Från Anita Nilssons lilla bok som handlar om medelålders kvinnors brist på pussar.
Det kan nog gälla män också.
Och människor i alla åldrar.
Om man tänker efter.
I snart ett års tid har jag varit tillsammans med den idoge pensionatsvärden från landet Halland.
Så där värst romantiska är vi inte ., vi säger "jamen-hejdå-sov-gott!" när samtalen avslutas och jag tänkte, när jag hörde den blivande Prins Daniel berätta om frieriet, att åååå, jag skulle aldrig i hela livet vilja att en man föll
på knä och friade, då skulle jag bara tycka att det blev pinsamt eller jag skulle bli generad och säga .."ah, men ge dig ...., stig upp nu!"
Och precis när jag på väg till kvartersbutiken för att handla, ringer telefonen.
Det är pensionatsvärden.
Som vanligt blir det prat om allt möjligt .., om cykelturen från Halmstad till pensionatet (jag får veta timme, minut och sekunder ..) ..., om Förlovningen ("totalt vanvett! det tar upp all viktig tid även i radio!" säger pensionatsvärden och om det har jag inget att säga .., nu kan det för min del räcka fram till bröllopet ... och att den till synes sympatiske mannen från Ockelbo ska tituleras Prins, ååå, jag tycker rent ut synd om honom!!) .., och vi surrar om bokrean där jag har köpt
en bok och PV två (den tredje i en triologi av Håkan Nesser och någon annan som jag har glömt) och jag säger att sedan jag läste Frank Mc Courts "Ängeln på sjunde trappsteget" och därefter "Magistern" (tror jag ..att den heter ..) så hittar jag ingen som skriver så där så jag får ont i magen av glädje och det får jag av Mc Courts böcker.
Och kokböcker skulle jag gärna vilja ha, men jag kör ändå med mina elva maträtter, så .. nja.
"Förr läste jag ofta och mycket .. men nu somnar jag
ju nästan genast när jag lägger mig ...", säger pensionatsvärden.
"Mmm .. jag vet ..", svarar jag.
"Jaså, på
det viset ...?!" säger pensionatsvärden.
Då blir det tankeflykt.
"Ja, fast det skulle allt ha varit bra trevligt att ha dig
nära här nu ..."
(det är det närmaste ett romantiskt samtal vi kommer ...) säger jag , men då protesterar herr pv och menar att ja, ja, men det är ju uteslutet
(vänster tumme upp, var det ja ....) för nu bor jag ju i Skåne och han i Halland och förresten ska han ägna sig åt att göra instuderingsfrågor till sina elever, men han ringer senare ikväll, säger han.
"Ja, jag ska ändå gå och köpa kaviar .. ja, men hej då ...!" svarar jag.
Och så var det slut på samtalet.
Inte det minsta romantiskt, men trivsamt.
Jo, helt perfekt för en bloggmadame som tycker att almöke är väl så fint som röda rosor.
Ungefär så.