Dagens fönster ...
fredag 3 juni 2022
torsdag 2 juni 2022
GVFÖ ....
Blir kvar vid tv:n efter sjukhusprogrammet. Då är det först "Bröllopsfotograferna" och därefter "Gift vid första ögonkastet", men med amerikanska deltagare. På tv 24. Ja, hjälpas.
Här är det tydligen viktigt för männen att berätta hur framgångsrika dom är .., en av dem säger sig vilja bygga ett imperium .., en annan frågar den nyblivna bruden om hon kan laga mat .., om hon kan dansa .., en annan blir orolig när den impulsiva hustrun berättar att hon gillar att gå ut på krogen (det gör inte han) och när hon berättar att hennes syster är lesbisk och att hon och frun har fått barn via insemination, då ser det ut som om han bleknar.
"Men jag är inte den som dömer ..", säger han ., ja, just det, det var han som hade konservativa föräldrar från Texas. Undrar just vad dom tänker.
Det här är första gången jag ser den amerikanska versionen. Ganska mycket annorlunda från den svenska. Mer religiositet .., och mer desperation, tycker jag att det verkar som.
Eftersom detta anses vara rent skräp att titta på, antar jag att jag är den enda, så det är väl ingen idé att fråga vad ni tycker? Kanske ska jag till och med titta på nästa avsnitt .., (ja, förfallet är totalt ...), jag har redan funderat på vilka som knappast kommer att hålla resan ut. Piloten och hans krogglada hustru, t.ex.
Och så kommer här en hälsning till Gunnel Selander som brukar kommentera här. Hon ligger nu på sjukhus och har fått en fraktur på lårbenet! Vallmobilden får gå till dig!
Tack SVT!
Ikväll sändes så det femte och sista avsnitt av dokumentären "Håll Sverige vid liv!" och det höll lika hög klass som de tidigare avsnitten. Sååå intressant detta har varit att få följa med in i operationssalar och hemma-hos-besök hos svårt sjuka och ja, hela alltet. Från stort till smått.
Och så mycket man har fått lära sig!
Så, ett stort tack till SVT och även alla medverkande, för den här produktionen!
Tittade på ....
... det här programmet hos SVT igår. (Bilden från SVT).
Det är Fouad Youcefi som tagit över efter Rebbeca Randhawa och igår handlade programmet om hur politiker upplever sitt arbete .., om man kan vara vänner över partigränserna .., vad var det värsta dom upplevt i jobbet och vad var det bästa ..?
Medverkande var Liberalernas Johan Pehrson, SD:s Mattias Karlsson, samt Miljöpartiets Per Bolund.
Det hela utvecklades till ett tämligen "grabbigt" och flamsigt samtal - mycket (eller nästan helt) på grund av programledaren som tycktes ha så väldigt roligt -. Mattias Karlsson (inte mindre sympatisk än de övriga) vittnade om sin tidigare utbrändhet .., och Per Bolund var klok, tycker jag.
Nja, jag har en känsla av att den nye liberalledarens omvittnade humor, kan komma att ligga honom i fatet. Det viktigaste för mig i valet, är inte hur humoristisk en partiledare är, utan mera vad hen står för.
För övrigt saknade jag Rebecca Randhawa.
"Swedegate" .....
På Twitter - och kanske annorstädes - har det i någon veckas tid pågått en debatt kallad "Swedegate" och det senaste handlade om hur snåla vi svenskar är. Fokus har varit på om vi bjuder in andra barn till middag; ja, till exempel om Pelle har med sig kompisen Kalle hem efter skolan och så är maten klar och hur gör vi då? Jo, enligt mängder av debattörer så har det hur länge som helst varit så att kamraten får vänta i Pelles rum, medan själva familjen gottar sig i middagsmaten.
Sååå många upprörda röster!
Så hemskt!
Det är väl bara i vårt land det är så bedrövligt!
Man får skämmas ögonen ur sig, annat är på det andra ställen i världen!
Ungefär så har det låtit.
Det fick mig att tänka efter. Hur var det när jag själv växte upp? Helt ärligt minns jag inte att jag åt middag hos bästa kompisarna; förmodligen för att det var mer eller mindre självklart att vi åt samtidigt hemma. Gemensam middag, helt enkelt.
Skulle min kamrat äta middag, satt jag ofta i hennes rum och väntade och det var inga som helst problem .., aldrig kände jag mig utanför eller f ö r v ä n t a d e mig att bli bjuden.
Däremot .., minns jag mycket väl hur det var när äldsta dottern växte upp. En av hennes bästa vänner var grannen Daniel - yngst av tre bröder - och klasskamrat till dottern.
Det var hopplöst när jag ringde 10141 till Sandlunds för att få hem Maria till middag och då svarade alltid Solveig (mamma i familjen) att "Maria har redan ätit hos oss". Jag undrar hur många hundra gånger dom bjöd henne på middag?
