Om Sigge ...., ett långt inlägg.

Så är nu våra sexton år tillsammans med denne lille Sigge Nilsson tillända. 

Det har varit en vecka fylld av så mycket ångest och bedrövelse, bara detta att veta att "på onsdagmorgon klockan 9.00 kommer veterinären Anna och sen är det slut."

Natten mot igår låg Sigge hos mig - hela natten -. '

Det var första gången på månader som vi inte behövde stiga upp vid tretiden på natten för att släppa ut honom (vi har turats om, tagit varannan natt) och han låg hos mig fram till sextiden, när jag själv steg upp. 

Han hade ätit dåligt de sista veckorna och åt ingenting alls igår och i uterummet, där det hela skulle ta slut, stod två matskålar med ännu inte uppäten mat -. Friherrinnan, som varit den som sett till och gett Sigge mat när vi varit ute på seglats eller annorstädes - hade bett att få vara med ända till slutet, så pv hämtade henne och så satt vi där och bara  v ä n t a d e  på att veterinären skulle komma.

Minuten innan vi hörde veterinären köra fram längs vår uppfart, såg det ut så här. Efter en stunds prat - mest om Sigge - fick han en spruta som gjorde honom dåsig och efter ytterligare kanske tio minuter, den avslutande injektionen. 

Där låg han intill pv och med pv som strök honom över ryggen och det var så ledsamt så det var inte sant, som det väl är när man tar avsked av någon - även någon med fyra ben i stället för två - och som blivit som en familjemedlem. 

Veterinären - en lugn kvinna som kunde ha varit min dotter, rent åldersmässigt - frågade var jag kom ifrån och jag sa Västerbotten. Det visade sig att hennes mamma var från Sorsele, bara åtta mil från Malå och den vetskapen fick mig att gråta ännu mera, men fråga mig inte varför. 

Så tog då allt slut. Sigge fick ligga kvar på soffan Ektorp i uterummet och jag ringde till en av grannarna som tyckt så otroligt mycket om Sigge och berättade vad som hänt och hon tog sig hit och satt hos honom och grät nåt så hemskt, så ledsen var hon och kanske mest över att han inte kommit till henne på såååå lång tid. 

Nej, så var det, de senaste två åren kanske, lämnade han aldrig tomten, hela hans tillvaro var här .., i uterummet vår, sommar och höst och för övrigt inomhus.

I sexton år fick vi ha Sigge hos oss. Han föddes i Skåne, hamnade i Halland, växte upp med pElle (som var måttligt förtjust i att få denne lille ligist som sällskap .., han som puttade ut pElle från korgstolen och liksom tog kommandot), Nelly och Harry och lärde även känna Meja, Charlie och Steven! 

Sigge kunde vara så kaxig mot Harry och när vi hade varit ute på promenad, hände det mer än en gång att Sigge kom utfarande från syrénhäcken och bet Harry i bakhasorna.

På senare år blev det annorlunda, då kunde dom ligga tillsammans på soffan Ektorp och blev riktigt fina vänner.

Idag ska Sigge hamna i den "grav" som pv grävt så fint, bara någon meter ifrån där pElle hamnade, till vänster om växthuset. 

Jag har redan varit ute och klappat om honom (Sigge) lite och jag sade till pv att nu - äntligen - kan jag tänka mig att låta Harrys aska komma ut ur sin förpackning.

Jaaa. Så var gårdagen. 

Ett från hjärtat STORT och innerligt TACK till er som hjälpt oss med Sigge och pElle under årens lopp! Ni är många! 

Till exempel min f.d. svägerska Elenor (bodde här i 10 dagar och tog hand om hus och katt), Annika Engström med son som också tillbringade någon vecka här (sonen tog död på hundratals mördarsniglar!), grannarna Birgitta, Ecke och Britt och inte minst Annelie, pv:s kusin Mia Pehrson med sönerna Elliot och Alfred (postade små mobilfilmer som visade hur Sigge hade det) .., Eva och Ulf från Tyresö, Hildas mamma Mymmel som tillbringade två veckor här när vi var ute och seglade .., grannen Margret som i all välmening brukade ge Sigge mat hemma hos sig när han kom på besök .., och såklart friherrinnan Lena och hennes A-M, vilka troget ställt upp under alla sexton år!

