Dagens fönster ...

En av mina allra bästa arbetskamrater ever-ever, det var Berit Sandström i Malå. Vi kamperade ihop på Ica Nilahallen och fast jag lätt hade kunnat vara hennes mamma, tyckte jag att hon var så suveränt passande i jobbet i butik! 

Snabb, effektiv, otroligt omtänksam mot kunder och arbetskamrater och inte minst GLADLYNT. 

Fönsterbilden kom från henne och visar Gösta Ekmans grav Katarina kyrkogård i Stockholm. 

Det är väl ett sånt fönster jag borde ha när det är min tur att jordas, men jag vill ju absolut inte hamna i jorden. 

Tack Berit!  säger jag.

 Ännu en kväller ...

Tanken var .., att vi skulle övernatta i båten som var packad och klar för avfärd i morgonbittida. Då visar det sig vara krångel med batterierna. Först panik (för min del), pv funderar och funderar och han är duktig på att fundera och hitta det man hoppas är lösningar, så nu är han i hamnen och jag sover hemma. Han TROR att han vet hur det hänger ihop. Eller inte har hängt ihop. 

Så jag sitter här i ett vardagsrum utan blommor (vi har burit ut dem alla och ställt dem i skuggan), men ett ljus har jag tänt och väggklockan tickar på - tick-tick-tick och jag tänker att tur att det hände nu, när vi var i hemmahamnen. 

Tidigare idag lunch hos Gun; änka efter Göran. De båda var våra närmaste grannar under många år och så rara och fina. Nu är bara Gun kvar. Det var Ecke, Britt och så vi då. Mycket prat blev det om den som inte längre är i livet .., roliga minnen som blev till skratt, men också tårar. Väldigt mycket handlade om de båda herrarnas äventyr till havs .., om hummerfiske, stora torskar och flundror! Och mitt i detta: underbart god mat! 

Och suset i mitt vänstra öra bara fortsätter. Det hade kunnat varit värre, men är likväl vansinnigt irriterande. 

Från Malå får vi veta att Elliot idag fått sex små fiskar på kroken och lille Viggo fick minsann napp han också. Allt behöver inte vara så märkvärdigt .., att få stå på en brygga med ett metspö i handen, kan minsann också vara ett äventyr som heter duga.

 Jo, jo ....

Anders med familj befinner sig just nu i Malå hos Maria. Hon har åkt till jobbet på sjukstugan. 

Då kommer detta meddelande på familjechatten. Idag ska jag rama in hans rader .., han som brukar ha så roligt åt mig när jag inte fixar deras fjärrkontroll till tv:n.

Ps. Han nödgades verkligen ringa till Maria för att få hjälp. Ds.

 För övrigt ..., 

.... hoppas jag att ni inte glömmer att titta in hos bloggaren med namnet "Gebbes naturliga dagbok." 

Så fantastiskt bra han skriver! (Och målar!)

Grusvägen ....

Från Anders kommer en bild på familjechatten, det är förvåningen över att i två mil ratta bilen längs en grusväg, inte många mil från Malå! 

"Å, jag glömde säga att ni  i n t e  skulle köra vägen över Svartliden!", skriver Maria till honom. 

Sen får vi veta ännu mera. "Den där sträckan gick vi efter en fest i Lycksele. Vi hade soppatorsk ., började gå klockan 03.00 och var framme i Rökå 06.00, det fanns inga mobiltelefoner."

Vägen är slingrig och åtminstone förr i tiden smal och eländig och där, i baksätet på vår bil, födde vår stövartik den valp som inte ville komma ut som vid en vanlig födsel, men efter en skumpig färd i någon halvtimmes tid längs vägen och i iskall vinterkyla, så föddes den lilla valpen, men tyvärr var den då död. 

Exet vände om och åkte hemåt (tanken var ett besök hos veterinären i Lycksele, 9 mil bort) och väl hemkomna låg tiken ihopkrupen i baksätet och slickade den lilla valpen, men det hjälpte förstås inte.

Det var då, det.

Själva åkte vi på fin asfalt in till stan och hämtade delen till dragkedjan .., därefter en sväng till Eva och Ulf i sommarhuset.  (Pv hade bakat rabarbermuffins och kaffe bjöds vi på). 

På väg till parkeringen, föll jag pladask för grannens pioner. 

Som synes hade det regnat rejält; det var närapå skyfall när vi åkte från stan!

