Har jag inte gjort annat under den här tiden som gipsad och justerad, så har jag i alla fall varit utomhus hur mycket som helst.
Och idag gör pv mig sällskap.
Vi tar vägen förbi Fabrikör Johanssons nybygge; tre våningsplan (tack och lov kommer där att finnas hiss) och det liknar mer ett hyreshus än ett sommarhus.
Bara en bit därifrån finns en av Fabrikör Johanssons grannar.
Det huset (som endast brukas sommartid) är av det mindre slaget och den vackra stenmuren hör till tomten.
I vanliga fall.., kan man gå här nerför branten.
Nu har stigen förvandlats till rena rodelbanan och vi väljer i stället småstigarna (upptrampade av islandshästarna sommartid) längs åsen.
Ser ni paret som går lite t.v på bilden?
Vi mötte dem senare; ett äldre par från Kvibille, inte långt härifrån.
Detta var premiär för dem, Stensjö, alltså.
Tillsammans stod vi och spanade mot himlen.
"Såg ni? Det var vildgäss ..!" sa kvinnan och log.
Då ser det ut så här, när man vänder blicken mot havet.
Det är varmt där uppe på åsen och prick hela tiden går jag med blicken mot marken; livrädd att än en gång dråsa i backen.
Vi hittar ett kranium från vad vi tror är ett rådjur .., och den där
outsägligt vackra stenen som jag hittade förra gången, får nu följa med hem .., ja, den vilar i min kappficka.
(Rökkvarts, upplyste herr Bodin mig att det var ...).
I morgon ska jag ta hem kraniet och koka det rent.
Sånt är intressant, tycker jag, och en bra stund står vi och tittar på tanduppsättningen som är så
precis och så icke-sliten; säkert är det ett ungdjur som måhända har dukat under av svält, eller tagits av räven?
Och så ner mot båthamnen till.
"Tror du att isen håller ...?" undrar pv och går ut på bryggan.
Motljuset gör att man kan tro att det är skymning på gång.
Det är det inte; det är soligt och fint och en alldeles underbart vacker lördag i februari.
Och nu har lakanen torkat!
