måndag 4 september 2017

Och så fortsätter det, bröllopet del 2.


En suverän toastmaster påkallade vår uppmärksamhet och sa att nu var det dags .., och så spelades vacker musik och se där, där kom brudparet gåendes från vänster och ställde sig vid blomsterbågen och tycktes så omåttligt lyckliga.

Det blev sång av en kvinna vars namn jag inte kommer ihåg och efter själva vigselakten lämnade Hilda helt sonika sin äkte make och stegade fram till mikrofonen, tog den och sjöng en sång till Patrik, accompanjerad av en väninna till Hilda på piano. Ja, just då åkte många näsdukar fram, kan jag lova.


Presenter hade brudparet undanbett sig - hellre gåvor till välgörande ändamål - och det är ju bara så typiskt Hilda och Patrik, att brudbuketten, ja, den inhandlades på en blomsterträdgård och var hur vacker som helst!


Och så blir det lite mera mingel ..., allt medan brudparet tar emot kramar och gratulationer.
Här har jag nyss stått och pratat med Sanella, med rötter från Kroatien,
så rar och fin.


Och kusinerna vill veta hur det känns.
Från vänster "Ollie" från London (som senare på kvällen sjöng som en gud .., det var den här "jag ger dig min morgon, jag ger dig min dag .., fast på engelska! ja, han sjöng den med sambon Joanna.), Sofia i vit blus (från Norrbotten och sambo med Hannes, det är dom som kör omkring på marknader med sin fisk ´n chips - vagn), därefter Joanna, sambo med Ollie och snart mamma .., så Kajsa som bor i Jämtland och spelade trumpet på festen .., bakom henne skymtar ett mörkt hårsvall tillhörande Jenny som är gift med Emil (det var deras bröllop vi var på i juni) som står längst till höger.
Joanna, Kajsa och Emil är kusiner till bruden.


Själva festen och middagen hölls inne i en jättejättelada med höbalar längst framme!
Vi satt vid runda bord - genialiskt - lätt att samtala med bordsgrannarna!


Intill honnörsbordet (där vi satt tillsammans med Patriks föräldrar, Hildas mamma Mymmel och hennes bästa väninna Sue-Ann), där hamnade några av kusinerna (se där, där kom Hannes med på bild och han och Sofia kör idag upp till Tromsö där dom ska arbeta ett par månader, med fisk förstås) och här satt även delar av Patriks syskon och syskonbarn.


Den göranssonska släkten är omåttligt musikaliska och således blev det massor av sång och spex!
Här är det föräldraparen som sjunger på rimmad vers till brudparet och utanför bild bidrar Hildas morbror Ulf med gitarrspel. Från vänster pv, Mymmel, Yvonne och Jörgen.
Himla trevligt och bra framfört!

Mest rörande?
Jo, när Patriks pappa berättade om sin blyge - då väldigt unge son - som aldrig ville vara i centrum, men på någon tillställning i skolan stegade upp på scenen och spelade på en låtsasgitarr (sån man trycker på knappar på bara och ljudet kommer) och hur han stod där helt allvarlig och spelade och spelade.

Och kusinerna bidrog med sång och tal och vänner till brudparet sjöng och höll tal och allt gick i ett rasande tempo .., eller precis lagom, och det tack vare den fenomenale toastmastern som hade koll på allt!


Maten ...?
Jo, först en broccolisoppa (ljuvlig!), därefter helt vegetarisk eller vegansk buffé, frånsett ostarna och nåt så vanvettigt gott och fräscht! Det var pensionatets ägare Karin som stått för det hela, i samråd med brudparet. Ten points rakt av!


Eftersom jag skulle arbeta dagen därpå - igår alltså - åkte jag hem tidigare tillsammans med Sonja och en av gästerna som skulle hinna med ett tåg till Göteborg. Ulf - pv:s lillebror - erbjöd sig att skjutsa oss och här är vi nära slottet i Halmstad.

Jag kom hem, tog in trädgårdsdynorna, bäddade sängarna till dom skulle sova över här, rastade hundarna som varit ensamma sedan två, diskade och stööööp sedan i säng!


