måndag 5 november 2012

Den där tejpen från Portugal ...

Tänk, den är som välsignad!

Den tar aldrig slut!
Tack Anna!

Och idag går tre paket iväg .., ett till södra Frankrike och hon som fyller år i dag - Monet -, ett till ellem i Skellefteå (tack snälla för det som kom med posten idag, vilka fina vinster det blir!) och till Hedgrenskan, hon söder om landsvägen i Skåne.

Eva på Frösön .., jag funderar fortfarande på vad du ska få i stället för filmen.
Det kommer!
Och Rexxies blomskott - det kommer också -!

Fler ramar behövs!

Att trogna bloggläsare vet att jag tycker om text och bild tillsammans, det är ju ingen nyhet.

Och plötsligt kom jag på hur jag ska göra med den smala väggen intill cd-hyllorna!

Jo, jag ska rama in den översta bilden (Ulrika som följde mig till Ven utanför Landskrona och vi var lika sjåpiga båda två när det gällde att ta oss från båten till fast mark på land ... och där står pv så trygg och säger att "kom du Ulrika, jag tar emot dig ..") och även sidan där pv skrivit i sin loggbok om den första segelturen i mitt liv, den med äldsta dottern, Emma och Emil ..., den ska också ramas in ...,  hans segelbåt i Ystad hamn och kapten Lintott vid rodret, ja, dom har ju redan ramar och allt ska få samlas på just den där väggen.

Det blir som en sammanhållen historia om något som har varit.
Sånt som skänkte sådan glädje!

Ja, men sicken tur att vi ska köra till Skåne och äta gåsmiddag i helgen .., då blir det ännu ett besök på Ikea.
Det blir till att ta sikte på inredningsavdelningen bums!

DBIV  .... någon som vill vara med ...?

Ulrika (besök av sonen och rallyljud ...) , Ann i Göteborg (röjning på vinden som tog på krafterna!) och Hedgrenskan från Skåne (resan till Dublin bland annat), var alla tre raskt ute och har redan skickat in sina bidrag, men fler är mer än välkomna, även ni som har vunnit hur många gånger som helst! 

Den här veckans förstapris är något som kommer att göra er ..,. tja, vi kan väl säga .., "upphottade", så får ni väl gissa vad det kan vara.

Och ni kan bli upphottade under ganska lång tid, kan jag lova.

Vill man dela med sig av sin glädje, så är adressen bisse151@gmail.com och gärna bild till!
Anne i Mantorp ..., gör dig redo med mobilkameran nu!

Och den första som kommer med, som annars alltid har t-v-e-k-a-t  och inte vågat (jodå, jag vet att såna finns ...), får ett alldeles eget pris.

Välkomna med era bidrag!

Och medan jag är i farten, så vill jag passa på att gratulera Monet som idag fyller år!

Stort grattis härifrån!

Mitt eget DBFV .....

Jo, men det var ju resan söderut .., besöket på Ikea (ja, jag gillar Ikea skarpt!) och sedan fyra timmar hos sonen i Malmö; i hans nya lägenhet.

Att få bjuda på medtagen räkgryta (den var inte trött, hade bara fått följa med) och dricka underbart gott vin (sedan du bjöd på detta i Sälen Gunnar, är det vår favorit!) och sitta i soffan och prata och dra med fingrarna över sonens snaggade huvud och känna rotborststubben och tänka att å, så stor han är!

Att äntligen komma till skott och rama in affischen som inhandlades i Ottenby, på fågelstationen, det blev också till stor glädje!

Efter badet ... eller före.
Inte är den så märkvärdig affischen, men den påminner om den där härliga dagen och hur vackert Öland var och så var det ju det där oväntade mötet med turistande malåbor och kanske bäst av allt: simturen i havet, tidigt på morgonen.

Det blev ovanligt mycket glädje förra veckan .., liksom tillbakatittglädje.
DBFV för Ulrika i Västmanland ....

