![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEglFTV0N40unCPuKl9lhg099aK0WyU6l2JmGvfNrXbCE2de1qW69eDR0mTBJC46S5ACmdMJVuzuwTicHpxUMIuCIBf_v_ak1EFfl3-VA4_O-J-Ae8cj7ZNapOKuBK1RC3hvHOW9fSrdknk/s400/a60.jpg)
Även idag full fart i alla kassorna och vi säger unisont att det måste bero på att Willys - som ska nyöppna nästa vecka - har tömt sitt lager.
Massor av kunder är helt nya bekantskaper och fingrarna flyger över kassatangenterna ., och det ska tas undan varukorgar och fyllas på med kvällstidningar och rastavlösas och hela tiden växer köerna.
Den som är ute på "golvet" har det inte lättare.
Färskvarorna som kom igårkväll ska fyllas in och det spelar ingen roll, man hinner knappt ut från lagret så kommer tanter eller farbröder och frågar var senapen ligger eller ättikan och framför allt majonäsen .., och kan man kanske följa och visa och finns det ingen mer filé och var hittar men elproppar och gräddglassen, är den slut?
Att arbeta i lugn och ro, det är en absolut omöjlighet om man är affärsanställd, men så är det förstås för många andra yrkesgrupper också.
När klockan är halv två, tackar jag för mig.
Då har pv kommit och han har lastat min cykel på bilen och nu är det kaffedags med bröd från Söderberg & Sara ("men det var värst så dyrt brödet är ..., man skulle lära sig att baka surdegsbröd, det kan väl inte vara så svårt ...?" säger pv som är snålänning ...) och sedan stundas liten bilutflykt på Österlen.
Och även om det ösregnar ute, är livet härligt att leva.