Dagens fönster ...
Här kommer ännu några skånska fönster, fångade av annannan!
Och som jag tycker om stensättningen nertill! Vilket tungt arbete att få allt på plats!
Tack! säger jag.
Dagens fönster ...
Här kommer ännu några skånska fönster, fångade av annannan!
Och som jag tycker om stensättningen nertill! Vilket tungt arbete att få allt på plats!
Tack! säger jag.
Glädjepost ...
Trots att boken är lika enjängd som jag själv (eller kanske just därför?) fortsätter jag läsandet av herr Lundells mastodontalster, nr 8. Nu har Ryssland angripit Ukraina och allt känns igen. Den där känslan som vi själva hade .., det oresenonliga hatet mot Putin och hans anhang .., känslan av maktlöshet och inte minst ovisshet. Det är som att läsa baklänges.
Som bokmärke har jag ett vykort som en gång kom med en födelsedagspresent - boken "Färskt vatten till blommorna" av Valérie Perrin -. Avsändare var Inger i Skellefteå; en gång kulturredaktör på Norra Västerbotten, numera pensionär. Inger är riktigt lång, gift med Olle som är ännu längre och med Inger är det så att närhelst vi hörs av - ett par gånger om år kanske - flyter allt på. Ler åt Ingers sista rader på vykortet ..., tala om att känna sina får på gången.
Under hennes tid på Norran fick jag varje födelsedag ett rejält stort paket med böcker som hon läst och trodde att jag skulle tycka om. Oftast recensionsexemplar som hon tagit del av.
Och nu, när jag läser sida ut och sida in av Lundells alster, tänker jag på Inger , ja, precis var gång jag öppnar eller lägger ifrån mig boken.
Idag ska jag posta "Tranorna flyger söderut" till henne; den hade hon inte läst ännu.
För övrigt? Pv har körövning ikväll .., jag tänker försöka simma mina 400 meter medan havet håller en behaglig temperatur .., och ska anmäla mig till Filmstudion, samt lägga upp en klänning.
(Här en länk till Filmstudions höstprogram. Vad tror ni om filmerna? Den första filmen och den femte - den japanska - har jag sett och båda var helt klart sevärda!)
Dagens fönster ...
Så här skriver avsändaren, som är Turtlan.
"Hej!
Kanske inte klassar in bland de vackraste fönstren du fått, men här kommer det.Vecka 36 ...
Och pv som anmält sig hos Heroma för att ställa upp som vikarie, fick napp direkt!
Natten mot idag hade han drömt att han dragit över en lektion med mer än fyrtio minuter och en ilsken slöjdlärare hade kommit inrusande i klassrummet och talat om vad han tyckte om detta ..!"
Nå, han cyklade iväg vid åttatiden och skulle sluta halv två, så det blir en lagom kort eller lång dag. Allt på mellanstadiet i Getinge.
Svalare ute idag. Efter sexton år med pv är SMHI en frekvent använd app på min telefon. Det utlovade sensommar-högtrycket över Halland, tycktes i morse ha mattats av rejält och vi skulle få 25 mm regn på onsdag eller torsdag! Nu, några timmar senare, är det enbart solsken som gäller. Däremot väntar oss "kraftigt regn" på Kreta. Ja, ja. Jag packar väl ned regnrocken.
Fortsätter läsandet av Ulf Lundells dagboksskrivande. Läser också SvD på nätet (tog billig prenumeration under 3 månader) och studsar till när jag läser om en 71-årig man i franska Avignon som anklagas för att ha låtit fler än 70 okända män våldta hans fru! Totalt rör det sig om 92 våldtäkter utförda av 72 olika förövare, varav 51 av dem har identifierats och nu står inför rätta. Kvinnan som är 72 år, tros ha varit tungt drogad under gärningarna.
Ja, det är inte klokt. Ibland tänker jag världen är komplett galen, men låter man tanken gå vidare, inser man ju att de allra flesta människor som man har träffat, är vänliga och till synes vettiga. Men detta med mannen i Avignon .., det är ju så förfärligt så man tror knappt att det är möjligt! Livstids fängelse vore väl ett lämpligt straff.
