Mars månad ...

Jag stod nere på stranden med harry och såg dem komma .., och framför allt: hörde dem .., tog upp mobilen och höll den mot vad jag trodde var sträcket, men jag såg absolut inte en enda fågel i displayen.
Kom hem och ser att jo, jag lyckades fånga dem på bild!
Dom kanske är på väg till Falkenberg .., lite norrut?

Det påminde om spaghetti det som låg på stranden!

Och mjukt blå himmel .., och stranden i oordning efter all blåst.

Halvvägs hemma igen slår jag mig ner på bänken där man har utsikt över havet.
Innan dess vände jag mig om och såg detta.

Nästan hemma.
Tittade till den lilla myrstacken som har Eckes stengärsgård som "skydd" och det är klart, där blir det varmt och gott när solen är framme.
Söderläge, förstås.

Det är där jag brukar se orm sommartid.
Någon eller något har gjort ganska djupa hål i stacken; det skulle kunna vara en nos som varit framme .., men vilken, i så fall?
Hur som helst tycks det som om det är nån slags kaos i stacken och nere till vänster ligger en stor klump av myror i en hög (bilden) och likadant är det uppe till höger - men inte i bild -. Hur jag än funderar begriper jag inte vad som pågår .., det är som om myrorna är helt förvirrade och det kanske är så det är .., och finns det öht något system i det hela?
Säkerligen.
Ska bli intressant att se vad det blir av detta.

Putsade fönster tidigare på morgonen, men där tog orken slut.
Ute på altanen låg ett sällskap vissnade tulpaner.
Så vackra i all sin enkelhet och bedrövelse.

Ja, du Bert ....

... jag har min kvar.

Apropå vad herr Bodin skriver i gårdagens inlägg.

Det var ju Olga Tokarczuks bok Jakobsböckerna som pv gav mig i födelsedagspresent eller om det var i julklapp.

Jag har överlåtit den till honom, han som har armmuskler.

Den är  t u n g.

Torsdagmorgon ....

Igår jobb från halv åtta (var där sju) till ett och det kändes förstås bra. Såväl butikschefen som ägaren till butiken är på semester, men Pernilla och Cornelia som då tar ansvaret, sköter det hela med den äran. Själv stod jag i kassan och när det fanns tid över, fyllde jag in chokladkakor i parti och minut - mest i parti -. Och så kom DHL och Schenker och jag hade en till synes sympatisk ung man från Ukraina i kassan och Valter och Birgit kom in och handlade (Valter som nu är nittiotvå!), men allra gladast blev jag över att se kvinnan från Syrien!

Så här var det.
För kanske två veckor sedan stod den här kvinnan i min kassa och hade handlat nånting som skulle bli åtskilligt billigare om hon hade haft ett bonuskort, så jag frågade henne om hon hade nåt sånt och hon sa att jo, i bilen. (Egentligen behöver man inget särskilt bonuskort, men vi får inte heller fråga om personnummer). Så gick hon ut för att hämta sitt kort och allt gick bra och hon fick varan mycket billigare. Men så .., bara en stund senare, kom hon in och var alldeles förtvivlad; korthållaren, alltså där hon hade alla sina kort, var försvunnen .., hade jag sett den?

S o m  vi letade!
Och jag kände sån ångest .., varför skulle jag ha frågat om bonusen och hur skulle kvinnan - som talar väldigt lite svenska - kunna ringa och spärra sin kort, ja, allt sånt gick genom mitt huvud. På en kvittoremsa skrev jag upp hennes mobilnummer och satte den vid kassan, så där så om nån möjligen skulle hitta korten, så skulle vi kunna kontakta henne.

Igår kom hon så till min kassa och jag blev så glad och hann inte ens fråga hur det hade gått, så sken hon upp som solen, tog min hand i sin och sa att korthållaren hade legat på golvet i bilens framsäte, allt hade gått bra! Ååå, så lycklig jag blev!

Kom hem vid halv två  - däckade totalt - frös så jag hoppade och orkade knappt gå ut med harry!
Låg resten av dagen .., körde till affären och handlade nånting att äta, då Kammarkören hade konsert på slottet i Halmstad och pv kulle komma hem betydligt senare. Då var han också risig och febrig och kände sig allmänt eländig och gjorde snabbt natt.

