Apropå de två astronauterna ....

Ja, de som nu lyckligen återvänt till jorden, efter nio månader ute i rymden. 

"Tur att kvinnan inte visade sig vara gravid i alla fall, ja, utifall att hon inte hade en konstaterad graviditet just vid uppskjutningen", konstaterade pv. 

Och själv funderade jag på vad som händer om någon av besättningen plötsligt skulle bli svårt sjuk eller avlida? Tänk,en hjärtinfarkt när man snurrar där runt jorden, det är långt värre än de tio milen malåborna har till närmaste lasare

Men dessa funderingar har säkerligen Rexxie svar på, jag bara väntar. 

Dagens fönster ...

.... fångades i Stationens  frukostmatsal i Ystad. 

Endast några få rum var uthyrda natten mot söndag, så det var gott om plats och bara att välja bord.

Pv föredrar ofta att sitta mjukt (typ, som på bilden) om möjligheten finns, medan jag själv vill sitta på en stol.

Bäst på morgonen ....

"Människor känner sig som gladast på morgonen och har mest ångest kring midnatt, visar en studie gjord av forskare vid bland annat University College i London. Och tvärtemot vad många kanske tror så visade sig måndag vara en toppendag i sällskap av fredag. Känslor av lycka och meningsfullhet var högre på måndagar och fredagar än på söndagar. Känslor av ensamhet var däremot konstanta över veckan."

Nu vet vi det. 

Utdrag från SvD nu på morgonen.

En bättre dag ...

Tisdagar tillhör inte favoriterna. Tisdag blir som en mellandag. Men om solen flödar och det blåser lite lagom bara, så där så man kan sitta i trädgårdsstolen och lyssna till vågor som slår mot land - det är inte ofta det hörs ända hit - och man kan lyssna till fiskmåsar och förbipasserande motionärer som går med stavar .., ja, men då blir det ändå en bra dag. 

Hann med det mesta som jag tänkt mig. Tvättade bilen, ..., gosade med Sigge .., slängde mattor i maskinen och hängde upp dem på klädstrecket. Gjorde fint i uterummet. 

Vissa dagar finns gott om energi. Med andra är det precis tvärtom. Eller kanske beror det på att det nu inte är så mycket skidåkning på tv?

Med posten kom ett härligt brev från Eva i Tyresö och med ett "hemgjort" kuvert - förfärdigat av Evas dotter Maja -. Hon använder sig ofta av sidor från utrangerade böcker .., eller som här; när Aspuddens skola firade sjuttioårsjubileum och då visade den här bilden från 1948, ja, som omslag på skolkatalogen! Denna Maja är så  kreativ, precis som sin mor. Och man kan undra vad det blev av barnen på bilden? Dom borde vara i åttioårsåldern eller lite mera, om dom ännu är i livet?

På tv ikväll: Utrikesbyrån med underbara programledaren Rebecca Randhawa. En av gästerna är Cecilia Khavar (tidigare SR:s utrikeskorrespondent), så det programmet ser jag fram emot. 

För övrigt lär Donald Trump ha samtalat med Putin och det lär ha gått bra. Säger han. Pv är helt övertygad om att ryssarna har någon hållhake på den amerikanske presidenten.

Ännu mera för övrigt: Läste på fjolårets kalender att jag såg sädesärlan på grannens gräsmatta, just det här datumet. Det har jag inte gjort idag, däremot upptäckte jag två lugnt spankulerande rådjur på vår gräsmatta, det var i morse när jag stod och fixade frukost och slängde en blick ut mot slänten. Härligt!

Dagens fönster ....

... fångades i helgen och visar den gamla järnvägsstationen, den som nu innehåller dels en restaurant, men även Stationens Bed & Breakfast, ja, det är alltså där vi alltid bor när vi besöker Ystad. Fönstret längst uppe till höger, i det rummet bodde vi och kunde höra plinget när bommarna gick ner och Pågatåget var på ingång, eller strax skulle ge sig av.

Under mina år i Ystad fanns biljettförsäljningen fortfarande kvar och det var i den nedre delen av byggnaden.

Bakom Stationen finns färjeterminalen (Polen och Bornholm) och havet.

Husdrömmar ...

