Dagens fönster ....

... fångades på biblioteket i Harplinge tidigare idag. 

Om ni tittar noga, så skymtar ni tomten intill och huset som nu håller på att rivas. 

Det är egentligen flera hus i ett .., tydligen har det fungerat såväl förskola som äldreboende och där startade Gyllene Tider sin musikaliska karriär. 

Här man kan läsa mer om projektet. 

Var gång jag passerar det som nu mer liknar bara ett tomt skal, tänker jag på den som ska sortera all bråte som nu ligger på marken. Visserligen i högar, men ändå. Det ser ut som om en bomb dråsat ner!

Lånade tre böcker idag. En roman av Susanna Alakoski - Dotterdottern - den stod bland nyheterna (utgiven 2023). 

För övrigt bodde Alakoskis mor  i Ystad och handlade på lilla Fridhems Livs, där jag en gång arbetade. 

En bok om Berlin - bara för att -,  fick följa med hem, plus "Värt att se i Sverige - en reseguide -", utgiven på Bonniers förlag.

Efteråt svängde jag förbi affären och postade brevet till Eva i Tyresö, men för övrigt har det blivit en dag i stillsamhetens tecken, ja, frånsett ännu en säck med räfsinnehåll. Till i morgon har vi återigen hyrt en släpvagn som garanterat kommer att bli bräddfylld med grenar och stickiga slånkvistar och så tar vi sikte på Falkenberg, då ska väl allt vara klart sedan.

Det man hoppas på ...

Igår planterade jag tjugoen av de tjugofyra penséerna och tanken - eller förhoppningen - är att det ska se ut så här senare i vår och en bra bit in i sommaren. Särskilt trovärdig är man ju inte heller, när jag i jakt på den här bilden läste följande, författat den 26:e juli förra året. 

"Jag brukar ha fina penséer och det var dom också i våras och långt framme i juni. Men sen kom regnet och ännu mera regn och rena skyfallen och vi var ute och seglade och skrev om hur underbart det var på Ven och i Humlebaekk på Själland. Det var då det. Nu har jag givit upp och tänker ibland nej, aldrig mera små penséer! Säkerligen kommer jag att göra om misstaget nästa vår. Och nästa."

Men någon slags insikt hade jag ändå, apropå den sista meningen. 

Så här såg det alltså ut längre fram på sommaren. Nu vet jag ju att alltsammans kan klippas ner nästan till botten och så kommer allt det vackra - hopefully - tillbaka.

För övrigt? SPF-mötet igår i Harplinge med uppträdande av gruppen "Shanahans" (den irländska pubmusiken) blev en trivsam historia, om det nu inte vore för den vanvettigt höga ljudnivån innan musikanterna tog vid. 

Aldrig i mitt liv har jag upplevt att människor pratar så högt, som här - ja, möjligen i Skåne -. Det blir som ett enda KAOS i mitt huvud och det är stört omöjligt att föra ett samtal, då jag helt enkelt inte hör vad bordsgrannen säger. 

Och det underliga är att när ljudnivån blir så hög och det pratas från alla håll och kanter, då får jag t.om svårt att urskilja den halländska dialekten. 

"Förlåt ..? Jag hörde inte ...", är mitt standardsvar och till slut känner man sig så dum. 

För pv blev det motsatt verkan; han fick ta av sig hörapparaten, då det blev för mycket brus. Nåja, det är väl upp till mig att skaffa mig rätt verktyg för att klara av så stora sällskap, men jag förstår verkligen känslan som många vittnat om, det här att man .., känner sig utanför. Hellre än att ideligen fråga om, blir man tyst. 

Medan jag skriver detta, lyssnar jag till nyheterna från radion. Kreml har nu protesterat mot att Ukraina skickat drönare vilka slagit ner i utkanten av Moskva, i ett hyreshus! Tänk, att en nation som i tre års tid har bombat stora hyreshus och städer sönder och samman, ens har  m a g e  att komma med en sån anklagelse! Eller kanske mera: att bli upprörda! Vad ska Ukraina göra? Bara stillatigande ta emot ännu fler missiler/bomber?

Kommer plötsligt ihåg annat från SPF-mötet igår. Som vanligt var det dragning i lotteriet och nu vann faktiskt pv på sin lott och fick, tillsammans med andra lyckliga, gå fram och hämta vinsten. För hans del blev det ett paket Kejsarvåfflor (mix) och det var ju jättebra! 

Andra vinster visade sig t.ex vara ett kaffepaket, 2 kg vetemjöl, pappersnädukar, hembakat fröknäcke och någon flaska med Yes diskmedel. 