Därefter till hamnen. Vid en av husbilarna stod en man och tog emot sin gråspräckliga katt (påminde om friherrinnans Tiger) som varit uppe i skogen och nu glatt hoppade in i husbilen. 

Jag frågade hur i all världens dagar dom vågade ha katten lös på bortaplan, men se, det var inga problem! 

Mannen berättade att för många år sedan, då, när han kappseglade, då låg alla båtarna vid kaj och alla såg likadana ut .., då valde katten att hoppa upp på den båt som var enklast att ta sig ombord på och travade sedan glatt över de båtar som var i vägen, innan han kom till husse! Det här var en hittekatt från början med okänd ålder .., kanske sex, kanske sju år...? sa mannen leende. 

På väg till båten såg vi en snabbflygande rovfågel med tvära stärtfjädrar som supersnabbt flög över vattnet. 

Aha .., då upptäckte vi den lilla dunbollen som låg och tryckte bland all ilandfluten tång .., det var alltså den som den snabbflygande kanske tänkt ha till middag? 

Så flög den in i skogen och den lilla ungen vågade sig ut till föräldrarna, men oj, så farligt livet kan bli för en liten dununge!

Tänk, att livet aldrig får vara enbart ljust och härligt. Överallt väntar faror.

Hit och dit ...

Så var det igår. En hit-och-dit-dag i ordets rätta bemärkelse. 

Båtkapellet skulle lämnas in för reparation - in till stan bar det av - vi besökte Biltema och Lager 157 - och efter lite snirklande hittade pv till kapellmakaren på en gata jag aldrig hört talas om under mina femton år här i Halland. 

Hem igen! Eller till båten, för att fixa till och förbereda det mesta inför nästa segeläventyr.

Och där och då upptäckte pv att en del av dragkedjan till kapellet saknades. 

Det blev till att ringa kapellmannen och jodå, där låg den i hans syrum;  han hade helt enkelt glömt att sätta fast den och den är ju i allra högsta grad vital, ja, för att det hela ska fungera.

Nu blir det ny sväng till Halmstad i eftermiddag, för att få det sista ordnat. 

För övrigt får vi små filmer på familjechatten från familjen i Skåne, nu på väg till Malå. Igår var det stopp och övernattning en bit från Härnösand .., - ingen vet riktigt vad där varit tidigare-  men med enorma rum och alldeles tomt, enbart deras rum var inbokat. 

Och ännu mera för övrigt är jag fylld av beundran för guvernören i Kalifornien, Gavin Newson, som inför pressen talade om hur oerhört lögnaktig den amerikanske presidenten är. Ja, det visste vi ju redan, men ändå. 

Just nu sitter pv och rör ihop det som ska bli rabarbermuffins .., ja, det kan nog bli trevligt att ha något till kaffet när vi ger oss av (torsdagmorgon).

Ett stort GRATTIS till Torun i Staffanstorp som idag tar skuttet in i 70-årshagen!

Så här skrev jag om ett besök hos Torun - ett besök som kom att betyda så mycket där och då -. 

(Morgonen därpå var jag ensam i köket och upptäckte då bokstavsmagneter på kylskåpsdörren och detta blev min hälsning till familjen.)

Dagens fönster ...

Visst är det vackert! 

Det fångades av Turtlan i Karlstad, i helgen på vift i Uppsala. 

Tack Annica! säger jag.

Nu ska jag säga vad jag tror ...

Jo, jag tror att detta med ständiga bränder eller hur SVT och andra viktiga samhällsinrättningar sätts ur spel ., hur ställverk saboteras så att tågen inte går .., ja, jag tror att vi närmar oss en punkt när det blir allvarligare än så. 

Jag tror att ryssarna är galna på oss för att vi bistår Ukraina med vapen och annat och nu är gränsen nådd. 

Tycker jag att vi ska upphöra med hjälpen? 

Absolut inte!

Måndag i landet Halland ...

Och en enda vallmo har börjat blomma, men gör det desto bättre. 

Vaknar till rejäl blåst och när jag tar morgonrundan på tomten, ja, då ser jag kråkornas ätteläggar kämpa för att hålla sig fast, högt där uppe i tallarna, de som står i slänten. 

