Dagens fönster ...

På lilla vårdcentralen i Harplinge (en filial till Getinge VC), där satt det här konstverket på väggen i väntrummet. 

Så himla påhittigt och inte alldeles "tvärgjort" heller!

Vem som är konstnär, har jag ingen aning om.

Fönstren finns på de målade husen.

Hemma ....

Bilden togs av Inger Andersson, Malå. 

Kanske var det hos Bert i Luleå jag berättade om hur mycket jag tycker om hundkäx och att det till stor del berodde på att nedanför vår tomt, längs det som numera heter Kärleksstigen, där växte det jättebestånd av just dessa blomster! 

Och så, igår, råkade jag tittade in på Facebook och där finns Inger Andersson (en gång min lärare i tyska, den allra första tyskläraren vi hade) som alltid tar så fina bilder hemifrån. Hon är så sportig och går låååångt om dagarna och har uppenbarligen alltid med sig sin telefon och fångar det vackra. 

Sms:ade henne och frågade om det var okej att visa bilden på bloggen. 

Jodå, det var det. Och den här bilden måste vara tagen just nedanför huset där jag växte upp, eller kanske hundra meter längre fram.

Tack Inger för lånet!

Liten lycka är också lycka ...

I mer än tjugo år har jag haft min plattång av märket Remington. Den har en sladd så lång så den nästan når runt halva huset, vilket har varit så praktiskt när det kanske är långt från uttaget till en spegel. 

Om det funnits plattänger i min ungdom, hade jag inte behövt något mera. S o m  jag kämpade med mina lockar, eller kanske mera - MOT - lockarna! 

Men så började nu min trotjänare bli lite skröplig; den höll inte temperaturen och för några dagar sedan avled den lugnt och - hopefully - fridfullt. 

Beställde en ny på nätet, en mindre Remington med 3 meter lång sladd och idag kunde jag hämta ut den på Ankaret. Ååå, så fin den är och så bra! Den är betydligt mindre och mer lätthanterlig och jag kände mig så fin, när håret blev platt. Inte platt-platt-platt, men ändå, så där lagom. 

Den här bilden togs för kanske fyra år sedan. Det var jag när jag tog steget och blev rejält kortklippt i Upplands Väsby. Pv höll på att dåna när jag kom åter från frisörskan och det var nog inte av lycka. Och detta var inte permanentat.

För sexton år då jag bodde i Ystad, hade jag besökt frisörskan Jenny - en gång kollega till mig på Ica Supermarket i Ystad -. Så platt har nog aldrig håret varit i hela mitt liv, ja som efter det besöket och jag kan säga att den lyckan varade väl kanske en dag, sen var det krull igen.

För övrigt var håret alltid uppsatt. 

Nu har frisörerna på Blanc inte fått besök av mig på åtta veckor. Det är  n ä s t a n  så att jag drömmer om att kunna sätta upp håret igen. 

Ajöken, sa fröken.

Rabies ....

I min barndom minns jag att mamma ibland berättade om faran med rabies, men då kallade hon det "Vattuskräck". Att drabbas av denna sjukdom, det lät så förfärligt hemskt och dödligt var det också. Numera kan man klara livhanken, men då gäller det verkligen att snabbt bli vaccinerad, även om man redan är vaccinerad mot rabies! 

Av en händelse kom en liten film upp i mitt instagramflöde nu på morgonen. Filmen visade en ung man som drabbats av rabies och testerna för att påvisa att så var fallet. Läkaren viftade med något framför patientens ansikte, vilket den senare fann förfärligt obehagligt. Men det var en andeviskning, i jämförelse med vad som hände när samme patient fick ett glas vatten, åååå, vilken PANIK! I texten fick man veta att den unge mannen  i n t e  klarade sig. (Ps. Jag vet att några av er som läser här, har dålig syn. När jag skriver med kursiverad text, blir det svårare då? I så fall ska jag hålla mig ifrån den varianten. Ds.)

För att helt undvika att bli smittad (vilket man kan bli bara av att bli slickad av en katt eller hund utomlands - ett djur som själv bär på smittan -) ska man alltså inte beblanda sig med katter eller hundar när man t.ex är på semsterresa i länder där rabies finns. Det hade jag nog aldrig klarat! Tänk, alla katter som strukit runt ens ben när man varit på semester i Grekland, Thailand eller annorstädes och man då sitter vid ett bord och väntar på maten eller just har ätit den och så har man försiktigt föst katten/katterna åt sidan, men också klappat dem! Det har hänt mig massor med gånger!