När mannen som skötte vinstutdelningen överräckte Yes-flaskan, så sa han: "Yes är drygt!" och han sa det  på  e x a k t  samma sätt som i mannen i den där urfåniga reklamfilmen på tv, den där en ung pojke springer över till grannen för att låna diskmedel. Det blev många leenden, kan jag lova.

Det var icke allenast irländsk musik, kaffe med underbart god och saftig muffins ..,  eller lotteri på mötet, nej, en snabbpratande kvinna från Getinge/Harplinge vårdcentral höll ett föredrag om antalet läkare och andra yrkeskategorier vilka nu finns tillgängliga, ja, hon hann med en hel på de femton minuter hon fått till förfogande. Och så fick vi veta att resan till Bjärehalvön ännu inte var fulltecknad - några platser finns kvar - men resan till till Göteborg och Operan, där är det fullt i bussen. 

Ungefär så var det.

Nu är den här ...! 

Idag hörde jag staren igen. Den satt på grannen Alexandras tv-antenn och siiiirlade så fint. 

Älskar staren.

Och flugorna har vaknat, åtminstone en fluga som ihärdigt tog lovar runt mig och till slut mötte den döden i form av en rosa flugsmälla. 

Har ikväll nattat alla penséerna - täckt över dem med lena fleecefiltar -, ty nu ska det bli kyligare. 

Femton grader idag, men i morgon och resten av veckan enbart några enstaka plusgrader.

Sä kan det gå.

Vilket glädjepiller! 

 

Och kommentarerna på Youtube exploderar av glädje och hyllningar! 

Precis vad vi behöver i dessa orostider!

Dagens fönster ...

"Bror i hytte" ... stod det som beskrivning av den här bilden, den som kom till min blogg för en evighet sedan. 

Som ett älsklingsfönster blev det! Och är det inte en liten krabat som sitter på huk, som den där "bror i hytte" intresserat tittar på.

Vem som skickade bilden, nej, det kommer jag inte ihåg och det är ju en miss, men känsla för fotograferande hade hon i alla fall (för det var en kvinna).

Tack för hundrade gången!

// Men nu visste herr Nilsson i Västerås ..., det var "Maria i Oslo" som var bildfångare! 

Tack Rexxie!

Vecka 11 ... 

Gårdagen bjöd på femton plusgrader, ett dopp i havet (förr-förraveckan plus 2, början av förra plus 4 och igår söndag: plus 6 grader i havet!); ett dopp som kändes som bäst! Ingen ångest, enbart glädje.

Att Frida Karlsson dessförinnan hade tagit GULD på 50 km - i en tävling som kunde ha framkallat hjärtinfarkt hos åtminstone mig - blev som pricken över i. Så vanvettigt spännande!

Pv kom hem vid tretiden och hade då övat med Kammarkören från tio på morgonen. Nynnandet på någon av sångerna fortsatte här hemma. 

Idag är det måndag och SPF har månadsmöte och idag bjuds vi på underhållning av en grupp som spelar irländsk pubmusik, ja, men det låter hoppfullt.

Igår i Skallkroken hörde jag ejderkorrande och det känns som om det vore evigheter sedan sist! Bilden är inte från igår, utan togs samma datum i mars 2015. Det lär ha vimlat av ejdrar här omkring långt innan jag flyttade hit (och det är nu femton år sedan), men dom blir allt färre. Tyvärr. Sååå vackra är dom!

Söndagsfönstret .... 

... fångades igår när vi stannade till vid kyrkan i Slättåkra, kanske 3 mil härifrån. 

En i mina ögon vacker kyrka! Jag tycker för övrigt nästan alltid om vita stenkyrkor.

Hur såg då den här dagen ut ...?

 Jo, den inleddes med att räfsa och ta ner sly nere vid vägen. Därefter 11-kaffe hos grannen Birgitta. Vi satt i vardagsrummet och hennes hem är så smakfullt och går i blått. På ena väggen hänger det här textila konstverket/tavlan, förfärdigad av Birgitta. Det är tygbitar från jeans och andra kläder som här kommit till användning och så har hon "sick-sackat" fast tygbitarna och så här fint blir det! 

(Ja, sick-sack ska väl stavas zig-zag, men nu skrev jag som det låter).

Så hemåt för att titta på 5-milen i Trondheim och stor glädje över William Poromaas silver! Heja, så roligt! 

Tog därefter sikte på Oskarström, knappt 4 mil härifrån. Från oss var det kompakt dimma i 3 km - havet såg vi inte skymten av! - men så snart vi lämnat Steninge och kom upp på högre höjd, blev det blå himmel och nästan som sommar! 