Tittar på kvällens program som har texten "Livsprojekt i Lye" under huvudrubriken. Ja, gode tid. Jag satt mest hela tiden med något som påminde om ångest - från början till slut - och säger bara att måtte dessa ungdomar orka hela vägen!

"Ja, men du får tänka på att vi är sjuttio år och dom är unga och fyllda med energi!" säger pv. 

Själv tänker jag på pv:s gamla utrerum som efter hur många år som helst, ännu inte är klart.

Veckans första dag ...

Bilden: Det var då det. Minns jag rätt togs bilden 2001 och att det var i Bjäresjö och två år innan jag blev ensamseglare, jo, så var det nog. Nästan varje dag den sommaren körde jag till havet och lyssnade då i bilen till Uno Svenningsson som sjöng den här sången. 

Längst till vänster i övre raden står min syster Birgitta som kommit på besök från Australien, så är det AP, Peter och så min äldsta syster Rigmor (som bor i Hörby). På undre raden är det Anders, min systerdotterdotter Natahlie (längst av alla, tror jag), jag själv med lilla Emma, Maria med Emil och min systerdotter Rita.

Igår, när vi hade lämnat av Viggo i Bunkeflo, tog vi sikte på Västerstad. Vi körde förbi Lund, därefter mot Hurva, Löberöd, Västerstad (såg kyrkogården och sa till pv att .., tänk, där ska väl troligen R begravas den dagen hon inte längre är i livet), sen vänster ut på vägen som kommer från Sjöbo och så är det bara någon kilometer innan vi ska svänga vänster mot ridskolan och då är man framme. 

Det var skidskytte på tv eller kanske längdskidåkning och min syster satt på sin vanliga plats i soffan och med dalmatinern på golvet intill. Vi pratade om hur det gick med minstingen att övernatta på hotellet .., men också om eventuella resor till sommaren ("kanske Egypten, kanske att glida fram på Nilen ...?" sa min systerdotter som i fjol besökte Uzbekistan av alla jordens ställen!) .

Jag berättade att Kammarkören ska ha några konserter på Åland i slutet av augusti, kanske kommer Emil med kompisar hit precis som två tidigare somrar .., Maria planerar att ta hundarna och hälsa på och hoppas då på besök från Skåne och så är det ju seglingen förstås. Kanske att segla omkring runt Danmark, alltså inte Jylland, men Själland osv. Ja, ja, inget vet man om framtiden.

För övrigt idag?  Jo, jag har känt mig som en God Husmor och köpte en stor färsk kyckling, klöv den i två delar och har snart kokat båda halvorna. Perfekt med ris och stark currysås; det blir minst två middagar! Bregott på extrapris (45:-) fick följa med hem, liksom en påse mandelpotatis, en falukorv (ska bli stroganoff)  och lite annat. 

Postade även det långa brevet till Eva i Tyresö. Vi pratade länge i morse om den förfärliga mardröm hon hade haft natten mot idag och som gjorde hennes alldeles "oriven" inombords. Fy, så hemskt. Och pv har varit bosatt nere i slänten (eldar det sista), men har även sågat ner diverse fläder, ekplantor modell tonåringar, några aspar och vänt potatislandet och jag tog mig an mitt sovrum. Med andra ord har det varit fullt upp. 

När jag svängde förbi friherrinnan tidigare idag, hade hon inte ord nog att berömma hur fint det blivit där nere vid vägen, särskilt nu när själva berggrunden kom i dagen! Så glada vi blev!

Efteråt ...

Det var i fredags som jag pratade lite med Per-Ola, min bästa kompis från ungdomstiden, han som i flera år kämpat mot cancer, men som nu inte hade mer att sätta emot. 

Det blev ett kort samtal - hans son som då var där, satte sin mobil på högtalarfunktion och höll i den, så där så att P-O kunde lyssna - men det kändes knepigt tyckte jag och föreslog i stället att jag skulle skicka filmen till sonen, som då kunde visa den för P-O. Ja, det var inga problem, han skulle få se den på en gång, sa den vänlige sonen. 

Så det gjorde jag, pytsade iväg filmen, den som avslutades med "Puss och kram från Potentilla Fruticosa!"

