Ingen röd dag alls ...

Påskafton. 

Och regnet upphörde efter några timmar. 

Fullt på Ankarets parkering. Mängder med kunder i butiken. 

Lång kö till kassan och kö till posten. Ungefär som på sommaren. 

Slut på Sigges favoritmat - kalkonfrikassén -. 

Pv knåpar med DN:s lördagskryss. Igår var det quizzen. Vi hade lika många fel på såväl orden som på vad som hänt under veckan. 

Känns bra, ja, att han inte vinner. Hans minne är betydligt bättre än mitt, men så läser han också långsammare och för mig går det undan. Man borde kanske lära sig. 

Blommorna på bilden fanns att beskåda (eller köpa) hos Antjes Blomsterverkstad i Skipås. Till denna oas tar det kanske tre minuter att köra, om ens det och man bara svänger vänster från kustvägen och så slingrar sig en smal väg fram till familjens gård. Vid sidan av vägen står en handskriven skylt med texten: "Snälla, kör försiktigt!" 

Antje är från Tyskland; är lång och ståtlig och påminner alldeles oerhört om "Tant Margareta", vår granne i Malå under många år. Inte en enda gång såg jag henne i klänning eller kjol; hon bar alltid långbyxor och hade ofta en trenchcoat. Och så cyklade hon alltid till affären eller till biblioteket där hon arbetade. 

Kanske är Margareta den kvinna som satt mest spår i min uppväxt, ja, utav kamraternas mammor, men även sedan vi återvände från Kungsängen och flyttade hem, var hon en sån som jag tyckte så mycket om. Då var hon inte längre enbart Eva-Lenas mamma, hon blev mer som en väninna.

Vi hade samma smak vad gällde böcker. Hon visste precis. Och så kokade hon ofta soppa på lake (lakasoppa, sa hon) och brukade be någon av våra döttrar följa henne ut med båten när det skulle läggas ut nät eller när det var dags att vittja dem. Ja, jag tyckte verkligen om henne

Allt det har jag skrivit om tidigare, men då kan man bara ta skuttet över dom raderna ,-). 

Ha nu en riktigt fin påskafton!

Röd dag ...

Och om långfredagen skriver min syster i Australien, f. 1944, så här: 

"Långfredag i dag och jag kommer ihåg hur hemskt tråkig jag tyckte denna dag var när jag var barn.

Rigmor och jag måste ha på oss finkläder, vilket innebar att vi inte fick leka ute och smutsa ner oss

och vi fick absolut inte gå över till Karin och Kristina, som vi annars alltid brukade leka med.  Nej,man skulle göra något stillsamt inomhus.  Pappas ideer förstås.

När Janne och jag först kom till Australien (1980) så var mycket förbjudet denna dag t.ex. fotbollsmatcher och andra

sportsevenemang, bio, disco, pubarna var stängda och man kunde inte heller köpa BENSIN. Nu är det ungefär som vilken söndag som helst, men man kan inte köpa alkohol och även andra affärer är stängda."

Och själv minns jag 60-talets långfredagar - i alla fall i början av årtiondet - som en dyster historia. Någon slags sorglig eller åtminstone väldigt stillsam musik från radion ...., och visades något tv-program, så handlade det nog mest om korsfästelsen. Så småningom förändras ju allt detta, men jag har dålig kläm på riktigt n ä r  det blev helt annorlunda. Någon som har bättre minne, får gärna dela med sig, ja, ni får gärna berätta hur ni minns er barndoms långfredagar!

Tänkte lägga in någon kyrklig bild  dagen till ära, men då blev det (som så ofta annars) tankeflykt och jag återvände liksom till Steninge Kyrkby där vi var tidigare i veckan. 

Och på väg dit - kanske 2 km från korsningen i Steninge, passerar man Sven-Åkes hus, det som ligger liksom insprängt i skogen. 

Den som följt med här i bloggen, kommer kanske ihåg att Sven-Åke är svärfar till min f.d. chef Magnus. Bodils pappa, alltså.

Det är inte alltid man möter människor som STRÅLAR, men det gör denne man. Och bilden längst uppe i inlägget, det är från ett besök hos Sven-Åke. Det var hans rara fru Elvy som spelade piano.