I Oskarström besökte vi  Feldts på Skolberget där My Feldt (känd bagare, i alla fall i Halland) tagit sig an ett projekt av det större slaget.

Såå fint där var! 

Köpte ett helt flak med blå penséer  + tre pärlhyacinter och allt ska i jorden i morgon. 

Vi hade hoppats på lunch, men den serverades endast fram till klockan 14.00, så det blev bara helt vanligt fika. 

I Oskarström bodde även Mymmel och Hilda under många år och nu fick jag se huset, beläget högt och med utsikt över Nissan, långt där nedanför. 

"Och där är skolan där jag arbetade i 11 år!" sa pv och visade var den var belägen.

Sms:ade Hilda och berättade jag nu sett var hon växte upp, i alla fall delvis. Så här svarade hon: "Ja, det var ett fint hus med en fantastisk trädgård med terasser på baksidan."

Pv-fika.  

Blev man köpsugen ...?

Svar: Ja!

Betalade 269:- kronor för ett helt flak (24 st) blå penséer, just den färgen som jag alltid köper och som jag tycker så mycket om. 

På hemvägen stannar vi till vid Slättåkra kyrka som är så fin och har medeltida ursprung! 

Här en fin interiörbild.

Det kändes ibland som om vi befann oss utomlands. I Grekland, t.ex. 

Som här, när vi upptäckte den här unga kvinnans  viloplats. Oj, så sorgligt. 

Kände igen hennes namn från Hallandsposten. Ja, just det .., det var Jeanette som dog efter en skönhetsoperation i Turkiet. 

Oj, så till synes onödigt!

Och så ledsamt för alla anhöriga!

En annan gravsten. Anna Nilsson, hon som var från Spenshult..

Blev hon 56 år eller vad hände år 1890? 

Vigdes hon då, kanske?

Här hvilar Hustrun Emma Christina Nelsson fr N:2 Kålarp. 

Med barnet Johan Adolf Pettersson som bara blev året gammal, om ens det. 

Kanske dog den lille gossen vid födseln?

Men pojken har ett annat efternamn .., kanske var det inte hennes son?

Ja, så var den här dagen. 

I morgon har kammarkören övning från 10 - 14, allt inför en stundande konsert.

Pv har stängt in sig i pianorummet och övar redan nu. 

Så var den här dagen.

Dagens fönster ...

... fångades av mig på gågatan i Ystad och det var, precis som igår, för tolv år sedan.

"Första vackra dan i ...."

... nej, inte i maj, men väl i månaden mars. Tolv grader varmt ute .., vi räfsar i ett par timmars tid nere i slänten och vid vägen .., pv klipper/sliter/draaar i murgrönan som nästlat sig in överallt och jag föser ihop i säckar eller i en stor kase som senare ska förpassas till andra säckar. 

Slånkvistar är ett helvete; så stickiga och jobbiga att ta reda på! 

Och man ser sådant som ska sågas ner. En fläder eller tre ., en tonårig asp (vilken genererar miljoner nya skott) och en gammal björk som pv tror är rutten inuti. 

Så blir det elvakaffe i solen. Sigge hoppar upp i mitt knä och vi ser en citronfjäril - vårens första - fladdra förbi.

Slår en signal till friherrinnan. Även hon och A-M sitter ute i solen och även i Steninge har en citronfjäril visat sig! Talgoxen flöjtar, från stranden hörs fiskmåseskrin. 

Lite senare kör vi till Skallkroken och tar var sitt dopp. Fyra plus i havet - två förra gången -. Känner ingen panik, ingen ångest. 

Solen värmer. 

Därefter till affären och inne i butiken möter jag ett sällskap norska ungdomar och på väg till bilen står två norrmän i 25-årsåldern kanske, ja, dom har bagageluckan öppen och jag ser trunkar och jag ser att dom har träningskläder på sig. 

Det blir prat om dagens VM-stafett och vem som ska vinna .., våra svenska tjejer eller de norska?

"Ja, vi har faktiskt inga större förhoppningar om vinst idag ..", säger en av männen leende. 

Och jag får veta att männen är på väg till Laholm för ett orienteringsläger och jag säger att vi själva är på väg hem för att se stafetten i Trondheim och tänk, bara tänk om vi slår norskorna även idag .., då blir det inte roligt för broderfolket i väster. 

I bilen på väg hem säger jag till pv att detta är det jag saknar mest i pensionärstillvaron, småpratet med alla trevliga kunder eller turister från när och fjärran.

Dagens fönster ...

 ... fanns - och finns väl ännu - i Skåne och så här såg det ut hos hedgrenskan, då, i ett annat slags liv, ja, för oss båda egentligen. 