Senare på dagen upptäckte jag en en sms-hälsning från hans son. "Pappa blev jätteglad när han såg din film. Han ville se den igen efter en stund", stod det och jag blev så varm inombords.

Igår, just när vi nästan var hemkomna från Skåne, fick jag ett meddelande på mobilen. 

"Pappa har gått bort idag på morgonen. Ville bara meddela dig om det. Mvh M."

Så gick det alltså. Fyrtiofem sekunders prat till en ungdomsvän, blev till en allra sista hälsning.

Måndagfönstret ...

... fångades på biblioteket i Harplinge i fredags. 

Det sitter någon slags plast på fönstrets utsida, kanske håller det värmen ute?

 Nåja, så värst mycket till värme har det inte varit hittills, men det kan ju bli.

Lördagkväll ...

Framme i Bunkeflo kl 11.00 och vid halv två tackade vi för god lunch och tänkte ta sikte på Ystad och och när vi skulle åka, sa jag att om minstingen VILLE, så fick han gärna följa oss till Ystad. Frågan var bara: skulle han våga? 

Hans tre år äldre bror var i samma ålder när han för första gången glatt hoppade in i bilen och gjorde oss sällskap hem till Stensjö, men honom hade vi passat oftare än med minstingen. Men jodå, Viggo vågade!

Efter att ha installerat oss på Stationen och frågat om det var okej att vi blev tre istf två på rummet, åkte vi till Bjäresjö till farfar, Karin och hundarna Mila och Lykke. Där blev det ljuvlig souvas med potatisgratäng till middag och som alltid trivsamt surr. 

Tre timmar senare åter till hotellet. Minstingen sover .., (tog väl max 20 minuter), vi tittar på tv och hör färjan från antingen Bornholm eller Polen lägga till här utanför. 

Här testas sängen. Vårt rum har utsikt mot Pressbyrån och Pågatågen. I det här rummet, nr14, övernattade jag själv i tre nätter för flera år sedan, ja, då Elliot bara var liten baby. Jag tog tåget till Köpenhamn och besökte konstmuseum och ville väl helt enkelt ha lite egentid.

Frukost 07:30. Hoppas att den lille sängkamraten är vaken då. 

Dagens fönster ...

Också ett fönster som finns kvar i mitt hjärta. Den lilla humlan som så gärna vill komma ut i frihet, fångades av Eva på Frösön - fast numera på Rödön -.

Fredag i landet Halland ...

Just så här fin har den här dagen varit! Jag frågade pv om vi skulle ta en promenad längs havet och det tyckte han var en bra idé. 

Det blev kaffe i termosen (hälften kok-hälften brygg, det fungerar bra!) och så slog vi oss ned med några hällar bakom ryggen och med solen rakt emot oss. 

"Nu får vi se upp (eller ner), blir det varmare, ja, då dyker snart ormarna upp", sa pv. 

Havet var så totalt annorlunda lugnt. Små, små, små dyningar kom kom mot land .., och där var två svanar som simmade lugnt och nu och då letade något ätbart på botten.

Så här såg det ut. Fågelholmen (mitten av bilden) är sommartid FYLLD av måsar och andra sjöfåglar och det är ett evinnerligt tjatter, men trivsamt ändå. Borta vid horisonten såg vi ett fartyg ("Kanske sjöräddningen ...?" föreslog pv) , men för övrigt var det lugnt. 

Tidigare idag mötte vi en hel svärm med "gröna fordon" och pv gjorde tummen upp för dem alla och jag tänkte att .., ååå, vilken tur att det finns människor som vill försvara vårt land. Egentligen är det j u - i alla fall för mig - totalt ofattbart att vi skulle kunna bli angripna av landet i öster, fullständigt ofattbart, men risken tycks ju finnas ändå. 

Nåväl. I helgen tänker vi köra söderut till landet Skåne. Vi ska hälsa på min syster, hämta en motorsåg i Bunkeflo (men hälsa på där också), leverera sex flak stora (liiite större än de vanliga, men sååå goda!)  ägg från Stensjö Ägg  på andra sidan kustvägen, titta in hos exet och Karin i Bjäresjö, samt övernatta på Stationen i Ystad. Just därför kommer Skåne att översvämmas av drivor med snö. Så blir det nästan alltid när vi hälsar på min syster. Rara friherrinnan har lovat att se till Sigge.