För övrigt har vi försökt att planera sommaren lite. Kanske blir det en kortare tur med båten från och med torsdag - om inte VVS-männen hör av sig - och en vecka framåt. Ecke och Britts son Jonas, som precis har gått i pension, ska kanske bo i huset när vi är bortresta och det känns bra; då kan han vattna blomster och tomater, utifall att här blir subtropisk värme. 

Inget nytt för övrigt. Tv:n påslagen. Mest bara elände. Pv sover ännu.

Måndagsfönstret ... 

 

... fångades hos Linda under vårt besök i sommarhuset. Det var igår alltså, i Grimsholmen. 

Om man inte vet hur vackert det är i Halland, då kan man åka vägen från Falkenberg till Grimsholmen, via Skrea Strand och Ringsegård och så vidare, men inte kustvägen, den som vi annars väljer när vi ska till återvinningen.

Man passerar hästgårdar och gamla hus och det är kuperat och bara så vackert!

Snigelsäsongen är härmed igång ...

Idag på morgonen plockade pv 130 sniglar som mötte döden (i form av kokande vatten som hälls ner i den bytta där han lägger dem, typ glassbytta).

Ikväll ett 80-tal.

Spridda skurar från en känslosam eftermiddag ...

Detta har sannerligen varit en vecka sprängfylld av känslor! I onsdags hejdå till Sigge och sååå mycket ångest .., i går seglatsen ut till havs där före detta grannens aska sänktes i havet och idag var det så dags att träffa Linda, Thomas (allmänt kallad Tompe) och Kerstin vid skogskyrkogården i Falkenberg, för att se graven där Lindas man Magnus nu är urnsatt. (Linda längst till vänster). 

Magnus gick i samma klass som pv och Tompe (den långe) i Ljungby, kom senare att ta busskort tillsammans med pv i Sthlm, dom delade lägenhet där och körde buss såväl där som i Lund och därefter var det mest seglatser tillsammans. Magnus läste till systemvetare och kom att arbeta på Tetra Pak i Lund, medan pv blev lärare och hamnade här i Halmstad.

Så blev det som det blev .., Magnus drabbades som så många andra av cancer i magen och avled i september, blev urnsatt för några veckor sedan och det var alltså där vi var idag. Att pv står med skyffeln, det är för att det grävts en grop för rosorna som skulle planteras på graven, den som ännu saknar sten (ska bli natursten från Småland), men den kommer när Linda hittar någon passande. 

Det slog mig att här var gravstenarna placerade framför själva "graven", hemma är det ju tvärtom, gravstenen bakom och så blommor framför den. Kanske är den äldre delen av kyrkogården på det andra sättet .., ska titta mera noga vid nästa besök.

Det slår mig nu att det är förstås för att själva gravstenarna är platta, inte stående uppräta.

Och vilken otroligt vacker kyrkogård!! Så enkel och "ren" .., höga tallar .., mjuka kullar .., en damm med enorma ormbunkar där solljuset silades .., (alldeles t.h om Magnus grav), ja, det påminde om Skogskyrkogården i Stockholm.

En så vacker minneslund finns där också! Vatten porlade ., och rhododendronbuskarna var jättelika! Vi besöker ju ofta återvinningen i Falkenberg och nu blir det enkelt att sätta en blomma på Magnus grav och då ska vi verkligen se mera av den här kyrkogården.

Efteråt åkte vi till Grimsholmen, kanske 1 mil söder om Falkenberg, där Magnus och Linda för ett tiotal år sedan köpte ett lagom litet eller stort sommarhus (ja, man kan bo där året om förstås, men deras fasta bostad är i Lomma) och det var som att komma till .., ja, jag vet inte vad. Himmelriket, kanske.

Från altanen kunde man sitta och titta ut över havet, höga enbuskage gjorde att  man upplevde det som om man satt uppe i träden .., allt medan småfåglar flög fram och åter och hämtade frön på altanen .., och där var ekorrar och större fåglar och rödstjärten huittade lite tjatigt precis hela tiden, men det kan man ju ha överseende med. 

På altanräcket .., en liten kanin. 

Vi bjöds på en silltårta utan sill (helt ljuvlig), Västerbottenspaj, italiensk skinka, samt lax med olika kryddning + romsås. 

Min tallrik var ljust grön. Och underbar.

En god grönsallad med bland annat clementiner på burk (klyftor) fanns i salladen och det var så gott. Nytt för mig. 

