måndag 14 mars 2011

Vi har ...


Och rara och trevliga är dom också.
Här står dom och småpratar med den nyss hemkomne pv.

... norra Europas mest energiska grannar.

Jo, så är det.

Idag har dom ägnat mest hela dagen åt att röja skog och sly i slänten .., och på eftermiddagen blev det nedklippning av nyponroshäcken.

Aj, aj.

Den har jag haft som riktmärke när jag backar nerför slänten, men man vänjer sig väl.
Grannen, akt. 2.

Nu röjer dom skog.

Och småkvistar.

gladpost ...



En bild från Lilleskog alldeles utanför Ystad.



Och tänk, överstrykningspenna har avsändaren använt!

Tack gulle-bettankax!

Efteråt ...



... gör jag det som jag längtat så efter - tvättar ansiktet med iskallt havsvatten -.

Ledig dag ..


Bilden är klickbar.

Och jag går ner till stranden som snart känns som min.

Sätter mig på en klipphäll .., tar fram kikaren ..., räknar till fem svanar .. och hör skränandet från mängder av fiskmåsar och överallt, på alla "småöarna", ser jag dem.

Längre ut, nästan så där så jag inte upptäcker dem ens med kikaren, ligger en samling Ejdrar.

"Somateria mollissima", på latin.

Nej, jag ser dem knappt, men ropen .., åååå, dom hör jag!

Det där "a-ooooo"-andet.

Nästan magiskt är det.

Här, kan du lyssna.

Och att jag bor på Ejdervägen .., känns logiskt.



Så här såg det ut.
Grannen har vaknat ....

Nu pågår städning av garaget.

Deras, alltså.

Glädje för mig ...


Tulpansmåttingar på väg upp.


Snödroppar i söderrabatten.

Tulpaner som vaknat till liv.

När min mamma diskuterade huruvida människor lever vidare på något vis - efter sin död -, brukade hon säga: "men Eliza.., skulle vi vara sämre än tulpanlökar som kommer upp år efter år ..?"

Nej, se det trodde hon verkligen inte.

Glädje för pElle: när han igår upptäckte kattmyntan i rabatten!

Åååå, som han har krumbuktat sig bland de torra kattmyntekvistarna!

Ytterst intressant läsning om just kattmynta, finns här.

Måndagsfönstret ...



.... finns på grannens hus och speglar sig i vattenpölen nere vid vägen.

I det huset ska snart familjen utökas med två små töser, vilka ännu vilar i sin mammas mage.

Där, i huset, finns även tre glatt svansviftande Golden Retrievers.

söndag 13 mars 2011

På återseende ...

Vi har fått kärt besök.

Herr Stare har kommit och sitter nu i toppen av körsbärsträdet och förgyller min tillvaro.

Sjunger någon stare i Japan?
förändring ....

i närapå en timmes tid

pratar jag med mannen som nyss har förlorat sin hustru

ibland

upphör pratet

då blir det alldeles tyst i luren

kanske i en halv minut eller mera

jag tänker att tystnad också är en sorts prat

alldeles stilla sitter jag i loppisfåtöljen

medan mannen berättar om livet före och efter

han säger

att om natten

har han hennes nattlinne nära sig

Här på kullen är det så ...


... att den småländske (och väldigt ordningsamme - ett eller två s ..? -) grannen och pv (något mindre ordningsam), delar garage.

Rakt av bara.

Var sin del.

Idag, efter några månaders frånvaro, återvände grannen till sommarhuset.

Från min utsiktsplats såg jag hur han sneglade lite mot pv:s garagedel.

Sen drog grannen försiktigt i presenningen till sin båt .., rättade till den lite .., så där ja.

Ordning och Reda.

Tänk .., om det kunde smitta!

Historien om en soffa ...


Bilden från tidskriften klokahem.
Fotograf: Gunilla Welin.
(Och ja, jag har skrivit till den ansvariga utgivaren och frågat om tillåtelse att få visa bilderna.
Om så inte är fallet, kan ni ju komma och hälsa på mig i fängelset, ty jag har inte fått svar ännu.)

