"Bara alldeles enkelt och just precis nu.
Lördagsmorgon och jag vaknar tidigt av ljus och fåglar (ja strax efter klockan 6, på våra breddgrader är det inte ljust tidigare) och vi har sovit med fönstret öppet som jag nästan aldrig får P med på att göra. Jag går upp och stoppar tvätt i maskinen och öppnar fönstren och gör te. Pratar en stund med pappa i telefon; han känner sig pigg och rask trots behandlingar han har gått igenom och idag ska han arbeta i trädgården tillsammans med min faster.

Katten kommer in genom det öppna fönstret och somnar bakom min rygg i soffhörnet medan jag äter frukost. Jag har fortfarande pyjamasen på, den med blommiga byxor som jag känner mig fin i. Inte ett skvatt måste jag göra den här lördagen men ganska mycket vill jag göra. Solen skiner en liten morgonstund på pelargonerna på balkongen på norrsidan mot gatan. Nu börjar dagen."

Är det inte alldeles underbart, så säg?

Här en länk till hennes blogg.

lördag 3 december 2016

Dagens fönster .....


Det tredje som jag minns tydligt.

Bilden togs av en bekant från den östra delen av Småland och egentligen kommer jag inte ihåg hur eller när vi blev bekanta? Kanske via bloggen, den förra? Så var det nog.

Fotografen heter i alla fall Tomas Jonsson och under ett besök i Ystad tog vi en fika och han hade med sig en bok som han skrivit som handlade om Figeholm, det minns jag tydligt. Den boken finns nu i någon av bokhyllorna här i det gula huset.

Och bilden ...?
Kanske var det dom röda lamporna och pelargoniorna .., eller ljuset som föll så vackert?
Eller pinnstolen?
Och grönskan utanför.

När det här inlägget skulle färdigställas, fick jag verkligen tänka efter vem som kunde ha tagit bilden? Och när jag kom på det - för jag visste att det var en man och det är sannerligen inte många män som skickar in fönsterbilder - kom jag också ihåg hur bra denne Tomas brukade skriva.
Hur tänkvärt.

Så jag tittade in till honom - det var länge sen sist - och när jag hade läst ett av inläggen tänkte jag att .., åååå, så bra han skriver!

 

fredag 2 december 2016

En fredag .....


Vad gör man då?

Ja, man gör inte mer än man har lust med, i alla fall när man är ledig.
Liiite - men bara lite - tänker man på dom som arbetar i affären.
I måndags kom två såna här smockfulla postburar och med mängder av tunga paket (men inte tyngre än tjugo kilo, mer får dom inte väga) och det var nog den där Svarta Fredagen som var orsaken; kanske hade alla kastat sig över nätet och beställt extrabilliga julklappar?
Buren på bilden är ändå inte fylld till brädden; det var dom två vi fick.
S p r ä n g f y l l d a.


Nej, inte ett dugg tänker man på postburar, däremot skänker man flera tankar till barnbarnet, han som om ett halvår förhoppningsvis har körkort och kan skjutsa sin mormor till affären och som nu praktiserar i kassan i en livsmedelsbutik. 
Extrajobb är väl det bästa som finns för tonåringar!

"Hej min kollega!" sa han när jag ringde upp igårkväll.
Och så pratade vi om plu-nummer och han berättade att efter tre timmars debut i kassan, var han tämligen mör. Mest i huvudet. 

Om ett och ett halvt år tar han studenten, denne underbare unge man!

Och mera ...?

Tja, man gör fisksoppa (ingen kolja, fick ta torsk i stället, men den faller sönder betydligt mer .., nåja, lax och torsk går ändå an) ..., och tillsammans med pv (vi har besökt återvinningen och klarat oss utan att det blev alltför dålig stämning i bilen ,-) stannade vi till hos friherrinnan som bjöd på kaffe och hembakade kakor, allt medan en brasa brann så fint i kakelugnen. 

Genom hennes vardagsrumsfönster kunde vi se en orangefärgad horisont där borta vid havet till.

I skrivande stund pågår avfrostning av den lilla frysen i köket.
Och strax börjar På Spåret. 
Vilken härlig kväll! 
Dagens fönster ....