Ringde tidigare idag till en av mina allra bästa ungdomskompisar, vilken nu är svårt sjuk i cancer och ligger på något slags palliativt boende i Lycksele. Han gick i en parallellklass till mig i högstadiet och båda två gick vi därefter i skola i Lycksele samtidigt och var nästan alltid tillsammans , men bara som bästa vänner. 

Att han har varit drabbat av sjukdom har jag vetat sedan flera år tillbaka, men nu har det hela exploderat. Ringde till honom igårkväll, men han tappade då mobilen i golvet och fick inte tag i den. Idag, när jag var i affären, ringde hans son mig (hade  e x a k t  samma röst som sin far!) och lät mig tala med hans pappa. Jag hade redan tidigare idag spelat in en videohälsning - knappt en minut lång - där jag talade om hur mycket jag tyckte om honom och lite sånt, så den sände jag till sonen som skulle visa den för sin far. 

Den sjuke .., det var han som någon gång under våren 1970, en lördagkväll i Lycksele när vi gick längs Bångvägen i Lycksele (och han var lite glad i hatten), tvärstannade och pekade mot några buskar vid skolan intill och så sa han: "Elisabet, det där .., dom där buskarna där borta, det är Potentilla fruticosa!" Ölandstok, alltså. Han hade nämligen under några somrar arbetat på kyrkogården i Björksele och där hade kyrkvaktmästaren lärt honom många latinska namn på det som växte just där. Jag kan säga att jag har aldrig glömt detta. Det kom så oförhappandes!

En gång för kanske tio år sedan ringde han och sa att:  "Vet du, idag hörde jag  den här låten på radion och då tänkte jag genast på dig! Att du inte nötte ut den skivan i ditt hyresrum, det förstår jag inte!" sa han och skrattade gott. Så var det.

Extrapris ...

Sex kronor styck för nygräddade wienerbröd, det får ju anses vara billigt, tycker jag. (På Ankaret i Haverdal).

Wienerbröden kommer  djupfrysta i stora kartonger och så är det bara att fylla en plåt och grädda dem. När de svalnat, blir det glasyr och/eller florsocker ovanpå, eller bara det ena 

Wienerbröden finns såväl med vanilj som hallonsylt. 

Det är inte alldeles enkelt att få dem vackra, men det tycker jag att den som gräddat bröden idag har lyckats med. 

Gott till kaffet, tycker pv. 

(Ja, jag med ibland).

Dagens fönster ...

Från den flitiga fönsterfångerskan  annannan kom det här fönstret susande till min mobil igårkväll.

Ser ni bokhyllan och den stora monsteran?

"Jag valde vinkel för att få med dem (bokhyllan och blomman). Går förbi det fönstret på  min långa väg hem från jobbet. Älskar det. Kunde gärna få bo kompisar till mig där", skriver hon. 

Stort tack! säger jag.

Angående bränderna ....

Ja, du Rexxie .., det bär mig ju lite emot, men den enda jag känner inom brandväsendet - Mandalaya - hon var benägen att hålla med dig. Kanske t.om lite  m e r   än benägen. Det var då som sjutton.

Då och nu ... 

Har man inget annat för sig, kan man ju alltid sätta sig bekvämt tillrätta på soffan Ektorp och ta del av innehållet i det kompendium jag förärades av min kusin Peder, under pv:s och mitt besök i Dikanäs, för kanske tio år sedan. 

Där berättas om Dikanäs historia och olika släkter vilka befolkade det då lilla samhället, som väl var mer som en by på den tiden. 

Föjande står att läsa på sidan 9: "Denna släktgren (Westerlund) kom att bli den dominerande, vad beträffar befolkningsunderlaget i och omkring Dikanäs. Även kapellförsamlingen fick genom arv sina klockare och kyrkvärdar" (från den Vesterlundska släkten).

Om min mammas farfarsfar, Johan Gustaf Vesterlund, född 1818, kan jag läsa följande. Han gifte sig två gånger och hans första hustru var hans kusin Anna-Stina Jakobsdotter, född 1819 i Bredträsk i Bjurholms kommun. Och så kom barnen. 

1845 föddes Per-Erik (då var hans mor 26 år). Per-Erik kallades "Klockarfar".