Jag minns hur hemtrevligt jag tyckte att hon hade det. 

Ombonat. 

En bokhylla med böcker .., det skapar sån hemkänsla, tycker jag. 

Och vilken underbar gardin!

Numera bor ovan nämnda madame i Trelleborg,tillsammans med sin äkta hälft Peter.

Ser ni katten som kurar i soffan ..?

Och på lite närmare håll. Sååå fin!

Dessa bilder togs i mars 2013 och här visade jag en av vinsterna i Veckans Bästa - ett fint bokmärke från Kerstin - och en strålande sol, några fåglar och vågor på havet, kom också med. 

Tack igen, Kerstin!

Nästan som i skolan ... 

Idag deltog vi i SPF:s frågesporttävling som går under namnet Hjärnkoll. Redan på förhand hade jag bestämt mig för att under inga villkor delta, rädd att skämma ut mig alldeles, däremot peppade jag pv - han är allmänbildad och är dessutom utrustad med gott minne, vilket ju är en fördel när det gäller många frågor.  

När vi kom dit visade det sig att vi var ovanligt få, (kanske på grund av det fina vädret, eller möjligen herrstafetten i Trondheim?), ja, var vi femton personer inalles? 

"Men Elisabet, nog ska du väl vara med, det är klart!" sa en av kvinnorna och ja, jag tänkte att okej då. 

Och så tilldelades vi tre ark med frågor på fram,- och baksidan, tjugo frågor totalt. 

Tänk .., det kändes som när vi hade prov i skolan!

En av frågorna gällde hur många hjärtslag en människa har på ett år och det var tre alternativ, 10, 20 eller 30 miljoner slag. Tack och lov att man hade en servett att räkna ut det hela på!

Återstod så nitton andra frågor vilka handlade om allt och inget; några sportfrågor, tv-program, anatomi, naturkunskap, 60-talet, geografi, kunskap på sjön, ja, ungefär så. 

Hur gick det då?

Jo, pv vann, hade nitton av tjugo rätt och är nu tillsammans med två andra deltagare uttagna till länsfinal i Vessigebro, i början av maj. Själv är jag inte någon av de övriga två, men jag kom inte sist i alla fall.

Dagens fönster och lite till ...

Torsdag. 

Och glädjen över små påskliljor och några bedagade tulpaner .., räfsning i slänten och bortforsling av nedsågade/nedblåsta grenar och kvistar .., korta pauser .., en irriterad ekorre som skuttar hit och dit och inte förstår vad som pågår .., allt medan Sigge ligger i banankartongen i pannrummet och befinner sig i ett komaliknande tillstånd - så där som det alltid blir när han har fått kokt Alaskapollock.

Annat var det igårkväll. 

Plötsligt hördes ett återkommande "dompande" i hallen och jag förstod ingenting .., utan skyndade mig dit för att undersöka vad som var på gång. 

Där, på hallmattan, slängde Sigge pv:s vinterkänga hit och dit och det var skosnöret som retade honom mest. Jag är helt övertygad om att han trodde att det var en stor råtta han fångat .., för såååå till synes ilsken var han! 

När skon ställdes på sin ordinarie plats, hoppade Sigge upp på fönsterbrädan i "Gunnars rum"/pianorummet och satt där och stirrade ut i mörkret. Så gör han alltid om kvällarna. 

"Ska du inte göra matte sällskap upp i sovrummet ...?" frågade jag och vips .., så hoppade han ner och sprang före mig uppför trappan och tog ett skutt upp på sängen.

Tänk, denne snart 16-årige katt är verkligen som förvandlad. 

Och så en bild från Malå. 

Bilden togs igår och visar en yster Steven som  formligen ÄLSKAR att springa i snön! 

Det var förstås hans matte Maria som tog bilden.

Onsdag ...

En stor dag. 

Äntligen, äntligen blev vi av med tusenliterstunnan i slänten, den med galler runt om. 

Tanken var att vi med tunnans hjälp, samt en slang, skulle kunna bevattna potatislandet nere vid pv:s lilla Askeladden. (bild från nätet). Hur det nu kom sig, fungerade det dåligt och i flera år har jag velat ta bort tunn-eländet, så det slipper se ut som en industritomt. Pv däremot, upplevde det aldrig som något bekymmer.

Nåväl. Idag hände det. 

Alltså körde vi till återvinningen i Falkenberg och nu ligger tunnan bland hårdplasten och gallret i metallcontainern och lite annat kom också med ,., krossat glas, batterier, några kablar, hårdplast och textilier. Å, vilken befrielse! 