Men nu är det över.

Dagens fönster ...

"Godmorgon från Aten!" stod det på textraden, ja, det var igår det. 

Vem som var avsändare? Jo, den flinka fönsterfångerskan annannan. 

Tack! säger jag.

Systrarna på Ekerö ...

Födda på gården hos Stig H Johansson, men hamnade hos AP och Micke. 

Den ena systern lite lurvig och den andra har den slätaste päls (och SVAL) jag har träffat på, ungefär som kattsystrarna som vi hade i Bjäresjö. Ylva stor och lurvig och Bodil - precis tvärtom -. 

Duktiga musjägare är dom också.

Och tänk så tryggt att ha varandra!

Bilderna togs av deras matte, AP.

Dagens fönster ...

Och så plötsligt kommer några fönster, fångade av Turtlans lagvigde.

"Hej!

Nu är det maken M som varit igång med fönsterhåven. Japp!

Dessa härliga fönster finns i konsthallen Sliperiet i Borgvik i sydvästra Värmland där M med jobbkollegor är på sommarutflykt. Guidning i konsthallen och Borgvik med efterföljande middag.

Borgvik är en härlig och fin by med anor i historien om man vill läsa på.
Sliperiet drivs av Oscar Magnusson om han är bekant? Son till en viss Sven-Erik Magnusson, båda sångare i världskända Sven-Ingvars. 
Hälsningar Annica och framförallt M."

//E: Tack till fönsterfångaren! säger jag.

 Malå ikväll ....

Maria tog bilden.

För övrigt undrar jag vad svaret blir från Putin och hans anhang, ja, vad beträffar ukrainarnas genialiska drönaranfall? Nu är han (P) nog kränkt ända ner i skoskaften. Och kränkta män är inte att leka med, det ser man ju inte minst vad gäller Trump, som så fort han får en - för honom - obehaglig fråga, blir så sur och vrång och anklagar journalisten för att vara en "loser" och alltid värdelös i sitt arbete.

 Omtanke ...

På arbetsbänken i köket i Bunkeflo låg detta. 

Tänkte på min egen skolstart. 

Och pirrglittret följde med.

Juni månad ... 

Och så är vi hemma igen efter en lördag och söndag i Skåne. Det blev en helg när vi mer eller mindre bodde i poolen och att få upp den yngste, det var i det närmaste hopplöst. "Ba-da! Ba-da! Jag-vill-ba-da!" lät det och helst skulle man ha behövt en lång krok att håva in honom med. 

Ett besök i en tämligen ny lekpark i Hyllie hann vi också med. När vi parkerat bilen strosade vi mellan relativt nybyggda lägenheter, ja, hela området var så fint och det är klart, byggs det i Skåne - i zon 1 - så är det enkelt att få det grönt och ombonat runt husen! Säkert är det också planerat med tanke på att regnvatten ska ha någonstans att ta vägen, ja, det kändes genomtänkt. 

Så härligt med så mycket grönska! 

I lekparken kom jag att samspråka med en pratglad man i 40-årsåldern. 

Det visade sig att han hade bosniskt ursprung och hade tillbringat flera år i Ystad. Och jodå, Fridhems Livs kände han till! 

Aha! 

Så kom Anders och slog sig ner intill oss och då visade det sig ännu mera att mannen genast kände igen Anders,

("ja, ja, du är 86:a va ..?"),  så det blev en stunds småsurr där på bänken, medan småttingarna klängde och klättrade i en finurlig klätterställning.

Mannen och hans lilla familj bodde i ett av de nybyggda husen och berättade hur lugnt området var. Dottern, som väl var fem, sex år, var så fint klädd i rosa klänning med knytskärp och när jag konstaterade hur enkelt hon växlade mellan svenska och bosniska, log pappan och sa att då kunde jag lägga till arabiska också, från mammans sida. Trespråkig av bara farten! Vilken gåva! 

Det var blandade lägenheter i husen, från 1:or och uppåt! Och sonen och jag själv pratade om hur fint det är när inte alla husen har platta tak, även om dom här bilderna visar något annat.