Flera timmar senare kom pv, hans bror med fru, deras dotter Kajsa med man och lilla Majny och ytterligare några timmar senare såg det ut så här. Nelly hade sovit bakom min rygg hela natten och nu puttade jag över henne till pv, där hon tycktes nöjd och belåten.


Sååå pigg och utvilad var jag och medan jag fixade frukost, läste Tommy DN och tog sig ett dopp i havet.


Även pv deltog. Han fick ägna sig åt kulturdelen.

Ja, så blev de frukost och båda herrarna tog sig ett dopp igen .., jag åkte till jobbet, inte en sekunds vila förrän vid halv-sjutiden .., fullt upp med att grädda bröd, ta bort extrapriser, returnera bingolotter, paketera grillad kyckling, fylla på och rensa i fruktdisken (fast i omvänd ordning), ja, det tog aldrig slut.

Nu är det måndag, långt till nästa bröllop och om en stund tittar friherrinnan förbi med sockerkaka.
Ajöken, sa fröken.

(Och jag har slut på medaljer, så det blir ingen utdelning för den som orkat läsa alltsammans, men andliga medaljer kan få susa genom rymden!)


Bröllop!!


Det började så här på lördagmorgon: då berättade pv att han skulle baka pizzabullar till bröllopet, ja, det uppdraget var även fördelat på tre andra, men deras bullbak var redan avklarat. Pv tyckte väl att bröllopsdagens morgon, ja, men det var en perfekt tidpunkt för att baka bröd.

Så där stod han och måttade mjöl och övrigt, då jag frågade om han hade läst receptet till slutet?
Nej, det hade han inte.
Då var klockan halv nio och det visade sig att bullarna skulle jäsa i kylen i MINST fem timmar; alltså till klockan ett. Klockan två skulle vi alla ge oss av till Lundåkra, där festligheterna skulle ta sin början. Så skulle vi få gäster - pv:s släktingar - vid tolvtiden och då skulle det dukas upp ute i trädgården.

Nåja det löste sig.
Bullarna liknade kanske inte de övrigas,. men det gick bra.


Själva bröllopsfesten hölls i Lundåkra, kanske två mil härifrån, på ett pensionat beläget helt ljuvligt till, bland böljande kullar och hästhagar, ja, det var så vackert!
Först så blev det lite mingel i trädgården (som var stooooor) och så här enkelt kan man göra det! Det hela skulle gå i vegetarisk anda och det var det också.


Mycket småprat i olika grupper.
"Det här är ju ett slutet sällskap, så vi går väl runt och hälsar på alla ..?" sa Sonja och det gjorde vi.
Där var mängder med vänner till brudparet, många småttingar och många kusiner med respektive!
Här står pv:s storebror Tommy och pratar med sin moster - fina Sonja -.


Någon vinklad flaggstång - så där som på Sergels torg - var det inte i Lundåkra.
Och tänk, att man kan ha sån tur med vädret!


En tipsrunda med himla finurliga frågor var där också och allt detta var innan själva vigseln.
Frågorna kunde vara ungefär så här ..."vilket är det vanligaste tilltalsnamnet här på festen?" och så fick man tre alternativ, eller "Hur många procent av gästerna är släkt med brudparet?" .., eller "Hur många mil har den som åkt längst avverkat för att komma hit?" och så tre alternativ .., och "gissa medelåldern på gästerna" .., ja, sånt.
Här är Tommys svar.

Ja, så långt skriver jag just nu.
Det här är ju min egen dagbok .., och jag har inte ätit frukost än och fortsätter senare idag, så tar jag det lite pö om pö.


söndag 3 september 2017

Mentalt slut på ....

... efter en viss anspänning inför bröllopet i lördags.

Återkommer i morgon och berättar!

lördag 2 september 2017

Lördagsfönstret ...


Ett av alla fönster som kommit under årens lopp och ett som jag tycker såå mycket om.
Människor, rörelse, skuggor .., tanken spinner vidare.

Tack Guy för att du delade med dig!

fredag 1 september 2017

I morgon ....


... vankas bröllop, då pv:s dotter Hilda och hennes pojkvän - snart äkta man - gifter sig.
Det här är Patriks hand och bilden togs för sju år sedan.


Och så Hildas och tavlan - med teckningen med alla detaljer - gjorde hon i yngre år.