Säger man sedan hejdå till Sven-Åke (numera änkling) och svänger vänster, bär det av uppför - och så kommer man strax till en alldeles underbar bokskog på ömse sidor av vägen! 

(Kommer man från andra hållet en dag i början av maj, översköljs man av hur vackert det är med ljuset som silas genom bokskogen och så ser man Steninge och rakt framför sig: havet!

Och sen .., bara någon ytterligare kilometer eller två, då är man framme i Steninge Kyrkby. På höger sida av vägen står en stor skylt med texten "FEMTI", ja, utan o:et och en uppmaning att ta det lugnt med hastigheten. 

Svänger man då återigen vänster, då kommer man till den där fina, lilla kyrkan.

Och det var där jag fångade handtaget till kyrkdörren. 

Tanken slog mig, då som nu, att ..., tänk, bara tänk  hur oändligt många händer som tagit i det här handtaget, allt för att komma in i kyrkan. 

Tänk, alla som besökt en gudstjänst - kanske som idag - en långfredag - men också alla som med bävan gått in för att ta ett sista farväl av någon kär anhörig ...., eller de som förväntansfyllda av glädje öppnat dörren för att därefter bli vigda!

Eller alla konfirmander .., alla småttingar som blivit döpta .., ja, det tar liksom aldrig slut.

Allt det tänkte jag på, apropå min systers berättelse om trista långfredagar i slutet av 40-talet och så spatserade tankarna bara vidare och hamnade till sist kring detta - dörrhandtaget i Steninge kyrkby -. Så kan det gå.

Dagens fönster ...

Långfredag idag och vad passar då bättre än den här bilden, fångad av madamen i Porto, men just då i Toledo i Spanien. 

Så här skriver hon: "Ifall du behöver ett fönsterfoto med Jesu lidande till långfredagen ....". 

Tack annannan!

Och så fint med stenarna insprängda (eller kanske dessa var där från början och teglet kom senare?) i husväggen!

I en dödsannons hemifrån ....

"Pappa kokar marmelad, dukar fram på altanen som han byggt för vår skull. 

Säger, du .., jag tänkte på det där du sa när vi pratades vid sist."

(Mannen som kokade marmelad hette Olle och var född 1951. 

Jag fann dessa rader helt underbara.)

Summering ...

Så har vi firat tillsammans-lunch (familjen H från Tyresö, samt deras dotter Maja med sin dotter Karin) den här skärtorsdagen som blev så otroligt solig och fin. 

Och varm. 

Vi satt ute på altanen och ställde maten på bordet i uterummet, ja, det blev som buffé. 

Karin, 14 år, cyklade hit från Haverdal och såg ut nästan som en elitcyklist. 

Senare i år ska hon och brodern Erik cykla Vättern Runt, men inte hela, utan sträckan som är tio mil lång. 

Efter middagen och tårtan som Karin garnerat sååå fint, tog hon och Maja ett bad i havet här nedanför oss. Tårtan var sanslöst god; bakad på mandelmjöl! 

En silltårta hade Maja också gjort och den var lika god den. Arma pv som inte äter sill .., så mycket gott han missar här i världen, i alla fall vid matbordet!

Förutom detta, så fanns på bordet varmrökt och gravad lax, skarpsåsen som den halvlånge gjort,  Janssons, lite köttbullar med tanke på pv, matjessill med gräddfil,två andra sillar, pajen som jag gjorde igår (massa bladspenat, soltorkade tomater, små färska tomater, citroncest, hackad mynta, samt finhackad sparris), samt färskpotatis med mycket dill. 

Till efterrätt så blev det då tårtan. 

Sigge låg och sov i växthuset hela tiden .., hunden Gunnar (en fransk hundras vars namn jag inte kommer ihåg) satt i lååååååång lina och snurrade ideligen in sig mellan stolarna och bordet. 

En fin hund. 

Här är pajreceptet från tidningen Hälsa. Nu tillsatte jag lite soltorkade tomater i strimlor och även småtomater i halvor .., kryddade lite extra, bl.a. med flingsalt och cayennepeppar. 

Och hade mera av sparris och mera av färsk spenat. 

Nu är vi tämligen möra i den här familjen. Lägger jag mig ner, kommer jag att somna inom fem minuter.