Och här på en av innergårdarna, tänk, så enkelt med trädställningarna som inramar en sittplats! I rabatterna, som var stora och breda, växte mängder med vackra tistlar, det var liljor och ormbunkar och en del strandväxter och det var på något sätt "rejält" och kändes tryggt och grönt-grönt-grönt! 

I sommar tänker jag återigen begagna mig av Skånetrafikens Sommarkort och då åka ner och bara spankulera omkring och verkligen ta mig  t i d  till att titta närmare på det här området. Å, så jag älskar detta underbara landskap som är Skåne!

Dagens fönster ...

.... fångades i systerlandet i väster, nämligen från Rungstedt på Själland där hedgrenskan då befann sig på mini-holiday, tillsammans med make och hundar.

Här en bild från krogen i Rungstedt och hjälp, vilket vackert skåp, tänker jag.

Tack Kerstin!

Dagens fönster ...

"Sömmerskan har gått för dagen ...", skriver annannan som var den som tog bilden och det tackar jag för. 

Och kanske vill sömmerskan ha betalt i förskott för det hon gör? Olikfärgade trådrullar - större och mindre - ser jag .., och där skymtar ett klädesplagg intill symaskinen av märket Singer. 

Tänk, så praktiskt om man hade en sömmerska i ens närhet!

Vänliga människor ...

Så kom dom åter till Skallkroken, det danska paret som lade till inte långt ifrån där jag satt och njöt av sol och blå himmel, kanske var det förra helgen? 

Nu hade dom seglat norrut, till Bohuslän, kom till Marstrand, men såg sig tvungna att vända åter till Själland av olika anledningar. 

Tröjorna, som jag tycker är så fina, hade Sara stickat och om jag fattade jag det rätt, var det bara två år sedan hon hade lärt sig den konsten. Å, jag älskar raglanskurna tröjor!

Skickade med dem färskt bröd, några kanelbullar och stora ägg till frukosten och pv fick en hävert av skepparen himself, vilket han (pv) planerat att köpa i morgon. Nu löste det sig!

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren som är Monet. "I hortensiornas tid skickar jag dig en bild från en liten by i Bretagne som vi besökte med husbilen för 10 år sen. Fönstren är också vackra!"

//Elisabet skriver: Tack Monet! Ja, jag minns när vi körde från Malå till Bretagne, det var på hösten 2002 och vi hade hyrt ett hus i närheten av Atlanten och med underbar trädgård som hörde till. I den lilla byn vars namn jag totalt glömt bort, överallt där växte enorma buskage med blommande hortensia, ja, det påminde om häckar! Så vackert!

Helgdag en torsdag ....

Inte för att det (röda dagar) spelar någon roll när man är pensionär, men ändå. Lite skönt är det ju. 

Och jag undrar hur stor den är, den delen av den yrkesarbetande befolkningen som inte alls berörs av eventuella röda dagar? 

Sjukvårdspersonal, alla inom kollektivtrafiken, taxichaufförer, butikspersonal, räddningstjänsten, väktare, poliser, ja, det finns ju hur många som helst! 

Själva åker vi till Skallkroken där jag tänker ta ett dopp, men det är nordvästlig vind och havet är grumligt. Nej, det får vara.

Pratar med båtgrannen som diagnostiserats med Parkinssons sjukdom .., tänker att han ändå tycks så pigg. Han pysslar med sin båt och säger att det är värst när han sitter ner, det är då det skakar som mest. Konstaterar att nio av tio ställplatser är upptagna. Två av dem (husbilarna) är tyskregistrerade. Många har hund med sig. Ofta små hundar.

Ute på piren ser jag en fiskmås som kämpar med att knäcka några blåmusslor och intill står en kråka och väntar på sin tur. 

Tänker på det danska paret som lade till i hamnen för en vecka sedan och som tagit sig upp till Bohuslän .., ja, nu vänder dom åter och Sara skriver att hon hoppas att de ska kunna nå Skallkroken i morgon. 

I alla fall idag är vindarna perfekta, säger pv. 

Sen hemåt. Pv är trött, lägger sig på soffan och tittar på allsvensk fotboll. 

Jag klipper gräset och eftersvettas nåt hemskt. Nu .., hade det suttit bra med ett dopp. Kanske nere hos oss?  Här och där på gräsmattan växer små  sällskap av Svartkämpar och jag tycker att de ibland liknar satelliter på en pinne. 

