Och ännu en insikt ....


Tur att det finns hjälpmedel ...

En slags insikt ...

'

Nu är det tio arbetsdagar kvar för min del.

Bara t i o.

Och det är måndagmorgon och halvsex-nyheter från radions P4.

Himlen är ljust blå.

Det ser ut att bli en fin dag.

Måndagsfönstret ...

"Hej om aftonen!

Lyssnar på kvällens repris av dagens sommar med Eva Dahlgren och för över bilder från kameran till datorn.

Rensar minneskortet som nu nästan var fullt.

Där på kortet finns ett fönster till Dig fångat igår kväll på ön där vi slog läger (båtläger) för natten.

Efter middagen och före jordgubbarna så tog vi en kvällspromenad västeröver på ön för att se solen dala lite i den ljusa juninatten.

Där fångade jag ett fönster till Dig.

Från fönsterfångar-Turtlan .

Ett kvällsfönster ...

... från Stackgrönnanas båtcafé utanför Skellefteå.

Tänk .., där satt vi fjolsomras!

Tack Ellem som skickade bilden!

(Och Ellem skriver att "räkmackorna är lika stora som i fjol").



Och när den här fönsterbilden från Porto visades, hann jag inte med att leta upp texten som annannan hade skrivit till.

Så här stod det:

"Ruckelbilden visar exempel på väldigt karakteristiska Porto-fönster.

Jo, tyvärr är de där naturliga takfönstren längst fram i bilden inte ovanliga i de många fallfärdiga och övergivna hus som finns. Men titta på de präktiga riktiga takfönstren - inte minst det på det tredje huset där man bara precis ser taknocken.

I en sådan kupol kunde man gå upp och se om båten kommit in med leverans, om man var den sjutton- eller artonhundratalsköpman som lät uppföra huset.

Det syns inte här, men floden är så pass nära att de hus som skymtar suddigt i fjärran på sluttningen är på andra sidan. De två närmre husen har ju enklare fönster, vars uppgift helt enkelt är att släppa in ljus i den långa långa huskroppen.

Mitthuset har ju bara fasadfönster på fram- och baksidan, medan långsidorna som är minst fem-sex gånger längre sitter ihop med de två grannhusen."

Eftermiddag ...

"Tjena Micke ...!"

... blir skippande av fotbollsmatchen, den som jag så gärna vill se, men solen lockar ännu mera och jag tar cykeln och susar iväg till östra stranden, där jag nästan alltid håller till.

Där är nästan folktomt.

Och jag funderar på att ta ett riktigt dopp, men vattnet är iskallt, med betoning på is ...,(en kund säger att det var tio grader i havet i gårkväll ...), så jag struntar i badet och lägger mig raklång på en rosavit handduk och somnar nästan genast.


En annan gång på stranden.
Emil har plockat svarta stenar som han kallar för "lakritsstenar" och lagt dem i mitt knä.


I en dryg timmas tid blir jag där.

Cyklar sedan hemåt .., förbi kyrkogården där allt som är kvar av min mamma nu är aska .., förbi Ejdern där hon tillbringade sju år och jag tänker på den där gången när hon nyss hade dött och var alldeles varm och jag höll henne mot mitt bröst och ropade "mamma! mamma!" ..., och sedan vidare ..., förbi Österportgymnasiet där sonen tog studenten och så på min gata .., där är Söderberg & Sara och puben Kings Head och där utanför står en tyskregistrerad bil med tyska flaggvimplar på ömse sidor av bilen och när jag kommer hem, får jag höra att England har besegrats .., och så kommer på sonen på besök och sitter i loppisfåtöljen och mobilpratar med någon kompis och jag har nyss duschat och håret är lockigt.


"Midsommar ..? Jo, vi var i Åhus .., rena lantidyllen!
Nej, jag är hos mamma just nu, jo, jag trivs bra .., i morgon börjar jag på Krim."

Allt känns bra.

Som små pärlor.

Aldrig upphör jag att förundras över hur mycket kreativitet och begåvning det finns bland alla bloggare!

Människor som inte alls har skrivandet eller fotograferandet som sitt levebröd, utan bara pysslar med detta för sitt höga nöjes skull och tänk .,. jag tycker att hur många som helst av dem (av ER!), är fullständigt jämbördiga med s.k. proffs.

En som är makalös när det gäller att filma, är Sven.

Såååå vackert blir det!

Och hans filurinsikter är alltid lika intressanta att ta del av.

Och så finns ju Stationsvakt, som med nån slags stillsam nyfikenhet på tillvaron fixar till de allra mest underbara små filmer!

Här är ett exempel.

Två helt olika sätt att skildra nånting på, men ändå .., så bra gjort!

Och inte får jag glömma den här unga damen!

Kortfattat skriver hon .., långt från mina romaner, men ack, orden går rakt in i hjärtat!

Eller hon med fönsterhåven ...., att läsa hennes rader är ibland som att sitta en båt som sakta guppar fram över vattnet.

Åååå, vad jag blir glad av sånt här!

På jobbet ...