Här kommer att bli huset fullt med Göranssöner; farbröder, fastrar och kusiner och kusinbarn.
Just därför har jag nu klippt gräset .., nästan runt hela huset och t ä n k, att jag inte har det minsta lilla ont i knät! Det är verkligen som ett mirakel!
Hurra, hurra! 


Idag fyller såväl pv som min rödvitrandiga syster år!

Den ene blir sextiotvå, den andra sjuttiosex.

Stora blåklockor och prästkragar målade av Manni - tavlan var den första jag någonsin köpte, den fanns på en liten utställning på ett bankkontor i Kungsängen - får symbolisera födelsedagsglädje.

Grattis till såväl pv som Rigmor! 


Dagens fönster ....


Nästan längst ner i fönstermappen hittar jag den här bilden.
Eller i bloggmappen.
Var kan bilden vara tagen?
Portugal?
Ja, jag vet inte.

Men oj, vad jag tycker om den!

torsdag 31 augusti 2017

Från Cecilia i Houston ....

Bilden togs av Thomas. B. Shea.

"Hej!

Jag tycker också att det kan bli mycket ojämlik rapportering av katastrofer i olika delar av världen. Jag antar att det är det som bolagen tror är lättast för tittarna att identifiera med och lättast att rapportera från som får mest genomslag.

Kommenterar inte så ofta så jag vet inte om du kommer ihåg mig Elisabet, men tänkte att jag kan ge ett litet livstecken. Bor i centrala Houston, nära en av de stora floderna (Buffalo Bayou). I lördags natt fick vi ungefär en halvmeter regn, en del andra områden mer än så. Konsekevensen för min del var att vi fick floden i källaren...

Jag bor i ett 100 år gammalt 10-våningshus så trots mängderna av vatten så var det aldrig någon fara för våran del. Vi har ingen ström eller vatten än (källaren pumpas fortfarande och sedan måste den saneras innan utrustningen kan testas) så vi bor temporärt på annat håll.
Om man jämför med alla som har fått sina hem förstörda och som har riskerat sina liv i flodmassorna så har vi haft en enorm tur."

//Jodå, visst kommer jag ihåg dig, Cecilia! Tack som berättade! Stor och varm kram härifrån!
Det här med översvämningen ....

Vilken fasa! hälsar signaturen "tacksam att vi bor på en kulle".
Dagens fönster ...


... finns i Ystad och det var jag själv som hade håven redo.

onsdag 30 augusti 2017

En älskad kamrat ....

I väntan på belöning ...

När pv tar harry på johanssonrundan, har han lärt harry att på vissa stenar - "godisstenar" - blir det lite belöning att inhämta om harry sätter sig fint.
Det där hade jag noll koll på, men nu har jag.

Har jag inte godis med mig, får han ryggmassage, som han  Ä L S K A R.

Dagens fönster ....


... finns i ett gult hus på en kulle.
I Halland. Precis.
Onsdag ....


Idag johanssonrundan med harry - nelly ligger och sover och visar tydligt att hon inte har minsta lust att göra oss sällskap -. Det är varmt och skönt ute, om än ingen direkt sol.
Hästarna tvärs över vägen har fått en träningsanläggning, så där så dom springer runt-runt-runt i som en karusell; allt man ser är toppen av öronen. Några andra hästar som går i hagen, är nyfikna när vi passerar.


När fabrikör Johanssons lät bygga sitt enorma hus, såg jag framför mig hur tomten skulle prydas av eleganta växter, vilka helt enkelt inte skulle smälta in i omgivningen. Så blev det inte alls!
Tvärtom.
Och fortfarande har vi ännu inte - inte en enda gång - sett någon människa i huset.


På tomten växer havtornsbuskar och härom dagen dignade dom av bär!
(Ingen obehörig kan plocka; där är elektriska grindar och tv-övervakning och en hög stenmur som omgärdar tomten).


Små hjärtan på stjälk slingrar sig uppför en mur, men inte fabrikörens.


Nästan hemma.
På poppelns stam har späda blad fått fäste.
Och titta, pinnen i hålet!


Samma små blad och samma träd.
Ja, jag älskar poppel!

