Dagens fönster ...

Ett fönster från Drottningholm och minsann speglar sig inte en anoraksklädd madame i glaset ...

Ja, det är många år sedan.

Här firar vi ...

(Ja, jag råkade ta bort det förra inlägget som handlade om precis samma sak, så nu gör jag ett nytt).

Det brukar ju vara den 21:a, på självaste Thomasdagen, som vintersolståndet infaller.
I alla fall i min värld.

Nu visar det sig att detta stora sker några minuter efter midnatt, men se .., mycket kan jag tänka mig, men inte att ta ett vinterdopp i kolsvarta mörkret!

Så vid  tolvtiden idag ringer jag till friherrinnan som just då befinner sig på affären i Haverdal.

"Hänger du med och tar ett årets-sista-dopp för att fira att nu blir det inte mörkare ..?" säger jag.

Hon hakar på direkt, utan minsta tvekan.

"Här får ni lite glögg ...!" säger tomtemor.

En halvtimme senare var det gjort!
Iiiiiskallt i vattnet, men vi gick rakt ut, jag tog Lena i handen för att få lite trygghet och så: tjopp i! 

Efteråt bjöd den rara friherrinnan på varm glögg från Kullabygdens musteri, ååå, så gott, lägg därtill hembakta pepparkakor!
Några lussekatter fick också följa med till stranden.
Och friherrinnan var smart och hade med sig badskor .., det ska jag ha nästa gång.

Inget bevis för att vi doppat oss .. men ni ser att håret är lite våtlockigt ändå.

Den snälla pv - som för övrigt har namnsdag just idag, grattis, grattis -, stod intill och väntade tålmodigt. Lite glögg fick han också .., kanske det hjälper honom att återfå rösten och slippa den förfärliga hostan.

Och så här vackert var det när vi hade plockat ihop våra kläder och gick mot parkeringen.

Ooops!

Jag råkade radera det här inlägget om badet och firandet av vintersolståndet ..., jag får fixa det senare. 

Tack Lena i Östersund, Bert i Luleå , Eva i Tyresö för uppmuntrande tillrop :)

Söndag ...

Och Det Stora Lugnet råder i ett gult hus på en kulle.

Gårdagens lillejulafton blev en trivsam historia .., knytkalasmat (en hel del veganskt - jättegott!) .., och många skratt och ja, på det hela taget så trevligt.

Det pratas om minnen från barndomens jular och vilken julklapp som - kanske inte var den bästa -, men den som verkligen värmde hjärtat .., och svaren blir alla olika och kommer bland annat att handla om en stor cellouiddocka .(friherrinnan), en cykel (pv) ...,  Patrik hade fått en synt som gjorde honom överlycklig .., min syster fick på 60-talet lappskor - vita lappskor i renskinn och den vintern blev den mildaste på länge och lappskorna kunde inte användas - .., hon kom också ihåg en bok av Sven-Edvin Salje (På dessa skuldror) ..., själv kom jag ihåg dockan Margareta .., Rita hade fått ett dockskåp och Mymmel ett par skidor.

Hilda tänker efter, men säger sig vara nöjd med alla och jag tror henne.

Minnesprat kommer och går.
Det ena ger det andra.

Olika dialekter jämförs också.
Att vi hemifrån uttalar ordet fult som "furt" har jag aldrig någonsin reflekterat över!
Sen sitter vi och testar orden inom och utom oss.
Säger jag verkligen furt ...?

Jo, det gör jag nog.

Hela tiden vankar harry och tara fram och tillbaka .., står under matbordet och hoppas på smulor ...(läs: julskinka) .., och när alla gäster utom min syster och systerdotter tackat för sig, då tar hundarna soffan i besittning och sover sedan så gott.

Och så blir det söndag och dags för hemfärd för skåningarna.
I bagageluckan visar min syster upp plädarna som köpts i Klippan, på Yllefabriken.

Tara sitter fastspänd och är redo för resan söderut.
Min syster oroar sig för väglaget ...,. och systerdottern letar sin mobiltelefon.