Den som har varit med här på sidan ett tag, vet att jag inte direkt föll så där pladask för soffan i guldbrokad, den som stod i pv:s vardagsrum när jag kom hitflyttande.

Numera - kan man tänka sig .... - , huserar den på den inglasade altanen och fungerar som kattsäng.

I ett inlägg lite längre ner, berättar jag om tidningen "kloka hem", där en bild av den här soffan figurerar.

Nu kommer det förstås att visa sig att det här blir en inne-soffa, om den inte redan är det.

Och så tjoppar det till i inkorgen och där är några rader från Lena Engebrand-Nikou.

Så här skriver hon.

"Jag har en likadan soffa i källaren.
På grund av sentimentala skäl har jag svårt att slänga den.
Tror att den är från sent 40-tal.
Duxsoffa är det minsann!

Den började sin karriär på Frösön, tog en sväng till Tunisien på 60-talet då min familj bodde där.

När jag flyttade till Uppsala på 70-talet fick soffan följa med och blev då omklädd i ett mörkblått tyg med jugendmönster.
Jättesnygg var den!
Sen fick den bli gästsäng.
Nu har den som sagt förpassats till källaren.
Förstå att det är svårt att slänga den."

Som en God Mor ...



Ja, så känner jag mig när blommorna - åtminstone mer än hälften av dem - har fått ny jord.

Och nya - större - krukor!

Den gode pv har många goda sidor, men det här med att pyssla om pelargoniorna .., njaaaa.

Så här ynkligt lite jord hade blomman på den övre bilden.

Nästan tomt, var det.



Och spretig och eländig var den ..., men har blommat tappert.

Nu klipptes den ner ("förlåt, lilla vän!", vill man säga ...), fick ny bostad .., en stor och rymlig kruka och blev omsluten av ekologisk jord.



I söderfönstret ....



Och i köket väntar andra på sin tur.
Nummer 2 & 4 från vänster, var en present från vännen Gunnar i Jämtland.
Dessa pelargonior hade inhandlats i Småland.
(Minns jag inte fel, var det i ett pelargonie-museum?)

Lerkrukor är kanske inte det vackraste som finns, men blommorna trivs i dem.

Moderna krukor är så ynkligt trånga.

Och om två månader kanske, kommer alla dom här blommorna att få bo utomhus.

Tänka sig.

I postlådan ...


Bild från tidningen.
Fotograf: Marie Ullnert (har tagit underbara bilder!)

... ligger en dag en tidskrift som jag inte alls känner igen.

Det visar sig vara en gåva från pv:s dotter, en tidning som heter klokahem,

En tidning som är snyggt formgiven och riktigt läsvärd.
(Dessa omdömen borde förstås komma i omvänd ordning, men om inte tidningen är vacker - enligt mitt sätt att se det - tappar jag ofta lusten att bläddra i den).

Det här var det första numret.


"Jordhuset" - eller skeppet.
Notera parkeringen uppe till vänster.
Fotograf: Jenny Maria Nilsson.
(Endast kvinnliga fotografer .., märker jag nu.)

Där kan man t.ex. läsa om huset i Bohuslän som har isolerats med halmbalar (vi har ju ensillage .., det vore kanske nåt ...?) och där är en artikel om ett "jordhus" utanför Landskrona - hur läckert som helst -!


Jordhusets framsida påminner om biblioteket i Halmstad.
Frågan ..."kan du tänka dig att putsa fönsterna idag ..?" får här en annan dimension.


På sidan 36 finns - till min förskräckelse - en bild på 40-talssoffan.
Nästan på pricken likadant mönster som pv:s, den som nu är kattsäng på den inglasade altanen.
Bilden är tagen av Gunilla Welin.

Längst bak i tidningen finns annonser till olika webbutiker.