Själv satt jag kvar och tittade på nya programmet "Utrikesbyrån" med Johan Ripås som programledare (SVT 1).
Ja, riktigt intressant! Påminner om en tv-sänd podd.

Tittade också på "Gifta vid första ögonkastet". (ja, man kan blanda hejvilt!), där det nu var dags för själva vigseln och överraskningen .., vem skulle skulle stå där framme vid vigselförrättaren?
Ett par verkar finna varandra på direkten .., andra trevar sig fram.

Nu på morgonen lyssnade jag till USA-podden som gjorde mig så glad.
Varför?
Ja, det var helt enkelt så mycket glädje i den.

Dricker nu kaffe och lyssnar till förre finansministern Anders Borg som diskuterar världsekonomi i Morgonstudion. Jag har aldrig varit moderat, men alltid tyckt att den mannen verkar sympatisk.
Och Jimmie Åkesson har åkt ner till gränsen mellan Grekland och Turkiet för att motverka eventuell flyktingström till vårt land och därmed får väl SD ännu fler följare.Tänk, att det lär vara så många såväl moderater som socialdemokrater som väljer SD, ja, nånstans måste dom ju komma ifrån! Och att det tycks vara flest män som röstar på Åkesson, tyder väl ändå på att kvinnor är åtskilligt klokare.
Jo, så måste det vara.

Torsdag idag.
Nu ser jag ekorren komma till sin matlåda .., intill mig står kaffekoppen - den som jag tycker så mycket om - och nu ska jag följa nyhetssändningen. Det handlar om flyktingkrisen i Grekland; på ön Lesbos. Christoffer Wendick är SVT:s utsände och jag tycker att han är sååå bra.

Men i hullerombullerlivet får vi också veta att det idag är Smålands nationaldag, nämligen "Fösta tossdan i mass". Grattis alla smålänningar!

Dagens fönster ...

Strax efter åtta ikväll tisdag, så plingade det till i min mobil.
Aha .., det visade sig vara från fönsterfångerskan i Portugal!

Och hon skriver att det här fönstret gjorde henne glad.
Jag kan säga att det blev jag med.
Och om man tittar noga ...., så kan man vid dom två pilarna skymta självaste fönsterfångerskan!

Tack annannan!

Jominsann ....

Det är minsann fler än en av er som kommenterar som ibland skriver och då för sitt liv inte kan förstå hur någon människa - helt frivilligt - kan utsätta sig för detta att åka skidor i nio mil.

Själv tycker jag att det är hur logiskt som helst.
Tänk, vilken glädje det måste vara att först träna och därefter känna att "jo, jag ska fixa det här!" och så gör man det verkligen!
Ja, jag är så imponerad av den sisu och järnvilja som många av skidåkarna besitter.

Men det här gäller ju inte enbart vasaloppsmänniskorna.
Lika imponerad är jag av alla andra som ger sig sjutton på att klara nånting och verkligen gör det .., kanske studerar hårt och länge trots att det tar emot .., eller människor som gör sånt som dom egentligen inte har mod till, men ändå fixar det!
Sånt.

Jag tillhör inte den sorten.
Det modigaste jag har gjort var nog att välja att hissa segel och ge mig ut på okänt hav ., att lämna ett hus för en liten lägenhet på 31 kvm och många år senare, att våga säga upp mig från ett fast arbete och flytta till en smålänning i Halland.

Hur som haver .., till er som nu funderat om det är så klokt det här att valla skidorna och ge sig iväg från Sälen till Mora, här kommer en länk till er. 

Och tack till min systerdotter Rita .., det var hon som skickade den till mig!

// Bilderna visar AP och pv när dom klarat Nattvasan och nu är dom på väg till After Ski, ja, vi andra var också med. Vilken glädje!

Tisdag i början av mars ....

Vissa dagar blir det inte mycket gjort.
Idag var en sån dag.
Promenader med harry .., hänga tvätt och ta hand om tvätt .., handla .., ett besök på Lantmännen i Harplinge för inköp av en Gardena Sekatör ..., en sväng in i affären och lite surr med gänget som jobbade och en titt på schemat.