I december tänker jag lägga ut olika fönster som visats på bloggen under årens gång.
Fönster som skuttat rakt in i mitt hjärta.
Eller fönsterbilder som väcker minnen.

Igår visade jag det första; här är fönster nummer två.

Christina Alvner hade varit på resa någonstans och tog bilden ..., och jag tycker nästan att man känner fläkten från det öppna fönstret .., och kan höra ljuden där utanför.
Kanske småfågelkvitter.
Kanske steg mot en trottoar?
Kanske småprat?

torsdag 1 december 2016

På menyn ....

Vi har haft bonuskväll i affären och då kan man fynda.
Bacon var jättebilligt..
Broccoli fanns för fem kronor stycket.

Vad blev då middagen?
Jo, det blev fjärilspasta och så en röra bestående av finhackad bacon (1 paket) som stektes rätt bra ..., så delade jag broccolin i små bitar och lät det gå med all bacon, kryddade med salt och rätt friskt med chilipeppar och sist av allt fick grädden gå i och då puttrade ju broccolin i den.
Inga enorma mängder och matlagningsgrädde hade ju gått lika bra, men det hade jag inte hemma.

Serverades med sallad, riven getost att strö över pastan, samt ett glas rött vin.

Jodå, man blir lycklig av det också.
Och mätt.
Just nu i .....



New York .... ja, om ni inte har tid att ta första bästa plan förstås.



Och det här är ju nästan som Gunnars kamera i Vaplan.
Vi var sextioen personer som tittade på fåglarna när jag kikade in.



Soligt och fint är det uppenbarligen i Venedig!

Såja, alldeles gratis kan vi nu titta oss omkring runt om i världen.
Ledig dag 2 av 4 ....


Efter en onsdag när hela min kropp och själ mest "tog-igen-sig" - vilade helt enkelt - och utan minsta lilla Strong Pill, så var det som om all energi sakta återvände. Det var så fantastiskt .., verkligen så där så man kände hur det fylldes på inombords! När kvällen kom och pv öppnat dörren och ställt ifrån sig ryggsäck och cykelhjälm, då var jag hur pigg som helst!
Underbart, var det.

Det blev en lugn kväll.
Vi tittade på Uppdrag Granskning och förfasades över vad terrorister kan göra mot sina medmänniskor! Vittnesmål från den svenska tösen som satt på restaurang i Paris och mannen som var på konsert - båda såg dom människor kallblodigt mejas ner - , ja, man fick is i blodomloppet .., det är så obegripligt att man kan bli så hatisk som dom här männen, varav åtminstone en hade bott i Märsta utanför Stockholm!

Nordegren&Epstein missar jag aldrig ...
  
Tidigare på dagen hade jag lyssnat till Nordegren & Epstein i P1. 
Louise Epstein läste där upp åsikter om programmet (och programledarna) som lyssnarna skickat in och jag tänkte att hur känns det att läsa upp sånt som att man är "helt värdelös"; att man saknar allmänbildning och är allmänt bakom flötet?

Och om man ser det från ett annat perspektiv: tänk, om vi alla i våra yrkesroller skulle betygsättas offentligt? På Elgiganten kan man - vid utpassering - välja att trycka på tre valfria knappar, allt beroende hur man som kund blivit bemött. Bra eller dåligt eller mittemellan?

Det är ju en sak; men att på Facebooks hemsida - helt offentligt - få veta hur eländig man är; hur totalt värdelös .., jag förstår inte hur man (dom) orkar fortsätta, ä v e n  om det såklart också finns beröm!
Kanske mest beröm?
Men visst är det ofta så att det är det kritiska man minns?

Jag fick ju själv en rejäl näsbränna när jag för många år sedan kritiserade frisyren hos en programledare i tv - kanske var det i Kobra -? Jodå, jag hade här på bloggen skrivit om hans - i mina ögon - underliga frisyr och fick någon dag senare ett mejl från samme programledare; ett vänligt mejl där han frågade om detta var det mest relevanta ..., hans frisyr?
Och jag skämdes så jag ville sjunka genom jorden!!