Livstids fängelse tycker jag även vore lämpligt för den/de som fälls för dumpningen av dessa enorma mängder avfall - somligt giftigt - som spridits runt om i vårt land! Så s k a m l i g t!
Nåväl. Här strålar solen och snart har pv bara fyrtiofem kvar att arbeta. Kanske ska vi mötas i Skallkroken och ta en simtur/ett dopp?
Dagens fönster ...
"Skånska fönster!" skriver avsändaren som visade sig vara annannan.
Tack! säger jag.
Födelsedag ...
Skippar att göra egen sockerkaksbotten, köper två paket sockerkaksmix, tillsätter lite mer smör än vad som står på paketet .., lägger till 2 dl hackade hasselnötter och så in i ugnen. Det blev bra. Garnerade med hallon, jordgubbar, blåbär och fyllde med mosade persikor/bananer/ananas och hallonsylt. Klockan 15.00 kommer gästerna, dvs, grannarna.
Innan det sista med tårtan gjordes, kom pling på familjechatten - jaha, nu hade såväl den äldsta, den yngsta och deras pappa checkat in online -. Då gör jag väl jag det också, tänkte jag. Det bara strulade och strulade ännu mera och jag ville gråta och tänkte att varför ska det alltid krångla när jag gör nåt sånt här? Och ja, jag inser ju att det är undertecknad det beror på, men vid den insikten vill man gråta ännu mera.
Lyckas till slut. Upptäcker då att vi sitter på samma rad som småttingarna från Bunkeflo, ja, med deras mor och far förstås. Jag har tilldelats fönsterplats, men den förlorar jag bums. Från sonen kommer följande: "Elliot har redan planerat byte av plats". Jo, jo. Ja, han får mer än gärna sitta vid fönstret.
Och vi kör till Skallkroken.
Jag simmar halva sträckan av den planerade (tar resten ikväll) och det blir lite prat med en av kvinnorna från Ljungby. Idag är hon ensam på piren och säger så vänliga saker, så där så jag blir alldeles varm inombords. Pv bjuder på kaffe. Jag upptäcker att jag tagit på mig baddräkten ut-och-in. Eller in och ut, välj själva.
Många äldre-äldre kommer förbi och tar sig ett dopp eller en simtur, någon har rullator och det är såväl män som kvinnor! Äldre människor här omkring är oerhört duktiga på att röra sig och badar långt in på hösten. Googlar på nätet för att kolla hur det är med den genomsnittliga levnadsåldern per landskap i Sverige. Lägst ligger Västernorrland och Norrbotten .., längst Kronoberg, Halland och nu även Stockholm. Det är länen som redovisas, ser jag. Ja, mitt liv blir nog inte långt - dessutom har jag ju haft endometrios - hamnade tidigt i klimakteriet och så allt det andra, enbart detta lär påverka hjärt, - och kärlhälsan. Nåja, jag är tacksam för varje dag.
En kvart kvar tills gästerna kommer.
Senare ikväll ska vi cykla till hamnen för ett kvällsdopp/en simtur. Friherrinnan kände sig inte kry idag och tackade nej till att göra oss sällskap i förmiddags. Och tänka sig, endast +9 utomhus när vi åt frukost vid åttatiden! Helt ofattbart! Nu är det betydligt varmare.
Bilden visar småttingarnas kräftfångst. Jag gissade rätt ålder på fyra av barnen! Stor lycka!
Sen var det min tur att visa. Det var många gånger jag fick hålla upp alla mina fingrar. En tös räknade samtidigt högt: "Tio, tjugi, tretti, förti, femti, sexti ..., och SJUTTI!"
Tänka sig!
Dagens fönster ...
.... fanns en gång hos Ecke och Britt i sommarhuset här intill, men fönstret har bytts ut till ett nytt och fräscht, men egentligen tycker jag att det här var minst lika fint.
På bilden funderar pv om inte Harry kanske har en fästing i pälsen. Nej, det hade han inte.
Pv, som idag - precis som min syster - har födelsedag. Sextionio år. Stort grattis! säger jag och Sigge.
