måndag 3 december 2012

Här och nu ....

Jag minns hur glad jag blev när jag upptäckte pv:s adventsstjärna, den som hängde uppe i sängkammaren.

Precis en sån guldig historia hade vi i mitt barndomshem i Malå, men då hängde den i vardagsrummet.

Nu dinglar den halländska stjärnan så fint i fönstret mot havet till.

Och nästan hela dagen har det snöat!
Lägg därtill rejäl blåst, så kan ni ju ana ..., och att köra hem från jobbet var ingen höjdare. Jag låg på 40 km max ..., och vägen är smal och när det blev möte gällde det att hålla sig så långt ut på kanten som möjligt, utan att dråsa i diket.

Ägnade väl en halvtimme åt att skotta snö när jag väl kom hem.
(Pv var på körövning i stan).
Och kan man tänka sig, nu har jag så ont i handleden som jag en gång bröt och en annan gång fick en spricka i, att jag inte ens kan hålla i ett glas! Ära vare handledsskyddet!

I "Gunnars rum" sover nu Hannes, pv:s underbare brorson och en av delägarna till fiskaffären i Malmö.
Arme gosse .., i natt vid tretiden ska han upp och iväg till Göteborg på fiskauktion och måtte det hinna plogas längs vägen innan han ska söderut igen!


DBFV för ellem i Skellefteå ...

Hej!
 
Idag har jag varit ledig och hade en hel del att göra. 
Jag gick och kollade blodtrycket och trots att jag kände mig lite stressad över allt som var ogjort, hade jag det lägsta blodtrycket jag haft på flera år trots medicinering. Och detta tack vare min C-PAP som hjälp mot andningsuppehåll. 
 
Så man kan säga att denna apparat är det bästa som hänt mig, inte bara i veckan,  i höst, utan t om detta år! Har skrivit om den en gång förr men jag är så tacksam och glad för den!
 
kram från ellem

Och så ett eftermiddagsfönster ...

Falköping C kl 07.00 måndag morgon.
Stationshus i funkisstil.
Dags att åka iväg till jobbet...vare sig man vill eller inte...

DBFV för mig själv ....


Förra veckan .., ja, då var det mer än en sak som gjorde hjärtat glatt.

Först besöket hos Sonja och Gösta inne i Halmstad .., middagen som dom bjöd på och som var så god och Gösta som agerade Notarius Publicus och Sonja med sin värme och jag berättade för henne om första gången när vi möttes, det var när jag hade brutit handleden och någon vecka bara efter mammas begravning och jag var så nervös för att träffa pv:s släktingar och inte minst hans dotter (hur kul kan det vara när ens pappa kommer hem med en ny kvinna och inte en aning har man hur hon är!!) och Sonja, hon tog min gispade arm och höll den så mjukt och frågade hur det var nu när mamma hade dött, ja, det hade hon hört.
Hur oändligt mycket sån omtanke betyder .., det var det jag berättade för Sonja förra veckan.

Och så detta att pElle blev frisk igen - eller i alla fall sig lik - och pv som var så glad efter adventskonserten och kom hem och var stilig i sin fars kostym ..., och glädjen över kaminen som sprider sån värme - verkligen  bokstavligen ..., den skänker en slags grundtrygghet ...,måhända nåt som sitter i sedan grottstadiet?

Annat som gjorde hjärtat glatt: vinterbilder från båda döttrarna.
Aldrig någonsin hade jag väl förväntat mig att AP skulle ha sånt här på tomten!
"Det är all in med julen nu!" skriver hon smajlande.
Och jag tänker på min pappa som älskade att julpynta och till mammas förskräckelse gärna ville ha julgirlanger - såna här flerfärgade i veckad papp - i taket!
Det här hade han tyckt om!

Och "dr Böhlander" tar ett kort från köksfönstret och berättar om makens bekymmer för småfåglarna, ja,nu nu när kommunen ska röja en hel drös med träd ..., och då ler vi hela bunten.
Av  v ä r m e.

På söndagkvällarna har sms:en gått varma!
Först är det "Allt för Sverige", därefter Arne Dahl och sist Akuten.

"Mamma, när vi åker till London någon gång ska vi köpa några tårtor och ge till personalen på Kings College Hospital och tacka för att dom bjudit så på sig själva under dom här programmen!" skriver hon.

Under varje program har våra sms sett ut ungefär så här:

Elisabet: "Ååå, så underbara dom är, alltid så vänliga mot patienterna och artiga!"
Maria: "Ja, verkligen!"
Elisabet: "Den där mannen med diabetes som är så arg och sur.., å, jag skulle bli galen!"
Maria:  "Men ge honom lugnande!"
Elisabet: "Sista programmet ...-( Hur ska nu söndagkvällarna bli?

Det har med andra ord varit en vecka fylld med småglädje.
Inget märkvärdigt alls, men ändå .., den där glädjen bildar en slags botten

Och så gick ju Rexxies operation bra.
Det var också ett glädjeämne!


DBFV för Guy i Wang Khanai ....