När jag ställt ifrån mig gräsklipparen, ser jag i ögonvrån hur herr koltrast inspekterar det nyklippta gräset .., han står där med huvdet på sned och tycks lyssna .., drar upp någon daggmask eller två och flyger därefter in till boet, det i vedskjulet.

 Och så ett födelsedagsfönster ....

Ännu ett fönster? Ja, det tycker jag och fönstret fångades av den skånska madamen, hon som fyller 1 år från 70 just idag, nämligen hedgrenskan. 

Stort grattis till dig Kerstin! 

Så här skriver hon: "Ett olivträd och ett fönster på Rungsted gaard på Själland". Där firas födelsedagen med två övernattningar. 

Ja, men det låter ju som allra bäst!  

Tack Kerstin!

Boken ....

(Bilden visar en annan kocka någonstans i Västerbottens inland. Älskar bilden.)

Igår, allt medan pv låg på soffan med en grön filt över sig och kände sig eländig, läste jag ut "Hjortronmyren", den bok jag reserverat och såå längtat att få ta del av. 

Boken handlar om den unga Siv, uppvuxen i Västerbottens inland och som vid sjutton års ålder mer eller mindre tvingas att lämna hemmet och arbeta som kokerska (allmänt kallad "kocka") bland tio skogshuggare. Alla boendes i en och samma skogskoja, ingen har eget rum och i mitten av 30-talet, kan man ju tänka sig hur oerhört hårt hennes arbete måste ha varit. 

Inget riktigt kök ..,ingen dusch, ingen toalett (utedass),  ingen frys (skogsavverkningen pågick vintertid i ofta sträng kyla), inget kylskåp, ingen tvättmaskin. 

Men boken handlar också om Eva (då är det nutid), ensamstående varannanveckas-mamma, anställd av ett skogsbolag och denna medietränade Eva sänds av ledningen upp till Västerbotten, där ett antal ungdomar protesterar mot vad de anser vara skövlingen av värdefull skog. Eva har delvis vuxit upp på samma plats, men bor nu i södra Sverige och det kanske inte är så svårt att förstå att hennes och Sivs vägar på något sätt ska korsas. Varannat kapitel befinner man sig i 30-talet, varannat i nutid. Mellan varven får vi också ta del av komplexiteten vad gäller renbetesland kontra skogsbolag/nybyggare. En vacker same dyker också upp i handlingen.

Jag tyckte väldigt mycket om "Siv-delen"; den som skildrade det hårda arbetet i skogskojan och att få se hur hennes självkänsla växte allt eftersom. Hur stark hon blev! Däremot var det annat som skavde. Det kändes ungefär som om författaren tänkt: "Ja, ja, men vi måste ha med lite romantik som lockar, (det darras av åtrå ...) men det räcker inte, spänning också, intriger .., och en vag olustkänsla om våld", och så pytsas dessa händelser in med jämna mellanrum och just den biten, den förstörde lite för mig. Det blev helt för mycket av det goda; särskilt när det skulle bli spänning i handlingen. Då kändes det som om jag hamnat i en deckare.

Men allt som handlade om Siv, tyckte jag väldigt mycket om. Och ja, jag inser att det kanske hade varit svårt att enbart berätta om henne, men så kände jag det. En fortsättning lär ska vara på väg. 

Här kan man ta del av andras åsikter om boken. 

Dagens fönster ...

"Hej!

Det är väl ett slags fönster även om det är gjort av plast? Ett kapellfönster på vår båt som kom i sjön idag.

Nu första lilla turen från inläggningsbryggan till vår bryggplats. En tur på sådär 10 minuter knappt.

Hälsningar!

Annica/Turtlan."

//Tack Annica! Så vänligt av dig! hälsar E.

Inne i cykelskjulet ....

... på en hylla nära plasttaket, har koltrasten byggt sitt bo. Det händer att jag försiktigt smyger mig in för att om möjligt upptäcka några småttingar, men där är alltid så tyst. 

Så snart vi går in, eller som nu, när jag kört till affären och hämtat ut vår nya Teliabox (vilket mest troligt kommer att innebära att vi inte kan titta på tv ikväll eller i morgon ...), då passar herr koltrast på att spatsera omkring på gräsmattan. Ibland ser jag honom hitta någon daggmask, men inte ofta. 