Återstår nu att räfsa hela slänten; det brukar göra susen! Då plötsligt dyker snödroppar och små krokusar upp och eklöven som aldrig tycks förmultna, förpassas någon annanstans och nedblåsta kvistar och grenar, hamnar så småningom i pannrummet.  

Idag tycktes den amerikanske presidenten på bättre humör. Nu undrar jag verkligen: kommer Zelensky att vara iklädd tjusig kostym när han kommer på nytt besök till USA, eller står han fast vid sin vanliga utstyrsel? Det kan inte vara roligt att byta - enbart för att Trump och J.D. Vance tycker att det är så det ska vara -  - allra helst som presidentens lakej, (eller chef, snart man vet man inte vem som är vad) Mr Musk, ibland ser ut som om han kom direkt från gymmet. 

Grått och mulet ute. Lite duggregn också, men i helgen lär det ska bli fint. 

Och ja, jag snubblade över bilden av Nelly igår .., och kände hur glad jag blev.

Ps. Ni glömmer väl inte att titta in hos Gebbe Björkman som skriver så fint - och målar ännu finare - och där man får följa naturens gång i Östergötland. Ds.

Italien och lite annat ...

Tittar först på alltid lika intressanta "Utrikesbyrån" hos SVT och vad kvällens ämne handlade om, behöver jag knappast säga. Carl Bildt, Sara Stenholm, samt en kvinna som hette Anna Wieslander, var gäster. 

Och bästa programledaren Rebecca Randhawa fördelade ordet på samma eleganta sätt som alltid. 

Därefter ett program med titeln "Italien med Stanley Tucci" och den mannen besöker den ena restaurangen efter den andra och får smaka på olika sorters pasta, inälvsmat, de allra ljuvligaste mozarellaostar .., pizzor och mer exklusiva rätter och det ska jag säga, att var man inte hungrig innan, så blev man det nu. 

Tänkte att om jag lever nästa år, då vet jag var den resan ska gå. Till Italien.Vilket underbart program! Finns hos svt.play. 

Pv är sedan tidigare idag hemkommen från Dalarna och Småland. Han har nu varit på körövning och hjälpt mig att fixa DN:s lördagskorsord, dock inte samtidigt.

 Idag ...

Skidåkaren hemkommen ..., tvätt som ska i maskinen .., och nu upphör stödet från USA till Ukraina. 

Det förstås, Trump och Vance önskar förstås att Zelensky ska komma krypande iklädd kostym för att falla på knä och kyssa de två ledarnas skor.

Dagens fönster ....

... finns i det gula huset på kullen och bilden togs vid 18-tiden igårkväll (nu känns det inte som kväll längre, eftersom det är ljust ute). 

Efter en övermåttan ljuvlig dag, då solen flödade och det var fem plusgrader, var det bara att tacka och ta emot. 

Tänkte precis slå mig ned på soffan Ektorp, då jag råkade titta ut och upptäckte solnedgången där bakom träden.

Vilken dag! 

Efter veckor av oro för världsläget i allmänhet och den amerikanske presidentens humör i synnerhet, ja, detta att allt verkar gå i någon slags turbofart, var det mer än ljuvligt att få glädjas åt alla framgångar i skidåkningen idag. 

Först 18-årige Alvar Myhlback som vann herrarnas Vasalopp, därefter underbara Stina Nilsson som vann damernas lopp .., så vann Ebba Andersson över Johaug på VM i Trondheim - med Jonna Sundliing som trea - och sist av allt har jag tittat på "Mot alla odds" där Gunde Svan lotsade sina adepter i stafettvasan - den som var enbart för dem -. Min uppkoppling slutade fungera när det inte var långt kvar till målet, så hur det gick för Kaeli Abdi som skulle gå i mål, det vet jag inte. 

Och denne fantastiske Gunde måste väl ändå vara den bäste av coacher, vilken människa! 

Allt detta har jag kunnat ta del av, tack vare att jag sedan 2018 är pensionär. Inget helgjobb .., inga sms som frågar om man är sugen på att arbeta extra? Dagarna ligger som små pärlor framför en.

Vilken ynnest! Vilken lycka!

Kan berätta att pv gick i mål på tiden 09:44, trots tämligen dåliga spår, men han tycktes nöjd och belåten. Av 15800 deltagare placerade han sig på plats 6957.  Bra gjort av den som blir sjuttio år den första september, tycker jag. 

 Söndagmorgon i landet Halland ...

Klockan var kanske kring sex igåreftermiddag och jag hade kört in till Halmstad för att inhandla en present och då, när jag kom till bilen igen .., var detta (bilden) vad jag såg. Och vad jag hörde. 

