På kvällen .....
... pratar vi dialekter.
Och om krumeluriga ord.
De och dem och dom.
För den som är uppvuxen i norra norrlands inland och fjälltrakter är det stört omöjligt att - åtminstone i tal - säga "de gick härifrån för en stund sedan".
Det blir dom.
(Men min pappa, född i Kalvträsk, skulle ha sagt ..."ja, dem gick härifrån för en stund sen". Det kanske många säger även i Malå?)
Och så jämför vi ord.
Hemma säger många "ajtomatiskt" och "pengschon", alternativt "pangschon".
Och i Ystad säger man "jag har inte i heller varit där ..".
Sånt.
Och så ska jag berätta för Hilda, Patrik och pv om det där ordet som man ofta hör blir "fel", men helt omöjligt är det för mig att komma ihåg vilket ord det nu var .., och allt eftersom jag letar i minnet (som helt sviker mig), hinner jag tänka på Alzheimer, biståndshandläggare och gruppboende.
"Ja, men jag vet att det är nånting med hjärta ..?" säger jag.
"Aorta ..?" föreslår pv.
"Nä, nä .., det är nånting med själva ordet hjärta ...!" svarar jag.
Det tar i princip en och en halv timme innan jag kommer på det och då har jag gått igenom alfabetet flera gånger.
Öppenhjärtig!!
Så var det.
"Är du verkligen säker, jag säger då öppenhjärtlig ..", säger pv.
Jag säger att jo, jag är tvärsäker, men jag minns också hur förvånad jag blev, ja, när det stod klart för mig att det var just på det viset.
Och så är det hela utrett.
Pust och suck.
Ännu någon tid får gruppboendet vänta.
Sen fortsätter vi att titta på den underliga franska filmen.
17 kommentarer:
Angående att säja "ajtomatiskt" så ulöser jag fnissanfall hos mina närstående när jag säjer så. Det är bara det att jag själv inte hööör det. Kan det vara uppväxten i Ö-vik som gör att jag tror att det heter så ?? :)
garnlivet: (så trevligt med ett "garnliv" som tittar in, kan det vara från Ulrika du har hittat hit?)
Ja, jag undrar var i vårt avlånga land det börjar, det där ajtomatiska ,-)
Det där med de och dem är ett svårt kapitel för många. Att man i Västerbotten använder det lite hipp som happ är en sak.
Men många unga tror att, eftersom det är "fult" att säga dom, så ersätter de ordet med dem, i alla sammanhang. Ordet de har de glömt.
Och detta är mycket vanligt även uppe i akademiska kretsar. I alla fall bland studenter på universitetet som ska skriva specialarbeten och s.k. päjpärs (papers).
Bert: haha ..,-)
Ja, hör du herr Bodin, jag tror nog att "dom" används frekvent även i Norrbotten ,-)
Intressant detta!! Jag tycker allting är "dem" nu för tiden. Intervju är ett ord som kan göra mig tokig när jag hör det uttalas "interjuv". Sen är det ett ord till, som jag i denna stund ej kommer på???(har bloggmadamen börjat kolla upp gruppboendne?? Kanske du kan ha mig i åtanke för en plats?)
Åhhh, äntligen en liten svenska-diskussion!!
När det gäller de-dem fattar jag inte varför det skall vara så svårt att lära sig!
"Dom" är talspråk och skall alltid undvikas i skriftspråk (utom om man just vill påpeka att det är någon som säger något).
De-dem är det bara att prova med vi-oss-testet, eftersom vi=de och oss=dem.
Sen finns det ju alltid svårigheter som ställer till det som t.ex "Vi tänker idag på de som avlidit av hjärtinfarkt", där det egentligen borde heta "dem som" men där det är helt korrekt att skriva "de som".
Öppenhjärtig är en kombination av adjektiv (öppen) och substantiv (hjärta) och då böjer vi det med -ig. Jämför t.ex med språk, som böjs med -ig (språklig svårighet) och svenskspråkig (och inte svenskspråklig).
När det gäller öppenhjärtig så tror jag att det beror på att folk blandar ihop det med hjärtlig, som är något helt annat. Man kan ju vara öppenhjärtig om något utan att vara det minsta hjärtlig...
När det gäller PV's användande av öppenhjärtlig är jag beredd att förlåta det eftersom han är mattelärare :-)
Det är under bloggtid som jag lärt mig att det heter öppenhjärtig.
Så var jag ju mattelärare jag med ...
"Vi tänker idag på de som avlidit av hjärtinfarkt". En isärskrivning skulle kunna vara:
Vi tänker på dem, de som avlidit av hjärtinfarkt alltså.
Bettankax: jag har kollat! Vi får rummen intill varandra! Så himla roligt! (bara jag nu känner igen dig .-)
Rexxie och Cecilia N: men det är inte det att jag inte förstår (fast jag är uschligt dålig på grammatik), utan att för MIG låter (ser det ut) så byråkratiskt, för hemma säger man inte så.
För mig känns det som om jag då skulle skriva ett brev från taxeringsnämnden ,-)
...men om vi nu skall skriva efter vad man säger: säger ni MIG och DIG hemma? Då borde du ju gå över till att skriva dom, mej, dej, sej...
:-)
Dem for jea för n'stunn sen.
Skulle jag nog kunna säga utan att tänka närmare efter.
Man skulle också kunna säga n'stann utan att det vore det minsta märkligt.
Håller med Rexxie. Hur svårt kan det vara?
"Dom" är alltid talspråk och kan inte ersättas med "dem" i alla sammanhang. "Dem" är objektsform av "de". Svårare än så är det faktiskt inte.
Å andra sidan vet jag ju att det där med objektsformer är knepigt både i Västerbottens och Norrbottens inland, där man mycket väl kan säga "ge saltet åt jag, tack", "ska vi gå hem till du?".
Men det är en helt annan sak.
;-)
Bert: men så säger jag inte!
Det jag DÄREMOT inte gör, är att skriva "de", för det blir helt fånigt för mig.
Det blir som ett brev från någon nämnd.
På min blogg, där skriver jag - i princip - som jag talar.
Mina ..... (punkter) är när jag tänker efter lite, eller pausar.
Det har jag fått uppläxning för, minsann. En högt bildad man i Höllviken (och förmögen också), läxade upp mig rejält och tyckte att jag borde skärpa mig när det gällde skrivandet.
Men se det brydde jag mig inte om!
,-)
Pappa och många i Norsjö, t.ex, kunde säga ..."dem hava ingen ved ...".
Han skrev det ALDRIG, men det var den dialekten.
I Norrbotten talar man ju nästan rikssvenskan, tycker jag.
rikssvenska
Ingela: UNDERBART!
Bert: Så säger en hel del, det är sant. men det är mest yngre männniskor. De äldre, som talar genuin dialekt, de tar aldrig fel på subjekts- och objektsform. De säger giv salte' åt mäg" och gå ham dell däg.
ij hellor, heter det väl i Ystad?
annannan: haha, du är makalös! Ja, precis så!!
Skicka en kommentar