Juldagen ....
torsdag 16 december 2021
Ingen särskild rubrik ...
Till höger om oss två hästar i ena hagen. Två i nästa. Och ytterligare två i en annan.
Jag undrar hur många hästar han har egentligen, Erland?
Det ser vårlikt ut på bilden.
Solen i ryggen.
Mössan höll jag i vänsterhanden.
Men längs havet var det snålblåst.
Jag såg en liten gärdsmyg krypa in i en enrisbuske.
Vid sextiden kom pv hem på cykel.
I morgon kör han rullskidor till jobbet och därefter väntar jullov.
Inte för alla kanske, men han arbetar ju enbart torsdagar och fredagar, så för honom, ja.
Bilden: en målning jag fick av vännen Eva på Frösön. Eva Grelsson, alltså. Det är jag på bilden och min dåvarande katt pElle. Fönsterna var också mina. Och pelargoniorna.
På familjechatten får vi bilder från Emmas lägenhet i Solna.
Väggar och tak målas.
Hennes mamma kommer med korv med bröd till lunch.
I helgen vankas inflyttning.
Hon är tjugofem.
Själv var jag fyrtionio när jag fick nyckeln till lilla 1:an i Ystad.
Det var mitt livs första egna boende.
I sju år bodde jag där.
Det var då det ...
Eftermiddagar i affären. Ofta var vi bara två kvar då ...., mycket att göra hela tiden. En lista ute på lagret över vad som skulle hinnas med innan stängning. Man kryssade i och kände sig nöjd om alla kryssen kom på plats.
Bort med tomma backar .., fronta och göra fint.
Kolla datum.
Femton minuters fikarast som sällan blev så lång. Och Gunilla - salig i åminnelse - i fönstret. Nu är bilden borta och ingen av dom nyanställda vet vem hon var. Ingen vet hur härligt hon brukade sjunga i charken .., eller hur suverän hon var på att sälja.
Och ingen spritsade wienerbröden så fint som Madde.
Nu är hon och hennes syster Malin sjuksköterskor och arbetar på sjukhuset i Halmstad.
Lyckliga patienter som blir omskötta av dem!
Cornelia - häst och hundtjej - var suverän på att hålla fint i brödskåpen.
Nu är hon ansvarig för delikatessen.
Själv fyllde jag på i tobaksskåpen och ville ha det fint. Här har jag skrivit ner vilka cigarettlimpor jag ska ta med mig från lagret. Level röd K = röd kort Level, förstås.
Vi översvämmas av paket och lastar av bur efter bur och enormt stora pappkartonger med paket (skymtar i bakgrunden) och allt körs sedan in till postutrymmet bakom kassa 1.
Den ständiga frågan till chauffören var "hur många burar har du idag ...?"
"Åtta", kunde han säga och vi tänkte men HUR ska vi rymma alla paket?!
Emma ute på lagret ..., bara att hugga i!
Ställde en gång en fråga här på bloggen, ja, om ni tänkte ofta på jobbet och så här svarade ni.
Sista bilden: Längst uppe till vänster syns Bodil (delägare i butiken, gift med Mange) och hennes underbara pappa Sven-Åke. Så är det Erik (Sonja kallade honom Hemköps egen Adonis) .., andra raden längst till vänster är en hälsning från Lina som slutade för att läsa till läkare i Polen. När jag låg inne för hjärtat, uppenbarade hon sig tillsammans med en annan läkare och när jag upptäckte henne bakom munskyddet blev jag så rörd så tårarna kom! Dom två rutorna intill är berömbrev.
Längst nere till vänster alltid så rara Elin ..., sen Johanna (lika rar hon, underbar att arbeta kväll med och numera färdig socionom och alla hennes tre bröder har arbetat i affären, två som chefer) och sist fina Gunilla.
Såja, nu har jag vandrat längs minnets allé.
Om jag saknar jobbet?
Nej, inte jobbet som sådant, men arbetskamrater och kunder.
O m jag gör.
Känslan av att befinna sig i ett sammanhang.
Så var det med den saken, säger jag högt för mig själv.
Dagens fönster ...
... finns i ett gult hus på en kulle.
Så här ser det ut nu. Barmark igen och det går bra det med, även om det var fint med snö och skapade lite julstämning. Idag lär det ska bli soligt och fint.
Och kanske borde jag plocka undan den där lilla vasen längst till vänster i fönstret .., den, vars blommor sedan länge är vissnade och ihopskrumpna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)