Alla som har läst Mikael Niemis bok "Populärmusik från Vittula", ja, i alla fall vi som är uppvuxna i det som kallas för norra norrlands inland och fjälltrakter, vi kände igen oss.
Vi kände igen den där känslan av overklighet när vi i småskolan sjöng om "Blåsippan uti backarna står, niger och säger att nu är det vår", ty några Blåsippor hade man aldrig sett
skymten av och inte Fru Kantarell heller och aldrig några vitsippor och aldrig blommande raps och såklart inga ljuvligt blommande fruktträd!
Rönn, björk, asp och så tall och gran, det var vi hade.
Vi kände också igen oss i förvåningen när vi någon gång åkte söderut och upptäckte Viskan, Ätran, Nissan och Lagan, dessa fjuttiga småbäckar som man tvingades lära sig som ett rinnande vatten och som tydligen var så himla viktiga .., vi som hade stoooora, brusande älvar i såväl Norr, - som Västerbotten.
Vad är Ätran mot för Vormforsen?
Men det var det där med blommorna jag mest tänkte på.
Hur annorlunda det var hemma.
I rabatten mot husväggen planterade mamma krokusar som kom upp - en och en - var vår.
Gläjden var så oändlig, över detta lilla.
Två, tre krokusar och vi stod där och tittade och beundrade!
Under den stora sibiriska syrénen växte liljekonvaljer; det var vad mamma hade i sin brudbukett .., och i rabatten mot väster fanns Gullvivor,
Aurikles (jag har länkat till en riktigt fin blogg, ta gärna en titt!) och Smörbollar. (Trollius, tror jag dom heter på latin. Jo, det gör dom ..,
här finns att läsa om dem.).
Kabbeleka.Så småningom lärde jag mig även namnet på Kabbelekan, den som man ofta hittade i kärr och diken eller vid små bäckar.
Vid bron (dvs, trappan) tronade Stormhatt, som var giftiga.
Ringblommor hade vi i trädgårdslandet och Blåklint .., och när störstasyster fyllde år den 1:a september, gjorde vi alltid buketter av just dessa blommor.
För mig är doften av ringblommor lika med Rigmor.
Snälldoft.
Och om detta - detta tämligen begränsade växtutbud - har varit ens barndoms blommor .., då är det kanske inte så underligt att hjärtat slår femdubbla slag när man en söndagmorgon i början av maj ser ett litet hav av blommande vitsippor!
Tänk, jag är femtiosju år och blir lika lycklig var gång.
Bilden tog jag i morse, när jag stod vid kustvägen och väntade på arbetskamraten Emmeline som skulle hämta upp mig.
Det var .., inget annat än m a g i s k t.
Det är som .., ett annat liv.
Uppdaterat: flera gånger har jag berättat om vår stränga småskolefröken hemma i Malå, men en sak var hon bra på .., ja, hon lärde oss namnen på Norrlands Älvar, genom ett finurligt knep.
Så här:
Mamma, Titta Kalle Ligger På Soffan, Vilket Uselt Åbäke!
Mamma = Muoni älv
Titta = Torne älv
Kalle = Kalix älv
Ligger = Lule älv
På = Pite älv
Soffan = Skellefteälven
Vilket = Vindelälven
Uselt = Umeälven
Åbäke = Ångermanälven.