Hundratals kajor på väg till sitt nattläger - flygandes fram och åter - precis som det var i Ystad, vid den där stora kastanjen vid klostret .., där det trängdes hur många kajor som helst om nätterna! 

Nu stod jag vid bilen och filmade det hela och det var bara så häftigt. Tänkte på världens elände, men också på hur mycket fint som finns. 

Den här morgonen blev det bråttom att hinna göra frukost innan sändningen av Vasaloppet skulle ta som början. Vid sjutiden ringde AP och berättade att hon och Micke var på väg till SATS för att delta i "Vasa Spinning", alltså skulle ägna sig åt spinning, från det att loppet startade, tills segraren gått i mål! Log när jag såg bilden med energidryck och gel ., precis så där såg det ut på köksbordet i Sälen när det var stafettvasa eller hela vasaloppet. 

"Mamma, har du börjat städa ur stugan ..?" var det första hon sa. 

Jag fick tänka till .., aha, hon tänkte förstås på just när det var söndag och alla som skulle åka hade lämnats av vid starten och vi andra, som långt senare skulle hämta upp skidåkarna i Mora, ägnade de första timmarna på morgonen åt att städa den hyrda stugan och tacka för oss. 

Nu har jag följt Gunde Svan och hans adept Filip i spåret och vilken totalt underbar coach denne Gunde ändå är!! Och att åka som nybörjare på skidor i spår som är sörjiga och inte finns, det kan inte vara enkelt. Och så mycket roligare att titta på SVT-play där alla "vanliga" Vasaloppsåkare är i bild, än att enbart följa eliten. Håller alla tummar för att Stina Nilsson vinner damklassen; oj, vad hon har åkt! 

Och den äldsta - Maria - har sedan i torsdagskväll tillbringat några dagar i Stockholm för att fira Emmas sambo Fabian, som fyllt trettio. Ett besök på KS för att hälsa på före detta kollegor har hon också hunnit med (stor glädje, "vilken kärleksboost!" skrev hon), liksom brunch med AP, Micke, Emma och Emil och lite till. Hem idag igen med flyg till Skellefteå. Hundarna är hos goda vänner i Malå.

Underbart väder idag!

 I hela huset är detta ...

Dagens fönster och lite till ...

... fångades för flera år sedan av Turtlan, som då hade varit på semester i Las Palmas.

Tack också till dig Turtlan/Annica för telefonsurret igårkväll, angående debaclet i USA, då, när president Zelensky var på besök för att eventuellt få skriva det omtalade mineral-avtalet. 

Jag var så upprörd efteråt .., trodde helt enkelt inte att det var möjligt att en president i USA, för att inte tala om hans vicepresident, kunde uppföra sig så till den milda grad ohyfsat! 

Vem minns inte mobbare från skoltiden? Ofta killar som med sitt bihang var stöddiga och gick på den som dom utsett till hackkyckling? 

Helt övertygad är jag om att Donald Trump och J.D Vance tillhörde den förstnämnda sorten.

Och Trump var nöjd efteråt .., "det blev ju i alla fall bra tv .." och på instagram kunde jag se hur amerikanska republikaner var lyriska över hans sätt att mästra Zelensky. 

Själv låg jag vaken till halv tre, kokandes av ilska. Den amerikanske kommer högst troligt att bli min död.

Tre gånger, maximalt fyra ...

Mellan varven när jag räfsar nere vid vägen -alldeles i närheten av den gamla segelbåten - slår jag mig ner i trädgårdsstolen och drar efter andan. 

Då börjar kråkan att  kraxa. 

Hela tiden sitter den i den höga björken på andra sidan vägen - längst uppe i toppen - och efter ett tag kan jag konstatera att den oftast kraxar tre gånger i följd och kanske var tredje gång, drar den till med fyra krax. 

Jag tycker verkligen om kråkor. Eller egentligen tycker jag så mycket om alla våra stannfåglar .., alla dom som håller ut och blir kvar genom hela långa vinterhalvåret. Nåja, numera har vi ju knappt någon meteorologisk vinter, men ändå. Kråkorna blir kvar.

Nej, den här kråkan på bilden är kanske någon helt annan, men att närma sig med mobilen och rikta den uppåt, ja, då kan man vara helt säker på att kråkorna flyger iväg. Försiktiga .., är vad dom är. 

Skator tycker också om att sitta högt uppe och hålla koll. 

Dessa upptäckte jag när vi parkerat bilen hos Ecke och Britt. 