Och när jag lämnat Edjervägen och kör upp mot garaget, då flaxar mängder med små sparvar eller finkar iväg och sätter sig på grannens tak. Pyttesmå är dom, säkert vårens ungar.

Det är då jag tänker att andra varelser också delar boende med oss. Att det är lika mycket deras, ja, för dem, är vi väl just såna som bara dyker upp, om än oftare. Såna som stör. 

För övrigt?

Hittade en död ekorre under köksbordet i morse. Den låg på sidan på den röda trasmattan och var så fin, så fin. Sigge, förstås. 

Och på min telefon kom idag ett meddelande att 150 meter från där jag då befann mig (i köket hemma) hade det skett en trafikolycka med flera bilar inblandade. På kustvägen, alltså. Friherrinnan som kommit strax efteråt, kunde berätta att personbilen var silvrig till kulören och då sneglade pv ner mot grannen Birgittas parkering .., nej, hennes bil stod på sin plats. 

Det visade sig ha varit en kollision mellan en buss och en personbil. Huruvida någon blev skadad, förtäljer inte historien, i alla fall inte ännu. Man kan ju hoppas att det hela avlöpte bra.

Ännu mera för övrigt är nu pv krasslig, vilket hur många som helst i vår omgivning tydligen är. Själv mår jag bra.

I dagens mejl från Australien berättar min syster om förfärliga översvämningar och kängurur som simmar iväg i panik från översvämmade ängar och efter ovädret i förrgår, med förfärlig åska, blåst och nederbörd, ligger nedfallna palmgrenar och annan bråte på min systers gräsmatta.

Här, hos oss, har solen strålat. Åtminstone halva dagen.

Onsdagsfönstret ...

"Nä, jag vet inte heller förklaringen till det här. Skyltfönster till en tapetserarverkstad", skriver den här madamen. 

Fönstret finns i Porto. 

Tack! säger jag.

Tidigare ikväll ....

S o m   jag tycker om dessa vindpinade och ibland av höststormar delvis raserade tallar! Det är ingen konst att se varifrån vinden oftast kommer, 

Där uppe i slänten brukar jag se råbocken. Han står ofta alldeles stilla och spanar ner mot vår tomt, tycks inte alltför rädd av sig .., vi kan titta på varandra en bra stund, innan han försvinner in i skogen.

Kväller, vid kvart i elva. 

Har nu tittat på den 3:e delen av SVT-serien "Sverige och kriget". Det är så alldeles oerhört intressant och vi har ikväll reprissett de två första delarna och pv som ska upp i  ottan och köra bilen till service i Halmstad, skippade avsnitt 3 och får väl titta på detta i morgon. 

Fascinerande också hur många modiga människor det fanns i vårt "neutrala" land; människor som - med risk för livet - hjälpte danska och norska judar och motståndsmän att ta sig över till Sverige .., och vi får genom filmklipp ta del av andra rakryggade människor som vågade gå emot samlingsregeringen och som inte böjde rygg för Tyskland.

Men lika skrämmande: så många som var tyskvänliga! 

Unisont konstaterade vi att i mångt och mycket påminner det om hur det ser ut i världen just nu; det här krypandet, ja, rent av fjäskandet för den amerikanske presidenten .., detta att det gäller hålla sig på god fot med den som hotar mest. 

Två avsnitt återstår. Och för mig är det verkligen alla dessa vanliga människors berättelser som griper tag. 

Här en recension från Uppsala Nya Tidning.

Och så här tyckte Expressens recensent.

Dagens fönster ...

... fångades när vi besökte Emma nu i början av maj. 

Ett hörnfönster är det och där trivdes tydligen monsteran alldeles ypperligt. 

Tänk, när pv tillsammans med kören besöker Åland för att ge konsert i någon kyrka, då ska jag få bo hos Emma och hennes pojkvän! 

Det är nära till tunnelbana eller pendeltåg (vet inte vilket) och när pv sedan kommer åter, då kör vi norrut! Helst så långt norrut som jag aldrig har varit, det vill säga, upp mot finska gränsen!

Å, så roligt det ska bli!