Till denna, t ex, som säljer de allra vackraste (och dyra) lampor, vilka jag första gången upptäckte ute på Vigs Ängar - ett antroprosofiskt äldreboende utanför Ystad - .., ett boende så vilsamt och vackert att man bara häpnade!

Och till Country by mail ..., finns också en adress, även om jag ibland blir aningen less på allt det vita och ibland lite puttenuttiga.

"Smart, lyxigt och ekologiskt i köket" ..., finns här.

Mer om Vigs Ängar kan man läsa här - rekommenderas varmt -!
Klockan 7.00 ....


... öppnar jag sovrumsfönstret.

Det är fågelkvittret som lockar.

Igår var där (vid fröautomaten) mängder med bofinkar på marken .., och så de övriga förstås .., de ivriga blåmesarna .., talgoxar .., koltrastar som kalasar på äppelskivorna ., och en fågel vars namn jag inte kom på.

Bergfink?

Ja, kanske.

Ännu ingen koltrast som flöjtar överjordiskt.

Och just nu ser jag dessutom två sidensvansar, en skata och så duvorna i björken hos grannen.

Dagens fönster ...



Alldeles underbara ögonblicks-fönsterbilder - tack Anita -!

Bilden togs på Söder i Stockholm för ett par år sedan.

lördag 12 mars 2011

Somliga bryr sig inte det minsta ...



Ja, vem som vinner Melodifestivalen.

sigge nilsson, till exempel.

Och pv.

Vinnaren tycks glad och lycklig .., den kvinnliga programledaren är högljudd som vore det en VM-final i fotboll .., och pv säger att han tycker att den vackra (det säger jag och en mig närstående son ...) Varga sjöng så fint.

Nu klinkar herr pensionatsvärden på sitt piano och jag tänäker gå och lägga mig.

Ajöken, sa fröken.
Melodifestivaldags ...

Och som vanligt - det är en flerårig vana - ringer Leina och jag själv till varandra och ger poäng till de tävlande.

Brolle - som skrevar lite karlaaktigt på scenen - får höga poäng.

I alla fall av mig.

Och när jag berättar det för Leina, börjar pv att kråma sig på samma sätt, ja, framför tv-apparaten, men det blir liksom inte riktigt samma sak.

Det kanske beror på luggen.

Senare: när Sanna Nielsen sjunger, ger jag henne en 9:a .., (efter henne har jag Nick Borgen) Thomas ger en 6:a och Leina slår till med en ... 3:a. Bill, hennes son, säger att han ska gå ner i källaren och titta på tvättmaskinen som snurrar, den får högre poäng, men han ger ändå Sanna en 4:a !
Leina har Swingfly som favorit hittills.

sigge nilsson ....


"Jaså, ni tycker att jag är stilig ..? Det tycker jag med!"
I mer än ett års tid har matte pratat om att byta gardiner i vardagsrummet.
Det har inte skett ännu.
Och titta baratradgard, dom har omtag också!


"Vilken himla vacker blomma!"


"Man kanske skulle känna efter lite .., ja, om den går att äta ..?"


"Nä ..., jag kollar på fåglarna där ute i stället."


Å, denne underbart egensinniga katt som helst går för sig själv.


Som sover i "eget rum" .., och, om han kommer in i sängkammaren, endast ligger hos pv.

Och som pip-jamar på ett underligt sätt och som springer fort som en raket!

Inför vad som komma skall ...



Det var Anna som ringde pv och utmanade honom på Vätternrundan.
("Rödstjärtsloppet", säger pv att det kallas).

Hon och Micke (som kanske då kan ta rygg på någon annan cyklist ...) skulle anmäla sig, ville pv möjligen hänga på?

Det ville han.

Trettio mil på en cykelsadel - å, hjälp vilken fasa! - tänker jag.

Det gjorde Anna också för några dagar sedan, då hon började svikta.

"Njaaaa .., jag får se ...", sa hon.

Men se nu kom en bild och en liten hälsning.

"Tre mil på 90 minuter!"

Det blir nog Vätternrunda ändå.