Hade telefonsamtal i morse och det var Pernilla som undrade om jag i morgon kan tänka mig att hoppa in på ett förmiddagspass och det kan jag. Halv åtta till halv ett. Som bäst.

Vid fem kom pv hem.
Vi har mest slöat lite .., pratat om hur vi ska strukturera upp våren och sommaren lite.
Nya båten ska tas om hand ., och pv berättar att vi har fått BÅTPLATS till den nya .., ååå, så roligt och på samma länga som tidigare, bara större. Perfekt!! Stor glädje!

Det har varit kyligt ute .., hade det funnits någon vind hade den varit iiisande.
Inget bad idag.

En enda båt ligger ännu i hamnen; ja, i vattnet, alltså ., och det är den här.
Ägaren brukar ge sig ut på fisketurer .., kanske får han någon fångst?

Nu ska vi äta ostkaka. Någon grädde har vi inte att vispa, men det får vi väl uthärda.
Drottningsylt, däremot.

Tisdagsfönstret ....

... fångades i ett gult hus på en kulle.

Nu på morgonen är det kring nollan .., grå himmel och prat om USA-valet i SVT:s Morgonstudio.
Saknar Carina Bergfeldts otroliga energi när det gäller att rapportera vad som händer.

Dagens bästa ....

Fikastunden ute i västerläge tillsammans med Ecke och Britt, det blir det bästa.
Och Harry som hela tiden sitter nära, nära.
Småfåglar som flyger av och an.
En blåmes som inspekterar nya fågelholken .., jo, men den tycks falla pippin i smaken.

"Det här är nog den allra första vårdagen ....", säger Britt.

Ecke - född och uppvuxen i Ystad - frågar om mina dagar där.
Vad gjorde jag?
Och jag spelar upp den lilla filmen med fiskarmannen, han som redde ut spökgarnen och talade en sån utpräglad ystadialekt.
Ecke ler.

Vi pratar också om gårdagens film, den som Britt ska se i morgon.
Och om konst .., Ecke har tipsat mig om flera konstmuseum som jag bara  m å s t e  besöka .., det är den Hirschsprungska samlingen av konst i Köpenhamn och även Arken, det glömmer jag väl inte bort?

För att inte tala om Bornholms konstmuseum!
"Nej, där har jag inte varit ...", säger jag.
Men då nämner Ecke att det ligger nära Helligdomsklipporna; det finns trappsteg ner och det är brant och då kommer jag ju ihåg .., ja, just ja! Jag gick länge i museet, allt medan pv tog dom branta trapporna ner till .., till havet, förmodar jag?
Jo, där har jag varit!
Det var dom där ljuvliga dagarna i Allinge och Svaneke.

När Ecke och Britt tackat för sig, ringer jag friherrinnan och undrar om hon kan tänka sig ..:?
Jodå. Det kan hon, men ännu hellre hade det ju varit om vi åkt dit mitt på dagen.
Nåväl, nu blir det så här ..., och det känns som om mina ben ska domna bort för evig tid när jag går i ..., och det är inte ofta som medbaderskan ser förfärad ut, men det gör hon, just innan det blir ett dopp. Några fem minuter blir vi inte i havet, inte ens i en ynka minut.
Termometern visar på fem grader i vattnet.
Otroligt.
Jag har doppat mig när det varit bara två grader och då har det inte känts så isande kallt.
Och ännu mer otroligt är det ju att man inte fryser efteråt.
Inte det minsta.

Och så kommer energin rusande.
Jag åker och handlar en semla till Vasaloppsåkaren inför kvällens hemkomst och just nu ser jag en grov spindel vandra omkring uppe i taket där jag sitter. Inte stor, men grov.
Fingrar lite på tangenterna ..., ska jag försöka sopa ned den?
Oj, vad den går fram och åter.
Den kanske har gått vilse?

Efter badet ..., en prommis med Harry.
Husen närmast havet har ofta jättestora tomter och själva husen är fina.
Och dyra.
Jättedyra.
Men det finns undantag och det tycker jag känns skönt.
Den här lilla stugan, till exempel.