Dagens fönster ...

Hoppsan, nu har jag ett fönster där jag tappat bort vem avsändaren är? 

Det får i alla fall bli Skärtorsdagsfönstret och tack och bock, säger jag.

 En onsdagkväll ...

Så här såg det ut i Guds gröna ängar, belägen kanske 1 km härifrån och året var 2015, men det ser säkert likadant ut nu. Å, så jag minns hur fåglarna kvittrade inne bland träden! (Vägen slingrar sig hela tiden rejält uppåt!)

Det här har varit en fartfylld dag. Tvättade stooora, röda trasmattan som ligger i uterummet; lade den på ett trädgårdsbord, spolade med kallvatten från slangen .., och tog mig sedan an detta åbäke med en rejäl rotborste samt grönsåpa och varmt vatten. S o m  jag skrubbade! När den var ren (så ren som det gick att få den!) fick den hänga på tork inne i växthuset och tänka sig, den är nästan torr nu vid niotiden på kvällen! 

En sväng på Plantagen hanns också med. Tre lavendelplantor, en klematis (vår största har helt enkelt tackat för sig, men den var nog nästan tjugo år gammal), samt en blomma som jag nu glömt namnet på, men den var helt obekant för mig och slutar på "rot". I morgon ska jag vi väl vara presenterade för varandra mer på allvar. (Nu vet jag! Trädgårdsnejlikrot, är namnet). 

Alla blommorna är nu i jorden och vi har vattnat rejält .., det är så ofattbart torrt i marken, så jag hoppas att dom klarar livhanken. 

Så där har det hållit på. 

Nu är klockan 21.00 och jag känner mig tämligen mör. 

Påsklunch med gäster här hos oss vid 13-tiden i morgon .., fredag blir en lugn dag .., lördag kommer sonen med pojkarna och åker hem på söndag och då ., då är det födelsedagsfirande för Hilda i Norrvikens trädgårdar. 

Ett dopp hann vi med idag. Tio grader plus i havet.  Snart kan man simma utan att dåna av kyla, ja, jag är inte av din kaliber ellem! 

På väg till hamnen pratade vi om Harry och hur fin han var och hur mycket vi saknar honom, även om vi inte gråter längre så fort han kommer på tal. Men det händer att man får svälja både en och två gånger. Och lilla Nelly ..., så fin hon var!

Två påskkort kom med posten idag! Tack Turtlan och tack Anne i Mantorp! Så rart av er!

Och så ett kvällsfönster från Danmark ...

Man skulle nästan kunna tro att det är ett julfönster, men så är det inte .., det är ju grönt och soligt där utanför. Det var hedgrenskan på vift i grannlandet som tog fram håven och så här skriver hon: "Ett kvällsfönster från The Scottish Pub vid Rådhusplatsen i Köpenhamn."

//Tack Kerstin! Det får bli ett purfärskt kvällsfönster.

Tidig morgon en tisdag i april ...

Ni som tittar in på min sida på Instagram, tänker förstås .., "jaha, nu är det samma sak som där!" och det är det ju, men det här är ju mer som min dagbok - om än öppen -. 

Dessutom är det såå mycket enklare att gå tillbaka till bloggen när jag letar efter nåt särskilt, ja, än på instagram. Alltså skriver jag även här om dagens besök på kyrkogården i Steninge Kyrkby. 

Så nu på morgonen frågade jag pv om han kunde tänkas följa med, allra helst innan det blev för skarpt solljus och jodå, det kunde han. 

Och vilken överraskning det blev! Vilken totalt underbar liten kyrkogård! 

I nästan allting tycker jag bäst om det som känns enkelt och precis så var det här. 

Själva kyrkan (och kyrkogården) är belägen vid foten av en ekbacke - för dagen översållad av vitsippor - och alltsammans kändes så ..., hemtrevligt, om nu en kyrkogård kan vara just hemtrevlig och jo, det kan den. 

En liten minneslund med naturstenar finns alldeles vid sidan om kyrkan och med ekbacken intill. Ser ni eklövet på stenen, ja, på den allra översta bilden? Så fint! 

Och s o m  jag grunnar på vem denne "Artur" var! Och så ursnygg text och den annorlunda färgen på hans namn. 