1846 föddes Anna-Stina.

1849 föddes Johan-Magnus.

1851 föddes Karl-Jakob.

1854 föddes Anders-Gustaf 

1857 föddes Nils-Olof.

Barnens mor Anna-Stina dör i april 1859, i en ålder av 40 år. Barnen är då 2, 5, 8, 10, 13 och 14 år gamla.

Året därpå 1860, gifter barnens far, änkeman Johan Gustaf, om sig med Magdalena Jonsdotter, f. 1835. Magdalena (då 25 år) är sjutton år yngre än sin 42-årige make och kommer från Kittelfjäll, några mil från Dikanäs. Och så är det, att efter 1 års äktenskap, är Magdalenas tur att bli mamma. 

1861 föddes Maria-Lovisa (kom att bli 93 år och ett av hennes tio barn uppnådde en ålder av 101 år!)

1863 föddes Marta-Magdalena.

1865 föddes Tobias. 

1867 föddes Augustinius.

1868 föddes Johannes (kom att kallas Jan Gustaf, tjänstgjorde som klockare vid kyrkhelger och gudstjänster i Dikanäs kyrka, fram till hans död.)

1870 föddes Katarina Petronella. 

1872 föddes Elisabet Johanna.

1876 föddes Inga Charlotta. 

Tre år senare - 1879 - dör barnens mamma Magdalena Jonsdotter  i en ålder av 44 år. Barnen är då  3, 7, 9, 11, 12, 14, 16 samt 18 år. 

Det är ju helt otroligt vilka levnadsöden som döljer sig i ens egen släkt. Förstår ju att detta är mer av mitt eget intresse, men det känns bra att ha det på pränt.

Dagens Malåbild ...

Så här såg det ut klockan 06.00 i morse när Maria var ute med hundarna. Då var det 19 minusgrader. Nu, vid halv elva, visar termometern på minus 2. 

Och detta var egentligen den utsikt vi hade från vårt vardagsrum, då, på den tiden det begav sig. Enda skillnaden är att vi bodde lite högre upp, med slänt ner mot sjön.

Inbillar man sig ...?

Eller .., visst brinner det betydligt oftare i industrilokaler och dylikt numera? 

Dagens fönster ...

Å, blev så glad när jag kom på att jag ska lägga ut fönster som gjort mig extra-glad, för såna finns det gott om! 

Här är ett, fångat av madamen i Porto, men just detta fångades i Skåne och bilden visades här på bloggen lördagen den 8:e september 2012.

Rubriken på hennes text var: Fönster mot fönster med katt.

"Det är den lilla ljusa fläcken i nedre rutan som är en gulrandig källing som vilar sig i solen.
 Själv slog jag några minuter senare huvudet i det öppna fönstret när jag reste mig upp rakt upp i fönsterkarmen efter att ha rensat i stjärnflockorna under det, dock utan värre följder än en diskret bula.

Svor gjorde jag inte heller."

Raketfart ....

Det var på eftermiddagen igår som vi här hemma pratade om den kanadensiske Ontario-guvernören Doug Ford - han som fick nog av Trumps hot om 50-procentiga tullar mot strategiskt viktiga varor vilka importeras till USA (stål, bland annat) - och då aviserade att jaha, skulle det bli på det viset, ja, då kunde Ontario tänka sig att höja avgifterna för elektricitet till bland annat New York, ja, det kunde t.om bli så att leveranserna helt stoppades. 

Jag kände mig rent av upprymd av att någon vågade sätta sig upp mot D.T. 

Några timmar senare kom pv hem från kvällens körövning. Då var det nya bud från den amerikanske presidenten. Ja, men kanske skulle det inte bli en sådan våldsam höjning av tullavgifterna. 

Här går det minsann undan. Det är ungefär som när pv frågar mig vad vi ska ha till middag och jag svarar "ja, nånting med kyckling", men någon timme senare har jag ändrat mig och när vi sätter oss till bords säger pv förundrat: "men blev det inte kyckling ..?" och jag svarar "nej, det blev pasta". 

Ungefär så är tillvaron numera, vad gäller den amerikanska politiken.

(Foto: Katherine Ky Cheng, AFP/NTB).