Nåväl.
Nu till något annat.

Under ett antal år skrev jag regelbundet krönikor i vår facktidning Handelsnytt.
Så småningom ledsnar man  (i alla fall jag) på att hela tiden försöka vara aningen underhållande och så denna eviga knorr på slutet, så jag föreslog redaktören att jag i stället skulle få fånga en kollegas hand och så fick denna berätta om sitt liv inom affärsvärlden.
Lite sånt.
Och såklart inte bara  m i n a  arbetskamrater, utan handelsanställda i allmänhet.
Sååå mycket mer intressant att ta del av andra människors liv!
Nej, det var inget bra förslag, tyckte redaktören.

Men i tidningen Vi tänker man uppenbarligen annorlunda.
Tack Bert i Luleå som mejlat mig den här artikeln!
Och jag tänker att jag nog allt var lite före min tid. 
(Och jag ler åt kommentaren .....)

Torsdagsfönstret ...


Den som följt med på min bloggresa känner nog igen bilden.
Det är en av dom som fastnat för alltid i mitt hjärta.

Vem höll i kameran?
Jo, det var en tös från Oslo vars namn jag glömt och det var hennes lillebror som står där och tittar ut genom fönstret.

Vad tittar han på?
Jo, men är det inte någon som sitter lite på huk där utanför ...?

onsdag 30 november 2016

Inte alltigenom enjängd ...

Jo, jag har sagt att ett sätt att bli lycklig, det är att ta sig en lussekatt och ett glas mjölk.

Ett annat är att äta rårakor till middag.


//Rårakor gjorda på 4 stora potatisar, 3 morötter, 1 zucchini (allt rivs på rivjärnets grövsta sida), 2 - 3 ägg, salt och chilipeppar.
Och så hårdstekt bacon till, samt lingonsylt. 
Välkomna till himlen!
Jag hade varit i Norge ....



.... på bilsemester tillsammans med mamma och pappa, men det var väl också allt?
Inte ens i Danmark (som ju ändå var långt från Malå!).
Inte i Finland heller - som ju inte var sååå långt bort -.

Men vid tjugofem års ålder, då satte vi (mina barns pappa och jag själv) oss på planet till New York och sen blev det flyg till Buenos Aires, där mamma mötte oss.

Vad minns jag från Buenos Aires?

Jo, att från luften såg staden ut som en kyrkogård.
Jag minns alla el/telefonledningar som hängde kors och tvärs över gatorna och jag minns k-pistbeväpnade militärer som vaktade överallt - inne på bankkontor och andra officiella ställen -.

Jag minns skitiga toaletter där använda tamponger låg på fönsterkarmen .., och jag minns ett cirkusbesök där publiken närmast hetsade mannen som gick på nån slags spänd lina högt under taket (utan skyddsanordning) och jag ville nästan kräkas av skräck för att mannen skulle ramla rakt ner i betonggolvet.

Mamma brukade säga att det omöjligt kunde finnas fler välputsade skor än just här, men att det också mest handlade om "yta". Mycket guld och krimskrams.

Det är ungefär det jag minns.

Men nu ramlade jag över en film som visar hur Buenos Aires har förändrats, åtminstone på vissa områden.
Intressant!
Någon av läsvännerna som varit där?
Resumé ....


Nu säger jag som arbetskamraterna gör ..., "det var strängt på jobbet igår!"
Två absolut smockfulla postburar kom någon halvtimme efter att jag själv börjat arbeta och för att få in alla paketen fick jag stuva om i postlagret.

En vagn där koperingsmaskinen står, ja, den fick flytta in i pantrummet .., fyra tunga kartonger med Hemköpsalmanackor fick också ny hemvist .., gaspatronerna fick maka på sig .., och sen var det bara att ta tag i alla paketen!

"Det måste bero på den där svarta fredagen!" sa nån, ty det var stoooora paket och hur jag än kämpade för att hitta plats till dem, så ville det sig inte. Ringde vår support och frågade om det på sms:meddelandena står att kunderna gärna får hämta paketen så snart som möjligt och jodå, det var redan gjort.