Torgny var pastor i Missionsförsamlingen, - uppvuxen i Piteå -, Solveig distriktssköterska och från Värmland och mer gästfria människor tror jag mig aldrig ha mött.
Likadant var det med Anna. Hur ofta blev inte hon bjuden på mat hos Björn och Gunilla? Där fanns två barn i familjen och kanske var det roligare att vara där och med en mamma som var hemmafru (är det möjligt ..., på åttiotalet?) ? Dessutom var Anna dagbarn där under en period .., kanske var det därför?
Men nu undrar jag: hur det var hos dig när du växte upp?
Om du vill: berätta gärna!
Torsdagsfönstret ...
onsdag 1 juni 2022
Ikväll vid halv sju ....
Träff i Skallkroken då pv förvandlats till hamnvärd under två timmar.
Alla ställplatser är upptagna (tio stycken), men ingen ny båt har kommit, om jag förstod pv rätt.
Tar ett dopp och för första gången på evigheter (känns det som) är det SKÖNT och jag blir överlycklig efteråt.
Just så var det.
Tur och retur ....
Idag en snabbvisit till Varberg, fem, sex mil norrut. Jag undrar om det finns någon ort i Sverige som känns så avlång, i alla fall när man kommer söderifrån. Och ganska trånga gator är det och enkelriktat och krångligt att hitta parkering (men nu fanns en ledig laddstolpe alldeles vid torget!), men ändå .., såååå vacker stad!
Bilden: utsikt från verandan på Vindön. Som paradiset var det. Stugan sååå spartansk, men det spelade ingen roll.
Egentligen var anledningen till Varberg-besöket att jag ville köpa plantor av olika slag. Ååå, jag minns ju hur frodiga dom var som inhandlades för ett par år sedan och fick följa med till Vindön i Bohuslän och under loppet av fem dagar växte dom nåt så otroligt, där dom stod på verandraräcket.
På väg hem stannade vi till vid Bertilssons Bageri som ligger längs Södra Vägen. Det visade sig vara litet och pyttigt och så annorlunda ., påminde lite om hur det var i Berlin. På väggen hängde en liten baddräkt och ett par badbyxor och utanför bageriet kunde man slå sig ned och ta en kopp kaffe eller vad där nu bjöds på? Det var fint. (Jag köpte ett bröd som hette Rödskär - jättegott -!) Trevlig ung kille stod i kassan och berättade att det var hans bror som var bagare.
(Läste nu att Rödskär är en ö utanför Varberg).
Sade till pv att nä .., nu får vi ta en övernattning i Varberg och ta det lugnt och se oss omkring mera noggrant. Kanske detta (Flodhästens ....) kan vara något? (Husdjur accepteras).
På andra sidan vägen fanns ett träd med mängder av små holkar till bin, ja, även till fåglar. Och intill .., den här grönplätten där det tydligen fick växa lite vildvuxet och såå fint! Det är väl med tanke på våra insekter. Heja Varberg!
Så här kunde det se ut.
Kom hem .., planterade luktäreteplantor och i morgon ska jag ta mig an några salladssorter.
Så har jag badat i havet (i Skallkroken) och det var inget annat än ljuvligt och om ni bara visste vilken lättnad det var! Äntligen. Har även svängt förbi friherrinnan med plantor (hon beställde) och pratade lite med hennes moster Ingrid och maken Sven-Arne - båda så himla trevliga -.
Inget mejl från min syster i Australien idag. Hoppas att allt går bra.
tisdag 31 maj 2022
Idag ...
... har vi besökt Sven-Åke, pappa till min före detta chefs fru Bodil.
Sedan drygt ett år tillbaka är denne Sven-Åke änkeman (på köksbordet står ett ungdomsporträtt av hans före detta hustru och ett ljus har han tänt och ställt blommor intill fotografiet), efter att i mer än sextio år ha varit gift med Elvy.
Vilka minnen vi fick ta del av! Hur han mötte denna sitt livs kärlek .., var dom har bott .., vad han har arbetat med (bland annat på Lantmännen, chef, tror jag) .., vi fick höra om hans pappa som var centerpartist från Tvååker och även engagerad i IOGT, ja, det var hur mycket som helst.
måndag 30 maj 2022
På altanen i Haverdal och Flora Filippa och hennes syskon.
söndag 29 maj 2022
Söndagsfönstret ...
"Två fönster, till och med och bilden från London", skriver fönsterfångerskan.
Härligt med en i-stunden-fångad-bild! säger jag.
Och t a c k!
Mors Dag ...
lördag 28 maj 2022
Dagens fönster och lite (mycket) mera ...