Så här står det, bland annat, när jag googlar på rabies. Det är från folkhälsomyndigheten. 

"Rabiesinfektion leder så gott som alltid till döden när symtom börjat visa sig. Patienten insjuknar med ångest och oro som tecken på hjärninflammation. Genom påverkan på nerver till svalgmuskulaturen får patienten kramper vid sväljning (vattuskräck). Patienten avlider i regel inom 14 dagar.

Rabiesvaccin har en bra skyddseffekt, men onödig kontakt med djur bör ändå undvikas. Även om man blivit vaccinerad mot rabies före resan, ska ytterligare vaccination ges så snart som möjligt vid misstänkt smitta.

Då rabies ofta har en lång inkubationstid kan man förhindra sjukdom genom att omedelbart efter smittillfället vaccinera och ge specifikt immunglobulin. Tidigare vaccinerade personer behöver ytterligare vaccination, ovaccinerade behöver både immunglobulin och vaccination. Risken för smitta kan också reduceras genom att man, omedelbart efter att man utsatts för misstänkt smitta, tvättar bettstället med rikligt med tvål och vatten under 15 minuter, gärna följt av sköljning med alkoholbaserat desinfektionsmedel."

Nu vet vi det.

Dagens fönster ...

Så här skriver annannan som var den som tog bilden: "Första helgen i mars var det här stiliga huset i Porto öppet för besök."

Tack! säger jag. Och så vackert fönstren speglar sig mot trägolvet!

Nattligt besök och lite annat ...

Till månaden mars har jag egentligen ingen direkt koppling, förutom att det var födelsedag för min pappa och långt senare även till Emma och även hennes pappa Peter (som fyller år idag). 

Men mars i sig själv .., nej. Maj låter snällt och oktober och lite april också, men mars och november, njaaa. Det är som detta med siffror och veckodagar. Jag tycker t.ex så mycket om siffran fyra och om onsdagar. 

För övrigt? 

Vaknade vid tre, halv fyra av att en främmande katt (lurvig och svart) befann sig i mitt sovrum och kalasade på Sigges mat. Den hade jag tagit med mig upp, så där så Sigge inte börjar jama alltför tidigt, nu skulle jag slippa gå ner i köket och fixa frukost till honom. 

Tanken var nog god, men inte hade jag tänkt mig att en främmande katt skulle känna sig så hemmastadd och komma upp till sovrummet och kalasa på såväl torrfoder som kalkonfrikassén och detta medan jag låg bara två meter ifrån skålarna! Det blev fasligt brått ut igen genom kattluckan i pannrummet, men jag får ändå ont i hjärtat och tänker att .., oj, om den är så utsvulten så den kommer hit för att hitta mat! 

Nu vet vi inte riktigt hur vi ska göra .., kanske skaffa kattlucka där det krävs ett chip i Sigges nacke för att komma in; ja, men det måste vi, där är inget att välja på. 

Bilden ovanför visar "hiet" hos grannen. När Gun och Göran (salig i åminnelse!) bodde kvar, sköttes det här området exemplariskt, men nu, när grannarna från Sthlm bara kommer på besök några få sommarveckor, växer det hejvilt där nere! Å andra sidan är det ett bra tillhåll för alla småfåglar .., ja, ni anar inte hur det kvittrar där inne i allt det gröna! Kanske bor där små kaniner också?

Regn på morgonen, men ingen direkt grönska i sikte. I år tycks våren ovanligt sen här nere. Så är det.

Dagens fönster ...(som egentligen var fönster nr1 från Turtlan)

"Hej!

Bilturer behöver fikastopp och är man svag för konditorier så letar man i förväg var de finns.
Valet föll då på Café Selma som låg passande till i Eskilstuna längs vår rutt.

Mysigt och fint därinne men inga bakelser. Vi hade ju bestämt att idag skulle det bli bakelser.

Så vi gick därifrån men fönstret det fångade jag till dig.

Annica."

//Jaha, det här var alltså det första fönstret på er road-trip för att fira de båda brödernas födelsedag. Nåja, det får gå så här. Fin rödfärg vid sidan om!