Dagens fönster ....

... fångades på biblioteket i Harplinge tidigare idag. 

Om ni tittar noga, så skymtar ni tomten intill och huset som nu håller på att rivas. 

Det är egentligen flera hus i ett .., tydligen har det fungerat såväl förskola som äldreboende och där startade Gyllene Tider sin musikaliska karriär. 

Här man kan läsa mer om projektet. 

Var gång jag passerar det som nu mer liknar bara ett tomt skal, tänker jag på den som ska sortera all bråte som nu ligger på marken. Visserligen i högar, men ändå. Det ser ut som om en bomb dråsat ner!

Lånade tre böcker idag. En roman av Susanna Alakoski - Dotterdottern - den stod bland nyheterna (utgiven 2023). 

För övrigt bodde Alakoskis mor  i Ystad och handlade på lilla Fridhems Livs, där jag en gång arbetade. 

En bok om Berlin - bara för att -,  fick följa med hem, plus "Värt att se i Sverige - en reseguide -", utgiven på Bonniers förlag.

Efteråt svängde jag förbi affären och postade brevet till Eva i Tyresö, men för övrigt har det blivit en dag i stillsamhetens tecken, ja, frånsett ännu en säck med räfsinnehåll. Till i morgon har vi återigen hyrt en släpvagn som garanterat kommer att bli bräddfylld med grenar och stickiga slånkvistar och så tar vi sikte på Falkenberg, då ska väl allt vara klart sedan.

Det man hoppas på ...

Igår planterade jag tjugoen av de tjugofyra penséerna och tanken - eller förhoppningen - är att det ska se ut så här senare i vår och en bra bit in i sommaren. Särskilt trovärdig är man ju inte heller, när jag i jakt på den här bilden läste följande, författat den 26:e juli förra året. 

"Jag brukar ha fina penséer och det var dom också i våras och långt framme i juni. Men sen kom regnet och ännu mera regn och rena skyfallen och vi var ute och seglade och skrev om hur underbart det var på Ven och i Humlebaekk på Själland. Det var då det. Nu har jag givit upp och tänker ibland nej, aldrig mera små penséer! Säkerligen kommer jag att göra om misstaget nästa vår. Och nästa."

Men någon slags insikt hade jag ändå, apropå den sista meningen. 

Så här såg det alltså ut längre fram på sommaren. Nu vet jag ju att alltsammans kan klippas ner nästan till botten och så kommer allt det vackra - hopefully - tillbaka.

För övrigt? SPF-mötet igår i Harplinge med uppträdande av gruppen "Shanahans" (den irländska pubmusiken) blev en trivsam historia, om det nu inte vore för den vanvettigt höga ljudnivån innan musikanterna tog vid. 

Aldrig i mitt liv har jag upplevt att människor pratar så högt, som här - ja, möjligen i Skåne -. Det blir som ett enda KAOS i mitt huvud och det är stört omöjligt att föra ett samtal, då jag helt enkelt inte hör vad bordsgrannen säger. 

Och det underliga är att när ljudnivån blir så hög och det pratas från alla håll och kanter, då får jag t.om svårt att urskilja den halländska dialekten. 

"Förlåt ..? Jag hörde inte ...", är mitt standardsvar och till slut känner man sig så dum. 

För pv blev det motsatt verkan; han fick ta av sig hörapparaten, då det blev för mycket brus. Nåja, det är väl upp till mig att skaffa mig rätt verktyg för att klara av så stora sällskap, men jag förstår verkligen känslan som många vittnat om, det här att man .., känner sig utanför. Hellre än att ideligen fråga om, blir man tyst. 

Medan jag skriver detta, lyssnar jag till nyheterna från radion. Kreml har nu protesterat mot att Ukraina skickat drönare vilka slagit ner i utkanten av Moskva, i ett hyreshus! Tänk, att en nation som i tre års tid har bombat stora hyreshus och städer sönder och samman, ens har  m a g e  att komma med en sån anklagelse! Eller kanske mera: att bli upprörda! Vad ska Ukraina göra? Bara stillatigande ta emot ännu fler missiler/bomber?