Det fanns hur många gravstenar som helst där den dödes namn föregick av yrkestiteln "Lantbrukare". Var det ett kvinnonamn, så var det "Lärarinnan" som fick med sitt yrkesval. 

En kustroddare - C.J Andersson f. 1842 och död 1912, från Hulabäck - fanns också, liksom kustvakten J.H Carlsson, född 1840 och död 1900, även han från Hulabäck. Det är ju såna yrken som man av naturliga skäl aldrig ser på en gravsten hemmavid. Kanske var de två männen kamrater? 

Och här, under den fina stenen, ligger Margit och Karl Gustafsson, eller i alla fall deras aska. 

Lite längre ner, mot sockenstugan till, där hördes vatten porla .., aha, som en liten bäck var det och hur lycklig blev jag inte av att upptäcka kabbelekor!! 

När vi flyttade hem till Malå försökte jag plantera just kabbelekor i vår rabatt - utan minsta tanke på att dessa helst vill vara vid vatten - och så ledsamt när dom inte alls trivdes! 

Men här .., oj, vad det prunkade! Jag älskar kabbelekor!

Och det spirade av grönska överallt! Som här, uppe på stenmuren. 

Just såna här kyrkogårdar  tycker jag om. 

Och överallt .., dessa vitsippor! Ja, så var det på kyrkogården i Steninge Kyrkby.

Dagens fönster ...

Bilden togs av annannan och visar El Museo - Real Fundación de Toledo. 

Här en länk till muséet.

Tack! säger jag. 

Här en bild av Toledo - från Wikipedia -. 

Har jag någonsin i mitt liv sett ett grönare vatten? Det är floden Tajo som flyter söderut, söder om Madrid, genom Spanien och tvärs över Portugal, där den mynnar i Atlanten vid Lissabon. 

Och vilket gytter av hus/byggnader, tänk, om det skulle bli jordbävning där!

Idag ....

Då blev det ett kortare besök hos Ecke och Britt inne i Halmstad, då vi ändå hade många ärenden att urätta i närheten. 

"Ja, nu när kaffet är så dyrt, så kommer vi till er ...", sa pv leende, men fikabröd hade vi med oss. 

Deras stora uterum, där flödar det av ljus och värme och där blommar citronträd, en kamelia, orkidéer modell jättestora, ja, det är som att komma in i en mindre botanisk trädgård.

Ser ni magnoliaträdet där utanför ...? Där fanns ännu ett - lika stort - aldrig någonsin har jag sett sån blomning på dessa träd!

När vi kommit hem upptäckte jag att min mobil var stendöd. 

"Så lugn du är!" sa pv och jag sa att ja, ja, men den brukar vakna till liv ändå. 

Det gjorde den  i n t e. 

Tänkte att nu är det ändå kört .., och googlade på Iphone 13 och 15, men kände att någon lust att ta från sparpengarna hade jag  i n t e. Vände åter till stan (hysterisk efter-jobbet-trafik!) och besökte datorreparatören som för mig är nånting i stil med Jesus. Han log när jag kom in och jag berättade att min lilla väska trillat ner på marken i stan och det var efter det som mobilen var helsvart. 

Det tog 30 minuter att laga en liten kabel som gått sönder och under tiden frågade jag och reparatören berättade om sin tillvaro. Uppvuxen i en stad med 300 000 invånare 96 km från Beirut .., hans föräldrar tyckte sig vara för gamla för att byta land och stannade kvar hemma. Egentligen vill han själv återvända, men det är inte så enkelt. 

Jag frågade vad han saknade mest? Jo, att kunna plocka frukt direkt från träden .., att kunna vila i sitt modersmål, att inte behöva tänka efter eller känna att man saknar ord och så maten förstås (vilket jag kan förstå, libanesisk mat är ju himmelskt god!). 

Första tiden i Sverige hade han bott i Gislaved i Småland. Jo, där trivdes han och kan ibland sakna SKOGEN (det hade jag inte förväntat mig) .., "du vet, barrskog doftar så gott!" sade han leende.

Ja, så där höll det på och andra kunder kom och gick, däribland en ung tjej vars mobil havererat och nu skulle det ta några dagar innan hon kunde få den åter, då en reservdel skulle beställas. Hon nästan drog efter andan.

