Om att lämna spår efter sig .

Läsvärt.

Just så.

På väg till Getinge ...

... för att slänga skräp från sommarhuset.
Fast den övre bilden visar tillbakavägen.

Efter bokskogstunneln öppnar sig allt och där framme ligger havet.

Ni må tro att den vägen är så vacker, så man får ont i magen.

Och tänk er att passera Steninge kyrka och alla små trähusen och bokskogen som står där i skiraste grönskan .., och överallt blommar fruktträd och där är hägg och jag säger till pv att "ååå, vi måste plantera en hägg, det finns inget som doftar så härligt!"



Det är pingstdagen år 2010.

Att man blir hänryckt, är bara förnamnet.

Apropå skohyllan ...

Ja, jag känner att jag kanske var lite orättvis mot herrarna Göransson i det förra inlägget.

Det finns ju bevars andra skohyllor också.

Efterlysning ....

Så här är det.

En dag får jag ett meddelande på facebook .., det visar sig vara en kvinna som heter Alick Mitchell som hör av sig och frågar om jag är den Elisabet Nilsson som hon letar efter?

Det är jag inte.

Nu ska jag försöka hjälpa henne.

Alick bor i Byron Bay i Australien, men har besökt Sverige och seglat i Bohuslän.

Det var då hon mötte denna Elisabet Nilsson - som hon nu letar efter - och Elisabet torde vara 45 år ung och är född den 9:e april.

Hon bodde i Halmstad, men hade, eller hennes föräldrar hade, sommarhus i Fiskebäckskil.

Någon klocka som klämtar ...?

Hör i så fall gärna av er, så ska jag vidarebefordra alla upplysningar.

bisse151@gmail.com

Kanske nånting genetiskt ..?

Vanlig skoposition i det gula huset på kullen.


Direkt till vänster om pensionatets ytterdörr, står en skohylla.

Den används flitigt .., men inte som skohylla.

Där trängs i stället en grön ryggsäck .., notpapper .., diverse verktyg och kanske en enda sko.

Och så här ser det ut när storebror och mellanbrorsan sent på kvällen har kommit hem från sommarhuset och allt målandet.

Skorna uppställda i perfekt snava-och-slå-ihjäl-sig-formation.

Söndagsfönstret ...

... finns i det gula lilla huset nedanför pensionatet.

Och själva pensionatet speglar sig i rutan där uppe till höger.

Insikt från Filipstad och Dublin ...


Ja, så är det verkligen.

Kvällspromenad i landet Halland ..

I väntan på herrarna ..

.... som ska äta middag här på pensionatet (en fläskfilégryta är färdig och står och väntar på spisen ...), bestämmer jag mig för att klippa gräset.

Aldrig i hela mitt liv har jag spatserat omkring med en elektrisk gräsklippare, men det gör jag idag.

Det är bökigt och ovant med den långa sladden och i början glömmer jag bort mig och rycker för hastigt - kontakten flyger ur och maskinen stannar förstås -, eller så tjorvar jag in mig i alla sladdmetrarna och muttrar irriterat över hur opraktisk den här manicken är.

Efter en timmes ihärdigt klippande - såväl fram,- som baksida -, går det riktigt bra.

Dom små öarna med styvmorsvioler och trift .., får vara kvar.

I alla fall till en början.

Mot slutet, när svetten forsar och jag är trött och slut på, händer det kanske att någon liten ö faller för kniven.

Ja, ja, men det finns massor av dem!

Ni ser dem markerade på bilden.

Lördagsbestyr ..

Det tar sig på altanen.
Å, som en liten doftande oas har jag tänkt mig att det ska bli.

Körde in till Plantagen och handlade ännu flera lerkrukor (inte pv:s passion, men min ...) .., därefter till sommarhuset där det målas, byts golv och fräschas upp så där rent allmänt.

Alla tre bröderna, plus Sonja och Gösta, satt och drack kaffe när jag kom från stan.

En trevlig lite pratstund blev det, där i solskenet.


Humlen växer så det knakar!
Under en solig och varm dag, säkert ett par decimeter!

Från andra sidan väggen kommer flädern insmygande, men får vara kvar.
Den blir fin.



Och överallt på gräsmattan .., små öar av styvmorsviol.
Ångermanlands landskapsblomma i överflöd i Halland!

Och precis som Åke Burwall i Malå som lämnade Blåklockorna när han klippte gräsmattan, så gör pv likadant med Trift och Styvmorsviol.

Rabarbern är nu färdig att skördas och i slänten, lite till höger och utanför bild, där ska nästa vår byggas en Friggebod.

Strandnära ...

En klicka-på-bild.
Då förstår man verkligen.

.... tomt, kan man kanske kalla detta?

Eller sjönära.

Det är kusinen Barbro som har skickat bilden, den som visar hur det ser ut när snösmältningen sätter fart .., och hur det kan se ut när man bygger bastu lite väl nära vattnet.

Ajabaja .., nu är det inte långt ifrån att den ännu inte färdigbyggda bastuns trossbotten blir översvämmad!

I plommonträdet ...

... sitter den här lille krabaten och sjunger så vackert.

(Glöm inte att klicka på lyssnalänken ...).

Fint besök ...

Nej, det är inte Peps Persson och inte Robert de Niro som är på besök på pensionatet.

Det är lillbrorsan Göransson - här i färd med att köra till sommarhuset för att hjälpa de övriga med diverse måleriarbeten och annat -.