Om en annan kråka än den jag hörde idag, skrev jag den 5:e september 2021. Det var då jag fick stents inopererade i mitt hjärta och texten löd så här: 

"Vaknar som alltid vid 4-tiden. Alldeles tyst och lugnt är det. Lyssnar till reprisen av Naturmorgon i P1 vilket sänds från Pite-Rönnskär. Vilket underbart program som idag mest handlar om fåglar. 

Vid halv 6 knackar det på dörren. Det är den storvuxne underskötaren - han som känns så lugn och trygg - som ska ta sedvanliga prover. Vi viskpratar lite om nattjobb. För,- och nackdelar. Proverna ser bra ut. 

Sakta kommer ljuset. Väggklockans minutvisare tickar fram tiden. Fönstret på glänt.

Det är då jag hör kråkan."

Dagens fönster, födelsedag och ett evigt springande ...

Fönstret finns här i det gula huset och tulpanerna förärades jag av pv. Vid sjutiden i morse ringde han. 

"Nu sitter vi på bussen från Ljungby och är på väg!" sa han och lät väldigt lycklig. 

Någonstans längs vägen (kanske i Värnamo?) skulle sällskapet byta buss; dom slår liksom ihop två sällskap med Vasaloppsåkare och så kör bara en buss i stället. 

Själv eldar jag (gäller att inte sluta när det väl har blivit varmt i huset, då är det lätt att glömma bort det hela), har givit fåglar/ekorrar mat .., ätit frukost och har haft Sigge i sängen intill mig hela natten. 

Och så säger jag GRATTIS till ellem i Skellefteå, som just idag jubilerar och blir sjuttio år! Här är några av hennes fönsterbidrag under årens gång och ser ni hur hon simmar bland isflaken ...? Oj, vilken tuffing detta är! En riktigt, riktigt fin bemärkelsedag önskar jag dig! 

Grattis också till alla som heter Maria och Maja och det är många det, en är äldsta dottern och en är Elliot och Viggos mamma.

Ett köp som tog  t i d ....

Upptäckte i början av veckan att Willys sålde lammframdel för 90:-/kilot. När vi så körde hem från Ecke och Britt igår, svängde vi förbi ovan nämnda butik och där i frysen, där låg lammframdelarna och det var stoooora bitar, på drygt 2 kg! 

Tanken var att jag skulle koka köttbiten och få rejält med fin buljong och så kunde jag ju ha köttet till soppa eller kanske dillkött, men hjälpas .., vilken oändlig tid det tog att få köttet mört! Flera timmar! Ganska fettt visade sig köttet vara, men det fetaste skar jag bort och Sigge fick några småbitar (föredrog dock kalkonfrikassén), jo, men det blev bra till slut. 

På nätet var det enda som gällde att ugnsteka i framdelen i flera timmar .., ja, ja, men gjort var gjort och det gick ju bra det här med.

Nu ska jag i morgon äta soppa med potatisbitar samt morötter och kanske lite annat till, persilja förstås. 

Som vanligt tycker att det enkla är det godaste.

Dagens fönster, en gardin och lite till. 

Ja, det hela fångades igår hos Ecke och Britt. 

Fönstret vetter ut mot deras innergård och där står ett magnoliaträd med knoppar och bara bidar sin tid!

Kanske är jag den enda männinskan på jorden som inte är så där överdrivet förtjust i magnolior, men så här .., i väntan på blomning, tycker jag att den var fin.

Det blev mycket surr under den relativt korta tid vi var där på besök. Pv hjälpte till och undersökte vad som felades med varmvattenberedaren .., det pratades Vasalopp .., skidföret förstås .., och Britt sade att om jag kände mig ensam, var det bara att komma på besök! 

Och vi fick se ett vackert inbjudningskort till ett stundande bröllop i september .., och det allmänna världsläget hann avhandlas (dock inte lösas), ja, lite sånt. 

Och på väggen ut mot hallen till, sitter den här tavlan och jag tycker att den är så fin! Konstnär var barnbarnet Saga, då, på den tiden det begav sig.

Och där utanför satt skatorna - kanske herr och fru - och begrundade tillvaron.

Gråvädret bara fortsätter, men idag börjar VM i längdskidåkning - den här gången i Trondheim - och det är ju bara helt underbart. 

Får inte glömma att ringa min syster i Skåne och påminna henne .., sändningen startar tydligen halv tio.

Avlyssnat ...

Vaknar till högljutt talgoxe-pjut. 

Ännu mer hör jag den när jag senare står i badrummet och duschar. Så jag öppnar fönstret .., står där och tvättar håret och känner hur oändligt mycket detta betyder. En liten, liten fågel som kvittrar. Ingen exotisk variant, bara en talgoxe .., men oj, så fint det var! 