Linda arbetar som sjuksköterska på barnintensiven i Lund och stortrivs med sitt arbete. Några månader efter att Magnus dog, skulle hon cykla till sjukhuset, men dråsade i backen på grund av svart-is på gatan .., knäckte lårbenet och har först nu börjat arbeta heltid, om jag minns rätt.

Hon är nog en av de mjukaste människor jag har mött. 

Till dessert en Dajmtårta som gav oss många skratt, ty det var inte det enklaste att få loss en bit .., ty bakplåtspapperet liksom gjorde sällskap med själva tårtan. 

Underbart god var den!

På väggen i vardagsrummet fanns fotot av katten Sara, som precis som Sigge uppnådde den aktningsvärda åldern av sexton år. 

Kom hem vid vid femtiden, då jag däckade  t o t a l t. Sov kanske två timmar natten mot idag (i båten, pv ville i mörker kolla om topplanternan lyst - ja, det gjorde den -) och slocknade direkt. 

Ja, så har den här dagen varit. Många tårar, men också mycket skratt och tillsammansglädje.  Och ja, jag vet att jag berättat om detta på Instagram, men det är till bloggen jag återvänder när jag själv vill titta tillbaka på vad som hände. 

Nu ska det väl bli lite lugnare. 

På onsdag är vi i alla fall bjudna till Tylösand, tillsammans med Ecke och Britt. Där, i ett pyttelitet sommarhus, bor änkan till mannen vars aska sänktes i havet och vi ska även hämta upp Ecke och Britt, under många år trogna sommarhusgrannar till den döde och hans hustru. Och Ecke, som tidigare i veckan dråsat i golvet och slagit sig rejält i huvudet, men som tack och lov klarade livhanken. Vilken tur!

Ajöken, sa fröken.

Några sena söndagsfönster ...

Så här skriver avsändaren, som är värmländska Turtlan på vift: 

"Nu har fönsterhåven hittat ett fönster här i Uppsala på ett hus nära Ingmar B:s mormors lägenhet på Trädgårdsgatan 12, som stod modell för farmor Helena Ekdahls tjusiga våning i filmen Fanny och Alexander. (Lite inklippt från Google här...)

Oavsett så fladdrar bilden iväg till Halland från Uppland denna blåsiga lördag. /Annica på tur.

// Tack Annica! säger jag.

 Kväller ....

Så blir det övernattning i båten; mest för att kontrollera om lanternan i masten fungerar. Jo, det gjorde den.

Här är lugnt och fridfullt. Vi knåpar vidare med DN:s korsord .., Maria har ringt och berättat att hon, pojkvännen och hans 11-åriga dotter idag har besökt Ikea i Haparanda, mest för att köpa möbler till dotterns flickrum. Att där vimlade av finländska kunder, är ju förståeligt. 

Och inte långt ifrån vår båt, där har den här måsen tagit siesta. Om det nu inte är en trut?

Lördag ....

Bilden från min stora bok med målningar av Lars Jonsson. 

Pingstafton ..., och vinden från igår - vilken väl mer kunde benämnas som storm - har mojnat. Men innan dess! Flaggstänger vajade betänkligt i vinden .., och en av de blågula flaggorna vid Skepparstugan i Steninge hade blåst sönder och hängde likt en våt disktrasa rakt ner, lägg därtill ÖSREGN. 

Här vimlar det just nu av cykelturister - ofta med rejäl packning på släp - och det var nog ingen trivsam eftermiddag/kväll att befinna sig på väg norr eller söderut. 

Och så här såg AP ut efter genomförda fem mil på Vätternrundan, det var igår det. 

Och svärsonens tjusiga ben och strumpor .., såg ut så här, då, efteråt. Efteråt kom följande meddelande på familjechatten. "Så sjukt tekniskt och svårt och lerigt under långa perioder, men så bra arrangemang! Trodde aldrig att vi skulle komma under fyra timmar, så svår cykling var det ibland. Och såååå vackert! Vi är lyckliga!!"

Jag undrar vem den tösen brås på, men bra gjort! Heja, heja!

Här cyklades det inte, nej, vi var bortbjudna på middag hos vännerna från Tyresö ., blev där under ett par timmar, kom hem, satt i soffa respektive fåtölj och var så obegripligt trötta. Slut på, helt enkelt. Kanske var det alla känslor som tumlat runt de senaste dagarna, jo, så var det säkert .., och till sist släckte vi tv:n och gick i säng. Vaknade efter någon halvtimme hade ett våldsamt flimmer, blev orolig och ropade på pv som kom och lade sig på den sida av dubbelsängen som Sigge såg som sin .., flimret gav med sig och allt blev lugnt.