Det bästa som som hände förra veckan var att jag slängde kryckorna och åkte till huset i Wang Khanai.
Det kändes som en omstart på min thailandsvistelse. 
 
Planerna var ju att jag skulle bo i Wang Khanai  men min knäskada gjorde att jag i stället tillbringade tre månader i Wipharats lilla hyresrum. 
Jag har blivit mycket väl omhändertagen, men mot slutet har jag känt mig  instängd. W jobbar ju på dagarna.

Det är skönt att kunna börja planera för litet småjobb i huset, och jag har lyxen att kunna välja mellan bil och motorcykel när jag behöver uträtta något ärende.
 
DBFV för Rexxie ...

Hej hopp!

Det bästa i förra veckan var att jag inte blev en grönsak, och att jag nu kan kasta listan med alla PIN-koder, bankkoder, användarnamm osv som jag nogsamt skrivit ihop....

Även det halvpsykedeliska uppvaknandet där jag inte riktigt visste vad som var dröm/verklighet ingår nog i DBFV, liksom att jag nu är tumörfri (kanske tillfälligt, kanske permanent. Vem vet??)

DSFV var onsdagen när jag hade så ont att jag ångrade att jag gått med på operationen...

Kram /// Anders

(Lite läskiga bilder, kanske någon tycker - inte jag -, men här kan man få lite mera information om Rexxies operation och hur det gick till.)
DBFV för Ulrika i Västmanland ...


Förra veckan var verkligen ingen höjdarvecka för min del. Svåra ischiasrelaterade smärtor och stunder (många sådana) då jag önskade att jag bara kunde försvinna från jordens yta, jag stod inte ut. Men till stor tröst och glädje: lilla kattfröken Virka. Som älskar att vara NÄRA sin matte. Tätt, tätt intill vill hon ligga. Och där spinner hon som baaara den och njuter.
Veckans allra bästa var besöket hos kiropraktorn på torsdag morgon. Å hjälp så ONT det gjorde stundvis - så där så att jag var nära att svimma ett par gånger, men sen...åh, sen efteråt: lindring! Sköna, ljuva lindring! Bra är jag inte än, inte på långa vägar, men magikern Adam trollade så att jag sen besöket hos honom varit bra mycket bättre än innan i alla fall! 
Att ha en hel halvtimme utan smärta då och då, det är ren och skär LYCKA!
DBFV för Eva på Frösön ...

Hej!

Det bästa i förra veckan var igår, första dagen som jag kände att nu är jag skapligt pigg igen.
Magvärken hade avtagit och jag orkade ge mig ut. Inledde första advent med en fin mässa i stora kyrkan inne i Östersund.


Efter mässan åkte vi till skogsbrynet, där var det lugnt och tyst. Och kallt! Minus tolv grader och den varma chokladen värmde gott. Det blev en kort stund därute men det räckte för att få sig en portion stillhet och för att Otis skulle få springa av sig.

Kram till dig från Frösön!
DBFV för Kerstin i Skåne ....

Det bästa var helgen med den första snön och myskväll med adventsmys hos minstingen.

Kerstin.
DBFV för Turtlan i Karlstad ...

Hej!

Helt rätt så ska det heta DBFV :-)


Mitt DBFV blir ett bubbelpoolsbad på hotellet i Göteborg när M och jag åkte på en liten resa till Sveriges framsida.
Just det, jag är väldigt förtjust i att bubbelbada.

Vi låg där en lång stund i varsin hörna i det varma vattnet.
Startade bubblet och njöt men efter en stund så stängde vi av bubblet för det lät en hel del.

Det blev tyst och det enda som hördes var musiken från högtalarna uppe i taket på relaxavdelningen.
Sån där musik som jag kallar för "valmusik".
Mitt eget uttryck för sån musik man ofta hör på spa och relaxavdelningar. Lite meditativ musik. Hoppas ni förstår vad jag menar?

Där låg vi en lång stund och njöt.
Tysta båda två. Länge.
En stunds meditation i det varma vattnet.

Inga andra gäster kom under tiden. En söndagskväll på ett hotell kanske inte har så många gäster som ville bubbelbada till vår lycka.

Sen gick vi runt hörnet från hotellet och köpte varsin sallad på kvarterspizzerian.
Avrundade kvällen med salladerna och ett spännande avsnitt med A-gruppen.

 Ute var det regn och blåst denna söndagskväll.
En minnesvärd kväll.

Turtlan
DBFV för Barbro i Uppsala ...

Hej Elisabet

Det bästa nr 1 för mig har varit att ha dotter och barnbarn hemma .
Noelle är en snart 2 årig envis liten dam som älskar att sjunga.
Lite konfunderad blir hon när mormor sjunger Imse Vimse som inte alls låter så hemma i Oslo men det går bra att sjunga med ändå .

Lika kul som det är när de kommer lika jobbigt är det när de ska tillbaka.
Önskar vi bodde närmare.

Det bästa nr 2 är att jag vaknade i morse och marken var täckt av snö!