Solhaga bageri ...., så här blir det.
Intressant inlägg från Sara som var den som startade detta ljuvliga bageri.
Här en länk.
Det handlar om förändringar, hållbarhet och ekonomi.
Så här kunde det se ut i oktober 2021.
Gissa, hur många kunder som föll pladask vid åsynen av dessa läckerheter.
Ja, jag gjorde det i alla fall.
Lördag ...
Ja, det blev två dagens fönster idag, men det gör ju inget. Det gäller att vara flexibel. Återigen tack till Turtlan och ellem!
Lördag idag. I mer än tre timmar har vi varit i Skallkroken och jag har simmat i omgångar - LÄNGE - och det blåste från nordväst och efteråt, när vi satt på piren, saknade jag min sköna poncho .., jag började frysa så jag hackade tänder. (Den - ponchon - visade sig ligga på gräsmattan när vi kom hem).
Läste lite ur Ulf Lundells mastodontdagbok och den är väl ungefär lika enahanda som att läsa här hos mig. Det är mest att stiga upp, äta frukost, fundera över världsläget och politiker och så vädret, förstås. Att han har sex med sin flickvän N får vi också veta.
På piren satt också två kvinnor vilka visade sig vara sprungna från den småländska myllan, närmare bestämt från Ljungby. (Ljungbyborna är som Egyptens gräshoppor .,. finns överallt!) Det blev lite småprat som blev till långprat och det handlade om yrkesval (en arbetade inom kyrkans värld och en inom LSS), men vi hann med hur mycket som helst!
Ja, hur hade pv och jag träffats, undrade en av dem och sen gav det ena det tredje. Och vi bjöds på goda plommon ("vi har trädet fullt med plommon hemma, ta flera!" sa kvinnan) och det kändes som hade vi varit bekanta sedan lång tid tillbaka. Helt underbara människor!
Nu är vi hemkomna. På spisen kokar potatis till mig. Jag ska äta surströmming alldeles ensam, medan pv kalasar på fläskpannkaka. I skrivande stund knåpar han med DNs (nu har kolonet försvunnit igen) korsord och jag har putsat några fönster.
En vecka kvar tills vi susar iväg till Kreta, men tänk, hela den här veckan ska solen flöda. Upp emot tjugosju grader varmt ska det bli!
Dagens fönster ...
På färjan mellan Umeå och Wasa i Finland hade ellem håven redo! Det tackar man för! Tack-tack!
Här finns en länk om någon är intresserad.
Så var det ...
Först ett bad i havet - i Skallkroken -. Det blåser och är strömt, så jag kan stå just en bit ifrån stegen, bottnar inte och kan göra ben och armtag utan att jag rör mig ur fläcken! Tro mig, det är kämpigare än att simma fram och åter!
Därefter iväg till Skåne. Vi har med oss tårta från Börjes konditori i Harplinge och solen har tackat för sig och innan vi ens är halvvägs, kommer regnet. Väl i Västerstad blir det uppehåll. Vi konstaterar att "ratigare" hus än i Skåne är svårt att uppbringa, ja, flera av husen längs den här lilla vägen tycks fallfärdiga.
Det blir 1-kaffe med den ovan nämnda tårtan och i morbror Jims näverkoppar serveras kaffet. Morbror Jim, gift med mammas lillasyster Gunvor, gjorde såväl ölsejdlar, glögg-glas, samt kaffekoppar i näver (glasen specialställdes) och mamma agerade "agent" och levererade koppar i parti och minut runt om i Västerbotten, allt för att det skulle bli bidrag till försörjningen hos den kreativa familjen Fjällström.Vad pratar vi om, denna den sista gången som vi ska träffas - min syster och jag själv -? Ja, vardagligheter. Till exempel om våra dagliga mejl som väl tar sin början när hon nästa helg återvänt hem till sig .., men också om minnen hemifrån. T.ex hur vår pappa brukade sjunga när han körde bil, t.ex .., och vår äldsta syster kommer plötsligt ihåg när mamma stod vid disken och sjöng sånger från Sions toner, eller när hon kom hem från Filadelfia och även då sjöng mer än vanligt. Höga toner. Garanterat sopran.
