Efter tretton dagar nonstop i ett gult hus på en kulle, tar jag bussen till Halmstad.
Avgång 13.33, pip.
Ankomst ungefär 14.12 vid Norra Station.
Därefter promenad längs Brogatan ..., över Österbron och till biblioteket.
Lånar fyra böcker.
På en av hyllornas kortsidor upptäcker jag ett bekant ansikte.
Ett barnbarn till Gunvor!
Man kan också säga: en dotter till en pensionatsvärd!
I min tidiga ungdom i Malå - det är 60-tal - ligger biblioteket i ett rött trähus nära skolan.
Elin Lindström arbetar som bibliotekarie och Elins son heter Rolf (
Rolf Mikael, jag kan alla mina klasskamraters namn ..., kan det bero på att jag själv bara fick ett enda ...?) och vi följs åt från första klass genom hela grundskolan.
När jag 1970 skadar ansiktet efter en våldsam bilolycka och under två veckors tid ligger på Umeå lasarett, får jag ett brev från denne Rolf Mikael.
Han skriver med sådan humor att jag ligger i salen med svullet ansikte och en näsa som har fått helt ny form och om och om igen läser jag brevet och jag skrattar så gott, så min salsgranne, Edla Sandberg - en kvinna i åttioårsåldern från Morjärv i Norrbotten - hon börjar
också att skratta.
I flera år ska vi komma att brevväxla, Edla Sandberg och jag själv.
Men nu var det ju Malå, ja.
Utanför själva biblioteksavdelningen (som egentligen bara är några rum), finns en äcklig toalett med spolanordning i form en kedja och längst ner ett bakelit, - eller porslinshandtag.
Aldrig i livet att man vill sätta sig där och kissa!
På biblioteket arbetar även tant Margareta som var vår nästan-närmaste-granne.
Margareta äger en
uppriktig kärlek till böcker och vet precis vad som passar låntagarna.
Dessutom är hon en hejare på att fiska med nät .., hon är otroligt intresserad av konst, syr kopiöst med kläder till dotterns Barbiedocka .., prenumererar på tidningen Burda .., går med
en fot mer inåt än den andra .., och bär alltid långbyxor.
Därtill håller hon alltid ytterdörren låst och det är ovanligt på den tiden i Malå.
I trappan upp till deras övervåning, hänger kopior av Picassoteckningar.
Förresten bakar ingen så goda chokladsnittar som tant Margareta och på deras spis står ofta en puttrande tryckkokare och för mig tycks denna apparat
nästan lika skrämmande som en atombomb.
Ja, allt sådant kan man tänka på under ett biblioteksbesök i landet Halland.
Och så in mot stan igen och över bron.
Och biblioteket som liksom svävar över Nissan.
På väg till Skånska Hembageriet där pv möter upp.
Hela tiden tilltar värken i mitt knä.
Hemma igen.Soffan Ektorp blir räddningen.
Ingela sa... Vi delar biblioteksminnen. Det var en speciell lukt där, gamla böcker och läder från våningen under. Trappan var läskig och toan ännu läskigare. Jag fick mitt eget lånekort när jag var sex. Den första boken jag lånade stod i hyllan till höger mot väggen, jag tror det var mellan två fönster, i det rummet man kom in i om man gick till vänster när man stod med näsan mot tant Elins disk. Det var en av de där små Pippi Långstrump-böckerna med färgbild bara på omslaget och Ingrid Vang-Nymans teckningar inuti.
Det röda huset finns kvar som du säkert vet, och det är jättefina lägenheter där i dag. Tant M finns i livet, men hennes livliga intellekt finns inte kvar. Hon bodde på samma avdelning som farmor och jag såg henne senast den dagen vi städade där. Ett litet tantskrutt bara. Det borde vara en rättighet få behålla sina sinnen livet ut!