Ungefär så är det.

Och nu ska jag ringa friherrinnan och höra om vi ska fira Midvintersolståndet med ett dopp i havet.

Ps. Det blir mycket hundprat här nu .., men alla som har en sån i sitt hem, vet ju vad det betyder.
Gissa då hur glad och lycklig lilla Nelly är, nu, när matte och husse har kommit hem från Ghana för att fira jul. "Hon går inte en meter ifrån mig ...", skriver hon som är matte." Ds.

Dagens fönster ...

.... fanns i Ystad och var mitt.

Och lilla fåret, som mest liknar ett marsvin, var en julklapp från min syster i Australien.

Dagens fönster ...

Ett lördagsfönster från ett annat liv.

En ung liten fröken Emma som har sovit över hos mormor i den lilla 1:an och nu har mormor gått till Möllers bageri och handlat frukostbröd och då står barnbarnet där i fönstret och tittar ut.

Efteråt ...

Timmarna på jobbet bara susar iväg!
Vi har fått hur många paket som helst som nu trängs på hyllor märkta från A - D och jag blir alltid lika förvånad över hur snabbt det lättar ..., många kommer nästan på en gång och hämtar sina paket.

Och jag konstaterar att julfrimärkena har räckt och blivit över (men får returneras) och jag beställer hem fler blom-märken .., gröna påsar av alla storlekar .., etiketter och blå kartonger .., och säger till Louise att snart ska väl ändå Zlatanmärkena vara slutsålda .., å, så många som vill ha lite vackrare frimärken!

Ovanligt sent gör vi oss klara för att lämna butiken, men då strular det .., en nyckel är glömd och vi blir stående som förstenade .., men hjälp, hur vi gör med larmet!!! och vi försöker räkna ut olika lösningar och det hela ordnar sig och vi skrattar gott efteråt, men inte just då.

 Kommer hem till griljerad skinka .., till julmust och hårt bröd .., till handboll som Sverige förlorar .., till sms med tösen som har kommit hem från Ghana (och redan är i stallet!)  och från hon som är storasyster och nu ska arbeta natt bland pyttesmå barn och i Malmö, i en soffa, ligger sonen och ser på film.

Själv slår jag in paket .., tar ännu ett glas julmust - som för övrigt är den enda kolsyrade läsk som jag dricker - och pv går ut med harry och det blåser friskt ..., och alldeles ljuvligt är det att ha ledig helg och bara måndag kvar att arbeta, sen blir det julfirande tillsammans med barn, barnbarn och övrig släkt.

Ingen större stress.
Nästan ingen alls, faktiskt.

Krångligt .... 

Några timmar innan det bär iväg till jobbet, blir det storhandling i affären.
Tre sprängfyllda kassar med det som ska bli Janssons, sillar, julskinka och allt möjligt annat trängs i bilens baksäte.

Snälla arbetskamrater säger snällord till den väsande pensionatsvärden och jag köper frimärken och postar julkorten som med största säkerhet inte kommer fram innan julafton, men det överlever man kanske. 

På väg hem svänger vi av vid Särdal och snirklar oss sedan längs småvägar till Harplinge.
Där bor pv:s kusin Maria och hennes Roger och småpojkarna Alfred och Elliot, vilka ska döpas på söndag och tanken var att vi skulle vara med, men som pv hostar och har sig så tackar vi nej.

Från London har pojkarnas farfar och farmor kommit på besök - det är Richard och Judith - och dagen till ära fyller Richard 82 och jag har nästan aldrig mött någon i den åldern som är så sprudlande pigga och energiska som detta par! 

Här sitter födelsedagsbarnet med lille Alfred i sitt knä .., allt medan vi bjuds på kaffe och pepparkakor. Elliot, han sover och sover och sover.

En stunds småprat blir det .., det har varit dödsfall i släkten och ögon blir tårfyllda och man tänker att livet är förunderligt .., samma dag som Gösta dog, då gick Judiths lillasyster bort. 