Kram från Babsan i Uppsala
DBFV för Eva från Tyresö ...

Att undervisa.
 
Det ringde en pappa och ville jag skulle coacha hans dotter.
Storebror som haft mig i skolan rekommenderade mig.
Flickan var här igår och det var så kul så jag kände det i kroppen hela kvällen.
Jag är nog gjord för att undervisa och det gör jag ju inte hela dagarna längre......
 
Det var verkligen stimulerande med flickan 15 år.
Hon har stora svårigheter, är  blyg och försiktig och det är trist i skolan då förstås.
En utmaning för mig..........att få henne att behålla självförtroendet  nu i betygshetsen.
Men allt bygger på relationer som det alltid gör i skolan.
Hon kommer igen om en vecka. Hoppas jag.
 
Illustration Elsa Beskow ur Tomtebobarnen
 
Hon är sista flickan i raden och det var Tomtefar som kom med henne.

DBFV för Anne i Mantorp ....

Hej!

Den här gången var det plättlätt att finna ut vad som var bäst. Det var förståss den färgglada
mjuka bänken i hallen som är rumpvänlig att sitta på när skor och stövlar ska på fötterna. Den
förra bänken brakade sönder när jag satt på den och kramade om yngsta barnbarnet och inte
gjorde det något för den var inte gjord för människor utan böcker och dessutom högst obekväm
att sitta på.

Anne i Mantorp



DBFV för Ann i Göteborg ....

Det var när mannen i mitt liv försökte laga min trilskande overlocksymaskin...och LYCKADES!
Det är många mekaniska delar i den som ska samverka och anledningen till att den går sönder är att jagf syr för fort, säger han.
Tro de’?
 
Kram Ann

Måndagsfönstret ...

Detta lok står på slutstationen  av järnvägen som japanerna byggde under andra världskriget för att sammanbinda Thailand med Burma, dödens järnväg

Så skriver herr Jonsson från Arvidsjaur, numera Thailand.

söndag 2 december 2012

Glöm nu inte ...

DBFV (ja, det bästa i förra veckan ..., som Guy tyckte att det skulle vara ..).
Bilderna visar glimtar från tidigare DBIV ..., sånt som gjorde oss glada.
Emma som tilldelades blommor när hon hade tagits ut till flicklandslaget i fotboll .., Eva på Frösön som deltog på vintermarknaden ute på Rödön (tror jag det var ..).., Kerstin i Skåne och hennes underbart lockiga lilla barnbarn (visst blir man glad!) och Ulrika och rallymannen Marcus i Västmanland! 

Dragning i lotteriet på onsdagkväll.

Vill du vara med och berätta vad som gjorde ditt hjärta varmt under veckan som varit ...?

Mejla då till bisse151@gmail.com ..., och gäääärna bild till!

(Sex bidrag har redan kommit och kommer allt eftersom på sidan i morgonbitti ...).

Efteråt ...

Och pElle och harry skymtar också ...
 
... är han så glad och nöjd och konserten i kyrkan - som var fullsatt - ("jag såg Sonja och Gösta sitta på bänken längst fram men hann inte prata med dem!", säger han) hade gått bra. 

Nu står han i vardagsrummet iklädd det som var hans fars bröllopskostym från 40-talet och han är så fin, så fin ..., och tänk, han fixade att spela in under genrepet, precis som jag bad honom göra.


Så här lät det.

Ja, lika fint som detta som "Dr Böhlander" sände mig. 

"Jag får tårar i öronen när dom sjunger, tänk, dom är bara åtta år!" skrev hon.



Och solens strålar når in i vardagsrummet ...


Här och nu, akt 2.

Klockan är 10.35.

På ett bord ligger en nästan återuppstånden kattherre på sjutton - arton år ..., en vit, nystruken skjorta hänger på stolsryggen (konserten ikväll, ja .., och till detta bärs pv:s fars kostym från 40-talet) ..., på soffan Ektorp vilar en hund som heter harry och som har lämnat ett gosedjur på golvet ..., det brinner i kaminen och på väggen till höger om dörröppningen, spelar solstrålarna över fototavlor som värmer hjärtat.

Om drygt tre timmar åker en pensionatsvärd in till Halmstad för att sjunga in advent och hans sambo ger sig då av till affären för ett antal timmars arbetande.

Redan nu har hon bestämt sig för att ha brinnande marschaller utanför butiken.

Och i Bureå ser det ut så här ...

... berättar Anitha.

Kvällen innan var där endast ett tunt pudertäcke med snö.

Och titta nu!


Snacka om insnöad!!!

Fick kämpa länge innan jag lyckades få upp dörren så mycket att jag kunde
klämma mig ut! Tur att man är smal ;-)

Och inte har de hunnit skotta än, så man sitter där man sitter. Såg en
granne plumsa fram i snön... den nådde upp till över halva låren!
Vågar knappt tänka på hur vägarna syns. Och sonen som är i Sundsvall och ska
köra hem idag :-(

Kram!