Dagens fönster ...

En hel svärm med fönster hittade Ulrika i Eslöv, i Skåne.

Det här är några av dem.

Tack! säger jag.

Så fint!! 

Jo, jag föll  p l a d a s k   för den här illustrationen till en artikel i söndagens DN.

Studio Löfström ..., står bakom projektet.
Eller framför.

Är det inte läckert?
Och krönikan var författad av Hanna Hellquist och handlar om att vi människor ska vara så perfekta som möjligt och aja baja den som faller ur ramen.

Ny vecka, ny giv ....

Och man vaknar till en fin morgon!
På promenaden med harry vid halv sju, kvittrar fåglarna som vore dom nästan rusiga av glädje!
Kan det ha varit rödhaken som sjöng så vackert ...?

Igår på harryrundan, tog jag det som pv kallar för Margret-Inger-rundan.
Det kan vara Inger-Margret-rundan också, beroende åt vilket håll man går :)

Den rundan löper bakom vårt hus (jag har fortfarande sååå svårt att skriva "vårt hus", men det blir ju ännu fånigare att skriva bakom "pv:s hus") och när nästan hela rundan är klar, då kan man vika av från vägen och gå längs en liten stig. Där brukar skolbarnen som bor i Stora Hus gena på väg hem från plugget.

Pilarna visar lite mera exakt vad som är vad.
Den blå pilen är fabrikör Johanssons jättehus med koppartak.
Den gula är Britt och Eckes lillstuga som nu byggs ut med en tredjedel.
Vid den gröna pilen bor ett par i trettiofemårsåldern kanske och dom bygger nåt otroligt .., först huset, därefter en stor spaavdelning samt pool och dom har en tomt som är sååå genomtänkt, med flera "rum" i trädgården!
Vid rosa pilen skymtar man det vi brukar för Polska Ambassaden, men alla männen som tidigare bodde där (och arbetade på ägarens slakteri) är nu försvunna, kanske har dom återvänt till hemlandet och huset, som är stort och rymligt, står nu tomt.
Längst till höger med rött tegeltak, ja, där inne sitter jag och skriver just nu och t.v. så är det förstås grannens hus med två tillhörande friggebodar och en garagelänga.

Går man lite söderut .., några hundra meter max, stupar åsen eller det lilla berget brant ner.
Jag vågade inte gå längst ut, ifall att det skulle vara halt, för ramlar man är det väl för evigt godnatt.

Mera?
Körde in till stan igåreftermiddag och tittade på den här filmen, som såå många pratat såå gott om.
Jo, den var bra, särskilt den andra hälften .., i den första halvan tyckte jag att karaktärerna var så svartvita och nej, det kändes bara fånigt. Intill mig satt andra människor och gapskrattade åt pruttar och ... ja, jag tänkte att det är väl mig det är fel på, jag är väl i total avsaknad av humor?

Andra hälften däremot, där tyckte jag att det mesta föll på plats.
Rolf Lassgård visade sig vara suverän i sin rolltolkning, liksom Nour El-Refai (sååå bra!) och inte minst Lassgårds prästkollega, spelad av Ralph Carlsson. Bra tyckte jag också att Kajsa Ernst var (hade rollen som chefredaktör).

Kom hem vid åttatiden och skänkte en vänlighetens tanke till pv som - innan han gav sig iväg till Sälen - hade fyllt vedkorgen till bristningsgränsen! Satte genast igång med en brasa.

Pv, ja.
Det visade sig bli ett slitsamt Vasalopp utan några spår att åka i och från att ifjol ha åkt in på lite mer än sju timmar, blev det två timmar långsammare i år .Oj, så trött och sliten han lät när jag efter bion fick fatt i honom! Nåja, jag är ändå så imponerad av alla åkares pannben och jag förstår mer än väl glädjen i att klara uppsatta mål! Idag på förmiddagen ska medaljer och diplom hämtas ut och då är nog tröttheten som bortblåst. (I sju mil hade han dessutom åkt utan truga!)