När klockan var över åtta och jag satte mig i bilen (pv hämtade, han hade varit på körövning) ville jag bara gråta, så slut på var jag. Hela kroppen värkte! Tog en Citodon .., fick ljuvlig benmassage av pv och slocknade inom fem röda. Vilken lycka!


Och det blir onsdagmorgon och termometern i köket visar på sexton grader varmt!
Då blir det till att elda - i såväl kaminen som i vedpannan - man får springa mellan och se till att det inte slocknar.

Harry norpar den lilla bädden som är Nellys; där kryper han ihop och benen hänger utanför och då blir Nelly suuuuurast i världen och står så här och glor rakt in under kaminen och hon står säkert där i tjugo minuter .., ja, innan Harry får en liten påstötning och i stället lägger sig i loppisfåtöljen och då blir allt frid och fröjd.


Vid ettiden blir det promenad och även om det inte syns på bilden, så är det soligt och fint.
Vi tar Margrete-rundan ..., liiite orolig är jag för familjen Älg som hållit till där uppe på åsen, men allt är lugnt.
Luften är mild.
Möter några bilister som knappt håller ut en enda centimeter, nästan så man ramlar ner i diket, ty vägren finns inte. När någon vänlig själ väjer ordentligt, vill man skicka iväg en slängpuss, såååå tacksam blir man!

Kommer hem. Surfar runt på Fass. Komplementmedicinen till den blodtrycksvariant jag redan har, är hemsk! Det är som att gå i en dimma ..., som om man aldrig blir utsövd; som om hjärnan går på halvfart. Nåja, man kanske vänjer sig?
Uppföljning nästa vecka.

Längtar efter ett iskallt dopp.

Ps. Och hur glad blir man inte över Rexxies uppdatering!!? Vilken glädje! Grattis Rexxie! Och inte bara till det fina beskedet, utan även på namnsdagen. Ds.




Dagens fönster ....


.... kommer från Ystad och det är rara Solbritt som hade håven med sig!


Tack snälla! säger jag.

tisdag 29 november 2016

Skidbyxor i elasta ....


Gott om igenkänning är det i Peter Englunds bok "Jag kommer ihåg".
Sexhundrafemtioåtta kommer-ihåg-minnen.

Många av dem är även mina.


Dagens fönster ...


Pv har - för några dagar sedan - hittat sin träkyrka och testat om den lyser.
Det gör den.

Låt se hur länge den blir stående på parkettgolvet här i vardagsrummet.

måndag 28 november 2016

Dagens fönster ....


Och solen flödar i landet Halland och lär så ska göra i flera dagar!

Den lilla svalan - inhandlad i Sälen, men tillverkad i Kina - har stannat i flykten och begrundar nog sitt öde ..., stackars krake, att inte få flyga!
Kniven .....


Jo, men det är verkligen så att man inget begriper av vad som går rakt in i ens hjärta.
Och jag har sagt det hur många gånger som helst att det här med vad man minns, det är också så där konstigt .., att det ofta handlar om småsaker, sånt som egentligen inte är av nån större vikt - tror man -.  Samma sak med dofter. Eller möten. En millisekund av igenkänning och man hajar till, men kan inte förstå vad det var som hände?

När jag igår tog en längre promenad på instagram (som jag älskar instagram!) kom jag först till ett för mig dagligen besökt konto som tillhör en rödhårig kvinna som bor i det som mest liknar urskogen i Oregon, USA. Ofta berättar hon om utflykter uppe i bergen, tillsammans med sina hundar, gevären är också med och bilderna är underbara. Ett liv så helt annorlunda än mitt eget.

Hos henne hade en annan kvinna (wildhair_homestead) kommenterat och jag tittade in på hennes konto och upptäckte bilden här ovanför. Och då hände det där jag berättade om längst uppe i texten; nån slags omedelbar igenkänning, nåt som gick rakt in i mitt hjärta!

Och jag funderade på vad det handlade om?
Det var bilden av kniven förstås och tankar på småflicksdagar då jag fick följa pappa till skogen och sitta där vid elden bland skogshuggarna och med nån rimfrostig häst i närheten som stod och tuggade på hö. Eller pappa som gjorde upp eld vid nån bäck och kaffepannan som var kolsvart av sot?
Hans sätt att kupa handen när han lade på kaffet i pannan?
Och så det här med att det var en Morakniv som hittat till Oregon, USA.
Det också.