Alldeles vid svänggrinden in till butiken, står "Greger" och håller upp anslagstavlan.

Där skriver Maria H meddelanden till kunderna.

Och där under finns tyck-till-lådan .., och penna och papper, förstås.



Och just hitom Greger, finns kaffehörnan.
Två fåtöljer och ett litet bord och så en kaffeautomat, där man välja mellan olika kaffevarianter.

Allt är gratis.
Många äldre slår sig ner och tar en kopp, när tröttheten slår till.



Någon kom tidigt till affären i morse och fick vänta en stund på arbetskamraten.
Då plockades blommor i vägrenen.
Och den som plockade blomstren tänkte att .., åååå, precis lika vackert är detta som den allra mest dyrbara köpebukett!



Marias verk igen.

Hon skriver precis som en småskollärare på 70-talet och det var väl då Maria gick i småskolan.

Eller närapå, i alla fall.

Elva ...

... arbetsdagar kvar är det nu, totalt.

Sedan ska jag göra som sigge nilsson .., och ingen väckarklocka ska ställas på klockan sex.

Men nu ..., iväg till jobbet!

Blå himmel och vindstilla.

Det får bli stranden efteråt.

Söndagsfönstret ...

... finns på min innergård, den som just nu påminner om Edens Lustgård.

Och bilden togs alldeles nyss .., vid sextiden på morgonen.

En sömndrucken kisse vaknar när jag närmar mig fönstret ..., men det är också allt.

Det är som om hela världen sover.

Och herr Koltrast är alldeles tyst.

Här och nu .... avsnitt 2.

Lugnt och vilsamt utanför mina öppna fönster.

Rosafärgad himmel mot havet till.

Allt känns bra.

Och jag tycker att dikten som Bente skickade är så underbar, så den får bli till kvällslektyr.
Igen. Och igen.


Vi sitter i slørblå junikveld
og svaler oss ute på trammen.
Og alt vi ser på har dobbelt liv,
fordi vi sanser det sammen.

Se skogsjøen ligger og skinner rødt
av sunkne solefalls-riker.
Og blankt som en ting av gammelt sølv
er skriket som lommen skriker.

Og heggen ved grinda brenner så stilt
av nykveikte blomsterkvaster.
Nå skjelver de kvitt i et pust av vind,
det er som om noe haster...

Å, flytt deg nærmere inn til meg
her på kjøkkentrammen!
Den er så svinnende kort den stund
vi mennesker er sammen.

Hans Børli

Barndom ....


"Håll käften på dig!" säger mamman till sonen som kanske är fem år.

Max.

Mamman har ett barn i barnvagnen och ett i magen som är stor och sprickfärdig och pappan går före och säger inte så mycket.

Han som ska hålla käften, skuttar på bakom dem.

Hela tiden bakom dem.

Han ser inte direkt olycklig ut, men inte glad heller.

Och jag cyklar förbi och råkar höra orden och tänker att fy sjutton att få höra såna ord från sin mamma eller pappa och ofta funderar jag över varför föräldrar skaffar sig barn så tätt, för särskilt roligt verkar dom inte tycka att det är .., mest ett enda besvär.

Och jag kommer hem, tar av mig jobbarkläderna och öppnar fönstret och efter en stund ser jag familjen passera utanför mitt fönster och vid secondhandaffären får mamman ett utbrott .., det ser ut som om hon gråter och jag hör ord som att hon minsann ska packa väskan, nu har hon fått nog, verkligen n o g!

Om det är hennes eller sonens väska som ska packas, får jag inte veta.

Och så går hon vidare, hon och magen och pappan och barnet i vagnen.

På secondhandaffärens stentrappa sitter lillkillen och tittar efter dem.

Ingen tycks bry sig nämvärt.

Själv står jag i fönstret och undrar vad som egentligen har hänt.

Här och nu ...

Fotboll på tv ..., tre fönster som står öppna.

Surr från en bordsfläkt.

Och har man sovit bara några få timmar natten mot idag, är inte energin på topp.

Ty ., natten mot idag ligger jag vaken i timmar och tankarna skuttar hit och dit!

Jag tänker på bristen på växel i kassorna och att det är mitt ansvar och jag som har missat att beställa hem i tid och nu får vi spara och gneta på hundralappar och jag tänker på mittemotgrannen som har staplat Ikeaemballage i farstun, så där så jag knappt kommer åt mitt lilla förråd och så blir jag irriterad för att jag alls irriterar mig .., ja, men so what ...? jag ska flytta om två veckor, hon kan fylla hela farstun med tomkartonger och sopor om hon vill, varför bry sig?

Men det gör jag.

Ändå.

Och jag ligger på soffan och smålyssnar till glada grannar som kommer hem sent på nattkröken och det pratas och skrattas och från hustaket mitt emot flöjtar återigen herr Koltrast och jag tittar på klockan .., två .., tre .., fyra ... och klockan sex stiger jag upp och pv skjutsar mig till Sparbankens "gör-det-själv-avdelning", men där får man inte ut några sedlar, enbart mynt, så det är bara att ge upp.