Natten mot idag kom han hem från en spelning och ikväll är det dags igen, det är därför han står här i kavajen .., men först ska han alltså ut till sommarhuset i Steninge.

Själv ska jag sköta markservicen.

Lunch och middag.

Mellan varven rensar jag ogräs och pysslar om alla nytillskott .., nävorna .., fröken Salvia .., den sibiriska vallmon .., ja, allesammans hälsar jag på och frågar hur dom har det.

Dagens fönster ...

... fångades av sjörövarkaptenen Kjelle, som förmodligen är hemma igen, på Öland.

Där driver herr Kjelle butik i Borgholm (Art of One) och har ni vägarna förbi, så tycker jag minsann att ni ska titta in i affären och hälsa och tacka honom för alla fina Västindienfönster som har kommit susande genom rymden, ja, medan han varit ute på seglat på det turkosskimrande havet.

Här är några andra som har fångat under tidens gång.











Och så hyr han ut rum också.

Titta, så vackert där är !



Och för att avsluta det hela, så är det väl detta som är Kjelles stora passion här i livet?

Småprat ...


Sen middag.

Vid köksbordet sitter två män, varav endast den ene kan tala svenska.

Allt möjligt frågar jag dem om.

Jag får veta att den enes mamma heter Maria och pappan Konstantin.

Konstantin och Marias son är fyrtiotvå år och har blivit övergiven av sin hustru.

Kvinnan, som var hans hustru, valde hans bästa kompis i stället.

Nu har han Konstantin och Marias son förlorat såväl kvinnan, som sitt lilla barn.

Man anar sorgen.

Och han har drabbats av diabetes.

Jag frågar vad han skulle vilja arbeta med om han vore tjugo år igen?

Den andre tolkar.

En stunds tvekan.

"Han skulle vilja ha en kvinna som inte överger honom ...", översätter kamraten.

Sen frågar jag om någon vill ha påtår.

Nya möten ...

Alldeles knökfullt är det på tåget från Malmö till Göteborg!

K n ö k f u l l t!

Så jag står i gången mellan två kupéer och vi är säkert tio stycken som trängs och alla tittar lite åt sidan, så där så man inte ska tränga sig på .., eller så beundrar man utsikten, om man har tur att stå vänd åt det hållet.

Mitt emot mig står en kortväxt rödhårig kvinna.

Hon har grön jacka och en scarf runt halsen och jag tänker att hon ser ut som nån hemifrån och så råkar hon säga en enda mening och jag hör tydligt ö:et som uttalas som i rök och då ler jag och frågar om hon kommer norrifrån?

Jodå, det gör hon.

Från Örnsköldsvik ursprungligen, men sedan fem år tillbaka bor hon i Landskrona.

Om hon trivs?

Nja, så där, säger hon.

Det är själva boendet som inte är det ultimata, men det var nu inte därför hon flyttade söderut, för att bo så galant, nej, hennes partner bor i Tyskland och det är åtminstone åtskilligt närmare att då bo i Skåne, än i Ångermanland, jo, så det går bra.

Länge, länge pratar vi och hon är så rar och trevlig och jag frågar vad hon arbetar med?

"Ja .., inom polisen .., fast administrativt", förklarar hon leende.

Och jag berättar om mina barns pappa som också arbetar inom polisen och även han i Malmö och hon frågar vad han heter, jaså, Tommy .....!

"Ja, men honom känner jag ju .., jag arbetar på lönekontoret och sköter om löneutbetalningen till honom, och hans fru .., jamen, henne pratar jag ofta med, vi brukar mötas nu och då på jobbet, hon är ju från Kiruna, jaså, han håller sig till norrländskor i alla fall ...!" säger kvinnan och ler så varmt.

Och vi pratar om fenomenet att barn till poliser ofta själva väljer polisyrket och att poliser även gifter sig inom kåren, så där som läkare och sjuksköterskor .., (och skiljer sig frekvent också, för den delen) och vi pratar om detta att bryta upp i mogen ålder (hon är född -57) och att våga ta steg som man inte trodde sig om .., och om hur det är att leva i Skåne och hur det ska vara att bo i Halland och om det är någon skillnad alls och i så fall: vad beror det på och hur ser den skillnaden ut?

Sånt.

I Landskrona stiger hon av.

Vink-vink och klapp på axeln.

Ett härligt möte blev det.

Nu ...

Mjällomslandet i fjolsomras.
Mjällomslandet ligger i Ångermanland.
Upplysningsvis.


... bär det strax iväg till landet Halland.

Stressigt på jobbet.

Trötta ben.

Men ååå, så roligt det ska bli att få träffa sigge nilsson, pElle och pv.

Och bröderna Göransson, nummer 1 och 3.

Det är grått och mulet ute .., kvavt och på gränsen till mullrigt.

Blomsterhörnan ..

Tänk .., jag räknar till femton blommor på en och samma pelargonia!

Detta utan minsta lilla gödsling.

Och alltid vatten på fat, aldrig direkt i jorden.



Den här lägenheten med sina stora fönster, ja, den måste vara världens bästa när det gäller pelargonieuppfödning!

Dagens fönster ...

... finns inte i Portugal, inte i södra Frankrike .., inte i Skåne .., nej, det finns i Västmanland.

Frasses matte tog bilden.

Vera Hansson, 3 år.