Och nu .., ännu en i släkten.
Och sen åker vi hemåt och jag gör en Janssons frestelse till morgondagens lillejulafton och helt ärligt skulle jag väl nästan klara mig med just den maträtten, ja, till jul, alltså. 

// Jag tror bestämt att Blogger har fått spatt idag ..., men jag lyckas inte ändra på det hela, det får vara så här.

Dagens fönster ...

Två till synes trötta katter, en adventsstjärna och ett fönster .., allt fångat av stickerskan i Dalarna.

Ulrika, alltså.

En vanlig torsdag ...

... får vi besök av lille Messi, han som är den tuffaste av ungkatter och harry blir sååå glad och dom stryker sig mot varandra och leker lite i rummet ..., det vill säga, Messi ligger på mattan och viftar med tassarna och klorna är ute .. och harry skuttar runt, runt honom, men vågar inte anfalla.

Sen kommer sigge nilsson hem och då är det slutskuttat .., för troligen har Messi fått på moppo av sigge, för Messi mooooorrrar och blänger lite förskräckt på sigge ..., så jag låter honom gå ut igen.
Messi, alltså.

Och jag har arbetat från åtta till ett och det har varit sååå roligt!
Att göra fint i mejerikylen .., det är nästan det bästa jag vet.
Chauffören från Arla  - han kommer egentligen från f.d. Jugoslavien -, han var så snäll och omtänksam och lyfte ner mjölkbackar från dom högsta staplarna, alldeles utan att jag bett om det!
Sånt värmer.

Och så behövde jag inte sitta ensam i fikarummet .., jag hade skivat gurka och paprika och från charken kom A-M med grillade kycklingklubbor som jag förvandlade till smörgåspålägg och det blev sååå gott! Lite prat om hur olika vi alla prioriterar olika sysselsättningar i affären blev det och så har det varit så länge jag har varit kassörska. I fyrtio år, alltså.

För mig är mejeri och frukt, - och grönt viktigare än kolonial, men för den som är kolonialansvarig är det kanske tvärtom .., osv. Många leenden blev det och jag kom osökt att tänka på en av mina före detta chefer Anders från Sjöbo (helt underbar!) som ideligen predikade vikten av att prioritera rätt.
Det var nog inte alltid att han ansåg att jag gjorde just det :)

Nåja, endast fyra år återstår av mitt yrkesverksamma liv, om jag nu får leva i fyra år till.
Sen ska jag erbjuda mig att hoppa in som timvikarie, när någon är sjuk.

Ja, det var väl allt.

Dagens fönster ...

... finns hos Ecke och Britt.
Ja, i deras lilla gula uthus.
Bilden togs igår.
Inte en snöflinga så långt ögat når!

När vi kom hem från vårdcentralen igår, då fanns på trappan vid ytterdörren en burk hemlagad äppelchutney, förfärdigad av den alltid så rara Britt.

Så här ser Britt ut när hon en sommarkväll serverar oss lite mat.
Hennes röst är mild och vänlig .., jag brukar tänka att om jag låg på sjukhus, då hade en sköterska med den rösten och personligheten varit som balsam.

 

Och när vi möter henne nere på stranden, det är när hon är på väg hem efter sitt sedvanliga
kvällsdopp.

Min dotter AP mötte henne en sommardag och sa - efteråt -, ååå, så där vill jag se ut när jag blir över åttio år!

 

I väntrummet ....

... får vi vänta en kvart eller mera och det är ju inget att beklaga sig över och läkaren som hämtar pv är samma som förra gången, en vänlig och magerlagd herre i vår ålder (det visar sig att han är född 1959, ja, någon frågade och det var inte pv ...) och jag följer med till undersökningsrummet, ungefär som när barnen var små och skulle kontrolleras på Barnavårdscentralen, men nu är det ju så att herr pv inte kan prata och jag tänker tala om hur energisk och fylld av energi den mannen är i vanliga fall, så där så läkaren verkligen får veta att det är så väldigt mycket annorlunda nu.

Så det gör jag.
Berättar.