Och jag blev så obegripligt stolt - precis som när jag i Ghana upptäckte en jättelik annonstavla i en rondell och på annonstavlan kunde vi läsa om Bolidens batterier -, eller i Argentina hos mamma, när bussarna vi åkte i nästan alltid var tillverkade av Volvo och från bussarnas högtalare hördes hela tiden musik av Abba.

Nu på morgonen kontaktade jag Moraknivskontoret och hörde mig för lite om det här med export av just moraknivar. Jodå, den allra största exporten går till våra skandinaviska vänner och tjugofem procent går till USA.  (Svaret kom inom en halvtimme - det kallar jag service -!).

"Hej Elisabet,

Hälsningar från Mora såhär på måndagsmorgonen!

Kul att du hör av dig och att du hojtar till när vi dyker upp! Blev förstås nyfiken och kollade ditt konto, verkligen en fin bild.

Ja, USA är verkligen en stor, viktig och växande marknad för oss. Utanför Skandinavien är de helt klart vårt största export-land, ca 25 %.

Återigen tack för att du hör av dig!

Ha en riktigt härlig måndag!"

Emelie Bröms heter denna snabbsvarande människa!


Sen skrev jag till denna för mig okända kvinna i Oregon - hon som lagt upp bilden av kniven - och frågade om jag hade tillåtelse att visa bilden på min blogg?

Jodå, det var helt okej.

Så .., just så .., var det med den här bilden av Morakniven.
Det ena gav det andra.
Ny vecka - ny giv ....


Om man ser livet som en slags gammaldags almanacka där dom små bladen rivs av dag för dag, då kanske man skulle ta vara på dagarna alldeles extra mycket? I alla fall om man då hade x antal dagar att ta vara på (och det har man ju också) .., nu ser nog många livet som en oändlig räcka av vardagar och helger och härliga semestrar och allt möjligt annat och det är väl kanske lika så gott det.

För andra är det kanske helt annorlunda?

Kanske om man i snart två års tid behandlats för cancer nästan överallt och så får man veta att nej, nu är det slut med behandlingar .., dom gör ändå ingen verkan?

Kanske börjar man då förhandla med själva livet?

"Ja, men om man jag bara får vara med om den här julen?"
"Och jag har ju stor födelsedag om några månader ..., det vore allt trevligt ...?"



Ja, sånt kan man fundera över en sån här alldeles vanlig måndag i slutet av november; en måndag när solen knappt svingar sig över lilla bergknallen här i söder och där tomtegubben och hans hyacintkorg har fått komma på plats .., allt medan Frank Sinatra och Celine Dion sjunger så vackert, så vackert, så vackert. 

söndag 27 november 2016

Söndagsfönstret ...


... kommer från Skåne. 
Så här skriver fönsterfånbgerskan Ulrika:
 
"Det är vad man ser om man kikar in i lördagsfönstret. :-)
Tack för äggen, Elisabet. Gofrukost här idag. :-)
Och det var såååå roligt att ses!!
Kraaaam."
Första advent .....


Huj, vad tiden går!
Nyss sommar och härliga dagar på stranden ., nu är det inte många veckor kvar tills tomten kommer!
Ljusstakar och lite diverse pynt har plockats fram och allra, allra lyckligast är jag över småtomtarna från Clas Ohlson som är så gräsliga, ja, så där så dom är helt underbara!


I drygt sex år har jag bott i det gula huset och nu visar det sig att vi har dubbelt av mycket.
Några adventsstjärnor får stå över till nästa jul, men den här guldiga, den får allt hänga med.
En sån hade vi i mitt barndomshem; den hängde i vardagsrummet - i fönstret ut mot sjön -.
Hos grannen Margareta fanns julstjärnor av papp; såna här spetsiga, lite orange-röd-färgade och åååå, så vackra jag tyckte att dom var!