Just nu är rabatterna mer än bedrövliga och var gång jag passerar dem, tänker jag att .., men  h u r  ska dessa bli vackra igen? Likadant i krukor och tunnor. (Bilden togs för två år sedan).

Upptäckte att små pärlhyacinter kostar nästan 40 kronor per bytta - i alla fall på Hemköp - och kanske minns jag fel, men nog tycker jag att det kändes dyrt. Avvaktar lite.

Och för övrigt ..? 

Lyssnade igårkväll till ett fantastiskt tal av den finländske presidenten Alexander Stubb, ja, under ett möte med andra europeiska ledare. Stubb tog upp detta att Finland varit i samma situation som Ukraina riskerar att hamna i .., det vill säga, Finland förlorade en tiondel av landets yta (däribland Karelen där Stubbs mor, - eller farföräldrar bodde) och så detta att dåvarande Sovjet förbjöd Finland att gå med i Nato och EU, precis som Putin och hans anhang nu vill bestämma över Ukraina. 

Denne Alexander Stubb satte verkligen ner foten - sade det lugnt och sansat - och menade att huruvida Ukraina vill gå med i Nato eller EU, det har öht Ryssland inte med att göra.

Sist av allt: upptäckte de första mördarsniglarna igår. Visserligen små, men ändå. Och pv sitter i fåtöljen här intill och försöker utröna hur skidföret blir på söndag. Det ser inte alltför lovande ut .., sju plusgrader mitt på dagen, då kan det bli eländigt.

Dagens fönster ...

 

När jag först tittade på bilden, tänkte jag att nu är nog annannan ute på vift någonstans? Det var - i alla fall i mina ögon - så olikt andra bilder från Porto 

Och här finns det många fönster och ett hus ser nästan ut att vila på taket till det gula. 

Ett café tycks det vara nere i hörnan (några gäster sitter vid borden)  och parkeringsplatser finns 20 meter bort.

Genom ett öppet fönster hänger ett täcke (?) på vädring och nere till vänster skymtar en butik som säljer grönsaker. 

Tack annannan som tog dig tid!

Kan det vara möjligt ...?

Gick ut i friska luften en stund. Tvärstannade! 

På grannens antenn satt en .., ja, men det såg exakt ut som en  s t a r e! 

Det är ju i så fall minst två veckor tidigare än vad jag varit med om, kanske till och med tre!

Dessutom lät den som en stare. 

Otroligt, i så fall.

Glömde detta ....

Illustratören Emma Hanquists - i mina ögon - så härliga illustrationer till Kristina Lindquists krönika som handlar om skryt och fjäsk. 

Även det i DN:s kulturdel från i söndags.

Ja, men tänk, att ha så mycket fantasi inom sig!

Här kan man få veta mera om denna Emma.

Och här .., så personligt uttryck i hennes bilder!

Genialiskt, tycker jag.

Från söndagens DN ...

Numera får man ju söndagens DN på måndagarna och det gör egentligen inte så mycket .., de allra viktigaste nyheterna har jag då redan läst på nätet, men familjesidorna och kulturen, den väntar jag med. 

På så sätt blir det liksom som en extra guldkant på veckans första dag.

Nu blev det inte av att jag läste den igår heller, men däremot nu på morgonen. Ååå, vilken glädje! 

I kulturdelen handlade det bland annat om konstnären Pierre Bonnard och dom två sidorna var sååå fint redigerade! 

För många år sedan stod ofta namnet på redigeraren högst upp på sidan och det tyckte åtminstone jag själv så mycket om. 

Självporträtt av herr Bonnard. Den bilden hörde inte till Kulturdelen. 

Nåväl, om denne Pierre Bonnard kan man läsa här - det gäller att ha gott om tid bara -. 

Hjälp, så mycket vackert denne Bonnard har målat!

Och bor man i Stockholm kan man förboka biljett till en föreläsning om konstnären, ja, på Nationalmuseet, torsdagen den 13:e mars. 

Ja, man behöver ju inte bo precis i Stockholm, förstås. 

Själva utställningen "Bonnard och Norden" pågår fram till och med den 18:e maj. (Tänker jag absolut besöka!)

Annat som gjorde mig glad i Kulturdelen .., var minnesorden från Malena Johansson och som handlade om fotbollsskribenten Kristian Borell - en för mig helt obekant man -. 

Men det spelar ingen roll .., det var det här inringade som gjorde mig glad. 

Tänk, vad vissa människor sätter avtryck. 

Intressanta krönikor av såväl Björn Wiman och Peter Wolodarski var det också. (Handlade mest om världsläget i allmänhet och Trump i synnerhet).

Tack DN! vill jag säga.