Pv väser mest fram ja eller nej och det lyssnas på hjärta och lungor, tittas i munnen och tas EKG och tidigare har en rad prover tagits, nu utökas det hela och innan vi går därifrån, har den sjuke fått ett recept - eller flera - på bland annat antibiotika.

Känner han sig inte bättre, får han höra av sig igen.

"Å, I love You!" säger jag till läkaren som mest av allt ser ut som en kontrollant på en fabrik som gör yllesockar.

I väntrummet (där jag läser en intressant artikel om antikhandlare i Dalarna ...) träffar vi vännen Anna-Karin ... AKiH (Anna-Karin i Halmstad) och det blir ett mindre kramkalas och prat om hur och var och när och jaha, hennes hund har blivit sjuk och nu ska hon hämta ut medicin på apoteket, det som ligger vägg i vägg med vårdcentralen.

Det är nog två år sedan vi senast sågs, men Anna-Karin är sig lik.
Och samma varma leende har hon.
Det har för övrigt även kvinnan som expedierar inne i Apoteket.
(Visst känns det dumt att säga "i apoteket" .., man, i alla fall jag, vill säga på apoteket.)

Och ja, jag är barnslig och tycker så alldeles omåttligt om såna här skyltar.
Jag blir helt enkelt glad av dem!

Nu har vi varit hemma i flera timmar, ätit hemlagad (och het) fisksoppa tillsammans med friherrinnan (som nog tycker att jag borde hushålla lite med chilipeppar ...), tittat på handboll .., jag har pratat med äldsta dottern på väg till sitt jobb bland pyttepyttepyttesmå barn .., och Kuba och USA ska bli vänner igen och pv:s brorson Hannes fästmö blev inte mästare i städning, men kämpade väl ändå.

Och i morgon arbetar jag förmiddag.

Så ligger det till.

Dagens fönster ...

... finns i ett litet gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

Ja, det har ni hört förut.

Och visst är trädet vackert!

(Bilden togs idag ..., ser ni hur grönt gräset är? )

Det bästa för sportiga jenny ....

 ... var ju helt klart helgen i Stockholm.

Huvudmålet med den här resan, var tro det eller ej, att besöka en kyrkogård.
Men det är inte vilken kyrkogård som helst. Nej det är Sveriges största kyrkogård, med ca 33 000 gravar. Jag pratar om Norra begravningsplatsen i Solna.

Och anledningen till att jag ville dit beror på S.A. Andrée, K. Fraenkel och N. Strindberg är begravda. Och då jag levt med dessa herrar och den ödesdigra Andreexpeditionen ansåg jag att nu är det minsann dags att hälsa på männen. Jag hann med ytterligare två kyrkogårdar, Skansen och julmarknaden där, Historiska museet, jul marknaden på Stortorget, Stockholms Stadsmuseum, Medeltidsmuseet och ett biobesök innan det var dags att åka hem igen.

Alldeles själv var jag på den här resan var jag också, och det var inte sista gången jag åkte iväg på egen hand kan jag säga!

 

//sportigajenny

Dagens fönster ....

.... nästan som en illustration i en bok, tycker jag att det ser ut som.

Fullkomligt magiskt!

Det var Ulrika som hade håven redo.

Morgonens bästa ...

Att min rödvitrandiga syster och hennes dotter verkligen har bestämt sig.
Dom kommer hit och firar lillejulafton med oss andra på lördag.
Och sover över!

(Ja, alltså .., om vädret och väglaget är anständigt).

Glädje, glädje!

Mindre roligt: att pv nu är sämre vad rösten anbelangar och - återigen - är utan röst.
Cortisonbehandlingen är över.
Vad ska han nu ta sig till?

Ett tips ...

Om ni vill se bilder som verkligen  b e r ö r.

Klicka här.

Resumé ....

Full syra på jobbet!
Tunga paket som väger på pricken tjugo kilo, vilket är maxvikten .., vi baxar och har oss och försöker få plats på hyllorna.

Julfrimärken säljs i parti och minut, mest parti, och fjortonkronorsmärkena tar slut och jag säger att jag har beställt, dom kommer nog i morgon, men så länge får vi pussla lite, ja, det går ju lika bra att ta två vanliga inrikesmärken bara, plus ett prioritairemärke intill.