Förra veckans guldkorn:

- att Chrille hade höstlov och var hos oss i Striberg hela tiden.
 
 Ett par filmer blev det (Hungerspelen och Prometheus), roliga middagar och mycket skratt. 
 
Älskade unge!! :-)
 (Och morsan kämpar med att inse och acceptera att hennes lille plutt faktiskt fyller 16 i vår...)

- Krutcupen i Hallsberg igår:



Som Folkrace ungefär (fast utan det att man måste sälja sin bil) och sååå roligt att kolla på. :-)
Jag har saknat motorljuden. :-)

En måndag i början av november ...

Plusgrader och duggregn tidigare på morgonen.

Lugnt och stilla.
Småfågelkvitter.
Grå himmel.
Doft av hav. 

Dagens fönster ...

Om man bor ute på landet och inte har så många fönster i sin närhet, då är man själaglad över det lilla gula huset nere vid bäcken.

Den som porlar så fint.

På andra sidan vägen, där låter det så här.

Nästan som vår.

söndag 4 november 2012


Men .... 

Akuten, det brittiska programmet från Kings College Hospital, det tycker jag om.

Kan jag lova er.

Och nu ska jag göra natt.
Dravel i parti och minut ...

Förra omgången av Allt för Sverige tyckte jag rätt bra om.

Den nya vändan,  ikväll visades avsnitt 2,  tycker jag är bedrövlig.

Vilka fördomar om oss svenskar!

Att Anders Lundin inte har pratat med mer än en granne på 20 år, säger väl ändå mer om honom än om svenskar i allmänhet.

Och är det underligt att åldriga västerbottningar ute på vischan inte skriker av lycka rakt ut när det ringer på dörren och där står fem amerikaner med bullpåse i handen och säger att man vill ha fika.
Äldre människor som inte kan engelska? Och en filmkamera och ljudtekniker i hasorna!

Helt ärligt tycker jag att det är respektlöst.

ellem, boende i Skellefteå, säger så här: 

"Den gamla damen de besökte bor inte alls på vischan i närheten av Rismyrliden, utan i Medle, nån mil utanför Skellefteå! Och det gör förmodligen de andra "grannarna" också.
Det är väl åtminstone 4-5 mil att gå dit med kanelbullarna....
Ofta blir vi nog lurade men ibland vet vi om det!
ellem" 
DBIV för Hedgrenskan i Skåne ....

Det bästa i veckan blir två saker. 

Dels resan till Dublin, men också en helkväll i glada vänners lag på lördagen då vi åt, pratade, dansade och skrattade långt in på nattkröken.

Hedgren.

Ännu mera om Dublin finns här.

Nu har Kerstin valt - nu är det Ellems -tur .

Vinnaren i DBIV nu senast, det blev rara vännen Kerstin i Skåne.

Efter att ha funderat lite, beslutade hon sig för dvd-filmen som handlar om Frida Kahlo och den filmen var sponsrad av Monet i Frankrike - tack snälla Monica -!

Ellem: nu är det din tur att välja tröstpris!

Du ser ju vad som finns kvar .., allt utom Kerstins vinst.
Vi skulle ha lammstek till middag ...

Färdigmarinerad på provencalskt vis, stod på det förpackningen och det lät ju bra.

Gud, som jag längtade! 

Så här såg "skalken" ut .., det är insidan ni ser.

Men ..., aldrig i mitt liv har jag ätit något sämre i lammväg.

Det är precis som om nån har sprutat in en sörja av klippt gräs, blandat med sågspån.


"Oj, så hemskt!" ....

"Sex stycken b:n ...", säger pv som sitter vid pianot och övar på sin stämma.

Ja, i år ska han nämligen sjunga julsånger med Halmstad Kammarkör.



Och det är i det här stycket som alla sänkta toner gömmer sig.

Till en början trodde jag alltid att pv sjöng falskt när han satt vid pianot och klinkade och kollade sina noter.
Det var innan jag fick mig förklarat att han inte sjunger melodistämman.