Senare på dagen blev det lunch på Göstas, tillsammans med friherrinnan.
Så sega vi var! Och ännu tidigare svängde jag in på affären för att få skriva ut några papper.
Det är mycket nu.
Han som har förlorat sin far, han arbetar inte full tid .., någon annan har idag legat på operationsbordet .., den som arbetstränat i flera månader och blivit så omtyckt, har återgått till sin ordinarie arbetsplats .., två ska åka till Florida och hälsa på släkt och så har ju Hampus, Elin och Malin inlett sina högskolestudier.
Det gäller att hänga med på schemat.

Så länge grannarna är bortresta får vi ta in deras dagstidning och jag måste säga att Svenska Dagbladet är riktigt intressant att läsa, men idag kom DN i stället. Jo, men det går det med.




Och så har jag pratat länge med kvinnan som om tre månader fyller nittio och som för något år sen eller två blev änka och nu trevar sig fram på nya stigar. Hon, som alltid ibland upplevt sig som ett "bihang" till sin tämligen framgångsrike och otroligt trevlige make.
Det är hennes händer ni ser här ovanför.

Nu lät hon så glad och berättade om en resa till Öland, och till veckan bär det av till Åland och hon berättade också om en gudstjänst där prästen inte såg ut så där som man kanske förväntar sig att en präst ska se ut - i alla fall om man som gudstjänstbesökare har vandrat länge på den här jorden -.

"Men du förstår Elisabet, hans predikan var nånting alldeles extra!" sa hon upprymt.

Ni ska veta, att den här kvinnan, hon som bara har tio år till hundra, hon är en sån härlig människa!



Och ja, augusti är sannerligen en månad som jag tycker så mycket om.
Dikten skrevs av Ingrid Sjöstrand.

tisdag 29 augusti 2017

Visste ni ....

... att den franske presidentens "sminkös" har kostat den franska staten - håll i er nu - en kvarts miljon, för att "hålla presidenten snygg" under hans tre månader vid makten!

Och den förre franske presidenten, François Hollande, hans frisör hade en lön på hundratusen (räknat i svenska kronor) per månad.

Idag ....


... blev det en stor dag.
Idag tog jag nämligen harry och gick hela Kvarntorpsrundan och det har jag inte kunnat göra på säkert två år, om inte mera! Helt fantastiskt, det är verkligen som att ha fått ett extraliv.

Första huset på Ejdervägen, det som en gång var ljusblått, fick nya ägare och målades vitt, där bor en sjuksköterska och hennes man och oj, så fint dom börjar få det! Mängder med blommor och så ombonat, men allra finast - enligt mitt sätt att se det - är ändå den lilla rabatten som knappt är någon rabatt, men ändå .., den här på bilden! Visst blir man varm i hjärtat ...?


Vi fortsatte längs kustvägen där en traktor just höll på att klippa dikesrenen och jag upptäckte mängder med kasserade ölburkar, några spritflaskor och godispapper. Förmodligen är det nån som dricker upp allt detta (smygsuper helt enkelt) innan personen i fråga kommer hem, det är vad jag tror.
Och längs Kattegattleden har det i sommar varit en strid ström med cyklister; ofta med cykelkärror på släp.


Svängde av kustvägen och gick rakt västerut, mot havet till. Sen i hästhagen - eller rättare sagt intill hästhagen - och där går man bland blommande ljung och björnbärsbuskar som inte ger några bär alls i höst.


Stannade till flera gånger .., så vackra stora stenar såg jag!



Inget bra fotoljus, men det må vara och mobilen har sina begränsningar.


Kom ner till hamnen och tittade till pv:s båt - alltså inte segelbåten - utan den han brukar ha till fisketurer, en liten Askeladden som mest fått ligga för sig själv i sommar.


Tittade mig noga för när jag gick här på lilla stigen, ty här har jag såväl pv som jag själv sett orm.
Nu var det lugnt. Och väl kommen hit, var jag döfärdig och började bli stel i benet.
En äldre man stod och pinkade lite längre bort och det tog tid vill jag lova och när han så upptäckte mig, låtsades han beundra utsikten över vattnet och jag log för mig själv ...


Och Harry glad och sprallig, men får allt hålla sig kopplad i reservatet..

