En måndag ...
Och pv har blivit självstajlad utan att det var meningen. Alla tre bröderna har kvar det mesta av sitt hårsvall.
Och bygget fortskrider.
Fönsterna som i sju års tid vilat i garaget, har äntligen fått komma ut i friska luften - ja, inte alla - men i alla fall två.
Jag tilldelades äran att rengöra dem, allt medan Sigge låg intill och höll koll,
Brädor grundmålas och vi åker in till Krauta som nu heter KBYGG och där det mesta varit ett enda kaos (nyinvigning i maj) och pv köper flera brädor som kapas och lastas in i bilen.
Han är duktig på att såga och fort går det också! Jag sitter i bilen och lyssnar till P1-prat - kommer inte ens ihåg vad det handlade om -.
Tanken idag var att vi skulle hämta Ecke och Britt för våffelkalas, men jag ringde och berättade att jag är aningen hes och förkyld och jag vill på inga villkors riskera att smitta dem, men dom fick själva välja. Vi kunde ju sitta ute med lite avstånd.
"Kan du ge mig tio minuter, så ringer jag upp när jag talat med Britt ...?" säger Ecke.
Så det gör han, ringer upp ..., och vi beslutar att skjuta upp det hela och veckan har ju knappt börjat, jo, det blir bra. Ska då passa på att höra med Birgitta och Annelie också, så blir vi många runt bordet. Grannarna vaknar liksom till liv när man kan sitta ute i solen.
Ett bad i Skallkroken hann pv med (jag avstod, halva måndagsgänget av ideellt arbetande män stod precis vid stegen och diskuterade hur det skulle byggas på bryggan) och när vi gick mot bilen, hörde vi mässingklockan ringa .., jaha, då var resten av gubbarna uppe vid föreningshuset och avsierade att nu var det kaffe!
Tänk, så trevligt det måste vara - och v i k t i g t - för många pensionärsmän att få träffas så här varje måndag och att alla har en uppgift, vilken syssla det än må vara! Och tänk, vad Skallkrokens båtsällskap sparar in pengar på detta!
Vid halv sex på eftermiddagen tittar rara grannen Annelie förbi, mest för att kolla vad som är på gång. Sedan någon gång i början av december, eller rent av i november, har hon varit i Sthlm, men även i Jämtland och kanske mer än så.
Nu äntligen är hon tillbaka! Sån glädje! Och nej, hon ville inte vara med på bild, men det gick ju bra så här.
Idag fyller Martin 60 år!
Martin är gift med bloggvännen Turtlan, dom båda bor i Karlstad och tänk, att vi blev bjudna på deras bröllop! Vilken glädje!
På bilden kan man tro att jubilaren friar till pv, men så var det alltså inte.
Martin är den mest romantiske man jag har träffat, men det är förstås hustrun som får den romantiken.
Det är hjärtan av Ahlgrens bilar, eller ett hjärta på en frostig bilruta och det är rosor och ja, jag kan säga att vare sig mina barns pappa eller pv tillhör den sortens män.
Å andra sidan är jag ju inte heller så värst romantisk, så det är ju tur att kaka söker maka.
Stort grattis till denne sjöräddare, företagsutvecklare, uppfinnare och inte minst vänlige man!
Så här den här dagen varit.