Kommer plötsligt ihåg annat från SPF-mötet igår. Som vanligt var det dragning i lotteriet och nu vann faktiskt pv på sin lott och fick, tillsammans med andra lyckliga, gå fram och hämta vinsten. För hans del blev det ett paket Kejsarvåfflor (mix) och det var ju jättebra! 

Andra vinster visade sig t.ex vara ett kaffepaket, 2 kg vetemjöl, pappersnädukar, hembakat fröknäcke och någon flaska med Yes diskmedel. 

När mannen som skötte vinstutdelningen överräckte Yes-flaskan, så sa han: "Yes är drygt!" och han sa det  på  e x a k t  samma sätt som i mannen i den där urfåniga reklamfilmen på tv, den där en ung pojke springer över till grannen för att låna diskmedel. Det blev många leenden, kan jag lova.

Det var icke allenast irländsk musik, kaffe med underbart god och saftig muffins ..,  eller lotteri på mötet, nej, en snabbpratande kvinna från Getinge/Harplinge vårdcentral höll ett föredrag om antalet läkare och andra yrkeskategorier vilka nu finns tillgängliga, ja, hon hann med en hel på de femton minuter hon fått till förfogande. Och så fick vi veta att resan till Bjärehalvön ännu inte var fulltecknad - några platser finns kvar - men resan till till Göteborg och Operan, där är det fullt i bussen. 

Ungefär så var det.

Nu är den här ...! 

Idag hörde jag staren igen. Den satt på grannen Alexandras tv-antenn och siiiirlade så fint. 

Älskar staren.

Och flugorna har vaknat, åtminstone en fluga som ihärdigt tog lovar runt mig och till slut mötte den döden i form av en rosa flugsmälla. 

Har ikväll nattat alla penséerna - täckt över dem med lena fleecefiltar -, ty nu ska det bli kyligare. 

Femton grader idag, men i morgon och resten av veckan enbart några enstaka plusgrader.

Sä kan det gå.

Vilket glädjepiller! 

 

Och kommentarerna på Youtube exploderar av glädje och hyllningar! 

Precis vad vi behöver i dessa orostider!

Dagens fönster ...

"Bror i hytte" ... stod det som beskrivning av den här bilden, den som kom till min blogg för en evighet sedan. 

Som ett älsklingsfönster blev det! Och är det inte en liten krabat som sitter på huk, som den där "bror i hytte" intresserat tittar på.

Vem som skickade bilden, nej, det kommer jag inte ihåg och det är ju en miss, men känsla för fotograferande hade hon i alla fall (för det var en kvinna).

Tack för hundrade gången!

// Men nu visste herr Nilsson i Västerås ..., det var "Maria i Oslo" som var bildfångare! 

Tack Rexxie!

Vecka 11 ... 

Gårdagen bjöd på femton plusgrader, ett dopp i havet (förr-förraveckan plus 2, början av förra plus 4 och igår söndag: plus 6 grader i havet!); ett dopp som kändes som bäst! Ingen ångest, enbart glädje.

Att Frida Karlsson dessförinnan hade tagit GULD på 50 km - i en tävling som kunde ha framkallat hjärtinfarkt hos åtminstone mig - blev som pricken över i. Så vanvettigt spännande!

Pv kom hem vid tretiden och hade då övat med Kammarkören från tio på morgonen. Nynnandet på någon av sångerna fortsatte här hemma. 

Idag är det måndag och SPF har månadsmöte och idag bjuds vi på underhållning av en grupp som spelar irländsk pubmusik, ja, men det låter hoppfullt.

Igår i Skallkroken hörde jag ejderkorrande och det känns som om det vore evigheter sedan sist! Bilden är inte från igår, utan togs samma datum i mars 2015. Det lär ha vimlat av ejdrar här omkring långt innan jag flyttade hit (och det är nu femton år sedan), men dom blir allt färre. Tyvärr. Sååå vackra är dom!

Söndagsfönstret .... 

... fångades igår när vi stannade till vid kyrkan i Slättåkra, kanske 3 mil härifrån. 

En i mina ögon vacker kyrka! Jag tycker för övrigt nästan alltid om vita stenkyrkor.