Sist av allt gick vi uppför backen till fabrikörens hus och då tog jag av mig skorna och gick barfota - så ljuvligt - förbi hästhagarna och stora stallet som tydligen fått bra hästskötare, nu är hästarna sååå fina och motioneras ordentligt ...., och väl hemma packade jag väskan och körde raka spåret till Steninge och tog ett långt bad!

Tidigare på morgonen tittade jag på nya Morgonstudion.
Jo, men det blir bra, tycker jag och Åsa Avdic som varit med tidigare i Gomorron-tv, har en helt annan uppgift här och sköter den med den äran! Så lugn och avslappnad tycks hon!
Nåt mys-pys-program är det inte och det blir nog bra det här; mer som nyheter som får ta plats.
Längre reportage också.

Moderaten Mikael Odenberg - som har ställt sig till förfogande som partiledare - kom till studion och svettades nåt alldeles kopiöst och jag tänkte att åååå, kan ingen ge människan en servett eller vad som helst, för känner man att svetten rinner till, så blir det ju bara värre och värre!
Då blir det ju en stressreaktion till råga på allt.

Nu ska här bli lunch och sen arbete från tre till nio; ikväll med en av sommarjobbarna.

Dagens fönster ...


.... finns på Skepparstugan i Steninge där vi, tillsammans med Maja och Anders, ägnade oss åt räkfrossa, om jag minns rätt.

Maja är småländska och Stenbock.
Och otroligt omtänksam.



Det var Maja som skrivit den där lappen som satt fast under vindrutetorkaren, ja, det var på morgonen när vi gav oss av till Tyskland på bilsemester och vi hade då övernattat i Anders och hennes lägenhet.
Då arbetade hon natt och som vi looog när vi upptäckte vad hon skrivit.

måndag 28 augusti 2017

Dom var från Haarlem ...

Om ni bara visste så många utländska turister som besöker affären just nu (eller inte just nu, men under veckan som varit och är); dom flesta från Nederländerna och Tyskland. Idag hade jag en familj från Haarlem, inte så långt från Amsterdam och då blev det lite prat om vår egen semester och mannen sa att nej, dom hade bott i Amsterdam men stod inte ut, det var alldeles för trångt och för mycket människor i rörelse!

När jag frågar tyskar varifrån dom kommer, uttalar dom alltid städerna på engelska, vilket blir aningen förvirrande, för vi säger ju som dom själva - Köln, Schwarzwald, Bayern osv -.


Trappan och foajén i Amstelveen, inte långt från Amsterdam.


Mera Amsterdam.
Längsta hittills ....


Ringer friherrinnan och frågar om hon har lust att göra mig sällskap till stranden.
Ja, för ett mitt-på-dagen-dopp, alltså.
Det har hon.

Jag skyndar mig och brygger en kanna kaffe och tar med mig två av Marias goda bullar och så iväg.
Det blir det längsta doppet för den här sommaren .., länge ligger vi i vattnet som först känns aningen kyligt, men efter en stund så ljuvligt!
Vi gissar på sexton grader, kanske.


Till vår förvåning är det knökfullt på parkeringen vid Göstas, men det är klart, klockan tolv öppnar serveringen och nu är det bara några få dagar kvar, sen är det bara helgöppet under september.
Utan någon längre överläggning beslutar vi att på onsdag, när jag är ledig, ska vi äta lunch just där.
Måndagsfönstret ....


... finns även det i växthuset i landet Halland.

Och ja, spireabuskarna ska klippas ner rejält (till min stora bedrövelse, jag tycker om att sitta som inne i en djungel när vi fikar på altanen).
Spridda skurar ...


Igår.
Vaknar med en obehaglig känsla som jag inte kan definiera; det bara känns fel.
Och rent omöjligt är det att komma upp till ytan igen och inte minsta aning har jag varför den där känslan kommer farande.

Några timmar innan det är dags att ge sig av till affären, kör jag till stranden i Steninge.
Badar i omgångar .., simmar .., dyker.
Ser sädesärlor vippa omkring vid vattenbrynet.
Fiskmåsar skriker.
Och polska turister kommer promenerande och tar bilder av varandra.
En ung flicka står på piren och ler mot sin egen kamera .., testar olika sätt att posera, alltid med havet i bakgrunden.