"Hur ska du nu klara detta  ...?" frågade jag och hon looooooog så rart och sa att "ja, kanske det går bra".

Just nu har pv kört in till stan för att gå på fotbollsmatch för att heja på sitt kära Öster som ikväll möter Halmstad BK. De sistnämnda ligger sist i tabellen; nej, det är inte roligt för hallänningarna just nu. 

Så har den här dagen varit.

Dagens fönster ...

Så här skriver fönsterfångerskan som är Turtlan i Karlstad: 

"Hej! 

Alltid bra besöka Lerins konsthall här i Karlstad. Sen att det fanns några fönster att fånga också.

Det sista fönstret är från ett äldre dockhus som fanns i en del av utställningen där konstnären gjort ett antal målningar i temat dockhus. Så där fanns då några äldre och nyare dockhus att titta på.

Välj och vraka eller behåll alla fyra.

Vink vink

Annica/Turtlan."

//Tack Turtlan! Här en länk om någon vill läsa de omdömen tidigare besökare skrivit. Läser själv alltid recensioner med stort nöje.

Konserten ... 

Vid halv fyra hämtade jag upp friherrinnan och A-M och så körde vi till Steninge kyrkby, det var där - i den så fina, lilla kyrkan - som Kammarkören skulle hålla sin konsert. 

Det var fullsatt och sååå många bekanta ansikten (de flesta är säkert kunder på Ankaret) och pv (numera solbränd som hade han seglat i två veckors tid) var så stilig i svart kostym och vit skjorta. 

A-M däremot, tyckte tvärtom. 

"Nej, pv ska ju ha sina vanliga kläder, jag känner inte igen honom!" sa hon leende.

Och jag bestämde bums att i den kyrkan vill jag att begravningsgudstjänsten efter mig, ja, där vill jag att den ska hållas, den dagen det är dags. 

Så vackert färgsatt .., fina och ganska naivistiska träskulpturer och Jesus på korset såg för ovanlighetens skull inte ut som en blond svensk man, nej, han var svarthårig där han hängde uppspikad mellan de två rövarna. Trodde jag. Nej, det var Maria och Johannes Döparen som hängde vid Jesu sida.

Ska försöka besöka kyrkan under dagtid med bättre ljus, om det är möjligt. Och fönstren ..., ljuvliga! Åtminstone några av dem torde ha varit handblåsta.

Konserten tog sin början klockan 16.00 och reportoaren var helt annorlunda än den vanliga, med kammarmusik. Här var det vårliga sånger och så jättebra var det!

En av sopranerna - Lotta Sikö Helin - skötte mellanpratet och gjorde det med den äran!

Och så sjöng vi tillsammans och jag blev så rörd .., kände mig nästan gråtfärdig. 

En fullsatt kyrka, pv där framme i kören .., och vid min sida halländska vänner som betyder så mycket. Sonja, dottern Maria, friherrinnan och A-M. 

(Vansinnigt obekväma bänkar och alldeles för litet benutrymme var det!!) 

Tanken var att de två sistnämnda skulle göra Sonja och Maria sällskap hit hem till oss, men såväl Friherrinnan och A-M var totalt döfärdiga efter den obekväma sittställningen och ville bara hem och vila benen! 

Nåväl, Sonja och Maria gjorde oss sällskap och blev väl här någon timme drygt. Sååå trevligt det var! Maria känns som min lillasyster och Sonja hade, åtminstone känslomässigt, kunnat vara min moster också. Nu är det kväll .., mörkret har fallit - så och regnet -! 

Äntligen!! Äntligen! Det är såååå efterlängtat.

Dagens fönster ...

Igår Värmland, idag ett fönster från Toledo i Spanien! Underbart! 

Texten lyder "Allt för fosterlandet!" skriver avsändaren hon som är på vift, nämligen annannan. 

Tack! säger jag. 

Och här en en film med tips om vad man göra i Toledo.  

Kanske blir ni sugna och funderar på att hyra via Airbnb? Då kan ni klicka på den här länken. 

Eller bor ni hellre på hotell? Det tycks billigt, titta här .., 2 nätter för 2 vuxna!