Före sju är jag på jobbet och det blir en underbart bra dag och morgon, då nästan allt hinns med .., och jag står i dörren och tittar in i kontoret där jag mellan varven huserar och det känns bra; alla kuponger och procents-checkar är sorterade och allt är i ordning och senare på dagen ska jag få låna cowboy-marias bil och köra till Forex och där, bakom luckan, sitter en ängel som låter oss få köpa femtilappar, tjugor och hundringar och jag tycker att hon är den raraste som finns!

Och nu är det eftermiddag och himlen är molntussig, men mest av allt ljust blå.

I Sydafrika hällregnar det.

I Ystad flödar solen.

Lördagsfönstret ...

.... kommer även det från Portugal och det finns text till, men det hinner jag inte lägga in just nu, ty nu är det raka spåret till affären som gäller.

Klockan är 06.34 pip.

Ystad ligger tyst och öde.

Junikveld


Vi sitter i slørblå junikveld
og svaler oss ute på trammen.
Og alt vi ser på har dobbelt liv,
fordi vi sanser det sammen.

Se skogsjøen ligger og skinner rødt
av sunkne solefalls-riker.
Og blankt som en ting av gammelt sølv
er skriket som lommen skriker.

Og heggen ved grinda brenner så stilt
av nykveikte blomsterkvaster.
Nå skjelver de kvitt i et pust av vind,
det er som om noe haster...

Å, flytt deg nærmere inn til meg
her på kjøkkentrammen!
Den er så svinnende kort den stund
vi mennesker er sammen.

Hans Børli


Tack Bente.

Sååå tänkvärt detta är.

Midsommarafton ..

Längst ute på bryggan (den som man har kunnat köpa in sig på, bräda för bräda .., har Kallbadhusföreningen midsommafirande .., hela tiden dansas det och där finns också en midsdommarstång .., något kallbadhus finns inte - inte ännu -).

... blir middag nere vid Marinan och det är den allra mest ljufvliga av sommarkvällar .., så vi sitter ute i det fria .. med havet på ena sidan och jag har solen i ögonen, men åå, det är som bäst ändå!

Lagom mycket folk.

Där sitter också Lena, Anders, Julia och Sanne .., kunder från lilla kvartersbutiken och det blir mycket hejande och där är båten från Polen som kommer in till hamn och där är båten från Ystad, till Bornholm, som ger sig iväg och fiskmåsar skriker och en labrador simmar i havet och långt borta ser vi ett barn som doppar sig.

Maten är god.

Lammfilé med god pommes och sallad och en aioli, men också någon slags underlig rödlöksmarmelad till .., alldeles för mycket, det hade räckt med aiolin, men gott var det ändå.

Och allt möjligt pratar vi om.

Mest kanske om Möten.

En helt underbar midsommarafton.

Tack du rara Kerstin som kom med förslaget.

Och tack du generöse pv som så schangdobelt stod för notan!

Mest säljer vi förstås av plu 4833 ...


Full fart från sju till fyra och då menar jag FULL FART!

Kassatjänst från åtta till halv två rakt av, sedan en kvarts fika och så tillbaka igen.

Vid halv tre kommer en busslast med underbara norska musikanter, såna här "corps" som spelar horn och klarinett och sånt och spatserar i fina dräkter, och dessa var från Bergen och var sååå rara och fina!

"Var har ni spelat?" frågar jag.

Jo, på Stortorget.

"Men där var stille och rolig .., kanske förbereder svenskerne sig för firandet ikväll ..?" säger en kvinna som är någon slags ledare.

På hennes bröst hänger en vit tygväska där det står "Elizabeth".

Och fem i fyra kommer alla som plötsligt har kommit på att man ska ha färskpotatis till sillen .., eller cigaretter .., eller öl eller nånting annat och det tar ett tag innan vi kan göra kassaavstämning och tacka för oss.

När jag cyklar hemåt är det högsommarvärme i luften.

Ikväll blir det middag på Marinan .., pv sitter i soffan och tittar på Portugal - Brasilien och ikväll är det Chile mot Spanien!

För övrigt ... alles gut!

Glad Midsommar ..!

Här blir det ingen Samlad Tropp, här blir det arbete från sju till fyra, men det går bra det med.

Ikväll vankas middag på Marinan, tillsammans med Kerstin och PV och säkerligen många andra.

Men först jobb .., nu ska jag cykla iväg!

// Strålande sol ..., jag hör tornsvalorna skriiiiika!

Ajöken, sa Fröken.

Dagens fönster ...

.... finns vid järnvägsstationen i Båstad.

I Skåneland.

(Och titta! Det är ju exakt ett sånt parasoll jag letar efter!!)

En liten pärla till film .....

... finns här.

Och så ett godnattfönster ...

... från det fagra landskapet Jämtland.

Från vännen Eva.

Och tänk, att det rummet stod jag och tittade in i, ja, i fjolsomras.

En helt ljuvligt besök blev det i Östersund ..., ute på landet, bland hästar och guckuskor.