Idag tittade jag in i en antikaffär i Getinge, 1 mil härifrån. Oj, så mycket där fanns att vila ögonen på! Det var mängder med porslin, vaser, dukar, lakan, smycken, speglar, stolar, ja, allt man kan tänka sig! Just där och då hade innehavaren fått in en laddning ljusstakar i tenn och så stod hon och googlade på vilka priser hon kunde tänka sig att sätta .., vad skulle kunder kunna tänka sig att betala?
Butiken heter Antikt & Unikt och är väl värd ett besök, tycker i alla fall bloggmadamen. Finns också på instagram och där heter kontot antiktounikt. Skrollar man där ner till den 12:e mars, får man en guidad visning av innehavaren.
Som regel faller jag nästan alltid för såna här fina lakan. Och nej, jag har inga problem att sova på dem heller och så kan man ju förvandla dem till gardinkappor om man så önskar.
I alla antikaffärer ser jag såna här halsband; säkerligen från dödsbon.
Elva delar av Blå Måsen för sexhundrafemtio kronor!
Och knappar, knappar, knappar, vilket minner mig om Edet Textil i Malå, en tygaffär där det på ett litet bord just innanför dörren låg mönsterkataloger av olika slag .., och där såldes behåar - väldigt spännande då man var nybliven tonåring. (Köpte för övrigt min första behå där och kände mig såå vuxen). På hyllorna låg tygrullar och där fanns ett bord att mäta upp tygerna med ., och måttstock i trä. Tänk, vad många minnen som plötsligt vaknar till liv när man börjar nysta i härvorna. (Ja, just det, garn fanns också!)
Mölnlycke trådrullar minns man ju. Som liten - sex, sju år kanske - fick jag ibland sortera och göra fint i mammas sylåda; det vill säga den nedersta lådan i köket. Lönen var inte särskilt stor ., kanske någon enstaka krona och jag tyckte att det där var så roligt.
Mamma, som vuxit upp i en familj där mormor och morfar ett tag drev affär och så småningom "Rum för resande" (förutom lagården och allt annat), betalade gärna för små tjänster. Stryka örngott kunde rendera en summa av tio öre per örngott och lönen var nog inte det viktiga för mig, mer att det var roligt att hjälpa till. Största inkomsten var nog att borsta mammas tjocka hår.
Ja, allt det kom jag att tänka på, tack vara bilden av trådrullarna.
Hej å hå!
fredag 27 maj 2022
Ni glömmer väl inte ....
... att titta in hos Gebbe och läsa hans dagbok?
Spridda skurar från tre dagar i Skåne ....
Ja, så är vi då åter på hemmaplan efter fyra dagar i Skåne. Tvättmaskinen sattes igång ungefär sekund tre, så snart vi öppnat ytterdörren. Och så ropade jag på Sigge som låg i uterummet och han kontrollerade noga att inte Lykke var med och det var hon ju inte; henne lämnade vi i Lund hos Karins dotter med sambo och döttrar, då hon - Lykke - visade sig vara i löpen (eller att hon börjat löpa, som många säger).
Bilden här ovanför visar ungefär hur det såg ut för det mesta, i all byggbråte.
I Skåne, alltså.
Dagens fönster ...
... kommer från Harlow Town i England.
"Här stannar Stanstead Express", skriver madamen som hade fönsterhåven beredd.
Tack annannan!
Vilken tur! Och lika regnigt som på bilden, har det varit här i landet Halland nu på morgonen.
söndag 22 maj 2022
Ändrade planer ....
Jag möter honom när det är dags att rasta Lykke. Det är ett tag sedan sist och Lykke, som aldrig mött honom tidigare, blir över sig av glädje.
"Nej, det är inte Harry som blivit långhårig!" säger jag och Lykke blir omklappad så där som om dom alltid varit bästa vänner.
En minuts prat om ingenting, sen kommer jag ju ihåg. Ja, just ja, han har - som så många andra - fått ett cancerbesked.
Om det pratar vi.
Jag frågar hur han känner det?
"Panik först .., ja, ren skräck!" säger han och ler lite .., ja, nästan urskuldande.
Och jag berättar om min egen rädsla, då när läkarna trodde att jag hade en elakartad tumör i bröstet, ja, hur jag nästan blev våldsamt troende i ett huj. Nödtroende. Falsk som sjutton. Hur kunde jag ens förvänta mig - om nu Gud fanns eller finns - att han skulle bry sig när jag inte hör av mig annars?
Då ler mannen framför mig.
"Ja, du Bettan, jag tog till flaskan först ..., som om det nu skulle hjälpa. En annan dag satte jag mig i kyrkan", säger han.
Svagt leende igen.
Nu väntar operation och strålning i Lund och alla planer som han haft - dom han planerade för i sommar - får kanske skrinläggas.
Så mycket mera hinns inte med, han ska in till stan och sen väntar jobb, men jo, gärna ska han komma på middag - han äter allt, kött och fisk och ja, vad som helst - och jag ger honom en kram och han säger "ni är så snälla" och så tack och hej.