I vanliga fall är det pv som tar kvällsrundan med harry, då jag helt enkelt har så urdåligt mörkerseende och här finns bara ett gatlyse som hjälper i mörkret.
Tog med mig ficklampan, men gick inte ända ner mot havet .., tog en bild mot himlen och detta blev resultatet. Undrar vad just vad detta är?

Nu är det måndag.
Ikväll filmdags igen .. "Porträtt av en kvinna i brand", två timmar lång ., det blir mastigt med min knuta i skuldran som pinvärker när jag sitter länge. Ja, ja. Vi får se.

Fint väder är det i alla fall.

Söndagsfönstret ....

..., skymtar bakom soffan Ektorp.

Den där soffan där den strutförsedde Harry vilar middag, eller kanske var det frukost.
Nu, när husse är i Dalarna och åker skidor, får vi roa oss bäst vi kan.
Jag jobbade igår; två ynka timmar, men oj, vad man hinner mycket!
En timme på golvet där jag frontade och fyllde in i mejeriet, frontade kött och charkavdelningen och läsken, rensade och fyllde på frukt och sen sista timmen i kassan.
Jo, men det var trevligt!
Arbetade med Emma och hon är en klippa; det känns tryggt.

Kom hem till en överlycklig, för att inte säga  s a l i g  harry.
Tog promenad med honom i kvällsmörkret och sen blev det då Melodifestivalen med världens röj till mellanakt .,. så himla bra! Vem som vinner bryr jag mig inte om.

Lördag ....

En lugn dag.
Kör till Falkenberg och hämtar en bärsele till minstingen och på hemvägen kör jag längs havet.
Där vindkraftverken står på rad ser jag en massa "ludor" eller hytter och tänker att nästa gång jag är åt det hållet och vädret är bättre, ska jag absolut stanna till. Glommen ligger inte långt borta heller.

Svängde in i Slöinge där det var varmt inne i bageriet .., där var tända ljus och tämligen utplockat bland allehanda godsaker .Köpte frukostbröd till i morgonbitti, plus en rawfood-boll, som sedan visade sig vara på tok för söt för min smak!

Så ringer pv. Han har just satt sig i smålandsbussen som tar dem från Lima till Sälen där det testats spår (eller om det var i Smågan) och han låter hoppfull, jodå, det ska nog gå bra och det är inte alls säkert att det blir så mycket snö som det ibland pratas om.
Bilden visar kom-ihåg-listan inför något tidigare år när vi åkte till Sälen och hyrde stuga.

Och i morgoneftermiddag blir det bio för mig .., jag ska köra in och se filmen som så många har skrivit om - i lyriska ordalag -. Att gå på bio utan sällskap är förstås inte lika roligt som om man är två, men nu är det som det är och friherrinnan har styrelsemöte hemma hos sig och då faller det sällskapet. Det får gå ändå.

Nu stundar jobb från sex till kvart över åtta, men jag ska åka lite tidigare och handla. Ska göra mig en tapastallrik ikväll med bland annat god Gruyére-ost.
Jo, men det blir nog bra.

Dagens fönster ...

... fångades av Ulrika.

"Kojfönster" .., stod det på bilden.

Tack Ulrika!

Oj då ....!

Så här såg det ut igår ..., inte direkt jättevarmt, men vårligt.

Döm om min förvåning när jag vaknade och tittade ut ...!
Hoppsan!
Men vackert ändå och rent mentalt har jag varit förberedd på bakslag .., det brukar komma något eller några av den varan innan det är vår på riktigt. Och fint är det ju.

Mindre lustigt var det att ta bilen och köra längs slingriga vägen vid Vastad som verkligen inte är en stad, utan en liten by med bara några enstaka hus och vägen är sååå smal och man har nästan inget utrymme för mötande trafik!
Lokalradion gick mellan varven in och varnade. 

Vi hade tid klockan åtta nu på morgonen, men alla fick gå in före oss.
Där var en stor bamsig mastiff som vägde nästan sextio kilo (men snäll) och skulle operera det ena ögat .., och där var också en liten dansk-svensk gårdshund som hade problem med analsäckarna och där var två små chihuahua-hanar med fina täcken och dom skulle sövas och få tandsten borttagen.