Upphittat ...




På intet vis ...

... är jag den där romantiska typen, när det gäller hur man har det hemma.

Men plötsligt är det annorlunda.

Och när jag läser morgonmejlet från min syster där hon berättar om makens elände med sex och en halv timmes cellgift i form av dropp och ovanpå detta strålning och utdragna tänder i underkäken för att kunna komma åt med den radioaktiva strålen ., och svårigheten för honom att äta eller dricka .., matlusten som har försvunnit .., ja, då tänker jag att kanske är det därför jag vill göra det mjukt runt omkring oss.

Detta har drabbat honom.
Jag kan knappt tänka mig något värre.

Men den där ...

... lilla lampan, den som heter "Non", den tycker jag verkligen om.

Ännu mer perfekt hade den varit, om den vore lägre i höjd och om den böjbara delen varit längre.

Pensionatsvärden är ingen fantast av smålampor här och där; av "onödig belysning", helt enkelt.

Själv tycker jag just den biten gör hur mycket som helst att få det ombonat.

I det här fallet, med "Non", är vi helt eniga.

Jo, det blev bra.

Och nästa helg ska cd-hylla nummer tre komma på plats.

Det är då Van Morrison, Bob Dylan och Jimi Hendrix ska få dela plats med Dinah Washington, Ottmar Liebert och Andrea Bocelli.


Dagens fönster ...

Jag hade bestämt mig för att hitta varmt gröna gardiner, kanske olivfärgade.

Så skulle det vara.

lördag 3 november 2012

Tre bilder från en lördag ...

Det här med katter är så härligt!
Man kan fixa och dona och köpa den allra finaste lilla korg, men näää, näää, allra skönast är att hoppa upp på vedtraven i pannrummet, den där traven där det är aningen knöligt och bökigt!
Korgstolen i hörnet, den står numera tom.
Och nu vill minsann pElle ligga där också.
På vedtraven.
Fast det är trångt och egentligen var det ju sigge som kom på det först.
(Filtarna lade matte dit .., så det skulle bli skönt och gosigt.)

När pv tapetserat fick han flytta det stora, tunga ekskåpet som en gång fanns hos hans farmor och farfar.
I Skåpet ryms hur många LP-skivor som helst!
Hasse Tellemar och Vietnam är nära.
Bob Dylan och Simon and Garfunkel.
Hela pv:s musikliv finns där.
"Fast Tellemarskivan är nog från far och mor ...", säger han.
I min ungdom hade jag inte en enda skiva som handlade om stöd till Vietnam.
Jag lyssnade mest till José Feliciano och Mamas and the Papas.
Ibland sjöng jag med i Spel-Olles gånglåt också.
Pensionatsvärden skulle nog säga att jag var tämligen förtappad.
(Men vad han inte vet är att en skiva med Artur Erikson nästlat sig in bland all proggmusik! Jo, jo. Så kan det gå när man får en enveten madame i stugan.)

Och när jag är på jobbet och dricker kaffe i personalrummet, får jag ett sms från Gunnar i Jämtland.
Han har varit ute på Rödön och tittat på julmarknad och vem hittar han där, i röd jacka och så elegant, om inte Eva på Frösön!

Tack för bilden, Gunnar! 
Såå glad jag blev!

Den där lampan ...


... som var så himla fin där den hängde i lampavdelningen på Ikea ..

... den blev inte alls lika fin här hemma.

Sånt som gör hjärtat glatt ...

Igår, på väg ut från det stora möbelvaruhusets damtoalett, råkar jag springa rakt i famnen på en storvuxen man i sjuttioårsåldern.

Han brer ut med armarna - som i en björnkram - och säger ..."hoppsan, vilket möte det här blev!" och så ler  han med hela ansiktet.

Det hela varade inte mer än möjligen i två sekunder.
Kanske fyra.

Men medan jag gick där inne bland alla möbler och presumtiva kunder, tänkte jag på det där leendet och vad det betydde.