Tio i två, på väg hem från jobbet, i solen i Peace
Gardens i Sheffield.
Jag tycker att löven är så vackra. I bakgrunden
skymtar stadshuset.
En speciell dag idag i England - Remembrance Sunday,
då man minns och hedrar krigens offer från första världskriget och
framåt. Nästan alla människor har en "poppy", en röd pappersvallmo, i
knapphålet.
Tyvärr missade jag paraden med veteranerna, jag fick titta
på ceremonin från London istället.
Det är frivilligt att gå i paraden,
ibland är det inte förrän nu som de orkar ta itu med minnena och vara
med.
En man intervjuades, han hade varit krigsfånge i Japan under andra
världskriget, detta var hans första år.
Han förlorade sin bästa vän i
kriget, hade utstått tortyr och alla möjliga sjukdomar, ändå log han och
sa att det var ju ändå ironiskt att fartyget han åkte med hade namnet
The Empress of Japan.
Humor är kanske det bästa vapnet!
Anna.
// Elisabet säger: jag har aldrig någonsin närt en längtan till just Lanzarote. Inte tidigare. Men nu.
Det är helt och hållet Annasförtjänst..
mossfolk i Örebro...
Runt klockan 13.
Vi är i Karlskoga och har fikat fars dags-fika.
Efteråt
blir det en liten promenad.
Pappa, maken och Cosmos går ut före mig och
när jag kommer ut ser jag dem ingenstans.
Börjar gå på vägen i tron om
att de har gått i förväg, men då dyker de upp bakom mig istället.
Och
just då, när jag just upptäckt dem, tar jag den här bilden.
En lycklig groda säger så här ...
Maken har snickrat och satt upp en ställning för fågelmat.
Lyckliga Grodan
// Elisabet säger: och har ni inte läst hennes rader om hur man blir (eller kan bli) en extraordinär lycklig och framgångsrik människa .., då har ni chansenhäroch nu. Ta den!
Turtlan i Karlstad ...
Idag strax efter kl 14:
Längtan ut i naturen har varit hög den sista tiden men det har inte varit så bra med tid till det.
Men idag så packade vi ryggsäckarna och köpte med oss en engångsgrill och åkte ut till Hammarö sydspets.
Vänern
är rekordhög så klippor som man annars går på ligger under vatten. Sjön
dånar på rejält och disen skymmer sikten mot vindkraftverken som ligger
väster om oss.
Duggregn och småkallt men vi är klädda bra och sitter under tak vid ett vindskydd.
Tänk så härlig en grådisig söndag i november kan vara!
Så dags var jag rätt mör.
Kl 8.30 var jag på plats för familjegudstjänsten kl 9.30.
Efter den så var det bara att börja förbereda för högmässan kl 11.
Och efter den så var det efterarbete. T ex räkna kollekten. Idag gick den till Dövas Afrika-Mission, DAM.
Jag undrar om det var dem som en berättade om för några år sen. Hans son
är döv så han kan därför teckenspråket. Efter att ha åkt runt på olika
platser i "Afrika" (jag tror det var Tanzania, men jag är inte säker)
och inte fattat nånting av de språk han hört (jo, han hade tolk med sig
förstås), så kom han till ett ställe som hade en dövskola. Teckenspråk.
Och eftersom pionjärerna i detta var svenska, så var det svenskt
teckenspråk. Så helt plötsligt kunde han kommunicera själv! Han var
ganska lycklig ...
Bilden på mitt Här och Nu visar undertecknandet av
stilleståndsavtalet mellan Frankrike och Tyskland den 11 november 1918 i en
järnvägsvagn i en skog i Frankrike. Bilden är tagen från Wikipedia.
(Elisabet säger: jag får dela upp det hela i ett och ett inlägg, då en del är ganska långa.
Först ut är Monet.)
Idag är det Stilleståndsdagen den 11 november i
Frankrike.
Det är söndag och därför stängt ändå men hade dagen infallit på en
vardag hade allt varit stängt och alla varit lediga. Man högtidlighåller
stilleståndsdagen, l'Armistice från första världskriget 1914-18 och det görs
över hela Frankrike.
I varje liten by, inklusive vår egen är det ceremonier med
borgmästaren och kransnedläggelse vid det krigsmonument som finns i varje
liten ort. I Paris är det presidentbesök, militärparader och
kransnedläggelse vid den okände soldatens grav vid Triumfbågen.
Idag
uppmärksammar man alla som stupat för sitt land och med särskild betoning på de
många fransmän som dödats i Afghanistan, elva stycken bara i år.
Det är en ljummen men blöt dag efter de häftiga
skyfallen igår. Jag tittar ut genom mitt fönster och ser hur de höga popplarna i
byn blir allt gulare för varje dag. Vi ska strax äta en egenkomponerad
Kyckling à la Provencale med goda kryddor,
Dessi kommer att rusa runt i
trädgården efter lunchen, den som blir mer och mer proppfull med ekollon på
gräsmattan. Senare på eftermiddagen ska jag titta på programmet Vivement
Dimanche, ett slags "här-är-ditt-liv-program" med kända fransmän.
Så är det Här och Nu i Frankrike för mig. Stillsam
söndagskänsla.
Med min systers dalmatiner Mizz är det nämligen så att hon har ett något underligt kroppsspråk; hon vill leka, men markerar ändå ett slags avstånd och harry har svårt att läsa av henne, särskilt inomhus - då gömde han sig mellan varven bakom soffan - (som för ovanlighetens skull INTE är en Ektorp).
Det lustiga var; det var helt sanslöst .., att Mizz ofta siktade in sig på harrys högra öra, just där han i somras blev biten av den där tyska hunden .., nu stod Mizz och noooosade honom just där och harry blev spänd som en fiolsträng!