Och nu alltså pingstafton. Om inte vinden friskar i, blir det nu ikväll verkligen seglats för att sprida askan i havet - det har varit många turer huruvida det alls skulle bli av -. Själv har jag varit ute och känt tacksamhet över hur det växer i rabatterna! Lavendeln, den som är sååå enbarmligt träig och eländig vintertid, är nu helt underbar och det doftar ljuvligt när man går förbi. Planterade även ut nya lavendelplantor och även dessa verkar må bra! Härligt! 

Små självsådda skott av gurkört dyker också upp lite här och där, mest där. Inte direkt vackert, men oj, så bin och humlor trivs bland gurkörtens ljusblå blommor när det väl är dags. Bilden är från flera år tillbaka, ännu blommar den inte.

Frånsett lavendeln, finns det dock inget i blomväg som gör mig lyckligare än Tremastarblomman. Det är helt obegripligt att jag inte råkade dra upp stjälkarna i tron att detta var ogräs .., och nu blommar dom såå fint!

Dagens fönster ...

.... fångades av hedgrenskan, då på besök i Rungstedt på Själland. Eller kanske mera, på Rungstedt Kro.  (Om ni klickar på länken, så får ni njuta av sååå vackra stolar! Ja, tycker alltså bloggmadamen).

Tack som tog dig tid, Kerstin!

 Spridda skurar från en fredag i början av juni ...

Nationaldag, dessutom. Ingen dag som vi brukar fira på något särskilt sätt, men tacksamheten över att ha fötts i ett land med fred och frihet, den är likväl stor. Enbart tanken att vi skulle kunna bli invaderade, att det skulle kunna falla bomber och missiler i vårt land, är för mig nästan otänkbar, men vem vet vilka idéer som kan tjoppa upp i huvudet på galna potentater i vår närhet.

Men här sitter vi i fred och frihet i vardagsrummet och lyssnar/tittar lite förstrött på Morgonstudion. Vi får veta att Trump och Elon Musk nu är rejält osams och nu kan väl allt hända .., nu lär beskyllningar komma flygande genom luften från båda håll. Är man förvånad? Inte särskilt. 

Vi sitter på våra vanliga platser, pv i fåtöljen, jag i soffan och i den andra delen av soffan, där är det tomt. I den där "gropen" där Harry så ofta låg och sov och där Sigge tog över när Harry inte längre fanns, där är en grön pläd allt som finns. Inga matskålar står längre på golvet i köket. På inköpslistan står inte ett ord om kattmat. 

Bilden visar en Sigge som ibland var riktigt gymnastisk. 

För övrigt? Pv ska göra klart i båten - dieseltanken ska nu monteras fast -, Anna och Micke ska idag/eftermiddag delta i Vätternrundan mtb (mountainbike) - den längre sträckan på 50 km - (stort lycka till!) och i Skåne börjar det väl packas inför resan till Malå. 

Och ännu mera för övrigt tog jag nu på morgonen hjälp av fågelappen Merlin och fick på så sätt veta att fågeln som kvittrade så intensivt från ekens topp vid 6-tiden på morgonen, det var en rosenfink! Tänk, inte visste jag att vi hade sådana i vår närhet!

Bilden av skir norrbottensgrönska, togs av Maria nu morgonen, i Töre, Norrbotten.

En riktigt fin nationaldag önskar jag den som tittat in här!

Dagens fönster ...

... fångades av madamen i Porto. 

"Sitter en stund och jobbar på café idag ..", skrev hon. 

Det var torsdagen den 29:e maj. 

Tack annannan!

"Dina mest köpta varor ...."

Ja, pv:s alltså. 

Hälften var till Sigge (frikassé och alaskapollock), mjölken till pv och naturell yoghurt till mig. 

Förmodar att mina mest köpta varor är ungefär något liknande.

Dagens fönster ....

"Hej!

Ett fönster som är ett kvällsfönster från stugan. Prickiga lampan i rummet i den äldre delen av stugan. Det får bli beskrivningen denna regniga fredagskväll.

Annica."

//Tack Annica/Turtlan! Den prickiga lampan andas 70-tal, eller kanske ännu tidigare?