Till sist var det bara harry och jag själv kvar, plus en städerska som svepte omkring med en sån här platt golvmopp. Kvinnan var lång och mörkhyad och aldrig trodde jag väl ändå att detta att moppa ett golv kunde göras på ett såå sensuellt sätt! Hon rörde sig liksom .., som i en dans nästan!
Jag gjorde det man inte ska göra - frågade var hon kom ifrån - och fick veta att hon var sprungen från Nigeria, men hade bott många år i Italien och nu var hon sedan tre år tillbaka här i Sverige, tillsammans med sin man.

"Vad heter du?" frågade kvinnan som var så vacker och jag sa mitt namn.
"And my name is Patricia", sa hon och log så varmt.
Så surrade vi lite om hur det var att flytta från Italien och hit (lite roligare där i södern, sa hon, men det viktigaste var att bo med sin man och Halmstad var nu inte så dumt) och innan flytten arbetade hon med barn, nu var det städning som gällde.

Och  s o m  hon städade!
Varenda liten centimeter gick hon över med trasan och jag tänkte att jag ska nog öva in den där fina schwungen med moppen nästa gång jag ska torka golvet, ty det kan jag helt ärligt säga, att så elegant är inte den här madamen!

Jag har ofta tänkt tanken att människor från ..., ja, från afrikanska länder, att dom rör sig på ett helt annat sätt än vi nordbor. Mjukare. Mer böljande, liksom. Är det genetiskt betingat? Eller påverkas vi av våra medmänniskor ...? Nåja, denna Patricia var i alla fall så  f i n  och så rar och när det var min tur vinkade hon lite och tackade för komplimangen.

När vi väl var klara, svängde jag förbi Solhagas bageri och köpte mig en Skreamacka som inte är av denna världen och så fick harry äntligen mat (hade order om att han skulle vara fastande) och när jag sedan gick ut för att ta vinterbilden av grannens gräsmatta, hörde jag bofinken sjunga!!
Och stackars lärkan ..., den ska nog ha blivit förvånad när den vaknade i morse!

Tunnan vid husknuten är överfylld av vatten och mera är på väg!

Uppfarten till det gula huset ser inte brant ut på bild, men det är tillräckligt för att det kan bli bekymmersamt om det blir halt. Det var på vippen att jag tog mig upp .., så jag vände bilen åt rätt håll i akt och mening att det ska bli lättare att köra ner och kunna styra på ett annat sätt.

Slänten bakom garaget är egentligen en bit av ett mindre "berg" och går man längre till höger där uppe, då stupar det rätt ner.

Nu är i alla fall veterinärbesöket avklarat. Såret är ännu inte helt läkt och i ytterligare två veckor ska Harry ha struten på ..., därefter blir det återbesök och även vaccination. I år ska vi även vaccinera honom så han kan följa med t.ex till Danmark, om vi nu seglar så långt. Vi får se.

Så har vi det här just nu och i skrivande stund är detta vad jag lyssnar till .., från samma Spotifysamling som igår.

Bäva månde vi ....

Om en stund ska jag köra till Hallands Djursjukhus där det då är dags att ta bort suturerna på Harrys svans. Harry är ju hysteriskt rädd för varje besök hos veterinärerna, så han har varit fastande sedan igåreftermiddag - troligen får han väl något lugnande innan det är dags -.

Och gissa, om jag själv skulle ha behövt en lugnande, när jag vid sextiden tittade ut och upptäckte en helt vit värld. Jo minsann, nu har vi fått vinter!

Ett filmtips: låg i sängen igårkväll och tittade på "Rovdjuret", en dokumentär som handlar om filmmogulen Harvey Weinsteins uppgång och fall. Oerhört intressant! Önskar att alla unga flickor (och även pojkar) skulle se detta och ta lärdom. Och våga berätta!
Här är länken.

Dagens fönster ...

"Här kommer ett fönster från Gran Canaria. Det här smårutiga är köksfönster i vår länga med lägenheter. På insidan är öppningsbar glasruta och ett myggnät. Perfekt att kunna ha öppet på nätterna!"

Så skriver - eller skrev - ellem i Skellefteå.

Vilken tur att du hade håven med dig!! Tack!

Du och jag Harry ....

