Förmiddag i landet Halland ...

Hög, klar luft .., och friska vindar!

Nere på Ejdervägen ligger drivor av nedblåsta löv .., främst från vår stora bok som står i slänten.
Ååå, sicken lycka!

Har man nu riktigt, riktigt tur .., blåser dom vidare.

Fredagsfönstret ...

... finns i ett gult hus på en kulle i landet Halland.

Där utanför står en liten ek som pv och hans far har planterat för ett antal - ganska många - år sedan.

Det spretiga trädet där bakom, är grannens stora björk.

Och så var det ju det här med vem som vann ....

Förstapriset är en dvd-film som heter "Bondens tid på jorden".

Jag ÄLSKAR den filmen och har skickat den till gruppboendet Ejdern där mamma bodde i så många år, för detta borde väl stämma till igenkänning om något?

Den här gången blev det dragning i vardagsrummet, där det var någorlunda ljust - ändå är det mörkt -, men det får ni uthärda.

Grattis till vinnaren!
Jag tror faktiskt att den - filmen - kommer att passa dig PERFEKT!

Här är filmen.

Och så ett kvällsfönster ...

... som speglar sig i väggen hos rara vännen Kerstin Hedgren i Skåne.

Hon som bor söder om landsvägen.

Tror jag.


Det var Hedgrenskan som tog bilden.

Och nu när många av oss har fått lön .....?

Dagen idag ...

Klockan som fanns i mitt barndomshem. Tick-tack- Tick-tack. Högt.

Jobb från åtta till tre var det tänkt .. , men jag fick jobba in lunchen och sluta lite tidigare, då jag helt missat att någon ändrat schemat (förlängt det) och så ordnade det sig ändå.

Varannan torsdag är mejeriet mitt ansvar och jag började med att beställa hem från Wapnö (mejeriet som ligger bara någon halvmil härifrån) och så Arla då (hej LindaLotta!) och det är kul, faktiskt riktigt roligt .., och så var det brödbakning och såklart att ta hand om mejerileveranserna från dom båda leverantörerna.

Grovjobb - det är min melodi -!
Jag tycker om att se ett snabbt resultat av det man arbetar med och det gör man verkligen när det är sånt här som att plocka av och på och fylla i hyllorna!

I vanliga fall arbetar jag ju nästan enbart eftermiddagar och det är endast varannan torsdag som jag fikar tillsammans med någon annan. Sååå roligt det var!

Det var hur mycket prat som helst om dagens skola - allt på grund av en artikel i Hallandsposten, en intervju med pv som förklarade hur illa ställt han tycker att det emellanåt är med mattekunskaperna hos elever som kommer till gymnasiet och hur svårt det är (eller kan vara ...) att läsa upp det hela med en ynka extratimme per vecka -, plus alla som har IG och får tenta om och om igen och kanske struntar i att förbereda sig ändå!

Det var Bodil, Magnus, Mattias och jag själv vid fikabordet och vi voro helt eniga om att lärare och även lärarassistenter ("dr Böhlander" är en sån ...) är beundransvärda som orkar fortsätta i sitt yrke.

Jag hade  a l d r i g   fixat det.

Vid halv två åkte jag hemåt.
Det var is-is-iskallt att sitta på moppen och jag tänkte att nu är det inte långt till snön .., så kändes det!
Ja, snart får nog herr Hooper ställas in i garaget (om den ryms ...) och bli kvar där i ett par månader eller fyra, kanske?

Och nu är det snart kväller, ingen pv har kommit hem ännu .., och jag ska ta harry på promenad och göra klart för lotteridragningen.

Det blåser friskt ute .., på väggen i vardagsrummet, under väggklockan, vajar ekens grenar mot tapeten.

Det där med undrens tid ..

En liten Anders med lös tand och så mormor intill.

.... som inte är förbi, menar jag.

Idag skedde det.

I postlådan låg nämligen ett fullskrivet vykort från Grekland och från sonen, han, den ende jag har.

Och jag looooog så här mycket åt storasyster AP:s kommentar: "jaha, nu har du ordnat arvet från mamma, Anders ...".

Hon vet vad som går hem hos mödernet.

Fönster och vykort, just nåt mer behövs inte för att mammans hjärta ska svämma över av glädje.

Lotteri - lottera ....

Försvunnen ...

Mindre lustigt är att gillra en musfälla i källartrappen och på morgonen upptäcka att fällan är försvunnen och helt omöjlig att hitta.

I diskbänksskåpet har den andra fällan slagit igen, nöten är borta.

Så även musen.

Det var nog en snabbfotad krabat.

Två fönster från södra Frankrike ...

Två fönsterbilder till dig från idag (läs: igår).

Ett utifrån - en underbar sensommareftermiddag - där mitt fina fönster ut mot de blå bergen syns. 

Och så samma rum inifrån. 

Det är 24 grader varmt, åskan håller sig på avstånd, regnet likaså. 

Vi har ätit både lunch och middag utomhus. I slutet av oktober!! Man kan ha det sämre.

Kram

Monet

DBIV för Turtlan i Karlstad ...

HEJ!

Kanske lite sent ute? Jag har inte varit på något vidare skrivhumör. Märks på bloggen också. Det kommer väl tillbaka.

Sitter och funderar över veckan som gått. Det som först kommer upp är den så oerhört jättebra och berörande tv serien Torka inga tårar...

Den både berörde och väckte minnen från när jag jobbade på en infektionsavdelning i slutet på 80 talet.

Det är det bästa tv sänt på länge och inte konstigt nog så var det på SVT. Var annars?

Så det blir mitt bidrag. En timme på måndagskvällen. Ett program jag tänker på än.