Från halv tre blir det jobb till kvart över nio.
Mycket att göra; jag arbetar med Kalle och allt flyter på.
Det är nästan tomt i brödskåpet, så jag gräddar så mycket bröd som jag hinner. Pumpabröd, grekiskt lantbröd, Bosses Råg, Matteus, Olivia, surdegsbaguetter och ett stort levainbröd. Muffins som är på extrapris fylls på, liksom mindre baguetter och ciabatta.
Chefen har bett oss att prioritera lagret, så där är tomt eller så där i alla fall finns gott om plats när varorna kommer idag, måndag. Det blir Kalle som tar sig an detta, medan jag står bakom kassan.
Så jag inventerar posthyllorna och alla rek (stämmer bra), fyller upp med frimärken, torkar av kassabanden, fyller på med bärkassar, buntar returtidningar, fyller på cigaretter (kanske femton limpor - minst - ), ja, sånt.


Kommer hem vid halv tio.
Nu är det mörkt, för att inte säga becksvart, när man kör in på uppfarten.
Jag tänker på grävlingen som gömt sig under vår altan, den del som nu är inbyggd och därmed blir det ju torrrt och skönt under nybygget, säkert alldeles perfekt för en grävling som kanske hämtar hela släkten och flyttar in!
Måtte vi få bort den - grävlingen -!
Hela dagen (eller en stor del av den) har pv ägnat sig åt golvläggning och det blir så fint. Och nej, han har inte glömt att sätta list på överdelen av skjutdörrarna; han gör bara inte allt i den ordning man förväntar sig.(Är med andra ord flexibel. Kanske.) 
Och så ska det målas på ännu ett varv och innerpanel ska upp och elen dras.


Och så blir det ny vecka och måndagmorgon.
Gomorron Sverige har bytts ut mot "Morgonstudion" som börjar en halvtimme tidigare; klockan sex, men det missar jag och tänker väl heller inte stiga upp så tidigt.
Lite ovant känns det (eller mycket) och det blir mer som ett förlängt nyhetsprogram, ungefär som ett låångt Aktuellt och för första gången tycker jag att Andre Pops ser aningen spänd ut, men det är väl förståeligt; det här är premiärprogrammet.
Kvinnan som läser upp kulturnyheterna pratar så fort så jag knappt hinner med, men det kanske också är premiärnerver.
Ja, vi får se vad det blir av detta.
(Nu vet jag! Det påminner också om nyheter på nätet, typ Aftonbladets webb-tv ... ).
Skönt med bekanta ansikten; Åsa Avdic, sportens Dusan, och "väder-Pia".


Så här såg det ut då vid sjutiden.
Harry på soffan .., Nelly i sin korg .., en glasburk med stenar från stranden i Heiligendamm i norra Tyskland ..., ljusstaken som jag bara älskar och snäckskal från Cornwall och duken som rara Bente i Norge har virkat.

Idag jobb från tre till nio, likadant i morgon, därefter ledig onsdag - som alltid -.
På lördag gifter sig pv:s dotter Hilda med sin Patrik och då blir det full fart i det gula huset; då släkten från Småland ska övernatta här. Det blir spännande! Hoppas bara på fint väder, då vigseln ska gå av stapeln utomhus.

Och tänk, att Peder Fredricsson med sin häst vann EM-guld!


söndag 27 augusti 2017

Söndagsfönstret ....


... finns i ett växthus i landet Halland och så här såg det ut i morse när jag öppnade dörren för att släppa ut ett antal fjärilar som virrade omkring där inne.

Snart stundar jobb.
Igår var det kvällspass tillsammans med Kalle, 20 år.
Nej, jag upphör faktiskt aldrig att förundras över hur duktiga ungdomar det finns!
Duktiga = självgående.

Jag hade kassan nästan hela tiden, men hann då med att fylla upp med tobak, skura kassabanden och fylla på kassar, ta in dom nya frimärkena (motiv av Lars Lerin), fronta vid flingor och kaffe och även vid bönor och svampburkar och brödvagnen gjorde jag innan det var dags att stämpla in, ja, det blev en bra kväll.