Paket skickas runt hela världen!
Många till systerlandet i väster .., till barn som arbetar och inte kommer hem.

En kvinna vill skicka en kvarglömd tröja till Danmark.

Och från fyra till fem hamnar jag som avlösare i charken.
Lätt panik!

Jag är osäker på vilka korvar som är vilka och inga plu-nummer kan jag, men tack och lov för små skyltar som sitter vid varje vara (på baksidan av namnet på varan står plunumret) och jag skivar griljerad julskinka och en ung kvinna vill provsmaka två olika skinkor ..., en man köper 2 hg salami och dom ska vara i "lagom tunna skivor, ja, inte lövtunna!" och inte får jag paketen så där fina som ordinarie charkpersonal får - men kunderna är vänliga och säger att dom ändå ska riva upp paketet så fort dom kommer hem -.

Och sen har nånting blivit fel i kommunikationen, så den som ska börja arbeta klockan fyra dyker inte upp .., Mattias ringer runt till alla möjliga och får till sist fatt i den som står på schemat och hon kommer ilande från sitt andra jobb och är en komplett ängel (men en trött ängel .., det blir en lång arbetsdag för hennes del!) och hon tar hand om mejerileveransen som är tung-tung-tung!

Nu är det sen kväll.
Pv, sjukskriven även den här veckan ut, hostar och har sig, men liiiite röst har återvänt.
Men trött är han .., så obegripligt trött.

Från tv:n hörs nyheter ..., ååå, denna oreda i världen, men jag ler åt journalisten från en tv-station i Sydney - ja, det gäller det här gisslandramat på ett café -, hon pratar på gränsen till bred norrländska, jag sitter i soffan och säger till pv att hon måste vara från Västerbotten, men det är hon inte, hon är tydligen från trakten av Arjeplog och då tänker jag förstås på rara Solveig och vårt besök i Dalarna och sen dyker Margot Wallström upp (hon är ju verkligen från trakten av Skellefteå!) och i studion sitter en av programledarna - Anders Nånting -, västerbottniskt påbrå även han om jag inte missminner mig, ja, lite från Norrbotten också om det nu ska vara så viktigt.
Hemlandstoner rakt av.

Innan jag går i säng ska jag massera mig själv med lavendelolja.
Ibland behövs inte mer än så.

Det bästa för Ulrika i Dalarna ...

Ljusglimtar:

Att jag fått remiss till ortopeden och fått ny smärtlindring att testa (morfinplåster). Jag ska också på ny magnetröntgen.

Och helgen som var, med allt filmtittande (Django unchained - såååå bra!!!), sällskapsspelsspelande och fnissande tillsammans med Chrille och Mika.

Och Chrilles entusiasm över skolan och projekten där. Underbart!

Och Musikhjälpen!

Det bästa för Dinah i Kallhäll ...

Hej!

Veckans bästa är utan tvekan Musikhjälpen.
En helt magisk vecka när man verkligen får se att det finns så många duktiga och engagerade ungdomar som verkligen vill jobba för en bättre värld för alla. '
'
Den går dygnet runt, och tyvärr orkar jag inte sitta uppe och hänga med en hel vecka, men jag tittar så ofta jag kan, för detta är verkligen peppen som ger mig tron på mänskligheten tillbaka.

Nu blir det 51 veckor med bilbränder, överfall på åldringar, våldtäkter, upplopp igen, men så länge som möjligt ska jag ha kvar minnet och känslan av dessa fantastiska ungdomar.

Allra mest imponerad blev jag av Julius och Björn som cyklat från Orsa till Uppsala bara för att få folk att skänka pengar till Musikhjälpen. Drygt 300.000 fick de in, men för de pengarna lovade de också att bada i Fyrisån (avklarat) och GÅ tillbaka till Orsa.

(Hundsporten - som ju också ligger mig varmt om hjärtat - drog också in drygt 300.000 till Musikhjälpen)