Kram från Turtlan

Varberg tur och retur ...

Bilden är från Varberg och togs av G. Håkansson. Året var 2006.

Allt beror förstås på vad man är van vid.

De senaste två åren har jag tillbringat mesta delen av min tid antingen i den lilla affären, eller i ett gult hus på en kulle.

Jag träffar massor med människor när jag är på jobbet, men hemmavid är det lugnt och stilla, ja, vissa lediga dagar händer det att jag inte möter en enda kotte!

Kanske är det därför som en utflykt till Varberg, bara fem mil bort, blir till ett äventyr för mig?

Fem ynka mil, det är ju ingenting för den som vuxit upp i Västerbottens inland .., ändå känns det långt och när jag väl kommer fram tänker jag att det är tur att man inte hamnade Varberg, för nånting mer krångligt att köra bil i, det kan omöjligen finnas!

Till sist kan jag parkera ganska nära Torget och där är det marknad (kallt och blåsigt!) och jag strövar omkring lite på måfå .., fryser om händerna .., (fingervantarna glömdes hemma!), stannar till vid ett stånd med hemstickade yllevantar ("Berits design"), men 450 kronor för ett par stickevantar, nej, det är för mycket, så jag fortsätter vidare .., tittar in i bokhandeln och möter Camilla Henemarks ansikte först av allt .., blir aningen sugen (läs: nyfiken) på att köpa ett exemplar, men glömmer det hela .., det blir vare sig vantar eller sexorgier, det blir en linneklänning/tunika med stora, härliga fickor.

Överallt på torget finns kläder till försäljning (det tycks vara thailändska män eller kvinnor som är försäljare) och förutom vantförsäljaren (som är Berits man) så finns där flera stånd där det säljs blommor (mest cyklamen och ljung, och gravdekorationer, förstås ...) och en äldre farbror säljer ortens potatis.
En fiskvagn finns där också.

Efter en knapp timme beslutar jag mig för att åka hemåt.
Det är knappt att jag hittar ut ur den här staden med alla vackra hus och fönster ..., jag har planerat att ta kustvägen hem, men missar en avfart, så det får bli E6:an söderut .., svänger av i Heberg (funderar på Laxbutiken .., skulle vara gott ...), har huvudvärk och känner mig trött och slut på (det är väl det storslagna äventyret, förstås ...), passerar kyrkan i Eftra .., ser skylten till Ugglarps Grönt och drömmer om sommaren .., sen sista rakan mellan åkrarna och så höger in på Ejdervägen.

I vardagsrumsfönstret står Harry och viftar på svansen.

Därmed är dagens äventyr är tillända.

Mer om Varberg finns att läsa här.

Och här.

För två år sedan stannade vi till i Varberg.
Då såg det ut så här vid Kallbadhuset.

Ps. Om Varberg skrev förresten Esaias Tegnér följande rader i ett brev, daterat den 18:e juli 1826:

"Varberg utan all fråga är det fulaste ställe i Sverige; det är Nordens sanddosa, icke ett träd, icke en skugga, icke en grön fläck så långt ögat räcker, blott flintskalliga berg, och salt vatten och skrivsand."   Ds.

Oktober ...

Snart november.

Och luften är ljummen och fylld av tjattrande kajor.

DBIV för Barbro i Uppsala ...

Bästa i veckan har för mig varit Facetimesamtalen med det lilla livet i Oslo.
Hon ger mig sådan glädje att det  nästan gör ont  in i hjärtat när jag tänker på avståndet.
Önskar de vore närmare. Nu så pratar hon hela tiden,20 månader har Noelle hunnit bli och känslan när hon säger Ha dé Mommo och vinkar glatt är obeskrivlig

Babsan

Maud från Norrbotten ...

Slöttittar på Gomorron-tv och upptäcker "Bondbruden" från Luleå, Maud Adams.

Hajar till.

Oj .., vad hon har - nej, inte åldrats - utan föryngrats.

Och hela dagen är min ...

Tidig morgon.
Kaffebryggarsörpel..
Himmelskt gott bröd.
Knaprig yta.
Pv:s tofflor.
Ljumma vindar.
Rödhakekvitter.
Löv som singlar till marken.
Bara ben under kappan.
DN.
Lycka.

Lediga-dagsfönstret .....

Ja, jag hann fånga många katter som satt där och tittade ut över innergården i Ystad .., då, när jag skulle gå till jobbet.

Det här är samma krabat som på en annan bild tittade ut, men då genom ett fönster på glänt.

Oktober ...

Och på stranden ...

... ligger hundratals små maneter!

En salig blandning ...

Han lär ska vara en blandning av border collie, stövare (måste i så fall vara smålandsvarianten?) och labrador, men ibland undrar jag verkligen om där inte finns annat med i blandningen?

Hela han är långranglig .., han är den i särklass mest spänstiga hund jag har träffat .., älskar att sträääcka ut och hoppa över hinder och när vi möter andra hundar, kryyyper han ihop liksom ålar sig fram .., exakt som en vallhund som ska hålla koll på flocken.

Vitt på svanstippen har stövarna också; min pappa brukade säga att det där vita var värt ungefär en femtilapp.

Just nu ligger den där saliga blandningen på soffan Ektorp och lyssnar till Artur Eriksson som sjunger om de som komma från öst och väst och det påminner så mycket om min mammas begravning, då vi först sjöng den en gång (till accompanjemang av en underbar pianist!) och sen bad vi .."men vi tar den en gång till och sjunger högre!" och det gjorde vi också.

Först efter en stund ....

.... slår det mig: det är nästan helt vindstilla!