En äldre man, säkert över åttio, sa - när jag visade att även kassa två var öppen - "men om jag nu vill komma till dig då ...?" - och jag hade kunnat krama honom rakt av. Vilka vänliga människor det finns på vår jord! Och där var kunden som har en tumör bakom örat och som jag lovat att krama var gång jag ser honom, nu kom han och sträckte fram handen och berättade att det snart var dags att åka upp till Sthlm för strålning och jo, vykortet från Holland hade kommit fram.
Det är såna gånger man bara älskar sitt yrkesval.
Eller val och val .., det mer som bara blev så.

Pv lägger golv i uterummet .., jag har badat i havet och stekt lammkotletter och så fick späda morötter och tunt skivade potatisar gå med i pannan, tillsammans med mycket timjan.
Om jag säger som så .., så blev det himla smarrigt!



lördag 26 augusti 2017

Dagens fönster och lite till ...


... finns i det där gula huset på kullen och det är som ingen ordning längre i det fönstret.
Från vänster herr och fru Undulat som fick följa med hem från marknaden i Edinburgh .., så några katter som AP inhandlat i Ghana .., en tung ljusstake som jag hittade i Skagen .., en tupp från Portugal .., en hund, en häst och några höns .., en sten som jag tycker så mycket om och ett tyghjärta som Harry nafsat på i sin ungdom.

Morgontidningen är läst från första till sista sidan.
Där var ett i mitt tyckte Intressant reportage om liberalernas Jan Björklund (dom anses ju vara veliga folkpartisterna och det passar mig bra, jag är ju verkligen en "å-ena-å-andra-sidan-människa") och när jag har läst Anna-Lena Lauréns krönika ropar jag till pv att han inte får missa den! Alltid lika bra är hon!

Mera DN.
Igår fick jag en länk till dödsannonssidan och där visade det sig att min svåger Jannes kompis Lasse hade skrivit så fint om Janne, som ju tackade för sig för en tid sedan. Det började så här och det var en hel del som jag inte visste om denne min alltid så gladlynte svåger. Här är ett några utdrag ur annonsen.


"Janne var min barndomsvän och bästa kompis genom livet. Han föddes i Stockholm och vi växte upp tillsammans på 40-talet vid Kungliga Hovstallet där våra fäder arbetade som chaufför respektive kusk. Efter skolgång i Hedvig Eleonora skola utbildade han sig till bilmekaniker på Polhems yrkesskola.
Efter utbildningen började han jobba på Gulf-macken belägen på Väpnargatan och därefter på Gulf- macken på Strandvägen. Efter några år övertog och drev han St Eriks p-center på Kungsholmen fram till sin flytt till Australien.


Vi umgicks jämt, åkte Europa runt på våra vespor och åren därefter umgicks vi familjevis. Vi träffades ofta vid storhelger och midsommar brukade vi fira på Jannes segelbåt ”Pompero” som han byggt själv.
Under alla år har vi haft tät kontakt per telefon, ljudband och de senaste åren genom nätet.
Lasse Karlsson och många fler i hovstallegänget".

Ja, du Janne .., det var väl fint skrivet om dig?
Det skulle nog ha gjort dig glad att läsa dom raderna.

Mina tre lediga dagar är tillända och nu stundar jobb som vanligt.
Två extrapass har jag tackat ja till; båda på söndagar och det innebär att under september månad har jag ingen helt ledig helg. Nåja, det går väl det med.
Om bara fyra månader inleder jag mitt allra sista år på affären - eller i yrkeslivet öht - och då kan man ju passa på att arbeta lite extra om det nu behövs.

fredag 25 augusti 2017

Och så tackar dom för sig ...

Bilden är från Aftonbladet. Tack för lånet.

Först Anna Kinberg Batra (med ett kroppsspråk som avslöjar mer än ord .., jag tänker att snart spricker hon av ilska, frustration och kanske sorg) och sen Gomorron-programmet i SVT som nu ska förändras och heta Morgonstudion och allt det jag tyckt bäst om; sport, - och nöjespanelen och Peter Wolodarski och andra som diskuterat vad som händer och har hänt, allt det försvinner!

Det kanske blir jättebra, men ibland blir jag så less på all förändring hit och dit. 

Ja, jag är kanske en bakåtsträvare.