Visst är det konstigt .., eller upplevde hon att han reagerade så och så förstod hon att ojdå .., här kan jag skrämma honom lite?
Ute gick det hur bra som helst!
Och tänk, för första gången har harry mött sin överman när det gäller snabbhet!
T a c k!!
Alla som har mejlat och lämnat sina bilder om vad som hände under ett ögonblick mellan tolv och två idag!
Ni är u n d e r b a r a!
I morgon, när jag är ledig fram till klockan tre på eftermiddagen, ska jag lägga in allt i ett enda svep.
Vaknar söndagmorgon och hela världen, ja, i alla fall världen runt Hörby och Västerstad, är dold i dimma.
Sååå mycket Skåne detta är för mig!
Och jorden är lerig och marken fuktig .., knappt en enda liten fågel hörs kvittra.
Kvällen innan har vi ätit gudomligt god gås (med en sås som var himmelsk) och ellem; lingon/chili/chutneyn som du skickade ner, den blev hur smarrig som helst till detta! T a c k!
Efter middagen sitter vi tillsammans i vardagsrummet och ägnar oss åt frågesport.
Systerdottern tillbringar så gott som varje söndageftermiddag i Lund på en krog där det är quiz med Kryddan Pettersson. På onsdagar är det en annan slags quiz, med mindre naturvetenskapliga frågor.
Nu ställer hon frågor till oss från föregående omgång och det är så himla roligt och vi klarar oss bra .., pv kan nästan på öret säga hur stor statskulden var ett visst år, Rigmor visar sig vara en hejare på Verner von Heidenstam .., själv klämmer jag i med riboflavin och tiamin innan någon annan hinner svara.
"Men moster!!!" utbrister systerdottern häpet.
Jo, jo.
Söndagmorgon.
Medan harry och husets dalmatiner leker ute på tomten - som är enorm, en hel lägda! - ("du skulle ju behöva åkgräsklippare!" säger jag till min syster och hon håller med), promenerar jag en liten sväng, mot ridhuset till.
Allt är tyst och stilla.
Sen blir det frukost.
Det är inte långt ifrån att jag börjar att gråta när jag upptäcker mammas virkade äggvärmare från 60-talet.
En är orangefägad, andra gröna eller blå och två har ryagarnshår, lite lockigt så där.
Åååå, gullemamma .., inte visste jag att du pysslat med sånt här inte!
I alla fall kom jag inte ihåg det, inte förrän jag såg dem.
På promenaden slinker jag in på en ödegård.
Överallt ligger bråte; det är jordbruksredskap, en harv eller två .., och där är traktordäck, trädgårdsmöbler i plast, där är en rostig hink och spadar utan skaft och där är spett och stora stänger!
När jag tar den här bilden tänker jag osökt på en rar bloggmadame i Borås.
På väggen mellan köket och vardagsrummet (ja, nu är vi hos min syster igen) hänger gamla fotografier.
Här är pappa och mina systrars mamma, den dagen hon inte längre var fröken Andersson, utan blev fru Nilsson.
Hon hette Gunhild. var uppvuxen i Risliden inte långt från Norsjö, och dog vid 33 års ålder av en hjärntumör.
Jag tycker alltid att min enda systerdotter påminner om sin biologiska mormor. Även pappas storebror förlorade tidigt sin första fru som hette Anna, sedan gifte han om sig med hennes syster Beda.
Väggarna i gästtaoan var tidigare helt vita. Nu har den ljuvligaste tapet kommit på plats och där finns såväl rödhakar som talgoxar! En klocka på toan? Ja, men hur praktiskt som helst för den som ska passa busstider!
Här syns alla småfåglarna!
På min systers kylskåpsdörr.
Och ännu mera. Inte svårt att gissa vem som satt upp just det urklippet.
Det är nog hon som är född 1941.
Vid tolvtiden svänger vi in på Ikea i Helsingborg och tar en fika innan vi sätter fart mot cd-hyllan Benno.
Kaffe med kanelbulle: 5 kronor! Det är ju inte klokt så billigt det är!
"Och kanelbullen var jättegod!" säger pv.
Alla män förärades - fars dag till ära - en gratis påse med chips.
Tittar in i lilla butiken alldeles vid Särdals Kvarn, inte långt från affären där jag just har handlat.
Jag har tänkt handla lite hälsa-på-presenter till min storasyster .., och upptäcker då de allra ljufvligaste tekoppar!
Det tar inte många minuter förrän en av dem har blivit min.
Koppen är precis lagom stor och på utsidan spankulerar små rödnäbbade fåglar omkring.
Jag älskar den!
Och det kan jag ju säga, att hos den här keramikern kan man lätt bli förälskad ...!
Lördagsmorgon i Striberg. Rally sover gott. Virka spanar på småfåglar.
Igår snöade det så där "julaftonsmysigt" men igår är det varmare och all den fina snön blir till slask. :(
Jag
dricker kaffe och fixar lite småjobb. Marcus är i garaget och mekar med
nya rallybilen; en Volvo S60. Den har just fått bur insatt och nu
börjar en massa pyssel med att måla, fixa dit inredning igen (inte
mycket dock, en rallybil är ju nästan tom inuti), stolarna, bältena
o.s.v.
Den här helgen är alla tre barnen här (jo jag räknar
Madde som "min" nu efter så många år :-) ) och det är så mysigt. Igår
kväll var det film och skratt och mys. Bästa sortens helg! Det tycker
Max också, han avgudar dem. Alldeles särskilt Madde. Just nu ligger han
hos/på henne och sover och är sååå nöjd.
Och senare idag kanske jag får en Skoda-nånting.
Hurra! Jag älskar min Volvo, den är sååå rolig att göra, men den är så
väldigt törstig.
Men nu först, mer kaffe och sockstickning en stund.