Sen blir det så småningom tack och hej och det är en annorlunda känsla, detta att veta att nu är det absolut sista gången vi ses. Sista gången vi - i alla fall på nära håll - får höra Birgittas härliga gapskratt och allt annat som vi förknippar med henne. Nå, så är nu en gång livet och jag är så glad att vi aldrig har varit ovänner och där finns inget att reda ut - sånt får man vara tacksam för -.
Efteråt kör vi till Ystad. Pv frågar om vi ska parkera bilen och ta en liten promenad i stan, men jag vill inte, allt jag vill är att få bada där borta, ja, nedanför nya kyrkogården där jag brukade bada, då, när jag var ensamseglare på livets ocean.
Kände igen j u s t den bit av stranden där jag brukade gå i och det var lika ljummet i havet som hemma i Halland och all spänning från avskedets stund liksom bara seglade iväg. Plockade några vackra stenar, men också två fina bitar slipat glas. Dom ska Elliot få. Det var på just den stranden Emil som sjuåring plockade det han kallade för lakritsstenar och lade i mitt knä, ja, som ett litet röse.
Och det var där som Fridhems snälle vaktmästare Christer brukade komma med sin tjusiga fru och på den stranden kom "husletarmannen" på besök och berättade hur det gick med husletandet. I en hel veckas tid övernattade han på min lilla Ektorpssoffa och på min lediga dag tog han med mig ut på Österlen, spelade Gotan Project från bilens cd-spelare och visade huset som han funderade på och tänka sig, det blev också hans, om än inte just den veckan.
I vintras, av en händelse, upptäckte jag hans dödsannons i DN och jag såg att han - sedan flera år tillbaka - hade gift om sig och på minnessidan vittnade kollegorna om vilken skicklig jurist han var. Jag minns att han påminde om trollet Ludenben, från boken Petter och hans fyra getter.
Nåväl. Tanken var att vi (pv och jag själv) efter badet skulle hälsa på pv:s bror Ulf på lasarettet i Lund, men det visade sig att han åkt hem på kort permis och då avstod vi. Han lät trött och berättade att familjens två hundar var lite avvaktande när husse kom hem på besök.
Bilden här t.v. visar när vi var där på besök, det var flera år sedan, medan Nelly ännu var i livet, och hon och hunden Kasper undersökte varandra väldigt noga, där under glasbordet. Underbart!
Således körde vi raka spåret hem till landet Halland, men inte helt. Bettankax hade nämligen läst på instagram att vi var på väg och bad att vi skulle svänga förbi, hon hade något hon ville lämna till oss.Vi möttes inte långt från där hon bor - sååå vackert till - och jag fick kassen, som, om jag inte ville ha innehållet, kunde lämnas till någon loppis.
Jag höll på att dåna när vi kom hem! Där var vackra höganäskoppar, assietter, små och större skålar och gröna bordstabletter, ja, allt gick i grönt! Och Bettan, lika vacker och häftig som vanligt och intill stod hennes barnbarn Ebba, som nu är femton år och bara så fin! Tack Bettan! Så otroligt vänligt av dig!
En gång på besök i Halland, såg Ebba ut så här. Det var när pv visade henne flaskan med "gift", ni må tro att det var spännande värre. Ebba ser allt lite misstänksam ut.
Och när han smakat av giftet, såg det ut så här. Så var det då och nu är vi hemma och mörkret har fallit sedan länge. Ajöken, sa fröken.
Det näst bästa igår ...
Torsdag ....
Hur det blev ...
Dagens fönster ...
Så här skriver avsändaren som är Turtlan:
"Hej!
Här kommer ett fönster från Sommarhagen på Frösön där kompositören Wilhelm Peterson-Berger hade sin sommarbostad.
Ett inte så stort hus med utsikt över Storsjön. Där fick man gå runt på
egen hand och titta. Ett café fanns i källarplanet men vi hade redan
fikat. Nån måtta får det vara!
Annica på tur i Jämtland."
//Tack Annica! Så roligt att via dina fönster ha fått göra er sällskap på semestern!