Vaknar klockan fyra ., lyssnar till USA-podden från igår .., och klockan fem kommer pv ner från övervåningen och en timme senare skjutsar jag honom till busshållplatsen i Stora Skipås.
Skidfodralet ligger mellan båda sätena där framme, ungefär som en avskiljare.

Det har varit sju minusgrader natten mot idag och det var knepigt att skrapa rutorna; så där som om isen frusit fast. Några timmar senare strålar solen och det är  v a r m t ute.
Bilden här ovanför tog jag genom en av växthusets rutor.

Och i det närmaste helt vindstilla.
Går på promenad med Harry som nu är nästan sig själv .., och såret på svansen efter amputationen verkar läka bra. Gravänderna som jag upptäckte igår, är på samma plats idag och Falkenberg syns lika tydligt, men nu är bilden tagen rakt västerut, mot Danmark.

Högt vattenstånd förra veckan, så där så stranden var helt försvunnen .., nu är det precis tvärtom.

Sist av allt tar jag bilen och kör till Ullarp och köper ett flak ägg för sextio kronor. Jag lägger flaket på passagerarsätet och det är när jag sätter mig för att köra iväg, som jag ser hur vackert ljuset faller över äggen. Går ut igen .., tar en bild och åker sedan hemåt.

Nu ligger Harry och sover .., jag lyssnar till trummusik från Afrika någonstans (helt ljuvligt!) och ska ta med mig en kopp kaffe och en macka och sätta mig ute i solskenet.

(Vill man lyssna till trummorna, finns den listan på Spotify och heter Afrikanska trummor och listan är förmodligen skapad av thornet81. Kanske en lång krabat?)

Onsdag ....

Hög, klar luft.
Inte blåsigt alls.

Upptäcker gravänder vilka simmar omkring lite nere vid vattnet.
Bäcken är strid ..., nu är det brått ner till havet.

En som hade en betydligt bättre kamera var Marton Berntsen när han fångade en gravand i flykten.
Söker på min sida och ser att måndagen den 13:e mars 2017, då upptäckte jag gravänderna det året. 

Väldigt oskarp bild, men det är ytterst sällan det är så klart att man ser så här mycket av Falkenberg, två mil norrut. Det gör man idag.
Och även om jag är helnöjd med min mobilkamera, så är det just såna här gånger man får svart på vitt; ja, jag menar, hur stor skillnad det är i jämförelse med att ha en systemkamera med rejält objektiv. Nåja, man kan inte få allt här i världen och en sån kamera är för tung och otymplig för mig.

Idag är sista dagen som pv är hemma på ett tag. På fem dagar, närmare bestämt.
När jag går in på datorn på morgonen, är det första jag ser SMHI:s prognos för Sälen .., och nån Vasaloppssida och om jag säger som så, så är det inte jag som surfat runt just där.
Igårkväll förberedde han skidorna ., vallaboxen står på golvet i hallen - han är väl orolig att den ska glömmas bort - ja, lite så är det.

Själv ska jag klippa mig i eftermiddag.
Frisörskan är av den pratglada sorten, heter Lena och har salong i Harplinge.
Nej, jag ska inte kortklippa mig, men måste kapa längden, särskilt på det som ännu inte blivit grått, eller det som är kvar av gamla färgen. Sååå skönt det ska bli!

Bröllop ......

I lördags var det bröllop i Portland i Australien, då min systerson Fredrik gifte sig med sin Shae .., allt skedde på stranden, vilket förstås var rätta stället för dessa hängivna surfare.

Så här skrev bruden på sitt instagramkonto: "Married my best friend surrounded by the people we love the most! " 

För att inte den blivande brudgummen skulle se brudens klänning i förväg, hade hon gömt den noga. Problemet var att på morgonen när hon skulle iväg och göras i ordning, kom hon inte ihåg riktigt 
v a r  hon gömt den!! Det löste sig till slut!  Min syster berättar om en lite annorlunda bröllopsmiddag, mer som mingel .., ett tvåmannaband som spelade, mycket dans och många tal, en lättsam tillställning helt enkelt. 

Sååå härligt det ser ut!! 

(Ps. Vilken vacker - och annorlunda - brudbukett! Ds.)