Det slog mig häromdagen, att det här med julen och vad som är viktigt för egen del, det är alla ljusen. Att det blir vinter gör ingenting; inte kylan .., inte snön om det nu kommer någon, nej, men mörkret. Det är mörkret som tar sån energi!

Alltså åker små slingor upp både här och där, mest där.

För en tid sedan upptäckte pv att en del av ett träd - eller kanske en jättestor syrén - blåst omkull och längst uppe i klykan, där har några fåglar (skatorna?) byggt ett bo.

"Nej! Släng det inte, vi kan spara det och binda upp det lilla trädet!" sa jag och så blev det nu på morgonen.

Och ni kan inte tro hur fint och finurligt byggt boet är!!
Jag skulle gömma batteridelen till slingan i själva boet, men det visade sig vara stört omöjligt att pillra in vare sig batteri eller fingrar i själva bo-delen! Fantastiskt, vilket bygge!
Det ni ser är liksom toppen av det hela; sen är det en stam rakt ner i rabatten och så har pv försökt förankra det hela med stöttor och snören.

pv i mitten ....

Det är alltså söndag idag.
I eftermiddag vankas konsert i stora kyrkan inne i Halmstad; det är Kammarkören som ska sjunga in advent och pv brukar vara med just vid den konserten, då det är brist på män och han är tydligen såväl tenor som bas just ikväll.

Line of duty. Lika bra som Bron.


Och sist av allt ikväll ..., gråtstund (Allt för Sverige) och hysterisk spänning (Line of Duty).
I den sistnämnda har man noll koll på nånting; bäst det är visar sig någon som man litat stenhårt på, ja, vara en skurk av värsta sorten.

Just nu Vinterstudion och skidåkning från Finland. 

Ja, men så är det.
Ha det så gott ni som eventuellt tittat in!
Första advent .....


Huj, vad tiden går!
Nyss sommar och härliga dagar på stranden ., nu är det inte många veckor kvar tills tomten kommer!
Ljusstakar och lite diverse pynt har plockats fram och allra, allra lyckligast är jag över småtomtarna från Clas Ohlson som är så gräsliga, ja, så där så dom är helt underbara!


I drygt sex år har jag bott i det gula huset och nu visar det sig att vi har dubbelt av mycket.
Några adventsstjärnor får stå över till nästa jul, men den här guldiga, den får allt hänga med.
En sån hade vi i mitt barndomshem; den hängde i vardagsrummet - i fönstret ut mot sjön -.
Hos grannen Margareta fanns julstjärnor av papp; såna här spetsiga, lite orange-röd-färgade och åååå, så vackra jag tyckte att dom var!


Det slog mig häromdagen, att det här med julen och vad som är viktigt för egen del, det är alla ljusen. Att det blir vinter gör ingenting; inte kylan .., inte snön om det nu kommer någon, nej, men mörkret. Det är mörkret som tar sån energi!

Alltså åker små slingor upp både här och där, mest där.

För en tid sedan upptäckte pv att en del av ett träd - eller kanske en jättestor syrén - blåst omkull och längst uppe i klykan, där har några fåglar (skatorna?) byggt ett bo.

"Nej! Släng det inte, vi kan spara det och binda upp det lilla trädet!" sa jag och så blev det nu på morgonen.

Och ni kan inte tro hur fint och finurligt byggt boet är!!
Jag skulle gömma batteridelen till slingan i själva boet, men det visade sig vara stört omöjligt att pillra in vare sig batteri eller fingrar i själva bo-delen! Fantastiskt, vilket bygge!
Det ni ser är liksom toppen av det hela; sen är det en stam rakt ner i rabatten och så har pv försökt förankra det hela med stöttor och snören.

Det är alltså söndag idag.
I eftermiddag vankas konsert i stora kyrkan inne i Halmstad; det är Kammarkören som ska sjunga in advent och pv brukar vara med just vid den konserten, då det är brist på män och han är tydligen såväl tenor som bas just ikväll.

Och sist av allt ikväll ..., gråtstund (Allt för Sverige) och hysterisk spänning (Line of Duty).
Just nu Vinterstudion och skidåkning från Finland. 

Ja, men så är det.
Ha det så gott ni som eventuellt tittat in!